En man måste rädda sitt hjärta. En pojke måste rädda sig själv.
I de urgamla skogarna utanför Jokkmokk lever busschauffören Dylan ensam i ett gammalt hus vid Pärlälven. Saknaden efter storasyster Ella-Kajsa kväver honom, men ändå hoppas han att hon en dag ska återvända. Han är övertygad om att hans hjärta krymper för varje dag som går – och att han behöver en annan människas blod för att bota det.
Här finns också en liten pojke som åker med Dylans buss till och från skolan varje dag. En snöig eftermiddag följer han med sin mamma till affären samtidigt som Dylan nått ett bottenläge.
En kamp på liv och död tar sin början. Dylan måste rädda sitt hjärta, och pojken måste rädda sig själv. Huset vid Pärlälvens slut är en mörk spänningsroman med fästet i Norrbottens inland.
William Älgebrink, född 1997 och bosatt i Jokkmokk, är kommunikatör och filmskapare. Han har bland annat läst den skönlitterära projektkursen vid Jakobsbergs författarskola och manusutbildningen Story Masterclass på Gotland. Han har fått Bok & Bild Luleås novellpris år 2020 med Jag blöder som vilken annan son som helst och skrivit och regisserat kortfilmen Så låt sorgen komma som hade premiär 2023. Huset vid Pärlälvens slut är hans debutroman.
Jag sträckläste boken, som är en av de nominerade romanerna till Årets Bok 2025. Det här är en riktigt mörk historia som utspelar sig i Jokkmokk och Norrbottens inland. Det är William Älgebrinks debutroman och det är imponerande! Trots sitt mörker och det obehag boken väcker så är det en både fängslande och drabbande historia som jag sträckläste, det gick inte att sluta innan jag visste hur det hela skulle sluta....
Det är en välskriven, dramatisk, obehaglig, fängslande och spännande skräckhistoria där vad som helst kan hända. Vi dras in i Dylans inre och får följa hans tankar och uppväxt i en familj som mår allt annat än bra. Den karaktär som griper tag i mig mest är den lilla pojken vars inre och tankar vi också får följa. Han vill tro på att de vuxna är snälla och godhjärtade, men är de verkligen det och går de att lita på?
Jag läste att William Älgebrink är filmskapare och både miljöer och karaktärer är välbeskrivna, man befinner sig där i mörkret tillsammans med karaktärerna. En oförglömligt sorglig historia.
Huset vid Pärlälvens slut - en titel som ger en föraning om den poetiska, sorgsna och samtidigt vackra läsning som ryms innanför pärmarna. Missa inte denna fantastiska debut av William Älgebrink!
Var befinner vi oss egentligen, i en saga eller i verkliga livet? Det är hypnotiskt, skrämmande och fascinerande. Det är kittlande att gå på den svindlande stigen genom boken och inte riktigt veta vad jag har framför mig. Jag både ömmar för och avskyr Dylan, som i jakt efter mänskligt blod för att få sitt hjärta och sig själv att överleva, söndrar en annan familj.
Språket är otroligt vackert och följsamt, och när sista sidan är läst kände jag bara WOW! Jag måste läsa från början igen!
A solid debut. Found it a bit surface level and didn't quite connect with the characters or the plot. Could be because of its length, as it is a short book (not even 6hrs on audiobook).
Jag är definitivt en sådan som ofta väljer bok efter omslag. Utifrån det perspektivet hade jag förmodligen inte valt Huset vid pärlälvens slut. Men tack och lov blev den nominerad till @aretsbok , vilket "tvingade" mig att ge den en chans. Till en början kändes det som att det skulle bli några långa timmar innan boken tog slut. Men tji fick jag. Det visade sig att mina förväntningar var helt fel, och det på bästa möjliga sätt. Boken visade sig vara något helt annat än vad jag hade trott. Handlingen överraskade mig, och berättelsen visade sig ha ett oväntat djup. Den rymmer teman som sorg, skräck, smärta och psykisk ohälsa. Ämnen som vävs samman till en stark och berörande helhet. Det är en relativt kort bok, men den lämnar ett stort intryck. En stark berättelse som absolut är värd att lyssna på,. Även för dig som kanske, liksom jag, brukar döma en bok efter omslaget.
Betyg: 5 av 5. . Den här boken, Huset vid Pärlälvens slut, är en spänningsroman, och är författaren William Älgebrinks debutroman. . Den här boken tyckte jag verkligen om. Välskriven, otäck, gripande, hemsk, berörande, läskig, och mycket, mycket bra. Jag tyckte också om att man fick följa både mannen och pojken i deras tankar. . Jag rekommenderar absolut den här boken, och jag hoppas på fler liknande böcker av författaren. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, fantastiskt bra inläst av en av mina absoluta favoriter, Lennart Jähkel. .
En oerhört stark debutroman. Älgebrink visar på ett spännande språk samtidigt som historien river och sliter i hjärtat. Jag blir nyfiken på vad författaren kan komma att skriva efter den här. Rekommenderas för skräckälskaren.
Nope, detta var inget för mig. Det var mest förvirrande att lyssna på. Jag hade svårt att veta ur vilken karaktärs perspektiv vi såg händelserna och att lyssna gör det svårt att bläddra tillbaka. Detta kan vara ett problem för mig just nu p.g.a. stress., men jag ger upp denna bok efter 14 %.
Je referme ce livre sans savoir si c'est moi qui l'ai lu, ou si c'est lui qui est venu m'habituer. Lu en quelques heures, en apnée, le cœur qui bat fort, et le cerveau en ébullition, c'est une de mes meilleures lectures de cette annee ! C'est un roman très très perturbant. De part sa construction, d'abord. Nous suivons Dylan et la voix dans sa tête. L'auteur ne précise pas qui parle, ne précise pas la temporalité, on pourrait s'y perdre. Sauf que c'est suffisamment bien écrit pour qu'on devine de suite où on en est. Et perturbant aussi par son histoire. Celle de ce chauffeur de bus, de son frère et de sa sœur, de leur mère encore plus folle que lui, des maltraitances et des pressions subies par les uns et les autres, sur les uns et les autres. Il y a des scènes particulièrement horribles, d'autant plus qu'elles ne sont pas décrit en détails, mais en "ressentis", et je pense que c'est encore pire. Et puis il y a ce Garçon, au mauvais endroit, au mauvais moment. Et je n'avais qu'une envie, aller le sauver ! Le roman est court, 250 pages, mais intense ! Je ne me suis pas du tout ennuyée, et contrairement à Dylan, j'ai bien senti mon cœur battre tout le long de ma lecture. En écrivant ma chronique je me rend compte que ce roman est super mal noté 😳. J'ai l'impression de ne pas avoir lu le même livre que les autres. Ça vous arrive aussi d'être à contre courant comme ça ?
Är man ond om man gör onda saker för att överleva?
Fin historia men samtidigt hemsk. Gillar man melankolisk och lite skräck (typ)så är detta något för dig. Jag har lite svårt att bestämma vad för kategori av genre denna bok tillhör men jag ver att åtminstone att det inte är feelgood.
Bra debut och jag lyssnade på boken inspelad av Lennart Jähkel - Vilken stjärna alltså.
Redan innan nomineringarna för Årets bok hade kommit, bestämde jag mig för att läsa "Huset vid Pärlälvens slut" av William Älgebrink. Jag försöker nämligen läsa mig genom alfabetet och författare vars efternamn börjar på Ä dräller det inte riktigt av. Så nu när nomineringarna för Årets bok trillade in, tänkte jag att jag kunde ta itu med den här först.
Jag är kluven. Älskar språket, och egentligen också innehållet. det liksom gräver sig fast och gör så att man riktigt känner hur Dylan har det. Dessutom gillar jag hur pojken porträtteras. Verkligen som från ett barns perspektiv och det ilar av obehag i hela mig under de kapitlen när han är i fokus.
Kluvenheten kommer snarare till att det ibland känns lite stereotypt. Det utspelar sig i norra Norrland, alltså är det inavel, bönder och inte särskilt öppensinnat och/eller modernt, även om vi inte riktigt vet när det här utspelar sig. Samtidigt passar det så bra som omgivning för en sådan här bok. Långt mellan grannar gör att man kan ha hemligheter på ett sätt som kanske inte går annars. Och ingen hör ens skrik. Så det är på både gott och ont det där med Norrland och dess invånare.
Språket är som sagt väldigt bra, det fyller hela mig med obehag som liksom ligger och kliar under huden och ibland gör att jag måste lägga bort boken och ta en andningspaus. Det är en väldigr bra debutbok som växte på mig och i slutet kunde jag inte lägga ner den innan jag visste vad som hände. Jag gillar att den inte är onödigt lång, utan precis så lång som den behöver vara.
Om man tyckte om Stina Jacksons "Silvervägen" så tänker jag att man nog kan gilla den här också.
La maison au bord de la rive, un thriller sanglant et intense qui vous invite à pousser la porte d'un huis clos dérangeant. Attention cette lecture risque de vous marquer.
L'histoire est centrée sur Dylan, un homme envahi par ses voix intérieures qui va commettre l'irréparable en kidnappant un enfant. Le garçon s'en sortira-t-il vivant face à l'horreur de cette maison ?
Ce qui m'a glacé d'effroi c'est que ce thriller est profondément psychologique. On alterne avec des chapitres dans le présent et dans le passé. La narration est singulière : on est perdu dans la tête de Dylan, aux prises avec ses troubles et les voix qu'il entend. Si au début j'ai été complètement désarçonné, plus on avance, plus tout s'éclaire. On devine alors les traumatismes qu'il a subis et qui l'ont mené là où il est. C'est la maladie mentale qui est au centre de cette horreur et c'est ce qui le rend si terrifiant.
L'ambiance est suffocante, amplifiée par un huis clos implacable, et sa situation ; au milieu de la fraîcheur de la Suède. J'en frissonne encore. L'horreur de ce thriller n'est pas seulement centrée sur Dylan mais aussi sur les atrocités commises par cette famille. On plonge dans la noirceur et la cruauté de son environnement, l'emprise de ce schéma familial plus que dérangeant et la fragilité palpable de Dylan. Et dans tout ça, il y a un petit garçon de 6 ans dont la pureté, la naïveté et la gentillesse contrastent avec toute cette noirceur.
Un thriller court, sombre obsédant que je ne peux que recommander aux amateurs de frissons sanglants et psychologiques.
Läser man blurb:arna (blurbsen?) på nätbokhandlarna så får man intrycket av att det här är en traditionell kriminalroman om en kidnappning. När man väl börjar läsa så inser man rätt snabbt att den nog borde ställas på skräckhyllan istället för bland deckarna. Älgebrink har satt ihop ett väldigt mörkt kammardrama där en liten pojke ställs mot en extremt obehaglig man med svåra psykiska problem. Stressfaktorn i en del av scenerna mellan dem är VÄLDIGT hög. Samtidigt så får vi en förklaring till varför mannen, Dylan, är som han är i fragment från händelser som inträffat flera decennier innan. De scenerna skapar ett djup i karaktären som lyfter honom från att bara vara ett monster. Jag måste också lyfta Älgebrinks drivna språk där den norrländska dialekten är påtaglig och som ger boken en speciell klang. Han är även skicklig på att gestalta pojken, som inte får något namn i berättelsen, som ett äkta barn med ett barns tankar. På det hela en jäkligt bra debut som ger mersmak inför framtiden och en bok skräckfans bör plocka upp omgående.
Jag trodde det skulle vara mer min kopp te än vad det var… Jag kände att jag aldrig riktigt kom huvudkaraktären tillräckligt nära för att han skulle kännas levande. Jag känner inte riktigt att jag köpte honom som karaktär fullt ut, inte heller hans familjehistoria… Det känns som om Kingvibbar ev. finns, men en sak jag upptäckt apropå detta är att jag inte alltid heller gillar Kings verk.