Samma, mamma

by Hanna Rajs

Hanna Rajs diktbok är skriven till hennes mamma, som dog 2021. Med sin omisskännliga, skenbart enkla stil har hon skapat en oerhört smärtsam och vacker bok som inte ger några svar eller lösningar utan låter sorgen vara just så akut och upprepande som den är. I dikter som ofta är rimmade och med stildrag lånade från låttexter, men även i en klassisk sonettkrans, frågar sig Rajs hur hon, som just blivit mamma själv, nu ska kunna axla den rollen utan sin egen mamma som stöd. Den döda skrivs fram i all sin skönhet och värme, men också med sina brister och omgiven av vardagens alla ting.

Genres: Poetry, Swedish Literature, Death, Scandinavian Literature

60 pages, Paperback

First published April 23, 2024

Reviews

[Alma Nyström Larsson · Rating 4 out of 5]

Gråt gråt gråt. Nej men jag fällde faktiskt en tår där vid näst sista dikten. Och sonettkransen, så fin. Ibland känns rim lite krystat, och jag önskar nästan att Rajs inte valt att rimma så mycket. Men i sonettkransen funkar det ju verkligen, det är ju hela grejen dock.
Gråt för mammor som dör, och mammor som inte har några sina mammor kvar.

[David Karlsson · Rating 3 out of 5]

En djupt personligt diktsamling om att förlora sin mamma samtidigt som man blir mamma själv.

Även om sorg och saknad står i fokus är det språket jag fångas av mest. Det här känns som dikter som nästan kräver att bli upplästa istället för lästa, det är poesi som i brist på ett bättre ord känns väldigt "tillgänglig". Vid något tillfälle associerar jag till och med till Lennart Hellsings ordkonst, även om innehållet är något helt annat.

Det som berör mig mest är sonen som aldrig får träffa sin mormor och vice versa, att den enda kommunikation de hinner ha är när barnet fortfarande ligger i magen. Det är något som ligger väldigt nära även för mig. Mina yngsta barns mormor gick bort för lite över ett år sedan och även om de hann träffas flera gånger var de så pass små att de inte kommer att ha kvar några minnen av henne när de blir äldre. Det, och att deras mormor inte fick se dem växa upp, är en orättvisa som är svår att acceptera när någon dör alldeles för tidigt.

En fin diktsamling helt enkelt, men som jag ändå inte känner något behov av att bläddra tillbaka i eller läsa om när jag är klar vilket jag annats ofta gör med poesi. Däremot skulle jag mer än gärna gå på en uppläsning av dem.

[Disa Redell · Rating 3 out of 5]

Lite ojämn och krystad i vissa passager men det fanns meningar som träffade rakt i solarplexus så att säga.

”Du var halva mig nu är jag hälften ingen”

Hjälp

[wilma · Rating 5 out of 5]

Nominerad till Augustpriset 2024

ah! yes! right in the mental illness
love how hanna invented existential dread and comedy

som vanligt 5 av 5 från mig men samma mamma är om möjligt (?) ännu starkare läsning för mig än de tidigare verken


varje gång jag ser en spricka
är jag så snabb att försöka fixa
men fingrarna fumlar
solen lyser igenom
händerna värker
jag brukade vara så säker

s. 17


det enda jag ber om
att du ser på mig så
din blick som säger hur tänkte du då
hur trodde du det skulle gå
siktar mot halsen och ögonen
biter och river hans hud
men jag måste först komma närmre himlen
om jag nu ska slåss med Gud

s. 69

[Kajsa Johansson · Rating 4 out of 5]

I dessa dikter finns kärnan av den tyngsta sorgen. Den desperation, förnekelse, förskräckelse och kärlek som slår volter inom en när man förlorat sin mamma.

[Lovisa Brodin · Rating 4 out of 5]

BÖL

[𓆩♡𓆪]

Längesen mitt hjärta gjorde så ont som när jag läste sonettkransen

[Fanny ✨ · Rating 2 out of 5]

2,5 stjärnor

Augustpristider är här och jag har som mål att läsa några av de nominerade böckerna. Diktsamlingen ”Samma, mamma” har ett väldigt berörande tema om att förlora en mor, mer specifikt om hur Hanna förlorade sin, något som många kan känna igen sig i och som slutligen kommer att drabba oss alla (en fruktansvärd tanke).

Dock begriper jag faktiskt inte varför den här diktsamlingen blivit augustprisnominerad. Har väl högre krav på prisnominerade och prisbelönta böcker än vad jag har på andra böcker (de är ju liksom särskilt utvalda bland hundratals andra böcker), men utöver det starka temat och vissa rader som glimmar till är ”Samma mamma” inget särskilt? Den tillför inget nytt och förstärker inte något redan befintligt.

Medan jag läser funderar jag över om det räcker att en bok får en känna? Ibland är det ja, ibland är det nej. För vissa dikter upplever jag har hjärtat i handen, jag kan känna tårarna, och tänker oundvikligen på min egen mamma som tack och lov är i livet. Men, för att svara på min egen fråga är det temat snarare än utförandet som berör mig. Ofta är det lite som att orden skrevs ner allteftersom de dök upp i författarens huvud, men istället för att resultatet blir råa, avklädda känslor rakt ur kropp och hjärna känns texten ofärdig, radbrytningarna slumpmässiga, likaså rimmen som emellanåt är i dikterna. Det sistnämnda får mig dock att tänka på rapplåtar, och jag tror att ”Samma, mamma” fungerar bra att tonsättas. Det direkta tilltalet från författaren till sin mamma är fint. Men, detta räcker tyvärr inte för att göra det till en mer än okej diktsamling.

I vilket fall tyckte jag om den allra sista dikten på s.71 som består av (för läsaren) random ord som skapar en nyfikenhet hos mig. Diktens namn ”Denna dikten är för intern?” ger orden ett sammanhang, och det är dessa två komponenter tillsammans som gör dikten så fin.

[Mary Lennox · Rating 4 out of 5]

Hanna Rajs skriver öppet och tillgängligt (för att vara poesi) om sin mamma som är död. Det är vackert och så skört, ibland lite tillrättalagt och ibland tragikomiskt och till och med roligt. Vissa formuleringar är i all sin enkelhet bara så bra. Och jag älskar ju en sonettkrans.

tänk att jag älskat och älskar / så jävla tungt

[Hanna Duvsten Östin · Rating 5 out of 5]

Grät???

[mathilda thor · Rating 5 out of 5]

solklar, ordlöst

[borpi · Rating 4 out of 5]

Jätteberörd

[Clara · Rating 5 out of 5]

5 av 5. Liten samling med otroliga ord. Tack Rajs!

[Ulrika Mars · Rating 5 out of 5]

En ny stjärna på min himmel. Kommer gå långt. Sublimt och skönt.

[Signe Grundemar]

svårt att betygsätta poesi MEN den träffade så hårt. hannas ord är musik. älskar.

[Daniella Lundman · Rating 4 out of 5]

Dikter till författarens mamma som nyligen gått bort. Vackra dikter som fångar det vardagliga och den enorma saknaden,

Gillade Sonettkransen:

[…]”du brukar fråga hur jag blev så klok
jag svara att jag fick det från min mamma
det kan man inte lära från en bok

om allt detta visar sig vara lönlöst
i slutändan så gör det väl detsamma
det viktiga jag ärvt från dig är ordlöst”

["Robert Ekberg" · Rating 2 out of 5]

Med en omotiverad vilja att rimma spottas sökta assonanser ut med en sån frenesi att det viktigaste glöms bort: det som står mellan rimparen.

Trots detta är Samma, mamma Rajs bästa diktsamling hittills. Som om man kunde gradera.

[Ben · Rating 5 out of 5]

Jag hittade diktsamlingen bland poesi-avdelningen i biblioteket och plockade upp den helt spontant. Cirka 1 minut senare rinner tårarna bara efter att ha läst baksidan. Jag bestämde mig fast bestämt för att inte lämna biblioteket innan jag läst klart, och jag grät under nästan hela boken. Det var helt sjukt med tanke på att jag aldrig annars gråter.

Den här boken gör sig själv och läsaren förstådd. Har man gått igenom förlust finns det otroligt många passager som jag misstänker att många kan relatera till. Jag har läst den en gång, men det var allt som krävdes.

Boken körde över mig som en långtradare. Jag tror den kan ha varit det sjukaste, men konstigt nog kanske hälsosammaste läsarupplevelsen som jag haft på år. Tack Hanna Rajs!

[vera nordlind · Rating 2 out of 5]

jag älskar att läsa poesi på arbetstid !!!! hmm 2,5 stjärnor? det känns fel att ge ett dåligt betyg till en sån otroligt personlig diktsamling, men fastnade inte helt för denna. tyckte om en del av dikterna, tex ”allra minst” och ”denna dikten är för intern?”. vissa meningar är helt hjärtskärande vackra och sorgliga men i det stora hela föll den lite platt för mig, mestadels på grund av allt för mycket upprepning och rim. det finns en gräns mellan att det blir effektfullt och förstärkande och att det går till överdrift, och den gränsen överstigs verkligen. antar att det är ett stilistiskt val men det är inte min grej. hade definitivt gillat den mer om inte varenda mening rimmade för temat och känslorna som uttrycks är ju väldigt gripande egentligen

[Emma Ekblom · Rating 3 out of 5]

"Nu känner jag mig ensammast på jorden
Jag älskar dig men du är inte här
Känns meningslöst att skriva ner dom orden
Men jag hörde en låt om just det där

Att sorg är kärlek fast från andra hållet
Man blir så generös med sitt förlåt
Och älskar lättare genom det sållet
För man ser allting från ett efteråt

Att sörja är någonting som hör till livet
Och älska gör man bäst när man är död
Och gör att skrivandet känns överdrivet

Jag är väl rädd att mitt liv blir en vaka
Och dikten aldrig lånar mig sitt stöd
För jag kan inte skriva dig tillbaka."

- Hanna Rajs

[Tuva · Rating 3 out of 5]

I’m not sure when I will accept that I don’t like reading poetry…

I will never be a Pinterest reader I guess.

Anyways, this was nice, nothing special but it got better around the middle.

2.75/5 stars, yeah I don’t know

[Mia Herman · Rating 5 out of 5]

Såsåsåsåså fin bok. Så nära inpå sorgen. Det är bara Hanna som kan vara så rak o ärlig med språket utan att det blir fattigt

[Tobias Lindquist · Rating 4 out of 5]

En väldigt fin bok om sorg. Hennes bästa diktsamling hittills, enligt min mening. En yngre kusin till Det här är hjärtat av Bodil Malmsten.

[Prince Mendax · Rating 2 out of 5]

På temat död mamma

[Vendela Lundegårdh]

Men åååååååååå grin

[Lisa · Rating 4 out of 5]

Beautiful poetry on grief and motherhood.

[Alma Skillermark]

vet ej hur man betygsätter poesi

[Riitta · Rating 1 out of 5]

Ei vaan osu, ei.
Miten tällaista edes julkaistaan. Pseudosyvällistä, teini runoutta.

[alva hedberg · Rating 4 out of 5]

otrolig.

[Victoria · Rating 4 out of 5]

Fällde en liten tår.