Lähde Emma Hambergin kanssa takaisin Ranskaan ihanan Agnetan luo!
”Au revoir ja näkemiin, Agneta kertoo rohkeudesta, oman tilan ja omien unelmien löytämisestä, oikeudesta näkyä ja kuulua. –– On hienoa, miten Agneta alkaa lopulta vaikuttaa ympäristöönsä niin, että muutkin rohkaistuvat ja uskaltavat lähteä kohti omia seikkailujaan.”– Bläddrat
Ruotsalainen Agneta on löytänyt henkisen kotinsa ja libidonsa ranskalaisesta pikkukylästä. Iltaisin hän tanssii vanhassa luostarissa, ja hänellä on uusia ystäviä, kuten kauniita alusvaatteita ompeleva Bonnibelle, baarin omistaja Fabien ja luostarin isäntä, dementoitunut vanha Einar. Puutarha kukkii, viini maistuu ja juusto, juusto… Mutta eräänä päivänä luostarin portilta kuuluu kohtalokas kolkutus. Einarin vuosia jatkunut elämänmuoto uhkaa romahtaa, ja luostarin boheemi tarina näyttää olevan lopussa. Einar tietää paremmin kuin hyvin, ettei mikään kestä ikuisesti, mutta Agneta ei aio luovuttaa yhtä helposti – kaikki kaunis ei saa kadota kuin hiekkalinna vuoroveden mukana.
Ska du läsa feelgood (vilket du såklart ska), då ska du läsa Agneta-böckerna!
Au revoir Agneta är en varm, rolig och innerlig bok om 50+:aren Agneta som försöker våga mer och hitta sig själv. Äventyret i franska pittoreska lilla byn Saint Carelle fortsätter sedan sist. Du bör helst läsa första boken innan du ger dig på denna för att få största möjliga läsupplevelse. Det är ett kärt återseende att träffa Agneta, Einar och de andra karaktärerna igen. Till och med Magnus (även om han är störig).
Emma Hamberg är mästare på att väva in söta små klokheter, samtidigt som det blir ögonblick av både skämskudde och högljudda fniss ibland.
Au Revoir Agneta var kanske inte riktigt lika vass som sin föregångare, men helt klart en värdig och härlig uppföljare!
Det som var lite charmigt i den första boken irriterade mig en aning i denna. Visst, det är helt rätt att följa sina drömmar och strunta i jantelagen om man vill det, och det är härligt att Agneta vågade ta det steget. I uppföljaren fortsätter Agneta fly från sin man, sina barn, bolånen och Svensson-livet i Sverige utan något som helst ansvar. Ibland blir det lite för romantiserat. Vem kan idag fly från sina bolån sådär och samtidigt gotta ner sig i franska ostar och viner och spara problemen (och räkningarna på hög) till morgondagen, det blir lite för overkligt hur hon bara förtränger allt. Boken har sina ljusa stunder men uppföljaren blev en lång harang där Agneta diskuterar sina livsval med ”verkligheten” eller ”livslögnslinjen” vilket tyvärr gjorde mig något uttråkad.
I bok ett fick man lite härlig feel good men uppföljaren var mest ganska, ja, tjatig?
”Jag har aldrig hört någon göra så mycket ljud när de läser” Min sambos kommentar när jag var ca 40 sidor från slutet summerar min läsupplevelse av den här boken väl.
Jag har skrattat, gråtit, flämtat. Jag har varit rörd, arg, irriterad, ledsen, men framförallt glad.
Böckerna om Agneta väcker mycket känslor i mig, jag ser mig själv i Agneta (trots att jag är 25, inte 50). Jag absolut hatar hur hennes familj behandlar henne, hur de beter sig som att hon är ett barn för sitt beteende när det i själva verket är dem som lever otroligt tråkiga liv.
Agneta för mig att vilja. Vilja resa, vilja göra, vilja tro. Och jag tror att just det är syftet. Det är aldrig för sent att ta tag i sig själv, i sitt liv, göra det man vill.
Omge dig med en miljö och med människor som gör ditt liv bättre. Nöj dig inte med mediokert, lev det liv DU vill leva.
Båda böckerna om Agneta är definitivt böcker jag kommer återvända till i framtiden. Jag kan lätt se att de hamnar i bunten av böcker jag kommer återuppleva många gånger, som kan få mig ur en lässlump, få upp min läsglädje, för glädje är precis vad jag känner när jag tänker på när jag tänker på Agneta och hennes historia.
Första boken var helt fantastisk och gav mig alla känslor och inspiration till att leva livet till fullo. I denna fick en inte samma kontakt med karaktärerna och storyn kändes varken det ena eller det andra. Älskar Agneta och kommer fortsätta tänka och inspireras av henne till hur jag vill leva mitt liv.
Mycket välförtjänt uppföljare! Med samma stil som första boken levererar Emma Hamberg med uppföljaren! Även om det inte är samma upptäcktsresande som tidigare så är den ruskigt bra! Många skratt utlovas.
Helt ljuvlig och jag älskar livsfilosofin vi lär oss! Lyssnade på den där författaren läser själv - underbart! Enda nackdelen: jag är nu besatt av ost och vin…
Fantastisk feel-good som även kommer med fina insikter som inspirerar. Mycket humor och lätt att ta sig igenom. Lika bra som första boken! Kan varmt rekommendera!
Lyssnade även på denna bok av Emma Hamberg, vars uppläsning är så bra. Men, önskar att jag väntat längre med att läsa uppföljaren eftersom den för mig blir lite för lik den första boken om Agneta. Mysig och charmig, men når inte upp till känslan jag fick när jag lyssnade på första boken.
Waiting for this on releaseday and it is a wonderful story about swedish Agneta 50years and her adventures in life. Not as many wonderful moments as in part #1 where dinners and meetings in France was detailed and described with a love and captioning the exceptionell french spirit. Still this is a story about what happens and decisions made on the both by Agneta and the people around her that we become familiar with. Sometimes you just want the french feelgood feeling but I would say this is life and its always about ups and downs. I like it a lot. Hope Emma Hamberg wants to tell us more about Agneta in the future. ;-)
den första boken var bättre. eller snarare, om man läst första boken behöver man inte läsa den här också. de är mer eller mindre samma. därför blev det tråkigt.
”alla sitter med stolarna mot den halva bron. (…) njuter av denna halva bro, ett totalt misslyckande, ett försök. för det är vackert med försök.”
Jag älskar vissa bitar. Älskar att få återfinna Agneta, Einar och den lilla byn Saint Carelle. Älskar delen som har fått ge namn till boken, kärleken till Einar, att hitta sig själv och våga följa sin känsla, de delar som fick mig att fnissa högt, och att Agnetas (eller kanske Hambergs) franska blivit mycket bättre ;)
Men det blev lite för långa partier med "verkligheten" och "livslögnen" som kändes mestadels helt överflödiga och drar ner betyget.
Delen i Sollentuna när Agneta äntligen står upp för sig själv är inspirerande och delarna i Frankrike tillåter en att få resa iväg en stund under läsningen och gör denna bok värd att läsa/lyssnas på ändå.
Jag förstod att denna skulle bli svårt att slå första boken. Måste ändå säga att denna bok har var en mycket trevlig, rolig, och emellanåt lite sorglig sällskap dessa sommardagar. Har väckt lust till livet, äta ostar, dricka vin och inte vänta utan skapa livet.
Rena feelgood, det är var detta är! Hoppas på att få följa Agneta vidare i hennes äventyr, för henne vill jag ha mer av :)
Älskade ”Je m’appelle Agneta” men tyvärr brukar den andra boken aldrig vara lika bra som den första.
Lättläst och Emma Hamberg skriver på ett väldigt engagerande sätt. Gillar hur hon kombinerar språk och får karaktärer att komma till liv. Tycker om att Agneta hittar modet att stå upp för dig själv och utforska hennes plats i världen, men tyckte slutet var väldigt oklart (och sorgligt?).
Den var inte alls lika bra som första boken. Jag lyssnade på dem som ljudbok. Det är Emma Hamberg som läser sin egen bok. Jag kan tänka mig att det blev bättre än att läsa den själv.