Скандинави такі скандинави. Що не прочитаю фінського чи шведського автора, так все на одне.
Хтось би зауважив, що недарма у Швеції такий височенний рівень самогубств. Хоч це й міф. Хоч автор і фін.
Загалом… «Цікава книжка?» — Ммм-можливо. Але не позитивно цікава. Тобто мені подобається її читати, і я хочу продовжувати її читати, але вона мене не радує. «Дивись мені, не заженися в депресію від того чтива,» — Та що тут є такого, чого я не знаю… Тобто тут усе таке, чого я не знаю: Соланж не схожа на мене, ні я на неї, мені не відома робота в конторі, я не маю уявлення, як вони живуть так, як вони живуть, але сум… сум є сум.
Текст нагадує одночасно про кількох і про купу всього. Цитата:
…Я бачу, як вона літає, ніби птах у клітці, від стіни до стіни, від "не можна" до "не варто".
«Це ти з підтекстом про себе чи просто так?» — Просто.
І ще одна цитата: «А навіщо тобі прагнути тиші та спокою? Ти їх і без того маєш». Сколихнуло купу думок. Справді, часом коли хочеться спокою, то не тому, що в склянці плюскочеться вода, а тому що склянка ходором ходить навколо води. Так буває.
Willy Kyrklund! Vilken kille. Sätter ramen med språket, några färger här, några streck där. Sen får en fylla i resten av bilden själv, och det gör en så gärna. Associationer, suggestioner, handling och karaktärer samsas med perspektiv, poesi, parenteser och platser. Samsas som att de var glada fiskar i samma akvarium. Vilken grej!
Mäktig. Tröttheten är, som sagt, en tystnad. Ändå försöker Kyrklund ödmjukt och solidariskt formulera den med ord. Oerhört sorglig, men mänsklig och nödvändig.
Solange dansar, men varken i takt med musiken eller sin omvärld. Hon vill hela tiden något mer, både som barn, när hon börjar jobba på kontor, när hon träffar Hugo och när de får barn, men verkligheten vill något annat. Det är en tragisk berättelse i all sin alldaglighet, och även om det är få som idag ofrivilligt blir hemmafruar är såklart grundfrågan om hur man finner lycka och på vilka villkor ständigt aktuell.
Kyrklunds gestaltning av hennes liv och öde inleds med ett citat från en dikt av Karin Boye, och är i sig själv inte utan stråk av poesi. Det är en relativt tunn bok som bör läsas långsamt för att ta in formuleringarna, det stora i det lilla. Nu gjorde jag förvisso inte det själv, men den var bra ändå.
Odotin paljon enemmän luettuani 8 muunnelmaa. Pidän kovasti Kyrklundin tavasta kuvailla ihmisen hapuilua, mutta lyhyydessäänkin tämä teos vaikutti hänen tyylilleen liian pitkältä. Niinpä teksti itsessään jäi tuntumaan hapuilulta - ehkä koska se yritti tarttua myös Hugoon. Tajunnanvirtaosiot eivät vakuuttaneet sen puolesta mitä muita tietoja henkilöistä annettiin.
Ei tämä huono kirja ollut, mutta potentiaaliinsa nähden ei vakuuttanut.
Solangea ilmeisesti pidetään yhtenä Kyrklundin rakastetuimmista kirjoista. Sen kuultuani en ole varma olisinko tutustunut hänen muihin teoksiinsa, jos olisin lukenut tämän ensimmäisenä. Onneksi tämä ei ollut ensimmäinen, eikä jää viimeiseksikään.