Sedan antikens dagar har Grekland påverkat den västerländska kulturen och är än idag ett land som många har en relation till. Maten, kulturen och klimatet lockar hundratusentals svenska turister varje år, men långt ifrån alla känner till historien som format det grekiska folkets verklighet. Ända sedan grundandet av den grekiska nationalstaten på 1830-talet har landet präglats av dramatiska konflikter: folkmord, diktaturer, inbördeskrig och militärkupper. Under 1940-talet ockuperades landet av Nazityskland, en ockupation som så småningom skulle övergå i splittring och inbördeskrig. På tvåhundra år har det grekiska folket varit med om det mesta. Parallellt med dramatiken har landet genomgått en mödosam resa till en modern europeisk nation. Samtidigt har arvet från Osmanska riket levt kvar och präglar fortfarande den grekiska mat- och kulturtraditionen.
Journalisten Antonios Antoniadis, med rötter i Grekland, ger i sin nya bok en detaljerad och samtidigt lättillgänglig bild av det moderna Greklands historia – en översikt som är den första i sitt slag på svenska.
Jag älskar ambitionen med den här boken. Att på svenska, och på ett lättillgängligt sätt berätta om en historia som få svenskar har hört talas om, nämligen det moderna Greklands historia från dess grundande 1821 till idag. Bokens baksidestext hävdar att boken är den första i sitt slag i Sverige, så områdesmässigt har boken definitivt hittat en relevant nisch som behöver fyllas.
Det historieboksmässiga hantverket lider tyvärr av flera svagheter. Dels tycker jag att bokens fokus ofta blir för snävt. Boken ska vara lättillgänglig, och därmed också kort, så jag förstår att mycket inte får plats. Men mitt problem är att texten stundtals blir ett uppradande av händelser, med för lite utrymme för kontextualisering som hjälper oss att förstå drivkrafterna bakom händelserna. Det blir mycket fokus på enskilda politiker eller militärer som avlöser varandra, vilket känns som ett lite förlegat sätt att skriva historia på. Ett lands historia är mer än bara landets härskare.
En andra svaghet är att språket ofta är oprecist. Författaren konstaterar t.ex att "hela 1900-talet präglades av militära statskupper, revolutioner och uppror. Mycket härstammar från de satsningar det bayerska styret gjorde på militären." Därefter slutar boken att prata om det bayerska styret. På vilket sätt det bayerska styret bidragit till landets instabilitet klargörs aldrig. Meningar som hänger löst likt den ovan förekommer flera gånger. Kanske beror det på en dålig redigeringsprocess, eller på att författaren inte har bottnat i materialet och därför inte kunnat ge den kontext som behövts.
En tredje svaghet är bokens politiska lutning. Att författaren är en anhängare av greklands vänsterpopulistiska rörelser framgår tydligt. Det behöver inte vara ett problem för en historiker, så länge man redogör korrekt för skeenden, och argumenterar tydligt för sin ståndpunkt. I det här fallet kombineras författarens politiska lutning med hans tendens att skriva oprecist och slängigt, på ett sätt som kan användas för att pressa in olika politiker i diverse politiska narrativ. Han pratar om att Syriza inte "levde upp till sin ideologi" när de skrev på ett stödpaket med EU under den ekonomiska krisen 2010, utan att redogöra för varför Syriza ändrade sig mer än att "pressen utifrån blev för stor". Såna formuleringar döljer mer än de klargör.
Än värre blir det i stycket om statskuppen på Cypern, där författaren hävdar att det 1971-1974 ska ha funnits fem olika planer på att mörda cyperns ärkebiskop Makarios och att "CIA stod bakom samtliga". Igen dyker det slängiga språket upp. Vad betyder att "stå bakom"? En googling visar att även den antiamerikanska tidskriften Jacobin tvivlar på att USA aktivt organiserade mordförsök på Makarios, även om amerikanerna mycket kan ha haft kännedom om planerna eftersom de hade gott om kontakter inom juntans högre ledning. Googlingen leder mig också till offentliga dokument från amerikanska UD som indikerar att de aktivt varnat Makarios för ett mordförsök på honom 1971. Någon smoking gun om att USA tog initiativ till mordförsöken tycks inte finnas, men så framstår det i boken. Om det är vad författaren menade med meningen går inte att utläsa, återigen är språket för slängigt och oprecist för att få ett tydligt grepp om historien.
Allt är inte dåligt med boken, jag uppskattar tempot och jag lär mig emellanåt saker om både Grekland och regionen. I de delar där boken tar sig tid att förklara och kontextualisera skeenden så blir den faktiskt riktigt bra. Boken hade potential, men mitt intryck efter att ha läst klart den är att författaren tog sig an en för stor uppgift med den här boken. Författaren är journalist och inte historiker och det märks. Att bokens referenser består av en enda sida och bara 20 referenser är en indikation på problemet. Jag tror att författaren tog på sig en för stor uppgift när han som icke-historiker försökte täcka in 200 års historia på 300 sidor. Trots detta är jag glad att boken finns. Det är bra att svenskar får möjlighet att tänka på och lära sig om andra länder. Jag hoppas att författaren fortsätter skriva om grekisk historia, men att han väljer ett smalare tema nästa gång. Gör han rätt val och jobba på sitt slängiga språk har jag fortfarande förhoppningar om att en sådan bok kan bli riktigt läsvärd.
Intressant att lära sig om Greklands moderna historia, däremot var boken horribelt skriven, full av korrfel och nästan helt utan referenser eller källor. För mycket av en kronologisk genomgång över 200 år vilket gör att beskrivningen av varje enskilt skeende blir mycket kortfattad och grund.
Med det sagt, vill man lära sig om Grekland gav den likväl en bra och lättläst introduktion. Därav en mycket svag tvåa.
Intressant sammanfattning av Greklands 200 år sedan upproret från osmanerna och den synnerligen dramatiska utvecklingen från ny nation och ny huvudstad i händerna på stormakterna in i konflikter, krig, folkmord, diktatur, ockupation, inbördeskrig och allmänt kaos. Historien om ett folk som har frihetslängtan och kamp för en bättre framtid i sitt dna. Rekommenderas för alla vetgiriga pusselläggare.