Teonauterna

by Sam Ghazi

Efter sju år i dvala ombord på rymdskeppet Oberon väcks teonauten Adam. Hans medresenär Jasmin har inte överlevt färden. De har skickats ut i Vintergatan för att söka efter uppkomsten till liv, kanske även efter det gudomliga. Allt tyder på att svaren kan finnas på den avlägsna himlakroppen Trögkryparen. Adam lyckas återskapa Jasmins medvetande i digital form och tillsammans kan de slutföra sitt uppdrag. Men något gudomligt erfar han inte. Inte heller hälsas han som en hjälte när han efter många år återvänder till jorden, där Jasmin sörjs av sin familj. Men är hon verkligen död om hennes medvetande finns kvar? Sam Ghazi undersöker i sin nya roman existentiella frågor om liv, död, ursprung och evighet.

Genres: Science Fiction

245 pages, ebook

Published July 29, 2019

Reviews

[Yvonne Waern · Rating 4 out of 5]

Sam Ghazi : Teonauterna. Norstedts, 2019.

Somliga böcker kan helt enkelt inte beskrivas neutralt. De upplevs av läsaren, och en recension visar lika mycket av recensenten som av boken. Jag tog mig vatten över huvudet när jag började läsa Teonauterna, med avsikt att recensera den. Det är lika bra att jag erkänner det: jag klarar det inte!

Jag trodde jag skulle läsa en bok som handlade om ur en kroppslös hjärna skulle uppfatta sin omgivning, och det stämde väl delvis, men det blev mycket mer komplicerat än så.

Vad innebär det att vara död men ändå uppleva sin omgivning? frågar jag, medan Jasmine, den kropplösa och i boxen instängda hjärnfunktionen frågar sig: Om livet är summan av de funktioner som motstår döden, räcker det med en hjärna för att vara levande?

Jasmines mamma saknar henne så mycket att hon måste begrava boxen där Jasmines hjärna är instängd, medan Jasmines partner Adam låter henne delta i ett vardagsliv som blir alltmer inskränkt, ja rentav farligt, allteftersom han blir äldre, får stroke och till slut dör.

För mig är den huvuduppgiften för Teonauterna inte intressant. Den handlar om att undersöka ett astronomiskt fenomen kallat ”Björndjuret”, och dä man skulle kunna höra Gud. När Adam missar det känner han sig senare mindervärdig, något som kan ha bidragit till hans stigande bitterhet. En förnedrande situation när han berättar om färden för några studenter kan också ha haft sin betydelse för hans degradering, men, som sagt, jag uppfattade inte de avsnitten som vare sig centrala eller intressanta.

Jag måste också få säga att boken bitvis är poetisk, och att språket är både skimrande och svårgenomträngligt. Må varje läsare bära med sig sin egen bild, för mig är den hjälplösa situationen när den kroppslösa hjärnan uppfattar hur mat kokar över på spisen och ändå inte kan ingripa en av de mest skrämmande.

[Micke · Rating 2 out of 5]

Den minst engagerande sci fi-bok jag läst de senaste åren. Boken lägger upp en intressant premiss, men utforskar den nästan inte alls, utan fyller många av kapitlen med sidospår som inte tillför så mycket. Hoppen fram och tillbaka i tidslinjen känns onödiga.

[Amani · Rating 3 out of 5]

Probably the first Swedish SF book I have read? Weirdly enough, I really enjoyed the second half of this book. In the first half, things were a bit vague - too poetic, too abstract for me to understand what was actually going on. While I was only barely able to hang on during the first half of the story, the second half was where the story touches upon most its conflicts and intrigue. Jasmine's existence after their return, her being a copy, Adam's conspiracies and resentment toward pretty much all humans, the dolphins, Josef. I'm glad I didn't give the story up before reaching the second half of it.

All in all, very well written. Perhaps some day I will reread this book and be able to better appreciate the existential questions it poses.

[Monika · Rating 3 out of 5]

Har inte på länge läst s-f. Ganska bra, känner mig litet främmande för genren. Har bara läst klassiska s-f tidigare.