"Jag trycker telefonen hårt mot örat känner hur jag blir varm och svettig av den på kinden när Adam säger Hallå vet du vad som har hänt, Alejandro finns inte längre. Adam säger Hallå vet du vad som har hänt, Alejandro är död."
De älskade varandra som bröder och nu finns bara en av dem kvar för att berätta om vad som hände.
Han och Alejandro är vänner sedan barndomen. När de börjar sälja gräs till folk i skolan är det mest en kul grej, och pengarna ska sparas till en bil på artonårsdagen. Men snart är de indragna i en våldsspiral som ingen av dem väntat sig.
En intensiv roman om två unga killar i Malmö. Om festerna och vännerna, pengarna och kickarna, om sorgen och banden som aldrig går av.
Ville verkligen gilla den här men nej. Storyn har potential i sig men känns som att inget av det tagits till vara. Språket var supersvårt att hänga med i (grammatiska regler?! I don’t know her), kronologin var ja, jag vet inte, helt uppåt väggarna (eller så var det språket som förvirrade mig) och karaktärerna kändes platta. Antar att språket är avsiktligt och funkar för vissa men jag är inte en av dem.
”Senare på kvällen mötte vi upp Joseph Ahmed Adam jag minns att jag blev glad att Adam också var ute.”
Språket känns mer som något som funkar i korta sekvenser, typ sms. Men i en hel bok blir det svårt att hänga med.
Fantastisk bok, så häftigt skriven och väldigt annorlunda. Det går snabbt, det är mörkt men också stundtals väldigt roligt. Man får en sån förståelse för hur kriminella tänker. Även väldigt kul att den utspelar sig i Malmö.
Smart att skippa kommatecken, det gav mycket fart. Allt går väldigt snabbt, snabba beslut tas hela tiden en värld med lite utrymme till eftertanke. Som det kan upplevas att vara tonåring
Det tog ett tag innan jag vande mig vid att hon väver in olika tankar i samma mening. Först var jag smått irriterad men så småningom kändes det som att det tillförde rätt karaktär utifrån berättelsen. Kul med en bok som kräver lite av läsaren.
En otrolig bok som fått mig att både skratta och gråta. Olsson Ghoreishi har skrivit en fantastisk berättelse om ungom, sorg, kärlek och att växa upp. Att få lära känna huvudkaraktären under bokens gång har varit en ynnest och Malmöskildringen är underbart familjär. Det mest underskattade med Alejandro är att den stundtals även är riktigt rolig, lol:ade rakt ut flera gånger.