What do you think?
Rate this book
The Devil's Grip
Wickedly dark with a mystical edge, this story of an Italian love affair gone bad captures the irresistible pull of toxic relationships—from the acclaimed author of Carnality.
A woman arrives in Florence, overwhelmed by the strange, warm city so different from her home. Amidst the Renaissance architecture and amorous couples, she finds an unexpected love of her own. With his dark, ugly looks, people might stop and stare, wondering what someone like her was doing with someone like him. But he’s the Mickey to her Minnie, and she can fix him—they can fix each other. She feels bound to him, body and soul.
It’s not long before the lying starts. Other women have begun to notice him, and she spirals into paranoia. Soon they’re both cheating and lashing out, and she becomes more and more convinced he’s not merely a violent man: there’s a demon inside him, and inside her too. Their grip on each other is so strong, it might be impossible to break, even after she puts an ocean between them, following another man to New Orleans.
Heady, unsettling, and shockingly funny with its dead-on descriptions of codependent and abusive relationships, The Devil’s Grip takes us on a breathless journey with the shadow selves we can’t escape.
A woman arrives in Florence, overwhelmed by the strange, warm city so different from her home. Amidst the Renaissance architecture and amorous couples, she finds an unexpected love of her own. With his dark, ugly looks, people might stop and stare, wondering what someone like her was doing with someone like him. But he’s the Mickey to her Minnie, and she can fix him—they can fix each other. She feels bound to him, body and soul.
It’s not long before the lying starts. Other women have begun to notice him, and she spirals into paranoia. Soon they’re both cheating and lashing out, and she becomes more and more convinced he’s not merely a violent man: there’s a demon inside him, and inside her too. Their grip on each other is so strong, it might be impossible to break, even after she puts an ocean between them, following another man to New Orleans.
Heady, unsettling, and shockingly funny with its dead-on descriptions of codependent and abusive relationships, The Devil’s Grip takes us on a breathless journey with the shadow selves we can’t escape.
288 pages, Paperback
First published August 5, 2022
76 people are currently reading
3014 people want to read
About the author
Lina Wolff
27 books224 followersLina Wolff is a Swede who has lived and worked in Italy and Spain. During her years in Valencia and Madrid, she began to write her short story collection Many People Die Like You. Her novel, Bret Easton Ellis and the Other Dogs, was awarded the prestigious Vi magazine literature prize, given to writers to watch out for, and was shortlisted for the 2013 Swedish Radio award for Best Novel of the Year. She now lives with her family in Sweden.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 323 reviews
August 7, 2022
Minnie (som i Mimmi Pigg) är protagonisten som berättar den här historien inifrån en bur – själva djävulsgreppet. Ibland ser jag en vit liten laboratoriemus framför mig som kämpar desperat för att ta sig ut innan elden slickar hennes svans. Vi följer hennes jakt på nyckeln.
Lina Wolff tycks likt Steinbeck fråga sig om vi är möss eller människor? Hur stor inverkan har vårt intellekt på köttet och känslorna? Vad skiljer egentligen vår vilja från djurens instinkter? Och nog är den mänskliga världen minst lika grym som faunan. Även fast han – som önskar sig en kvinna tyst som en mus – kallas för Mickey (som i Musse Pigg) är det inte möss Djävulsgreppet handlar om utan en man och en kvinna, kärlek, makt och psykologi som dessvärre tar destruktiva och våldsamma uttryck.
Eller är det ens kärlek det gäller frågar jag mig? Kärleken som en bur är en paradox. Det misshandlade ordet ”älska” vars funktion här liknar Voldemort fast tvärtom. Genom att säga det ”försvinner” allt farligt och hemskt. Mer än kärlek är det väl snarare lust som lockar Minnie in i buren och när hon väl är där slår luckan igen med en smäll bakom henne.
Jag känner däremot ren kärlek och tacksamhet gentemot Lina Wolff som delar med sig av sina dyrköpta erfarenheter av att hamna i ett djävulsgrepp. Det är en hemsk och berörande berättelse men oväntat nog också komisk och suggestiv. Någon upplever kanske att temat är uttjatat men jag vill påstå att den här är ensam i sitt slag. Läs den!
De har ett så kallat passionerat förhållande med svartsjuka och otrohet. Kan man tro. Det tror nämligen de båda. Men vilket grepp man är tar på den här gamla problematiken är det fortfarande kvinnan som får blåmärken. Det är väl inte så enkelt som att hon enbart är ett offer och han förövare. Minnie är ingen vit liten mus som bara säger pip. I alla fall inte inledningsvis. Hon är högutbildad, vacker och intelligent, han är tjock och intetsägande. Det är en komplex struktur som likt Dantes inferno blir värre ju djupare ner man kommer.
Med ett enastående och kyligt språk skapar Wolff en het stämning. Det är varmt och klibbigt i buren, klaustrofobiskt. Den ockrafärgade tråden som mynnar ut från framsidan går via Florens tak- och tegelpannor och solnedgångar rakt ner i ett brinnande helvete.
Men varför lämnar hon honom inte då? Hon vet att övertändning stundar. Det är den klassiska frågan som man alltid får höra, den frågan symboliseras snyggt av Wolff med en nyckel. Så vitt läsaren förstår finns goda fysiska möjligheter att lämna relationen. Men nyckeln är mental. Problemet är alltså inte att slippa fri rent fysiskt, problemet är att vilja gå. Hon måste släppa ansvaret, inse att det inte går att påverka en man som slår. Hon har med andra ord haft tillgång till nyckeln hela tiden.
Lina Wolff tycks likt Steinbeck fråga sig om vi är möss eller människor? Hur stor inverkan har vårt intellekt på köttet och känslorna? Vad skiljer egentligen vår vilja från djurens instinkter? Och nog är den mänskliga världen minst lika grym som faunan. Även fast han – som önskar sig en kvinna tyst som en mus – kallas för Mickey (som i Musse Pigg) är det inte möss Djävulsgreppet handlar om utan en man och en kvinna, kärlek, makt och psykologi som dessvärre tar destruktiva och våldsamma uttryck.
Eller är det ens kärlek det gäller frågar jag mig? Kärleken som en bur är en paradox. Det misshandlade ordet ”älska” vars funktion här liknar Voldemort fast tvärtom. Genom att säga det ”försvinner” allt farligt och hemskt. Mer än kärlek är det väl snarare lust som lockar Minnie in i buren och när hon väl är där slår luckan igen med en smäll bakom henne.
Jag känner däremot ren kärlek och tacksamhet gentemot Lina Wolff som delar med sig av sina dyrköpta erfarenheter av att hamna i ett djävulsgrepp. Det är en hemsk och berörande berättelse men oväntat nog också komisk och suggestiv. Någon upplever kanske att temat är uttjatat men jag vill påstå att den här är ensam i sitt slag. Läs den!
De har ett så kallat passionerat förhållande med svartsjuka och otrohet. Kan man tro. Det tror nämligen de båda. Men vilket grepp man är tar på den här gamla problematiken är det fortfarande kvinnan som får blåmärken. Det är väl inte så enkelt som att hon enbart är ett offer och han förövare. Minnie är ingen vit liten mus som bara säger pip. I alla fall inte inledningsvis. Hon är högutbildad, vacker och intelligent, han är tjock och intetsägande. Det är en komplex struktur som likt Dantes inferno blir värre ju djupare ner man kommer.
Med ett enastående och kyligt språk skapar Wolff en het stämning. Det är varmt och klibbigt i buren, klaustrofobiskt. Den ockrafärgade tråden som mynnar ut från framsidan går via Florens tak- och tegelpannor och solnedgångar rakt ner i ett brinnande helvete.
Men varför lämnar hon honom inte då? Hon vet att övertändning stundar. Det är den klassiska frågan som man alltid får höra, den frågan symboliseras snyggt av Wolff med en nyckel. Så vitt läsaren förstår finns goda fysiska möjligheter att lämna relationen. Men nyckeln är mental. Problemet är alltså inte att slippa fri rent fysiskt, problemet är att vilja gå. Hon måste släppa ansvaret, inse att det inte går att påverka en man som slår. Hon har med andra ord haft tillgång till nyckeln hela tiden.
October 23, 2022
This is one of the most unusual books I’ve ever read. It is so unusual that I not only find it nearly impossible to categorise it (is it a psycho-thriller? a love story? a horror story?), I’m not even sure if I can honestly say whether I really liked it or not. But I can repeat my first sentence. It is one of the most unusual books I’ve ever read.
November 21, 2023
uh. i like disturbing characters, i love dark stories! but this was. this was… far beyond unhinged. okay. wow. it was really good! but i need a palate cleanser… i read this with my jaw open and i think i have a pretty high tolerance / appreciation for disturbing books?
two weeks later i’m still thinking about this so ima go ahead and rate 5 stars thank you lina
two weeks later i’m still thinking about this so ima go ahead and rate 5 stars thank you lina
September 7, 2022
Definitely left the impression of a nightmarish horror movie playing in broad daylight. The main character, shifting between a passive and an active state, gives the impression of being able to learn just to disappoint you the next page which heats up the already tense atmosphere and tempo even more.
Liked the idea of different mental illnesses and the mad methods with which the characters thought they could cure themselves or get better. I found the difficulty of telling what would happen next very enjoyable.
If you’re up for a pleasant use of language, interestingly easy written dialogues that vary in style, very vivid descriptions of landscapes / climate as well as being okay with an oppressive feeling afterwards – then I highly recommend.
Liked the idea of different mental illnesses and the mad methods with which the characters thought they could cure themselves or get better. I found the difficulty of telling what would happen next very enjoyable.
If you’re up for a pleasant use of language, interestingly easy written dialogues that vary in style, very vivid descriptions of landscapes / climate as well as being okay with an oppressive feeling afterwards – then I highly recommend.
November 4, 2022
Djävulsgreppet är tredje romanen jag läser av Lina Wolff och mina förväntningar var skyhöga. Både De polyglotta älskarna och Köttets tid har jag bokstavligt slukat i mig varend ord och älskat. Men. Djävulsgreppet var annorlunda.
Första halvan av boken ville jag stryka under så många citat och pränta in på tavlor. Jag älskar hur Wolff leker med det svenska språket och skriver så rakt på sak samtidigt som poetiskt, det är en fröjd att läsa. Hon leker med lust, vänskap och relationer på ett sådant ypperligt sätt att jag hänförs.
Men sen kommer andra halvan av boken - och tyvärr tappar hon mig fullständigt. Det blir för bissart och för mycket för mig. Jag vet att Wolff går till ytterligheter, och det är en anledning till varför jag verkligen älskar hennes författarskap. Men just i Djävulsgreppet funkade inte slutet för mig och det drog ner hela min läsupplevelse.
Första halvan av boken ville jag stryka under så många citat och pränta in på tavlor. Jag älskar hur Wolff leker med det svenska språket och skriver så rakt på sak samtidigt som poetiskt, det är en fröjd att läsa. Hon leker med lust, vänskap och relationer på ett sådant ypperligt sätt att jag hänförs.
Men sen kommer andra halvan av boken - och tyvärr tappar hon mig fullständigt. Det blir för bissart och för mycket för mig. Jag vet att Wolff går till ytterligheter, och det är en anledning till varför jag verkligen älskar hennes författarskap. Men just i Djävulsgreppet funkade inte slutet för mig och det drog ner hela min läsupplevelse.
January 4, 2025
What a ride!
April 17, 2024
Intense and unrelenting.
Unreliable narrator, named Minnie, by her abusive, obsessive Italian lover, struggles to keep her head above water. This tale is not for the faint of heart. But Lina Wolff’s writing can transform a bleak affair into a compelling story it’s close to impossible to stop reading until the final page.
Final note, I would like to include a quote from this story because it is brilliant.
“Being a man, she thinks as she watches him sitting there, is like living in Guatemala. No seasons, no cycles, no swings—just sun and stasis in the body, seventy-seven degrees all year round. Being a man is like being a stowaway on the upper deck and simply enjoying the view. As for a woman, she’s struggling in the Arctic on a sputtering ship, its engines threatening to deadlock any second now, all the while she hopes that an iceberg won’t block her progress so she can keep sailing along for another few sea miles at a decent speed.”
Unreliable narrator, named Minnie, by her abusive, obsessive Italian lover, struggles to keep her head above water. This tale is not for the faint of heart. But Lina Wolff’s writing can transform a bleak affair into a compelling story it’s close to impossible to stop reading until the final page.
Final note, I would like to include a quote from this story because it is brilliant.
“Being a man, she thinks as she watches him sitting there, is like living in Guatemala. No seasons, no cycles, no swings—just sun and stasis in the body, seventy-seven degrees all year round. Being a man is like being a stowaway on the upper deck and simply enjoying the view. As for a woman, she’s struggling in the Arctic on a sputtering ship, its engines threatening to deadlock any second now, all the while she hopes that an iceberg won’t block her progress so she can keep sailing along for another few sea miles at a decent speed.”
November 26, 2022
Intressant och mycket bra i del ett men tappar i del två där den blir lite för skruvad.
Read
October 13, 2023Parisuhteen lopussa tulee usein ihmeteltyä, mikä meihin oikein meni, kun päädyimme olemaan niin hirveitä toisillemme, vaikka piti olla kyse rakkaudesta. Lina Wolff vie romaanissaan uskon riivaajiin pitkälle. Pohjoismaalainen tasa-arvoiseen yhteiskuntaan tottunut nainen tapaa Firenzessä miehen, jota hän alkaa kutsua mielessään Siistiksi. Mies uskoo konservatiivisiin sukupuolirooleihin, ja vaikka nainen uskoo ensin olevansa suhteessa vähän niskan päällä, pian mies ottaa ja vie. Tällä on mielestään oikeus tehdä mitä haluaa, pyöriä muiden naisten kanssa, oman kumppanin on oltava kuuliainen. Pettämisen ohelle tulee väkivaltaa. Miehen käytös on mahtailevan narsistista.
Naisen pitäisi paeta, ja siihen tarjoutuu mahdollisuus toisen miehen kautta. Hän miettii ja puntaroi vaihtoehtoa, elää parisuhteessaan piinaavissa olosuhteissa, lähtee hakemaan apua psykologikäynnille, eikä pysty ottamaan vastaan mitään, mitä ammattilainen hänelle suhteen tilasta sanoo. Asiat tosin tulevat vastaanotolla naiselle hyvin töksähtäen; ei kuulu ainakaan tavanomaisen terapian etiikkaan kehottaa heti eroamaan, mutta eipä tässä kirjassa ihan realismiin pyritäkään. Tapahtumat nimittäin muuttuvat todella kreiseiksi siinä kohtaa, kun nainen lopulta pakenee toisen miehen luo Atlantin yli – asiat eivät mene sielläkään yhtään putkeen.
Romaani on varsinkin jälkipuoliskon mielipuolisessa tapahtumaketjussaan vetävä, tehokkaasti etenevä ja sisältää monia siteerattavia, mietityttäviä kohtia sanoittaessaan hullua, myrkyllistä suhdetta. Erityisen ahdistavaa on naisen yksinäisyys, se miten hänellä ei ole ystäviä lähellään. En oikein tiedä, mitä romaani moraalisella tasolla sanoo ihmissuhteista. Ei tässä tapahdu kovin katarttisia oppimisen kokemuksia – sinänsä teos vastustaa tavanomaisia tarinarakenteita onnistuneesti. Repivä kirja.
”Hän ei juuri silloin hoksaa, että kohteliaisuuteen sisältyy vaatimus. Vaatimus, että hänen on pysyttävä miehen silmissä täydellisenä eikä hän saa – vaikka tulisi tilaisuus – tärvellä tuota täydellisyyskuvitelmaa.”
”Liha valitsee oman tiensä, ja koska aine on nimenomaan lihaa, hengen ei auta muu kuin seurata.”
Naisen pitäisi paeta, ja siihen tarjoutuu mahdollisuus toisen miehen kautta. Hän miettii ja puntaroi vaihtoehtoa, elää parisuhteessaan piinaavissa olosuhteissa, lähtee hakemaan apua psykologikäynnille, eikä pysty ottamaan vastaan mitään, mitä ammattilainen hänelle suhteen tilasta sanoo. Asiat tosin tulevat vastaanotolla naiselle hyvin töksähtäen; ei kuulu ainakaan tavanomaisen terapian etiikkaan kehottaa heti eroamaan, mutta eipä tässä kirjassa ihan realismiin pyritäkään. Tapahtumat nimittäin muuttuvat todella kreiseiksi siinä kohtaa, kun nainen lopulta pakenee toisen miehen luo Atlantin yli – asiat eivät mene sielläkään yhtään putkeen.
Romaani on varsinkin jälkipuoliskon mielipuolisessa tapahtumaketjussaan vetävä, tehokkaasti etenevä ja sisältää monia siteerattavia, mietityttäviä kohtia sanoittaessaan hullua, myrkyllistä suhdetta. Erityisen ahdistavaa on naisen yksinäisyys, se miten hänellä ei ole ystäviä lähellään. En oikein tiedä, mitä romaani moraalisella tasolla sanoo ihmissuhteista. Ei tässä tapahdu kovin katarttisia oppimisen kokemuksia – sinänsä teos vastustaa tavanomaisia tarinarakenteita onnistuneesti. Repivä kirja.
”Hän ei juuri silloin hoksaa, että kohteliaisuuteen sisältyy vaatimus. Vaatimus, että hänen on pysyttävä miehen silmissä täydellisenä eikä hän saa – vaikka tulisi tilaisuus – tärvellä tuota täydellisyyskuvitelmaa.”
”Liha valitsee oman tiensä, ja koska aine on nimenomaan lihaa, hengen ei auta muu kuin seurata.”
December 16, 2022
Sökes: Psykotisk,ångestframkallande och helt nattsvart skildring av dysfunktionella förhållanden, som är omöjlig att lägga ifrån sig.
Finnes: Djävulsgreppet
Finnes: Djävulsgreppet
November 5, 2022
Varning! Här kommer spoilers helt oförblommerat. Men så tycker jag heller inte att den boken måste läsas, så jag skippar spoilerparagrafen…
Wolff skriver enligt konstens alla regler - snygga formuleringar, ibland möjligtvis lite väl konstlade, med ett lagom tempo som känns som hämtat från en skrivarkurs. Första halvan av boken broderar ut huvudkaraktärens förhållande till Den renlige; den obehagliga mannen som har henne i det där djävulsgreppet hon inte kan göra sig fri från trots att han slår henne blå. I något slags desillusionerat tillstånd slits hon mellan att planera en flykt och att få rätsida med ”demonerna” inom dom, vilka står i vägen för förhållandets balans. Han är den manliga mannen och hon måste förhålla sig till honom, lära sig hantera honom. En skildring som kändes som att den var påväg nånstans, även om jag inte var underhållen så var jag i alla fall försiktigt optimistisk till var storyn skulle ta vägen. Aldrig kunde jag väl ana…!
För sedan ballar det ur totalt. Hon, ”Minnie”, lämnar landet och börjar enligt mig agera märkligt. Efter en rad absurditeter nås något slags crescendo när hon sitter inlåst i bur i ett ruckel utanför New Orleans. Jag tappar helt kontakten med texten märker jag - börjar ögna genom sidorna för att allt plötsligt känns så märkligt att jag inte riktigt orkar ta in vad jag läser. Huvudkaraktären känns alltför overklig och storyn som en rätt kass skräckroman. Slutet tycker jag trots allt är gripande, antar jag. Men jag lämnas med en känsla av att jag inte riktigt förstått vad jag precis läst. Även om jag inte riktigt gillar att tänka så kring litteratur överlag så kan jag inte låta bli att fråga mig vad Lina Wolff vill med texten? Inte för att man måste vilja något med ett stycke konst. Men ändå! Hur är det fatt!?
Wolff skriver enligt konstens alla regler - snygga formuleringar, ibland möjligtvis lite väl konstlade, med ett lagom tempo som känns som hämtat från en skrivarkurs. Första halvan av boken broderar ut huvudkaraktärens förhållande till Den renlige; den obehagliga mannen som har henne i det där djävulsgreppet hon inte kan göra sig fri från trots att han slår henne blå. I något slags desillusionerat tillstånd slits hon mellan att planera en flykt och att få rätsida med ”demonerna” inom dom, vilka står i vägen för förhållandets balans. Han är den manliga mannen och hon måste förhålla sig till honom, lära sig hantera honom. En skildring som kändes som att den var påväg nånstans, även om jag inte var underhållen så var jag i alla fall försiktigt optimistisk till var storyn skulle ta vägen. Aldrig kunde jag väl ana…!
För sedan ballar det ur totalt. Hon, ”Minnie”, lämnar landet och börjar enligt mig agera märkligt. Efter en rad absurditeter nås något slags crescendo när hon sitter inlåst i bur i ett ruckel utanför New Orleans. Jag tappar helt kontakten med texten märker jag - börjar ögna genom sidorna för att allt plötsligt känns så märkligt att jag inte riktigt orkar ta in vad jag läser. Huvudkaraktären känns alltför overklig och storyn som en rätt kass skräckroman. Slutet tycker jag trots allt är gripande, antar jag. Men jag lämnas med en känsla av att jag inte riktigt förstått vad jag precis läst. Även om jag inte riktigt gillar att tänka så kring litteratur överlag så kan jag inte låta bli att fråga mig vad Lina Wolff vill med texten? Inte för att man måste vilja något med ett stycke konst. Men ändå! Hur är det fatt!?
August 9, 2022
säger bara en sak: STACKARS ER som inte läser denna
June 30, 2024
so insulted by the depiction of new orleans. other than that it was mostly . well it was mostly random
January 16, 2024
Första boken som fått följa med till gymmet… vet int om de e en red flag eller green flag att läsa på gymmet?
Jag hade inte läst någon av Lina Wolffs tidigare böcker, så hade egentligen noll förväntningar, men ojoj vad spännande denna var!
Mickey och Minnie (man får aldrig veta vad de heter egentligen) är ett destruktivt par som lever i Florens. Den våldsamma relationen håller ett hårt grepp om bägge parter, och boken gör ett dyk in i deras snedvridna dynamik som par och människor från Minnies perspektiv.
På ett sätt känns det fel att kalla den spännande, eftersom spänningen bottnar i våld och specifikt våld emot kvinnor. Men Wolff lyckas med sitt briljanta och unika språk fånga läsaren in i denna virvelvind av känslor.
Den som tar sig an den här boken ska vara beredd på en sjuk berättelse som både är realistisk och orealistisk på samma gång.
Jag hade inte läst någon av Lina Wolffs tidigare böcker, så hade egentligen noll förväntningar, men ojoj vad spännande denna var!
Mickey och Minnie (man får aldrig veta vad de heter egentligen) är ett destruktivt par som lever i Florens. Den våldsamma relationen håller ett hårt grepp om bägge parter, och boken gör ett dyk in i deras snedvridna dynamik som par och människor från Minnies perspektiv.
På ett sätt känns det fel att kalla den spännande, eftersom spänningen bottnar i våld och specifikt våld emot kvinnor. Men Wolff lyckas med sitt briljanta och unika språk fånga läsaren in i denna virvelvind av känslor.
Den som tar sig an den här boken ska vara beredd på en sjuk berättelse som både är realistisk och orealistisk på samma gång.
April 29, 2024
⇝
3.5 stars
March 26, 2025
Obsessed mit der story und den Charakteren, hasse sie alle, das war so ein fantastisch wilder Ritt (glaube man kann es nur hassen oder lieben) — soo intense
December 29, 2024
Jag imponeras som alltid av Wolffs sätt att skriva, både språkligt och berättarmässigt. Den här gången har hon lyckats skriva en bok som jag på samma gång inte kan lägga i från mig och som jag drar mig för att läsa vidare i. Det är klaustrofobiskt, varmt, fuktigt, instängt och våldsamt. Jag blir äcklad och fascinerad på samma gång. Slutet känns självklart, men jag måste ändå läsa om sista sidorna en gång till för att verkligen ta in det sista som händer.
April 2, 2024
"Spirituality and sexuality are not your qualities, not things which ye possess and contain. But they possess and contain you; for they are powerful daemons, manifestations of the gods, and are, therefore, things which reach beyond you, existing in themselves." - Carl Jung
Love isn't always saner on the other side of the ocean.
Lina Wolff's new novel takes Jungian daemons and mixes it with elements of toxic lust, thriller and pyschological horror. This book tells how attraction can sometimes blind and destroy you.
I really took delight in Wolff's prose when telling the tale of Mickey and Minnie. Navigating infidelity, doubt, fear and control all the while taking place in Rome took on a twisted modern romance to terrifying places. There were many instances of passages that were so well written about the features of their unsettled fascination with each other.
"True, she only bears partial responsibility because the demon also has a hand in the game, but still, what a devilish grip she finds herself caught in, what a devilish grip she has allowed herself to be caught in. Cursed lust. This cursed lust that has laid waste to so much of her life. This cursed flesh planted there, smug and unwavering at the controls, driving. But she has to stop thinking about it now. She has to stop thinking these draining thoughts, because if she turns too far away from her dark side, the demon might weaken, and then she won't accomplish anything, then she will sit here, die, rot in this cage."
That is until, Minnie finally makes the decision to move on and fly to New Orleans to see a man she had an unfaithful encounter with while in Rome. Seeing as Minnie has nowhere to go and no real roots to be spoken of, she takes the chance and leaves on a plane. After she arrives, things get awry and what can only be summed up as off the rails. From the moment the plane lands, she is thrust into a dark and twisted world. New Orleans is sinking and Minnie's learning how to swim.
This is not the first book of Wolff's that has been on my radar, I still have yet to read her previous book Carnality. Though not the typically kind of book that I usually read, this literary psychological horror thriller was a riveting read. Though the story kind of loses track near the end, the writing was enthralling and intelligent throughout.
Thank you to Other Press for this Review Copy.
"In those early days she walks around with a deep sense of satisfaction. As God created man, she creates this man. Perhaps that's why things will go so very wrong in the end, because she believes herself to be living in alignment with a narrative that has in fact never existed. Women do not create men, there are no such historical notions, no such legends."
"The subconscious is not subject to the laws of time and space, the subconscious can perceive things that go beyond. Jung pulled at this thread but also conceded that it was impossible to unravel this process. We know that it happens, he argued, but not how."
"There is a before and an after to the advent of manipulation. Suspicion finds its way in like damp through a plastered wall, cracking the facade at night as droplets expand into ice."
"If you're too strong, you end up carrying a heavier load, that goes without saying."
"Nothing, and I mean nothing, can get hold of a person who isn't swimming with their barbs out."
"The abyss has sensed her gaze and slowly turned its gaze upon her. It is staring into her and robbing her of all power. Total apocalypse, the blows ache, sting, and burn. But in the midst of the pain and confusion there appears a sudden shimmer, a shining spasm of sickness that permeates her whole being."
"This city, she thinks before she falls asleep, and then the smell of urine and the two of them whose insides are disfiguring with such speed. As if there were a monstrous version of each of them, into which they were now turning. She wants to cry, release some kind of sadness, but can't get a grip on the feeling."
"When you, as a human being, experience something like this you rejoice in your own flourishing, in being blessed with access to the mysteries of the flesh-being given the chance to take shape, to grow from another person's soil, to be in the midst of the warming light that just keeps shining upon you. That is, until the fear arrives. The fear that the light will disappear, that it will shine on another body, that another woman will experi- ence the joy that belongs to her. She can't stand the thought."
Love isn't always saner on the other side of the ocean.
Lina Wolff's new novel takes Jungian daemons and mixes it with elements of toxic lust, thriller and pyschological horror. This book tells how attraction can sometimes blind and destroy you.
I really took delight in Wolff's prose when telling the tale of Mickey and Minnie. Navigating infidelity, doubt, fear and control all the while taking place in Rome took on a twisted modern romance to terrifying places. There were many instances of passages that were so well written about the features of their unsettled fascination with each other.
"True, she only bears partial responsibility because the demon also has a hand in the game, but still, what a devilish grip she finds herself caught in, what a devilish grip she has allowed herself to be caught in. Cursed lust. This cursed lust that has laid waste to so much of her life. This cursed flesh planted there, smug and unwavering at the controls, driving. But she has to stop thinking about it now. She has to stop thinking these draining thoughts, because if she turns too far away from her dark side, the demon might weaken, and then she won't accomplish anything, then she will sit here, die, rot in this cage."
That is until, Minnie finally makes the decision to move on and fly to New Orleans to see a man she had an unfaithful encounter with while in Rome. Seeing as Minnie has nowhere to go and no real roots to be spoken of, she takes the chance and leaves on a plane. After she arrives, things get awry and what can only be summed up as off the rails. From the moment the plane lands, she is thrust into a dark and twisted world. New Orleans is sinking and Minnie's learning how to swim.
This is not the first book of Wolff's that has been on my radar, I still have yet to read her previous book Carnality. Though not the typically kind of book that I usually read, this literary psychological horror thriller was a riveting read. Though the story kind of loses track near the end, the writing was enthralling and intelligent throughout.
Thank you to Other Press for this Review Copy.
"In those early days she walks around with a deep sense of satisfaction. As God created man, she creates this man. Perhaps that's why things will go so very wrong in the end, because she believes herself to be living in alignment with a narrative that has in fact never existed. Women do not create men, there are no such historical notions, no such legends."
"The subconscious is not subject to the laws of time and space, the subconscious can perceive things that go beyond. Jung pulled at this thread but also conceded that it was impossible to unravel this process. We know that it happens, he argued, but not how."
"There is a before and an after to the advent of manipulation. Suspicion finds its way in like damp through a plastered wall, cracking the facade at night as droplets expand into ice."
"If you're too strong, you end up carrying a heavier load, that goes without saying."
"Nothing, and I mean nothing, can get hold of a person who isn't swimming with their barbs out."
"The abyss has sensed her gaze and slowly turned its gaze upon her. It is staring into her and robbing her of all power. Total apocalypse, the blows ache, sting, and burn. But in the midst of the pain and confusion there appears a sudden shimmer, a shining spasm of sickness that permeates her whole being."
"This city, she thinks before she falls asleep, and then the smell of urine and the two of them whose insides are disfiguring with such speed. As if there were a monstrous version of each of them, into which they were now turning. She wants to cry, release some kind of sadness, but can't get a grip on the feeling."
"When you, as a human being, experience something like this you rejoice in your own flourishing, in being blessed with access to the mysteries of the flesh-being given the chance to take shape, to grow from another person's soil, to be in the midst of the warming light that just keeps shining upon you. That is, until the fear arrives. The fear that the light will disappear, that it will shine on another body, that another woman will experi- ence the joy that belongs to her. She can't stand the thought."
February 14, 2024
Masterfully capturing a reality so cruel that insanity appears to be the only remaining salvation. A brutal description of domestic violence that goes straight to the heart of the issue.
August 7, 2022
Kärlek som besatthet, känns som att jag läst många böcker på temat på senaste, men det gör den bara en liten uns mindre bra för Wolff gör det på ett lite annat sätt, med stor dramatik och utdragna svängar, som drar saker till sina absurda spetsar men icke desto mindre behåller sitt djup. Som vanligt med Wolff spårar det ut ganska rejält, men mindre än i tidigare böcker, känns som en tajtare storyline, färre karaktärer och händelsevändningar att hålla reda på.
Jag tänker som så ofta när det kommer till detta tema att det går att skriva om /att/ bli besatt av någon, och de händelser som det leder till, men att det är svårt att förklara vad det är som gör att man blir besatt och tror att det är kärlek, även när partnern passerar oacceptabla gränser (aka "men jag älskar honom ju") - ja men VAD i honom älskar du, VARFÖR älskar du? Det verkar vara beside the point efter ett tag, och jag tänker att det då också inte längre handlar om kärlek, eller att kärlek är långt mycket fulare än vad vi skulle önska att den var. Jaget, Minnie kallad (ja, Minnie mouse, hu) verkar inte direkt tycka om honom egentligen. Och kan det sexuella verkligen vara bra? Också en fråga jag ställer mig, som kanske besvaras av Minnies inköp av en salva för torra underliv, men i övrigt egentligen bara "finns" i boken utan att vi får veta mera. Jag är nyfiken på det, och om det verkligen är lusten som är kopplat till denna besatthet eller inte (i boken, i allmänhet).
Min största frustration är att jaget aldrig tänker att hon kan rädda sig själv, utan måste rädda sig genom en annan man. Jag skulle vilja se Minnie utan en man. Gärna med en kofta som luktar böcker eller hur det nu var Mickey hånade henne för hennes läsning. Kanske för att jag typ är den versionen av Minnie...
Tänker att Wolffs böcker ofta innehåller lite samma element: knasiga relationer, en polyglott karaktär, utspelar sig i typ Italien och att det spårar ur, gärna nåt med religion också kanske, minns inte riktigt hur De polyglotta älskarna var på den punkten. Men det är ju ändå olika berättelser, och ganska egenartade sådana.
Jag tänker som så ofta när det kommer till detta tema att det går att skriva om /att/ bli besatt av någon, och de händelser som det leder till, men att det är svårt att förklara vad det är som gör att man blir besatt och tror att det är kärlek, även när partnern passerar oacceptabla gränser (aka "men jag älskar honom ju") - ja men VAD i honom älskar du, VARFÖR älskar du? Det verkar vara beside the point efter ett tag, och jag tänker att det då också inte längre handlar om kärlek, eller att kärlek är långt mycket fulare än vad vi skulle önska att den var. Jaget, Minnie kallad (ja, Minnie mouse, hu) verkar inte direkt tycka om honom egentligen. Och kan det sexuella verkligen vara bra? Också en fråga jag ställer mig, som kanske besvaras av Minnies inköp av en salva för torra underliv, men i övrigt egentligen bara "finns" i boken utan att vi får veta mera. Jag är nyfiken på det, och om det verkligen är lusten som är kopplat till denna besatthet eller inte (i boken, i allmänhet).
Min största frustration är att jaget aldrig tänker att hon kan rädda sig själv, utan måste rädda sig genom en annan man. Jag skulle vilja se Minnie utan en man. Gärna med en kofta som luktar böcker eller hur det nu var Mickey hånade henne för hennes läsning. Kanske för att jag typ är den versionen av Minnie...
Tänker att Wolffs böcker ofta innehåller lite samma element: knasiga relationer, en polyglott karaktär, utspelar sig i typ Italien och att det spårar ur, gärna nåt med religion också kanske, minns inte riktigt hur De polyglotta älskarna var på den punkten. Men det är ju ändå olika berättelser, och ganska egenartade sådana.
December 22, 2023
Huh! Odotin koko ajan ihan muuta kuin sain. Aivan viime hetkeen asti.
Mielenkiintoinen ja ajatuksia herättävä tutkielma siitä, "miksi nainen ei vain lähtenyt".
Teoksen piirtämät visuaaliset mielikuvat ovat todella vahvoja. Näin jälkikäteen tajuan, kuinka elokuvallista kerronta on. Elokuvamaisesti tapahtumien vauhti vain kiihtyy loppua kohden. Riivauksen äärellä voisi pohtia muotoa enemmänkin.
Mielenkiintoinen ja ajatuksia herättävä tutkielma siitä, "miksi nainen ei vain lähtenyt".
Teoksen piirtämät visuaaliset mielikuvat ovat todella vahvoja. Näin jälkikäteen tajuan, kuinka elokuvallista kerronta on. Elokuvamaisesti tapahtumien vauhti vain kiihtyy loppua kohden. Riivauksen äärellä voisi pohtia muotoa enemmänkin.
March 17, 2024
Tässä kirjassa olisi voinut olla paljon potentiaalia, joka realisoitui vähän alun jälkeen mutta hiipui sitten nopeasti kirjan keskiosan paikkeilla. Riivauksessa on kyse parisuhteen vallankäytöstä ja väkivallasta, ja sen aikana matkustetaan fyysisesti Firenzestä New Orleansiin ja takaisin. päähenkilön tekemästä psykologisesta matkasta saa silloin tällöin välähdyksiä, jotkin käänteet taas jäävät lukijalle käsittämättömäksi.
Kirja alkaa pohjoismaisen naisen ja italialaisen miehen rakkauden ensihuuman kuvauksena, mutta hyvin pian kuva vääristyy ja suhteeseen tulee molemmin puolin sairaita, hulluja elementtejä. Fyysinen ja psyykkinen väkivalta ovat nopeasti suhteen elementtejä, eivätkä naispäähenkilön apologeettiset itsetutkiskelut perustele hänen omiakaan tekojansa.
Tapahtumien siirtyessä New Orleansiin kuva synkkenee entisestään mutta niin epäuskottavalla tavalla, että ainakin itse irtauduin tekstistä ja jäin lukemaan sitä ulkopuolisena tarkkailijana. Vaikka juonenkulku ja päähenkilön kokemukset ovat mitä intensiivisimpiä kirjan lopussa, en enää pystynyt niihin eläytymään vaan jäin tarkastelemaan tapahtuvaa etäältä. Vähemmällä toiminnalla olisi saanut aikaan vaikuttavamman lopputuloksen.
Kirja alkaa pohjoismaisen naisen ja italialaisen miehen rakkauden ensihuuman kuvauksena, mutta hyvin pian kuva vääristyy ja suhteeseen tulee molemmin puolin sairaita, hulluja elementtejä. Fyysinen ja psyykkinen väkivalta ovat nopeasti suhteen elementtejä, eivätkä naispäähenkilön apologeettiset itsetutkiskelut perustele hänen omiakaan tekojansa.
Tapahtumien siirtyessä New Orleansiin kuva synkkenee entisestään mutta niin epäuskottavalla tavalla, että ainakin itse irtauduin tekstistä ja jäin lukemaan sitä ulkopuolisena tarkkailijana. Vaikka juonenkulku ja päähenkilön kokemukset ovat mitä intensiivisimpiä kirjan lopussa, en enää pystynyt niihin eläytymään vaan jäin tarkastelemaan tapahtuvaa etäältä. Vähemmällä toiminnalla olisi saanut aikaan vaikuttavamman lopputuloksen.
June 30, 2024
Otrolig! Väldigt oförutsägbar och psykologisk och fick en inte direkt att tycka om män mer… Så intressant, ovanligt och lite obehagligt perspektiv av våldsamma relationer och ett verkligen gripande språk. Jag älskar Lina Wolffs hjärna!!
September 6, 2022
Den här var helt galen, mår inte bra
February 23, 2025
Bland de bästa böcker jag läst tror jag. Det var nästintill omöjligt att sluta läsa, förtrollande från första början. Jag kan inte minnas att jag gillade De polyglotta älskarna särskilt mycket, men måste nog läsa om den samt läsa samtliga av Wolffs andra böcker för detta var verkligen tio av tio. Älskar litteratur när litteratur är detta.
October 24, 2022
Otroliga formuleringar! En särskild del i handlingen tyckte jag inte alls om, men resten av romanen + språket var så pass bra att jag är villig att bortse från just den delen. En fyra!
July 11, 2025
En otrolig läsupplevelse! Wolff skildrar det psykologiska maktspelet i en relation på ett mästerligt vis. Man slängs mellan hopp och förtvivlan, obehag och lättnad. Den här kommer leva kvar i mig länge. Läs den!
July 28, 2025
Love the cover. The story...not so much.
November 28, 2024
short review:
OMG what did I just read !!!!!????
longer review:
Lina Wolff is my current favorite novelist. Her stories are just so unexpected, experimental, unapologetically weird, and often violent. Violent in a way only a female author can.
I am torn about this one because it is a very witty and stylish story about domestic violence. Yeah, can we use terms like witty and stylish for such a topic? I don't know but she did it, and she did it so well, I had to stop every five pages or so, because it was so intense.
Perhaps the very worst stereotypical depiction of the American South and its people is my biggest critique of this book.
4 stars, and on to the next Lina Wolff book.
OMG what did I just read !!!!!????
longer review:
Lina Wolff is my current favorite novelist. Her stories are just so unexpected, experimental, unapologetically weird, and often violent. Violent in a way only a female author can.
I am torn about this one because it is a very witty and stylish story about domestic violence. Yeah, can we use terms like witty and stylish for such a topic? I don't know but she did it, and she did it so well, I had to stop every five pages or so, because it was so intense.
Perhaps the very worst stereotypical depiction of the American South and its people is my biggest critique of this book.
4 stars, and on to the next Lina Wolff book.
Displaying 1 - 30 of 323 reviews