Det är inga stora saker Ann begär av livet, bara att sönerna skulle hälsa på i Sverige och föräldrahemmet i skogsbrynet någon enstaka gång. Ett besök från dem skulle bli ett avbrott i den grå vardagen som hemmafru. Medan hon sköter i stort sett allt går hennes make Kjell mest omkring och gör det han har lust med.
En sommarkväll när Ann och Kjell som vanligt dricker kaffe på altanen och blickar ut över Bjäre, störs fågelkvittret oväntat av hög musik. Den kommer från herrgården en bit bort där det unga paret från Stockholm har inflyttningsfest. Ann och Kjell skyndar dit då grannen Göran hotar med att stoppa oljudet med hjälp av sitt jaktgevär.
Efter den kvällen blir inget sig likt i den förut sömniga skånska idyllen. Nya relationer skapas och redan befintliga ändrar karaktär. Ann väcker liv i gamla intressen medan Kjell tar sig an ett uppdrag. Kanske är de lyckligare var och en för sig? Är deras äktenskap över eller finns det något kvar värt att kämpa för?
Simma i vinterskog är en feelgoodroman om vänskap, kärleken till den skånska landsbygden och att det aldrig är för sent att börja om.
Tänk om alla bara kunde vara ärliga och prata med varandra så hade det inte varit några problem! Men å andra sidan hade det inte blivit någon bok om alla hade gjort det.
Det här är en välskriven bok om livet och dess vändningar, om att finna sig själv när man tappat bort sig, om att det går att förändras MEN det genomgående temat är att PRATA MED VARANDRA! Värdet av kommunikation avspeglas i varenda kapitel där huvudkaraktärerna sätter krokben för varandra och sig själva för att de inte säger vad de tänker, tycker och vill, men framförallt att de inte är ärliga. Genom gaslighting och stolthet kniper de ihop käften och skapar osämja.
Men det är också en bok om kärlek, hopp, förlåtelse, förståelse och om simning genom fysisk aktivitet för sinnets och kroppens ro. Det är en vacker bok och jag är så glad att jag sprang på denna! Den är väldigt läsvärd!
Ann och Kjell har levt ett långt liv tillsammans. Ett liv i med och motgång. Ett liv som de senaste åren gått i stå. Ann känner sig tagen för given, osedd och ensam i tvåsamheten. Hon irriterar sig på Kjell och drömmer om ett annat liv. Kjell märker att hon förändrats, men förstår inte sin del i det hela. Livet på gården i den nordvästskånska landsbygdsidyllen störs även av ett ungt par som flyttat in i den fina herrgården. Två unga Stockholmare som flytt till stillheten, gör intrång på just den när de med buller och bång ställer till med fest. En kväll som slutar med nyfunnen vänskap, polisanmälan, skadade ben och en föraning om förändring. En kväll som går till bygdehistorien.
Det här är en finstämd berättelse om vänskap, ensamhet, tvåsamhet, kärlek och livet på landet. En berättelse om ett äktenskap på ruinens brant och om vikten av kommunikation. En berättelse som på slutet genererade ett par tårar hos undertecknad. Här möter ni ett mästerverk i miljöbeskrivningar och gestaltning. Oj, vad du känner doften av mossa, frostens grepp i nästippen och smärtan i hjärtat när saknaden av sönerna river i Ann.
För att vara helt ärlig blev jag arg på hur Ann och Kjell går på om hur otroligt själviska deras söner är som inte kommer hem oftare än vad de gör. Sönerna är 40-snåret år gamla och klassas därmed som vuxna i alla sammanhang men trots detta går Ann och Kjell på om hur sönerna är skyldiga dem att komma hem oftare, detta efter att Ann och Kjell "offrat allt för dem när de växte upp". Jag vill vråla "HALLÅ, det är inte så det funkar. De bad inte om att få just er till föräldrar, det var ni som tog beslutet att fortplanta er och det där som ni kallar för att offra allt för era barn, det är DET som är att vara förälder. Era söner är inte skyldiga er någonting. Vill de komma hem så kommer de hem, vill de inte så vill de inte. De är vuxna. De har egna liv. Och de är INTE. SKYLDIGA. ER. NÅGONTING." Antar att jag borde sätta en 4 på den här boken eftersom den fick mig att känna så pass starkt men jag brukar inte vilja läsa böcker som gör mig irriterad på att huvudkaraktärerna är rent ut sagt dumma i hela huvudet. Suck. End rant.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Välskriven och berörande! Det är alltid något speciellt att läsa en bok som utspelar sig i en hembygd. Delar av denna utspelar sig tom i mitt vardagsrum skulle man kunna säga.
"Simma i vinterskog" börjar lite trevande men den tränger längre och längre in i mitt medvetande efterhand som jag läser. Intrigen är berörande och manar till eftertanke. Vad händer i ett förhållande när barnen blir vuxna och flyttar hemifrån? När dynamiken rubbas och man måste hitta nya roller gentemot sin partner?
Åsa Hallengård är skicklig med pennan och balanserar upp det tunga och djupa med humor och varm vänskap. Karaktärsgestaltningarna är mycket bra och känns verkligen genuina. Jag tror att det är många som kan känna igen sig i Anns situation, även jag nickar och ler igenkännande åt vissa saker. Även miljöskildringarna är härliga och gör absolut Bjärebygden rättvisa, säger jag som visserligen är lite partisk.
"Simma i vinterskog" är en perfekt bok för din bokklubb då det dyker upp många tankar och funderingar medan man läser.
Lantliv, jakt, herrgårdsmiddagar, simning och längtan efter vuxna barn som inte kommer hem och hälsar på utgör kärnan i den här boken där äkta paret Ann och Kjell står i centrum. Ett par som efter många års äktenskap har svårt att kommunicera med varandra. Det mesta som krånglar handlar om det. Tror det är många som kan känna igen sig men som läsare vill jag mest, i ren frustration, skrika ”prata med varandra” till dem.
Helt ok läsning, men inte mer än så och jag tror inte jag fortsätter läsa del två som kommer under 2025.
En sån charmig och mysig sommarläsning. Man fick en härlig känsa i magen på något sätt. En fin historia om Ann och Kjell som finner vägen tillbaka till varandra efter lite krångel i äktenskapet. Jag känner ju absolut att jag inte är målgruppen för denna bok men jag tyckte ändå om den, och det var fina miljöer och fin vänskap med grannarna. Jag har ju ingen direkt erfarenhet av varken lantbruk eller herrgårdsmiddagar men simning är iallafall något jag har gemensamt med karaktärerna