Den ensligt belägna ön Högbonden och dess gamla fyrplats är uppseendeväckande, vacker och okuvlig. Och berget är lika orubbligt som de minnen Josefin försöker fly ifrån. Hon har rest till Höga kusten och den isolerade ön för att förbereda en utställning, men istället för att packa upp sina färger fyller hon sensommardagarna med att försöka ta reda på vilka som en gång levde där på klipporna. Undan för undan blir hon varse de berättelser huset och omgivningarna rymmer.
En kall decemberkväll, knappt hundra år tidigare, kommer den unga lärarinnan Agnes till ön. Hon undervisar fyrfamiljernas barn och blir snabbt någon som de unga tyr sig till. När första världskriget bryter ut posteras en grupp soldater på den lilla ön – men för Agnes bär livet på Högbonden på långt större utmaningar och risker än världen utanför.
Med havet och berget som fond vävs de två kvinnornas öden samman, och vissa hemligheter tycks längta efter att få komma fram i ljuset.
Revor av ljus är en berättelse om skuld och skam, och om systerskapets outgrundliga villkor. Jenny Elfvings kraftfulla debutroman är också en stämningsfull och poetisk kärleksförklaring till den karga norrländska naturen.
Älskade den så mycket. Påminner mig om Jojo Moyes stil. Språket är så fint och beskrivande. Karaktärerna är så vackert beskrivna och miljöerna likadant! Jag kände sån sorg av att läsa slutet samtidigt som glädje. Jag längtade efter att läsa det slut jag ville se... :( Det är därför jag inte kunde ge fem stjärnor. Jag ser fram emot uppföljaren. Har hoppet uppe ännu!
Inte klandrar jag författaren för att hon skapat ett eget högst förenklat universum där alla frågor har svar, alla dunkla vrår lyses upp. Där män är onda, kvinnor goda och barnen idealiska. Det är ingen hejd på lönnfack, hemliga dörrar och dagböcker som dyker upp. Visst skulle jag gärna leva där allt är kategoriserat, klappat och klart - enkelt. Men problemet är bara att livet som vi känner det ALDRIG är ens pyttelite så. Och då förstår jag inte poängen med att läsa om det.
Eller så är det för att jag läst åtskilliga böcker på samma tema; starka kvinnor som ges någon slags upprättelse (rimligt ändå). Jag är i vilket fall föga road av den här romanen som jag tror mig veta hur den slutar nästan redan innan den börjat.
De två parallella berättelserna får mig att tänka på och sukta efter att läsa om S/Y Glädjen som är uppbyggd på samma sätt och mycket bättre än den här.
Ömt och fängslande berättas med mycket kärlek och smärta om två kvinnoöden. En stark berättelse som inte undviker svåra känslor, men också inger en känsla av hopp.
Revor av ljus är en roman som växer sig på en, långsamt men stadigt. Som lyssnare blev jag gradvis allt mer engagerad i berättelsen, inte minst tack vare det dubbla perspektivet med den nutida Josefin och lärarinnan Agnes från det tidiga 1900-talet. De två parallella tidslinjerna samspelar på ett sätt som för handlingen framåt på ett skickligt och balanserat vis. Jag upplevde skildringen av platsen, den isolerade fyrön i Höga Kusten särskilt stark. Den historiska delen av berättelsen var den del som grep tag i mig mest, även om jag måste medge att jag blev något besviken över hur den avslutades. Jag hade hoppats på en annan upplösning, i en hopplös romantikers anda. 🙈😅 Boken berör flera tunga och viktiga teman, däribland våldtäkt, skuld och kvinnors utsatthet. Dessa partier är berörande och bidrar till romanens djup. Tempot i boken är stundtals långsamt, och vissa partier hade med fördel kunnat kortats ner för att ge berättelsen ett mer driv i flödet. Sammantaget är Revor av ljus en vacker, stämningsfull och välskriven debutroman. Jenny Elfving lyckas kombinera ett poetiskt språk med en gripande historia som väver samman dåtid och nutid på ett trovärdigt sätt. Ett extra plus till Katarina Ewerlöf, som med sin inläsning bidrar till den stämningsfulla upplevelsen.
Läste denna när jag själv bodde på en annan fyr, det var perfekt! Älskar att läsa om fyrlivet, det är levande karaktärer och väldigt rikt skrivet. Boken hade kunnat kapa 40 sidor, men en väldigt fin debut
En underbar debut som på ett intrikat sätt binder samman två parallella berättelser som trots att nästan hundra år skiljer dem åt, uppvisar likheter i hur trauman sätter sina spår.
Fina karaktärsskildringar som berör och en miljö som blir till en egen karaktär. Rekommenderas!
Vackert skriven med lekfull användning av ord och iakttagelser. Boken följer två huvudkaraktärer i två skilda tidsepoker men knyter dem samman på ett elegant sätt och det är svårt att lägga ifrån sig boken när nya ledtrådar skvallrar om att det finns något mer outforskat runt hörnet. Fin debutroman!
En strålande debutroman. Som en akvarell av ord. Hoppas på mycket mer från denna förmutter.
Med ett mjukt och fint språk skildras två kvinnohistorier, vars händelser mestadels pågår vid Högbondens fyr med hundra års mellanrum. Personerna och miljön målas upp på ett trovärdigt och diskret sätt. Olika livsöden och orosmoln för historien framåt och knyter ihop tråderna på ett underbart sätt.
Sammanfattning: 6/10 En aning över godkänt. Lite för förutsägbar och långrandig för ett högre betyg enligt mig, men helt klar lyssningsvärd. På plussidan hamnar dom fina miljöbeskrivningarna och Katarina Ewerlöfs inläsning.
En fin bok som utspelar sig vid Högbondens fyr, av en författare som spenderat tid där, om en konstnär som spenderar tid där eftersäsong och får kontakt med både sig själv och familjerna som en gång bodde där, och läst av mig som spenderat tid där försäsong studerande spanska... Jag blev berörd.