Money to Burn

Scandinavian Star #1

by Asta Olivia Nordenhof

Is it possible to love under capitalism?

Maggie and Kurt are a couple struggling to hold their marriage together after their only daughter has left home. They live in a old farmhouse in Nyborg but somehow keep missing each other, unable to discuss the events that brought them together.

Decades ago, a passenger ferry called the Scandinavian Star caught fire, killing hundreds of people. The event is still considered a national tragedy in Denmark and Norway. Years later, it was revealed not to be an accident, but the result of an insurance scam gone wrong.

How is the Scandinavian Star disaster connected to Maggie and Kurt's relationship? How does money affect and infect our closest relationships? And is it ever possible to escape? Money to Burn is both a dazzling work of fiction and a true-crime investigation into the unshakeable hold of money, greed and desire on us all.

Genres: Fiction, Danish, Denmark, Novels, Historical Fiction, Roman, Contemporary

156 pages, Kindle Edition

First published January 24, 2020

Reviews

[Thomas Svane · Rating 5 out of 5]

Det her er dæleme en på alle måder fantastisk lille bog, en verden man flytter ind de knap 200 sider bogen varer. Mest handler den om Maggie og Kurt, om deres smadrede liv sammen på en gård uden for Nyborg en gang i slutningen af firserne, om Maggies angst, om hendes tankemylder, om Kurts foragt, hans druk, hans humør der pludselig eksploderer i voldsomhed. Om alle deres nederlag. Det lyder gråt og deprimerende og som noget Helle Helle kunne have skrevet (og ikke et ondt ord om det), men Nordenhof skriver helt anderledes, med overraskende sprogbilleder og en vild indsigt i hvordan hendes personer tænker, som her:

'I går besluttede han mod sædvane at tilbringe aftenen inde i stuen sammen med Maggie. Det var tydeigt at hun ikke brød sig om det. Hun sad meget stiv i sofaen og sendte ham af og til et sideblik, sådan som en fiskehejre kan gøre det, uden at bevæge noget andet på kroppen. Han ville sige noget, binde dem sammen i rummet, men allerede inden han nåede at tænke et ord, havde Maggie suget det ind til sig og ind i sin tavshed'.

eller her:

'Der var en der tabte en blomme og lignede en abe da han med armene ned foran sig satte gennem stuen efter den trillende frugt.'

Fordi det hele er så pokkers godt skrevet blivet det ikke *bare* gråt og deprimerende, men skiftevis morsomt, poetisk, overraskende, til tider nærmest uhyggeligt, og personerne bliver ikke *bare* ren elendighed, der bliver også plads til vild, altopslugende forelskelse, friheden i at tage toget til Rom uden en krone på lommen, Kurts hårdhed der bliver brudt helt ned når han går ud til hesten i stalden, etc. Og læg så oveni det en alvidende fortæller, der pludselig bliver en jegfortæller og går i dialog med romanens personer, et langt midterkapitel om Scandinavian Star (hvor Kurt har investeret overskuddet fra dit vognmandsfirma), om de hurtige penge, forsinkringssvindlen og kapitalismens ansvar for de 159 døde; og oveni det, at den her 'lille' bog med det kitschede bogklubsomslag kun er bind et ud af syv, at man på bagflappen kan læse at de næste bøger har titler som 'Jørgen ofres' og 'Maria, Atlantis', og at sidste bind vistnok skal være en sci-fi-roman fra en druknet jord med en havskildpadde i hovedrollen, hvordan kan man så ikke være vildt begejstret?

[Paul Bryant · Rating 2 out of 5]

The story of a wild child who becomes a manic dream pixie girl who then becomes trapped in a nasty love/hate relationship with a typically sweet-one-minute, vicious-the-next man, and then turns into a full-time moper. Frank Sinatra sings “Regrets? I’ve had a few/But then again, too few to mention”. This is not Maggie’s philosophy. After her relationship with Kurt goes bad she does nothing but mention her regrets, there are so many. Oh woe, her misspent life! I sound unkind, I know, I know.

In the middle of this love hate psychodrama the gigantic real life tragedy of the Scandinavian Star is dropped into this short novel like a big rock into a small pool. This happened on 7 April 1990, a terrible fire on board a car and passenger ferry which killed 159 people. It was probably an insurance scam gone dreadfully wrong. No one was ever convicted except one person who died in the fire.

So there is a connection between this miserable pair Maggie and Kurt and this disaster. It’s hinted at but that’s all.

Modern authors like to write novels exploring real life crimes – recently I read Demon Copperhead by Barbara Kingsolver, about the opioid epidemic, and Small Things Like These by Claire Keegan (about the Magdalen Laundries scandal in Ireland). So this is one of those, kind of.

I know this is part one of a series of seven novels which will add up to a great modern epic, but this opening instalment did not leave me eagerly awaiting the next part. Asta Olivia Nordenhof skips about the story of Maggie and Kurt like a speedfreak grasshopper. And she has a tendency to quasimystical abstraction :

Maggie gets the sense it’s all supposed to suggest something, but she doesn’t know what it is. A sense that meanings are doubled, with a message that is closed off to her. She wants to lift the dreams out of the room and into herself

Other readers will like this a whole lot more than I did.

[Ruben · Rating 4 out of 5]

Another Scandinavian septology, this one loosely connected to the 1990 Scandinavian Star disaster, a fire on a ferry in which a 159 people were killed.

I say 'loosely', because this first volume is hardly about the disaster at all. It's mainly about the relationship between Kurt and Maggie, and Kurt just happens to have been an investor in the company that obtained the licence to operate the ferry route. The narrative jumps back and forth in time in small chapters, so we get the bleak backstory of both characters and how their promising future doesn't quite play out as they hoped.

You race through it, I read it in one day, but there is also something mysterious about the story as the narrative is mixed with some meta-elements.

It very much feels like an opening bid and I am definitely intrigued enough to give Volume 2 a go once it's translated.

[Adam McPhee · Rating 2 out of 5]

This piqued my curiosity but I won't know if it was worth my time until I read at least the next one.

[Gert De Bie · Rating 4 out of 5]

We weten twee dingen:
1)als we onze stukjes over wat we lazen niet onmiddellijk na het lezen schrijven, we ze meestal nooit meer schrijven.
2)dat een boek soms pas zijn volledige verhaal vertelt nadat we het lieten bezinken. Nadat we er links en rechts luidop over nadachten en erover van gedachten wisselden.

Dat gezegd zijnde, hebben we zo'n vermoeden dat we met Geld als water nog niet helemaal klaar zijn. We begonnen met lichte tegenzin in kleine hapjes, lazen voorzichtig wat verder, raakten gefascineerd maar bleven kritisch op afstand, hadden al bijna een oordeel geveld, reageerden wrevelig toen we eindelijk vertrokken leken maar het boek een andere weg insloeg, pikten weer aan om in verwarring gebracht te worden, maar verslonden gulzig alles tot de laatste letter.

Geld als water is het eerste deel van een 7-delige romancyclus en werd meteen bekroond met de European Union Prize for Literature. Asta Olivia Nordenhof - die eerder hoge ogen gooide met haar poëziebundel The Easiness and the Loneliness (Det nemme og det ensomme) - verklaart dat elk deel in verband zal staan met de tragische brand op het cruiseschip de Scandinavian Star in 1990, waarbij 159 mensen het leven lieten.

In dit eerste deel krijg je het verhaal van Kurt en Maggie die elkaar ontmoeten op café. Worstelend met hun eigen verhalen en verledens, proberen ze een relatie in stand te houden en een kind op te voeden.

De pen van Nordenhof is vlijmscherp: haar zinnen lezen als een trein en de hoofdstukken zijn kort en snedig. Ook de opbouw van Geld als water is wat ongrijpbaar: ze gebruikt wisselend vertelperspectief en speelt schijnbaar willekeurig met de chronologie van haar verhaal.

Maar vooral is Geld als water genadeloos snel en confronterend hard.

Er moet iets magisch in het proza van Nordenhof zijn dat de boel bij elkaar houdt. Ze vertelt in ijltempo een pijnlijk, ontwrichtend en confronterend verhaal, zonder dat je als lezer al het gewicht te torsen hebt. Dat de personages in mij moeilijk tot leven kwamen, lijk ik op het eind van de recensie al bijna vergeten. Misschien dat het zelfs een bewuste keuze is, om het voor de lezer allemaal verteerbaar te houden. Toch straf, hoor.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Pengar på fickan är första delen i en heptalogi (sjudelad svit) med titeln Scandinavian Star. Båten med samma namn eldhärjades 1990 utanför Norges kust vilket orsakade 159 passagerares liv. Romanens berättarjag diskuterar i ett avsnitt huruvida branden var anlagd med syfte att få ut pengar på försäkringen. En fruktansvärd på samma gång otroligt intressant händelse att skapa skönlitterärt material runt, där klasskillnader och kapital åtminstone i den här första delen utgör fundamentet.

”När jag läser om affärer, om miljontals dollar som delas upp och växer, försvinner och växer, blir svindeln total.
Jag försöker ändå. Jag vill.
Jag vet att det är ett av affärsmannens verktyg. Det är hans triumf att han verkar på ett språk som manar till tystnad. Hans triumf att jag tror att jag är dum.”

I resterande avsnitt följer vi Kurt och Maggie. Två fattiga, olyckliga och krångliga karaktärer som var kära en gång. De har båda erfarenheter av att använda sina kroppar som varor på grund av fattigdom.

Jag tycker mycket om Nordenhofs täta prosa och jag älskar karaktärerna som bjuder motstånd. Hon låter läsaren komma nära personerna samtidigt som hon placerar dem i en samhällelig politisk miljö.

”…han har inte velat tänka på att döden börjar i en kropp som fortfarande lever. Han har tänkt livet och döden som två totalt olika saker som inte är sammankopplade.”

Jag är väldigt sugen på del två.

Fyra starka ⭐️⭐️⭐️🌟

[Dar vieną puslapį · Rating 4 out of 5]

Myliu vienus vertėjus labiau nei kitus nors tu ką. Dažnas atvejis, kad pamačius tam tiktų vertėjų pavardes, net neskaitau anotacijos, nes man jų pavardės, kaip kokybės garantas. Ieva Toleikytė, vertusi šią knygą, yra viena tų nepajudinamų vertėjų mohikanų, kuriais aš tikiu.

Knygoje apsijungia trys dėmenys - Kurtas, Megė ir didžiulė 1990 metų kelto, kursuojančio tarp Danijos ir Norvegijos, katastrofa. Pradedame nuo paskirų Kurto ir Megės gyvenimų ir priartėjama prie katastrofos, bet ne tik kelto...

Perskaičiau per kelias valandas ir likau sudaužyta širdimi. Vienas patarimas - jei tik pavyks, skaitykite vienu prisėdimu, kad nepamesti kūrinio gijos, kad nepertraukti emocijos. Buvo taaaaip stipru. Taip mane sukrėtė.

Pataisykit,mane jei klystu, bet neretai apie šalis, kur pragyvenimo lygis aukštesnis, galvojame kaip apie nesibaigiančios laimės šaltinį. Jie ten visko turi, jie ten viską gali sau leisti ir, natūralu, ištisai laimingi. Ši knygas tas iliuzijas sudaužo su kaupu. Nei viena šalis nėra garantas nuostabiam gyvenimui. Bus blogų žmonių, kurių moralės kompasas ne tik kad sugedęs, jis tiesog neegzistuoja ir atsidūrus šalia jų, gali likti sužeistas amžiams.

Nenoriu labai giliai analizuoti, nes bijau sugadinti skaitymo malonumą, bet kaip tokios mažos apimties knygai, parako tiek, kad dar su keliomis storulėmis būtų galima pasidalinti. Kiek plotmių apmąstymams, kokio gilumo ir skausmo klodai. Jei pasiilgote tikrai sukrečiančios, gerai parašytos ir į atmintį įsirėžiančios knygos, "Pilnos kišenės" - kaip tik jums.

[Yahaira]

Oh look, she's reading another capitalism book

Complicated and affecting. Can't wait to see how this unfolds.

____________________________________

I pre-ordered this one based on vibes and they were immaculate. I have no idea how this is going to be maintained for six more books, but I'm ready.

This is an intense book about a relationship, a ferry arson??, and capitalism. We go back and forth in time filling in Maggie and Kurt's life story. They might be terrible people, but as you get more backstory it starts to make some sense (Kurt? Eh, we'll see). You also see how economic forces affect their lives, making them calculate the very idea of staying in the relationship. The real life ferry tragedy (159 people died in the fire) makes an appearance part way through and it's hinted that it eventually connects (making me desperate for the next book), but for now it's mostly an example of capitalism's long reach - even its victims are found in Scandinavia.

This hit me emotionally, the story going at such a speed that I never felt like fully recovered from the last revelation. The love and hate was both repulsive and hypnotic. While it isn't necessarily a 'fun' book, the narrator/author breaking in at times, and the characters acknowledging they're in a novel, added another layer that reeled me in and made me pay even more attention to what Nordenhof is doing.

I guess if you write a fragmented novel, play with time and voice, have beautifully tight sentences, and tell me it's going to be spread out into seven books I'm in.

[emily · Rating 4 out of 5]

‘The worst fantasies are the ones about how little it would have taken for everything to be completely different. A hesitation one night, some sudden but insignificant occurrence that led her in another direction, and not ultimately into the arms of this life, which she believes began with—What is there to do?’

‘I want to be happy on the first page of this chapter, Maggie says. I want to be going home alone with a Coke. It’s a little after midnight, and if you opened up my heart, it would say nothing but Coke.’

‘Over the next few months, he kept checking for signs that she’d tried to reopen the mattress. He thinks it’s cold of her, unloving, that she didn’t want to know how much money he would have sewn in.’

‘—she’s happy not speaking English or Italian well enough to understand more. They like listening to each other talk, but they can’t really hear each other. Language has already failed them. They have no option but complete indulgence.’

‘She eats a tin of sweetcorn, feeling out of place in the small half-empty council bedsit.
On the first of every month, she goes down to an office and is handed an envelope containing what seems to her a fortune. On those days she forgets entirely what it’s like to queue at the grocer’s, to count on her fingers if she has enough for bread as well as milk, and she goes out and buys blouses and lacy knickers.’

‘–she’s long since given up on pride–but the money. Money is a space that extends far beyond the capacity for pain—In the park downstairs the roses are in bloom, powerfully fragrant. She sits on a bench and watches a squirrel dart up and down a tree trunk, somehow moved at the sight of this small red-glinting friend. Yes, of course, she replies to a woman who asks for a cigarette—with the lightness of a hangover, her mind swims off into an imageless nostalgia.’

‘A woman who had come to use the phone reached down a hand to me and helped me up. Du bist schwanger, das ist gut, ja? I couldn’t bring myself to meet her eye. In my room upstairs I lay in bed for days, doing nothing but watching the treetops shift in the wind outside my window. It was a high-ceilinged, dusty room that smelled sharply of urine from the shared toilet next door. One day I went to the zoo, and a marten hissed at me from inside its tiny cage. I was convinced it had to be the child, sending me a message. It’s not easy to admit this, now I know it was Sofie, or what would become Sofie, but I did everything I could think of to induce a miscarriage. I drank heavily and chain-smoked. I ran up and down the stairs, not stopping even when the pain was screeching in my belly.’

‘It terrified me that I was no longer merely in love with him but needed him to survive. What had protected me so far was the belief that I didn’t really need a man at all – that my chances were better alone. That I could board a train at any time and soon be thinking of the whole thing as a strange and distant flower, one inexplicability among many. Now I threw myself into our arguments with an abandon I had never known before. Gone was the pious, masochistic complacency of my silence, my forgiveness. There were no limits and no endpoint. We were terrified, the both of us, leading each other further out.’

‘She set off yesterday, leaving most of her things in her room and heading for the main station, where she took the first train out of the country, destination Gothenburg. She can’t be anybody’s child, including the council’s. She doesn’t like answering to anybody about what she’s doing, so she’d rather live with no one even asking—It’s give and take, she knows, the affection from the grown-ups at the council. You have to put on your tears like a costume, be grateful and renounce your former self, but you also can’t become someone else entirely, because then there’s nothing for them to pity or improve. But she isn’t grateful for anything. She refuses to be in anybody’s debt, and that’s that—until she has to go crawling back to humiliate herself again for some pathetic sum of money.’

‘When a whole village gets cancer after working with pesticides on an American-owned banana plantation, death and disease may not have been the point, exactly, but those people’s lives were a sacrifice the banana company was always willing to make. Death is not a mistake. A murder is a murder, even if the murderer is out for money not for blood—In order for one group to profit, somebody and something else may have to die. That is the idea. If one wants to add, one must subtract elsewhere.’

‘There’s a question inside her—that has long since ceased to be a question, and is now its own cell, dividing and dividing but never truly splitting apart. She files it under stupid thoughts. Long ago, back when she was always short of cash, she thought constantly of all the things the small amount of money she had then could have bought her a hundred years before. Another example of a stupid thought—She stares for a while at a picture of a man holding up a sign, which the caption says reads bread and freedom. She’s fascinated by his face. There is a calm to it she assumes must be because the words bread and freedom capture everything he wants to say. For a moment she sees the kitchen through the certainty of the man’s words, and the kitchen takes a turn towards the strange–it almost seems to tilt—The boyfriends she had before—are arrayed in her mind’s eye like a series of peculiar questions. More questions, but what are they asking?’

‘Everything looks so simple when you’re far away enough. But if you zoom in, if you examine the situation with your heart, you realise you know nothing at all. You can call it love, but that’s not an answer. It only begs a new and more incalculable question.’

‘People always think it’s something else you love them for. The other day, out of the blue, he promised me a house in Spain, and I couldn’t understand what made him think I wanted that—Like that swallow’s nest, destroyed in the storm. Or all the litters of kittens we’ve had by now, and he’s always as excited as ever, or as downcast when some don’t survive the birth. I love that about him. He can’t bear to see a dying potted plant. Not like me. I’m neglectful. I forget the things around me.’

‘Dizzy, reading—companies—overlapping clusters of owners—buying and selling from each other. Money that both does and does not change hands— about millions of dollars that split and grow, vanish and grow—anyway—I want to understand—He triumphs—operating in a language that silences. When I think I’m being stupid—he triumphs—He went into exile in Spain, impunity incarnate—impunity only ever granted to his class—people died—so that others could profit.’

‘—because she wants to say something to make her daughter laugh, it’s so funny the way they say chances and not chance. I mean, would you rather have several not-great chances or just one?’

‘So what was she supposed to say when—some man made her daughter think she might be better off not living? Of course, Sofie would have to leave him. But how could Maggie say that with any authority?’

‘Pain transported. From father and daughter to the television, and from the television back to them: as a brand-new shiny silver car, a shrieking audience.’

‘I’ll miss you too, she says—Then language moves beyond her grasp, drifting into morphine, into pain, and she enters a world of thought I’ll never know.’

‘Standing there, her mind is blank. If anything, it is a sea, an endlessness of translucent molluscs—’

[Gabrielė || book.duo · Rating 3 out of 5]

3.5/5
Keistas reikalas su šiuo romanu. Pirmąją jo pusę vis klausinėjau savęs, ką čia tiksliai skaitau ir kodėl, mat tekstas pasirodė gana chaotiškas, ir net jei suvokiau, kad pažindinuosi su pagrindiniais veikėjais, ta pažintis kėlė daugiau klausimų nei atsakymų. Tada knygoje imama pasakoti apie kelto katastrofą – šis intarpas atsiranda taip netikėtai, kad irgi prireikė laiko suprasti, kodėl mes išvis turėtume apie tai žinoti. Nors ryšys tarp veikėjų ir šios katastrofos egzistuoja, man jis pasirodė per menkas, kad tam skirti tiek daug dėmesio tokios trumpos apimties knygoje. Be to, vis dar turėjau labai daug klausimų – ir ne tik tų malonių, kurių lieka po kokybiškai sukonstruotos istorijos, bet ir pačių elementariausių.

Visgi antroji knygos pusė mano nuomonę pakeitė į gera. Romanas atsiskleidė kaip smulkmeniškas poros santykių nagrinėjimas, kuriame viskas nenugludinta, žaizdos vis dar atviros, nuoskaudos nepamirštos, o vilties likę nelabai daug. Ne itin šviesus skaitinys, bet užtat itin tikras, ir dėl to vertinu autorės pastangas. Gal dėl apimties, o gal dėl prieš tai minėto chaotiškumo, net ir labiau mėgaudamasi pasakojimu iki galo jo išjausti negalėjau – veikėjai atrodė šiek tiek per toli, nepasiekiami, tiek sužeisti, kad prie jų prieiti rodės beprasmiška ir kartu rizikinga. Autorės stilius nepretenzingas ir vertimas išties puikus, nors susikaupimo skaitant tikrai reikia, bet man norėjos daugiau būtent to santykių narpliojimo ir mažiau chaoso. Jo suteikia šokinėjimas laiku, perspektyvų pasikeitimas ir trumpi skyriai, gana greitai ištraukiantys iš vienos istorijos ir panardinantys į kitą.

Neįprastas kūrinys, patiksiantis tiems, kurie mėgsta ne ant lėkštutės pateiktus atsakymus, kuriems nereikia stipraus siužeto ar greito veiksmo ir kurie mieliau pasigilins į tarpusavio santykių subtilybes. Pakankamai suintrigavo, kad skaityčiau antrą dalį, jei tokia bus išversta, bet dabar bent jau žinosiu, ko tikėtis.

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

Jvla bra bok. Det finns alltid nån som will fck you over, typ

[Linn Ålund Thorgren · Rating 5 out of 5]

En helt fantastisk bok. Som första delen i Nordenhofs serie om Scandinavian Star är det primärt en berättelse om Kurt och Maggie och deras minst sagt trasiga relation med varandra och omvärlden. Framförallt är det en ömsint skildring av Maggie och hur jävla sämst det ofta är att vara kvinna. Karaktärerna och deras berättelse ställs mot bakgrunden av bränderna på Scandinavian Star och i mitten av boken bryter den allvetande rösten av, och byts mot (kanske) författarens egna röst, som diskuterar det fruktansvärda som ligger bakom tragedin. Det framstår som en högst personlig inlaga som präglas av frustation och oförståelse för hur katastrofen kunde få ske. Teman och motiv som girighet, våld och klass blandas med ömhet, familjerelationer och kärlek.

Läste den basically i ett svep, det gick snabbt och enkelt att komma in i romanen och det var svårt att slita sig. Den var verkligen en fin bok, en bok som vårdade sina karaktärer ömt och det framstod som att Nordenhof verkligen ville göra dem rättvisa.

[Agnes Stenqvist · Rating 4 out of 5]

Ett otroligt språk, flytande och knyckligt på exakt rätt ställen. Rörd och nermyst och fascinerad. Första gången på länge jag ville stryka under meningar i en bok

[Agnė · Rating 3 out of 5]

2.5

[Jeppe Lauridsen]

Den her roman er altså et lille mirakel. At kunne skrive om den forfladigelse og nedværdigelse af ånden, det er at leve et prekært liv på fattigdommens grænse, kræver at man kan fremmane karakterer, der står lyslevende for læseren. Man skal kunne mærke, hvordan en karakters sjæl krymper i mødet med kommunalmedarbejdere og M!-kalendere. Og det kan Nordenhof virkelig!

Ja, hun skriver at "Kapitalismen er en massakre" og at ofrene for Scandinavian Star-branden "døde for en idé," men kan vi ikke tale lidt mere om Kurt og Maggie? Sjældent har jeg læst noget, der med så stor overlegenhed og ømhed fremmaner sindsstemninger, små rørelser og affekter - indre liv, der er rige og betydningsfulde. Man sidder tilbage med en følelse af alt det, Kurt og Maggie kunne have været, kunne være blevet, og det er et tegn på en mesterlig portrætmaler og en bidende samfundskritik.

Et velfungerende demokrati, som Roberto Bolano (uden anden sammenligning forresten) udtrykker det, kræver at der er "tid nok, tid tilovers, tid til at læse og tid til at tænke" - tid, der også skulle have været Kurt og Maggie forundt. Vi slår mere ihjel, end vi aner.

[Niklas Laninge · Rating 3 out of 5]

En bra bok för dig som vill hitta tillbaka till läsning. Korta kapitel, få karaktärer och trevliga små meningar. Förvänta dig dock ingen större läsupplevelse.

[Emma · Rating 4 out of 5]

4*

Kan ikke forklare det, men den kunne fandme noget

[Julie Bang · Rating 3 out of 5]

Sterk 3-er. Likte språket og karakterene godt. Samtidig slet jeg med å komme inn i historien. Fortellinga om Scandinavian Star kastet meg litt ut av selve historien - flyten i romanen blir litt for opphakket for min del, noe som gjør at jeg ikke helt forstår hva som ligger mellom linjene eller hva som skjer i de ulike lakunene.

Boken er en del av en septologi, og det er godt mulig bok 1 blir mer forståelig av å lese de kommende bøkene.

[Sarah (sarahanneisreading) · Rating 3 out of 5]

3.25 stars

[Clara Ced · Rating 4 out of 5]

Kort bok som går snabbt att läsa. Sedan ligger den kvar och växer när jag tänker tillbaka på den

[Fem · Rating 4 out of 5]

Eerst inkomen en daarna 🚀

[Emma Pettersen · Rating 4 out of 5]

Morgenblad kviss på jobb
Sprøsmål 15: Hvem skriver på en septologi med utgangspunkt i brannen på Scandinavian Star i 1990, og er aktuell med andre del?

Samfunnsøkonomilærer: SYV BØKER OM SCANDINAVIAN STAR???? Det går ikke an!
Mattelærer: Herregud for et sprøsmål?
Norsklærer: Huff, alt man kan skrive om...
Meg: Hahahahah enig

noen uker senere
Venn: Jeg elsker Asta Olivia Nordenhof, bøkene er dritbra. Anbefales!

noen månder senere
Meg som leser boka: rørt til tårer på slutten? 3
Meg om tanken på å lese seksbøker til: Septologien er den nye triologien så her er det bare til å la seg rive med og bli med på reisen.

[Moa Kronbrink Mannheimer · Rating 4 out of 5]

En hyllvärmare från min födelsedag för ett år sen. Jag var inte mottaglig för denna vackra prosa då men absolut helt tillgänglig känslomässigt idag! En stark rykande röd fyra.

Nordenhof planerar att skriva sju hela böcker om den tragiska mordbranden på Scandinavian Star 1990. I denna del berörs katastrofen i mitten av boken, där ett författarjag diskuterar huruvida det fanns ett ekonomiskt motiv bakom eller ej. Helt ärligt var jag noll inläst på Scandinavian Star (kan tipsa om en P3 Dok som är kanon) - men i och med denna läsning blev man mycket intresserad av att veta mer.

Historien runt omkring färjan handlar om Kurt och Maggie - aaaah, Kurt och Maggie. Vilka öden. Vilka närgångna beskrivningar och ord. Vilka ömtåliga liv. Författarens poetiska bakgrund osar genom texten, precis på ett sådant sätt som gör att man fastnar.

Längtar spänt efter sex böcker till!

[Simona · Rating 3 out of 5]

Vakar baigiau, o šiandien reikėjo pamąstyt "tai kaip ten ji baigės?". Puslapiai slydo rankose, bet ir pati knyga kažkodėl man kaip vanduo nuo žąsies. Perleidau per save ir greit pasimirš. Kažko pritrūko. Gal praleidus mėnesį su viena istorija, kita, kuri susiskaitė per kelias dienas, pasirodė tiesiog per trumpa, per daug paviršiuj?

Labiausiai kabino tas dviejų žmonių vienišumas guvenant poroje. Paslaptys, neiaškumai, užgyventos, apkerpėjusios, nesprendžiamos problemos. Bet ir savotiška priklausomybė, o gal net keistai šilti jausmai vienas kitam.

Knyga turėjo daug potencialo man. Įtraukianti, ne iki galo aiški, besislapstantys nuo savęs ir skaitytojo veikėjai. Tekstas labai pagavus. Atrodė, kad patys veikėjai jaučiasi kaip svečiai savo gyvenimuose, kad tie gyvenimai jiems tiesiog plaukia pro šalį, jie juos stebi atsitolinę, kaip filmą. O kai jie tokie atsitolinę, man, skaitančiai, tolumo jausmas dar dvigubai padidėjo.

Rašė, kad knyga - serijos dalis, bet puikiai skaitoma ir viena. Tai dabar kitas šios serijos perskaityt noriu, nes gal jų man ir pritrūko? 😊

[Margrethe Rhiger · Rating 5 out of 5]

En anderledes vinkel og (for mig) ny type beskrivelse af Maggie og Kurt, som er blevet til de mennesker, de er, af mange grunde, og som følge af både tilfældigheder, valg samt netop i mangel på gode valgmuligheder. Stilen er præcis og lidt ordknap, hvilket for mig bidrager med en intensitet til skildringen, som gør Maggie og Kurt endnu mere nærværende for læseren. Jeg ser meget frem til den næste bog i føljetonen /værket.

[Leanda Klingsheim · Rating 2 out of 5]

Hadde høye forventninger til denne…den va ok, men ikkje heilt min greie, dessverre. Kanskje den blir bedre sett i sammenheng med de kommende 6 (!) romanene…

Dog et gullkorn:
«Vet du hva jeg tenkte på. Hvis Freud liksom skulle være så genial. Jeg tenkte på hvor genial jeg kunne ha blitt, hvis jeg bare hadde hatt tid til å bli det.»

[John Caleb Grenn · Rating 5 out of 5]

MONEY TO BURN
Asta Olivia Nordenhof
@jonathancapebooks

In the US, I feel like we get a lot of Swedish and Norwegian translations of long, winding massive meganovel heptologies and septologies that creep up to our frontlists. I’m a fan. But lately, the ladies over in Denmark are kicking down doors, throwing down gauntlets and telling the Knausgaards and Fosses “here, hold our beers.”

Kurt and Maggie have left a lot behind—not necessarily because they’ve had much of a choice. Why does it so often feel like life puts us in impossible situations, mentally, physically, financially? It’s almost like there’s this force running through it all keeping everyone chasing a carrot just out of reach no matter how hard they try.

This novel is seven things: beautifully well-written, plaintively poignant, emotionally evocative, earnest, intricate, involved, and intentional. None of the time we spend with Kurt, Maggie or other characters feels melodramatic—it’s clear though that their small, full, tragic lives are a sort of kindling for a larger story at play.

In the middle of this novel: WHAM. An account of a ship that burned in 1990. The Scandinavian Star. This chapter sticks out a bit like a sore thumb, and the end of it ends up in an exasperated (juvenile?) “man shakes fist at sky” yelling about capitalism. I thought: oh no. What? I mean SURE. But.. what?

There’s a reason this is smacked in the middle. We’ve got a long way to go: even for just the some 150 odd pages, there’s a lot packed in here. This is the sort of novel that boils over the pot it’s in.

Two other things to keep in mind—

1. The narrator of this is not one of the characters. They are omniscient in a way that sees all, but may be able to SEE IT ALL in a more profound way? Where are these sad stories of humans at the wayside of systems coming from anyway?

2. On the very last page Nordenhof makes it clear we aren’t done here—not only is it seven things; it’s literally SEVEN THINGS. 6 more books to go.

Nordenhof, like Balle calculating volumes, has my full attention.

[Anna Lyche · Rating 5 out of 5]

‘Hvis det er noe ualminnelig ved saken, er det bare at kapitalismens dødsofre (…) som regel ikke skal finnes i Skandinavia.
I Oslo er det reist en minnestein for ofrene for mordbrannen på Scandinavian Star, men ingen steder i Skandinavia er det reist en minnestein for de tekstilarbeiderne som var ofre for fabrikkollapsene i Bangladesh og Kambodsja.
Heller ikke selv om det også var skandinaviske selskaper som holdt fabrikkene i gang inntil de styrtet sammen.’

[kato · Rating 4 out of 5]

een heel bijzonder boek, ongrijpbaar en toch raakte het me. het geweld van kapitalisme wordt hier op een heel indringende manier weergegeven. ik ben super benieuwd naar de volgende boeken want het is/wordt een 7 delige serie!!! ik wou dat ik deens kon zodat ik het tweede deel kon lezen. heel mooie vertaling trouwens!!

[Online Stig · Rating 4 out of 5]

Nä fy