What do you think?
Rate this book
Mot kollapsens hjärta
Alla pratar om klimathotet. Men bakom klimatkrisen hotar en annan, mycket mer närliggande kris tillväxtens slut och civilisationens sammanbrott. Och vi rör oss mot den i svindlande hastighet.
Jonathan Jeppsson är chef för Aftonbladets grävredaktion och har tidigare skrivit den hyllade och prisbelönta boken Åtta steg mot avgrunden. Här fortsätter han sin jakt på svar och färdas in mot kollapsens innersta väsen. En omvälvande rapport påstår att vi är så nära att det till och med finns ett årtal: 2040. Men spåren leder också tillbaka till 70-talet och barndomens dolda orsakssamband. Vad är det för skuld som gömts undan? Hur kunde ett barn bara spårlöst försvinna? Och vad är det för märkligt flimmer vi ser runt omkring oss?
Mot kollapsens hjärta är en omskakande berättelse om vad som väntar oss när civilisationen bryter samman. Men det är också en resa in i glömskans rike - och en drabbande skildring av en pappa som bär på nycklarna till en annan värld.
Jonathan Jeppsson är chef för Aftonbladets grävredaktion och har tidigare skrivit den hyllade och prisbelönta boken Åtta steg mot avgrunden. Här fortsätter han sin jakt på svar och färdas in mot kollapsens innersta väsen. En omvälvande rapport påstår att vi är så nära att det till och med finns ett årtal: 2040. Men spåren leder också tillbaka till 70-talet och barndomens dolda orsakssamband. Vad är det för skuld som gömts undan? Hur kunde ett barn bara spårlöst försvinna? Och vad är det för märkligt flimmer vi ser runt omkring oss?
Mot kollapsens hjärta är en omskakande berättelse om vad som väntar oss när civilisationen bryter samman. Men det är också en resa in i glömskans rike - och en drabbande skildring av en pappa som bär på nycklarna till en annan värld.
308 pages, Hardcover
Published March 7, 2024
5 people are currently reading
41 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 9 of 9 reviews
May 25, 2025
3.5 ⭐️
Ingen upplyftande läsning, men det visste jag när jag började. Det är en skrämmande läsning av klimatkrisen. Jag gillade hur han väver in sitt eget liv i berättelsen, parallellt med förklaringen av kollapsen. Samtidigt kändes vissa delar lite osammanhängande, och jag saknade ibland en tydligare röd tråd eller poäng med just det.
Men läsvärd! Jag fick mig absolut en tankeställare.
Ingen upplyftande läsning, men det visste jag när jag började. Det är en skrämmande läsning av klimatkrisen. Jag gillade hur han väver in sitt eget liv i berättelsen, parallellt med förklaringen av kollapsen. Samtidigt kändes vissa delar lite osammanhängande, och jag saknade ibland en tydligare röd tråd eller poäng med just det.
Men läsvärd! Jag fick mig absolut en tankeställare.
June 29, 2024
Otroligt intressant bok. Att den har sågats av flera tidningar tar jag med ro. Jag känner mig övertygad av Jeppssons argument om den stundande kollapsen. Även om jag inte vill måla fan på väggen så är det ju ändå flera tecken idag som pekar på att det inte ser ljust ut för oss människor om vi fortsätter tro på ständig tillväxt. Och jag tror kanske inte på en stundande Mad-Max-tillvaro, eller något annat dystopiskt, utan kanske en lite mer enklare tillvaro med mindre resande och mindre konsumerande.
Hur som helst är detta ingen munter läsning. Det känns allmänt hemskt att behöva inse att vi idag förstör för kommande generationer genom att inte agera tillräckligt. Men man förstår också genom att läsa boken samt ta del av dagens debatt att en omställning av samhället i motsatt riktning är oerhört komplex.
Hur som helst är detta ingen munter läsning. Det känns allmänt hemskt att behöva inse att vi idag förstör för kommande generationer genom att inte agera tillräckligt. Men man förstår också genom att läsa boken samt ta del av dagens debatt att en omställning av samhället i motsatt riktning är oerhört komplex.
August 21, 2024
Den mest skrämmande bok jag läst. Dock lite väl många brokiga sidospår och onödiga passager. Kunde vunnit på att redigeras hårdare.
May 3, 2024
Här slipper Jeppsson ödsla utrymme för att bevisa klimatförändringens förödande konsekvenser, vilka detaljeras i hans tidigare bok 8 steg mot avgrunden. Istället är denna bok mycket mer aktuell, då den bejakar det oundvikliga i någon slags samhällelig kollaps och försöker förstå vad detta kunde betyda i praktiken. Han intervjuar olika experter och ger en nyanserad bild av det känsliga politiska landskapet å ena sidan och vetenskaplig fakta å andra sidan. Definitivt en bok jag kommer att läsa igen.
January 11, 2025
Jag drömde härom natten att jag flög genom universum på mörk och döende planet. Det var som att ljuset skulle släckas permanent mycket snart. Så dystra drömmar brukar inte förekomma under mina nätter så jag skyller på författaren Jeppsson! Men ingen skuld ska egentligen skina på en sanningssägare. Det är allt för vanligt att skjuta budbäraren som kommer med dåliga nyheter. Och det är riktigt dåliga nyheter Jeppsson kommer med. Genom att läsa rapporter och prata med forskare så landar han i att en civilisationskollaps kan komma redan omkring 2040. Det har till exempel att göra med klimatförändringarna som rubbar vår förmåga att producera mat på flera ställen på vår planet något som i sin tur kan skapa politiska oroligheter som förvärrar situationen. Det handlar också om en resursbrist. Att vi snart har använt upp mineraler och fossil energi som vår planet sitter på, vilket kommer att omöjliggöra den ständiga tillväxt vi är vana vid.
Politikerna pratar om att vi ska växla till fossilfritt utan någon påverkan på ekonomin eller sänkning av vår livsstil, men Jeppsson menar att det är fantasier. Nerväxt, alltså att vi anpassar oss till att använda betydligt färre prylar och material, är enda vägen framåt. Jag har tidigare trott att nerväxt är en omöjlighet i ett kapitalistiskt system som vårt — att en sådan ekonomi skulle kollapsa. Men Jeppsson menar att det inte alls är omöjligt, så länge vi ändrar våra förväntningar.
Man ska inte komma till denna bok för att hämta hopp. Författaren avråder till och med läsaren att känna hopp. Han menar att en sådan känsla kan invagga en i någon slags falsk trygghet. Budskapet är istället att med en nykter krisinsikt kan vi i bästa fall triggas till handling. Det verkar dock som att han inte tror att mänskligheten är benägen att göra de förändringar som behövs, i alla fall inte förrän det är för sent.
En fråga som inte tas upp i boken men som jag funderar över är om AI möjligtvis kan påverka detta. För de som följt mitt skrivande vet att jag lyft superintelligent AI som framför allt ett hot, men också som en potentiell räddning. Det är i alla fall fullt sannolikt, eller till och med troligt, att en AI som är överlägset intelligent i jämförelse med oss människor, kommer att komma innan vår civilisation kollapsar. En sådan teknik har vi aldrig stått inför och därför är det svårt eller omöjligt att förutse dess effekter. Den skulle kunna komma på lösningar på klimatkrisen som vi aldrig ens anat. Detta är naturligtvis spekulativt men högst relevant att lyfta in som en viktig bricka i spelet kring människans eventuella fortsätta existens.
Jag ligger i min säng och räknar på hur gammal jag kommer att vara om kollapsen kommer 2040 och funderar på vilken typ av boende/kollektiv som skulle vara bäst lämpat för mig (med mycket begränsade ekonomiska medel) så att jag ska ha hyfsade chanser att ändå klara mig. Samtidigt är jag inte villig att ge upp. Jag tror på de klimatforskare som säger ”varje tiondels grad spelar roll” med betydelsen att även om vi inte lyckas undgå klimatkrisens effekter så kan vi ändå påverka hur brutal och snabb effekten kommer att bli genom att göra förändringar idag.
Människan är genom vår evolutionära utveckling anpassad för att ta sig an omedelbara hot. Men vi är kassa på att hantera mer långsiktiga sådana. Jag är nyfiken på att ta mig an boken
The Darwinian Trap: The Hidden Evolutionary Forces That Explain Our World (and Threaten Our Future) av svenska Kristian Rönn, eftersom den handlar om just detta. Förutom att lära sig mer om de kriser vi står inför så återstår att agera för att öka våra chanser att få en framtid som bär för både oss och kommande generationer. Vi kan göra det genom att anpassa vår egen livsstil redan nu genom att konsumera långt mindre än vad vi gör idag. Och framför allt kan vi engagera oss i olika rörelser och föreningar som handlar om att skapa ett bättre samhälle och en planet som upprätthåller liv så gott det går. Förutom att jag är övertygad om att detta kan spela roll för vår överlevnad så tror jag att vår psykiska hälsa mår bra av att vi åtminstone försöker agera för en bättre framtid.
Politikerna pratar om att vi ska växla till fossilfritt utan någon påverkan på ekonomin eller sänkning av vår livsstil, men Jeppsson menar att det är fantasier. Nerväxt, alltså att vi anpassar oss till att använda betydligt färre prylar och material, är enda vägen framåt. Jag har tidigare trott att nerväxt är en omöjlighet i ett kapitalistiskt system som vårt — att en sådan ekonomi skulle kollapsa. Men Jeppsson menar att det inte alls är omöjligt, så länge vi ändrar våra förväntningar.
Man ska inte komma till denna bok för att hämta hopp. Författaren avråder till och med läsaren att känna hopp. Han menar att en sådan känsla kan invagga en i någon slags falsk trygghet. Budskapet är istället att med en nykter krisinsikt kan vi i bästa fall triggas till handling. Det verkar dock som att han inte tror att mänskligheten är benägen att göra de förändringar som behövs, i alla fall inte förrän det är för sent.
En fråga som inte tas upp i boken men som jag funderar över är om AI möjligtvis kan påverka detta. För de som följt mitt skrivande vet att jag lyft superintelligent AI som framför allt ett hot, men också som en potentiell räddning. Det är i alla fall fullt sannolikt, eller till och med troligt, att en AI som är överlägset intelligent i jämförelse med oss människor, kommer att komma innan vår civilisation kollapsar. En sådan teknik har vi aldrig stått inför och därför är det svårt eller omöjligt att förutse dess effekter. Den skulle kunna komma på lösningar på klimatkrisen som vi aldrig ens anat. Detta är naturligtvis spekulativt men högst relevant att lyfta in som en viktig bricka i spelet kring människans eventuella fortsätta existens.
Jag ligger i min säng och räknar på hur gammal jag kommer att vara om kollapsen kommer 2040 och funderar på vilken typ av boende/kollektiv som skulle vara bäst lämpat för mig (med mycket begränsade ekonomiska medel) så att jag ska ha hyfsade chanser att ändå klara mig. Samtidigt är jag inte villig att ge upp. Jag tror på de klimatforskare som säger ”varje tiondels grad spelar roll” med betydelsen att även om vi inte lyckas undgå klimatkrisens effekter så kan vi ändå påverka hur brutal och snabb effekten kommer att bli genom att göra förändringar idag.
Människan är genom vår evolutionära utveckling anpassad för att ta sig an omedelbara hot. Men vi är kassa på att hantera mer långsiktiga sådana. Jag är nyfiken på att ta mig an boken
The Darwinian Trap: The Hidden Evolutionary Forces That Explain Our World (and Threaten Our Future) av svenska Kristian Rönn, eftersom den handlar om just detta. Förutom att lära sig mer om de kriser vi står inför så återstår att agera för att öka våra chanser att få en framtid som bär för både oss och kommande generationer. Vi kan göra det genom att anpassa vår egen livsstil redan nu genom att konsumera långt mindre än vad vi gör idag. Och framför allt kan vi engagera oss i olika rörelser och föreningar som handlar om att skapa ett bättre samhälle och en planet som upprätthåller liv så gott det går. Förutom att jag är övertygad om att detta kan spela roll för vår överlevnad så tror jag att vår psykiska hälsa mår bra av att vi åtminstone försöker agera för en bättre framtid.
May 30, 2024
En mycket trevlig och personlig berättelse. I ett venndiagram är detta mittpunkten utav David Jonstads "Kollaps", Stellan Tengroths "Tillväxt till döds", och författarens förra bok "8 steg mot avgrunden".
Även om jag är kapitalist är detta ett mycket nyttigt perspektiv, både utifrån filosofi, konsumtion, civilisationers uppgång och fall, och inte minst ur ett klimatperspektiv.
Även om jag är kapitalist är detta ett mycket nyttigt perspektiv, både utifrån filosofi, konsumtion, civilisationers uppgång och fall, och inte minst ur ett klimatperspektiv.
August 14, 2024
Heartbreaking.
December 25, 2024
3.5 stars
October 13, 2024
Tämä on hyvin tärkeä kirja tulevaisuuden dystopiasta, joka voi olla paljon lähempänä kuin uskomme. Ekosysteemi romahtaa ja suuri osa maapallosta muuttuu elinkelvottomaksi, josta seuraa kansanvaelluksia. Maapallon väkiluku romahtaa eikä entiseen ole paluuta ilmaston lämpenemisen vuoksi.
Yhteiskuntamme ja poliittinen järjestelmämme on rakentunut niin, että ekokatastrofin välttäminen tuntuu mahdottomalta. Masentavaa.
Jeppsson kuljettaa ympäristö- ja ilmastonmuutosteeman ohessa lapsuuden perheensä ja varsinkin Alzheimeriin sairastuneen isänsä tarinaa. Tämä tuntui minusta irralliselta ja tarpeettomalta. Mielestäni kirja olisi ollut parempi, jos perheen osuus olisi jätetty pois.
3,5 tähteä.
Yhteiskuntamme ja poliittinen järjestelmämme on rakentunut niin, että ekokatastrofin välttäminen tuntuu mahdottomalta. Masentavaa.
Jeppsson kuljettaa ympäristö- ja ilmastonmuutosteeman ohessa lapsuuden perheensä ja varsinkin Alzheimeriin sairastuneen isänsä tarinaa. Tämä tuntui minusta irralliselta ja tarpeettomalta. Mielestäni kirja olisi ollut parempi, jos perheen osuus olisi jätetty pois.
3,5 tähteä.
Displaying 1 - 9 of 9 reviews