Osud tomu chcel, že matka s dcérou musia utiecť z krajiny a skončia na vetrom ošľahanom ostrove v kanadskom Novom Škótsku, kde Fabiola predáva v obchode s lodným proviantom gumené čižmy a dreváky. Námornícka ubytovňa Betlehem je plná svojráznych postavičiek a Lita sa čoskoro spriatelí s hluchou dcérou hostiteľov. Keď na ostrov dorazí pán Saito s pohyblivými obrázkami, roznieti dievčenskú fantáziu.
Putovné kino pána Saita je neodolateľnou odyseou o vôli žiť, o rytme, v ktorom tlčú srdcia, o tangu, topánkach, chlapcovi s jantárovými očami a tajomných vráskavcoch. No predovšetkým o láske.
Je to asi pribeh, ktory by mohol byt vsednejsi a obycajnejsi, keby nebol napisany tak ako je. Ako som nasla v jednej recenzii a stotoznujem sa s nou: vsetko je v tomto pribehu krajsie, teatralnejsie a zvelicenejsie...., taka lepsia verzia naseho sveta :) A to robi tuto knihu ludskejsou a laskavejsou, a tym padom aj pohodovejsou ;) Ten kto ma rad realisticke knihy, bude podla mna sklamany. Ale mne ta pohodova atmosfera navodila prijemny pocit, ako ked si pozriete film, co sa Vam pacil a chceli by ste este chvilu zostat v jeho atmosfere, tak som chcela zotrvat este chvilu v tejto knihe. Detstvo a dospievanie hlavnej postavy, bolo opisane naozaj dobre. A pribeh mal celkom pekne zivotne zakutia a neosuchane odbocky. Velmi prijemna letna kniha :)
Vilken magisk bok! Språkbruket, handlingen, karaktärerna, helt magiskt! Detta var verkligen en av de mest unika böcker jag någonsin läst, försöker komma på vad jag kan jämföra den med, men det står helt tomt. Det finns ingen (jag läst iallafall) som liknar vad denna författare har skapat. En historisk roman, om en mamma och en dotter, genom några av tidens största händelser, men det är dem normala människor som är i fokus. Om ni förstår vad jag menar. Det ”stora” är bara ett brus, ett brus som absolut påverkar, men det är det ”lilla” som skapar dem stora vågorna. Boken berättas från dottern, så i början får vi höra om vuxna saker från ett barns perspektiv. Saker och ting får andra namn (väldigt humoristiska namn) som känns så självklara när man läser. Det är ett gäng rätt knäppa människor, men också så jäkla härliga som vi får följa. Där tunga ämnen och besvär, omskrivs på ett lättare sätt, men som ändå inte tar udden av den allvarliga undertonen. Som ni hör är denna bok rätt svår att skriva en recension på, för det är en känsla du får när du läser, som är svår att sätta ord på. Sen vill jag inte avslöja för mycket, för en del av magin är att gå in hyfsat blind i berättelsen, och bara låta dig svepas med. Definitivt en av dem bästa böcker jag någonsin läst, rekommenderar till alla oavsett vad ni brukar gilla att läsa.
Det her er simpelthen den bedste bog, jeg har læst i år. Jeg glædede mig til at læse i den; den var en lang fornøjelse, fuld af finurligheder, fortællekunst, kærlighed og fantasi. Den var både barok og dyb, filosofisk og fornøjelig. Min allervarmeste anbefaling!
Carmelitas/Litas Mutter Fabiola war eine begnadete Schuh-Flüsterin, deren Kunden nach ihrer Beratung beglückt und mit passenden Schuhen aus dem Geschäft schwebten. Dass Fabiola dem argentinischen Tango verfallen war, wundert nicht. Eher, dass sie aufgrund ihres Talents, Schuhe wiederzuerkennen, keine Stelle bei der Polizei angeboten bekam. Als Mutter und Tochter 1937 Hals über Kopf aus politischen Gründen fliehen müssen, landen sie unfreiwillig auf Upper Puffin Island, einer Insel zwischen Labrador und Neufundland mit nur einer Handvoll Einwohner. Das windgepeitschte Inselchen ist auf keiner Karte verzeichnet, liegt jedoch im Bereich des Nordatlantiks, in dem 1912 die Titanic sank. Hier lebt ein besonderer Menschenschlag, der in guten wie schlechten Zeiten aufeinander zählen kann und sich in Großkatastrophen bewährt. Wie für Fabiola und Ita geschaffen, wartet das „Bethlehem“ mit seinen schrulligen Bewohnern auf sie, eine ehemalige Seemannspension, 80 Treppenstufen über Meereshöhe. Hier sind offenbar einige Zimmer dauerhaft reserviert, z. B. das für Mister Saito, den japanischen Immigranten, der einmal im Jahr an der Küste entlang reist und Stummfilme zeigt, deren Ton jeweils live von einem heimischen Musiker produziert wird. Während Fabiola mit der Zeit das Angebot des „Proviant“ (Laden für Alles, Fischernetze und Holzklompen) ihrem Geschmack anpasst, freundet sich Lita im „Bethlehem“ mit der gehörlosen Tochter Oona an. Auch wenn der Insel-Prediger Kino und Tanz für Teufelszeug hält, kann Oona ihre Liebe zum Tanz geschickt durchsetzen.
Nicht zu unterschätzen ist der Insel-Tierarzt, der auch die Bewohner behandelt und die beiden Mädchen unterrichtet. Der reisende Filmvorführer weckt in beiden Mädchen die Liebe zum Film und zum Filmemachen, die bis in ihr Erwachsenenalter reichen wird. Mit Mister Saito, dem Doktor, Litas imaginärem Freund & Unruhestifter „Ei“ und Elliott Gallagher, in den Lita sich unsterblich verlieben wird, sind noch längst nicht alle Rollen des hinreißenden Found-Family-Schmökers besetzt …
Lita erzählt in der Ichform mit besonderem Focus auf die Umbrüche in der Zeit des Zweiten Weltkriegs. Den Puffin-Bewohnern gelingt es sogar, Mr Saito vor Deportation nach British Columbia und Internierung als feindlicher Ausländer zu bewahren. Dass die Idylle schon durch einen Unfall beim Fischfang oder einen im Krieg in Europa vermissten Bewohner aus dem Gleichgewicht geraten muss, wundert nicht.
In „sieben Wellen“ erzählt (der Turnus aus 6 normalen und einer besonders großen Meereswelle), legt Annette Bjergfeldt einen hinreißenden Roman über die gefundene Ersatzfamilie für Mutter und Tochter und den Einfluss von Mentoren vor, der bis ins Erwachsenenalter Litas reicht. Insgesamt wirkt das Buch wie ein Gleichnis, das lehrt: jede Person ist wichtig, jeder wird in dieser Gemeinschaft gebraucht. Durch die ungeschickte Werbung mit fremden Autorennamen wäre der hinreißende Schmöker zum Genuss-Lesen beinahe an mir vorbeigegangen. Wie wäre es mit „Für Fans von Schiffsmeldungen“?
dala by som knihe 4.5 hviezdičky keby sa dalo. v strede som trochu strácala záujem.. ale kniha je krásne napísaná - a takisto krásne preložená. cítiť z nej lásku k životu a všetkým jeho pestrým farbám
a chcem žiť život pána Saita, je to môj nový role model!
nechám si tu len zopár citátov pre potešenie do budúcna:
“čo vlastne hľadáme? veď už sme v raji.”
“Keď sa film skončil a rozsvietili sa lampy, ľudia ostali sedieť na stoličkách. Miestnosťou sa šírila tichá eufória. Publikum sa takmer vznášalo, keď vychádzalo von a nie všetci zamierili priamo do Bodkovaného dicku. Ostali stáť pod hviezdami s pohľadom upretým na pruhovaný maják, horčičné polia a červené útesy na východe. Aké to len bolo miesto, na ktorom im bolo dovolené žiť. Život je kúzelný. V tých zbrázdených tvárach sa ukrývala krása, ako i v každodennej lopote s rybárskymi sietami a ovčími lajnami. Len pomyslenie na to, že im bolo dovolené zotrvať krátky okamih v závratnom svetle. Akoby ich vylosovali v najlepšej lotérii sveta.”
Dvě knihy od Annette Bjergfeldt a rázem je má oblíbená autorka a už se nesmírně těším na cokoli dalšího od ní. Jak mě uchvátila Kodaňská píseň písní, tak Kočovný biograf pana Saita se jí okamžitě zařadil po bok. Jak já se do světa Fabioly, Lity a Oony zamilovala. To byla úplná lahoda číst. Připadalo mi, že kteroukoli denní dobu jsem se zakousla do příběhu, jako bych ochutnávala delikatesy z celého světa. Tahle knížka je pocta zvuku, pocta melodii i pocta filmu jako takovému. Tak jsem se do pocitů Oony vžila, že mi připadalo, že všechny ty krásné zvuky slyším a vnímám i já a koneckonců začala jsem víc naslouchat i v reálu. Byla to skvělá jízda s příchutí magického realismu a já zase brečela i se usmívala a všichni mi tam tak přirostli k srdci, že jsem je těžko opouštěla.
Je to veľmi pekný príbeh o priateľstve a zaláskovaní sa (páčili sa mi hlavne tie opisy nových začiatkov, priateľstvo s nevidiacou dievčinou), o tangu, filmoch a topánkach. Je to román, kde mama Fabiola s dcérou Litou opustia Argentínu a usadia sa v Novom Škótsku (v Kanade). Najprv sa na svet pozeráme Litinými detskými, naivnými očami, postupne získava skúsenosti a aj samotný štýl knihy sa tak mení na hĺbavejší... Smutné aj dojímavé, veselé a farebné, všetko sa tam dialo... Je to román plný fantázie, ale môže vám zlomiť srdce. Začiatok je trošku zdĺhavejší, ja som sa ku knihe vrátila až po niekoľkých mesiacoch a potom ju zhltla za pár hodín...
1910 i Argentina anlände Fabiola dramatisk in i världen. Omhändertagen i ett kloster med stor förtjusning till fötter, skor och dans. Med exceptionell förmåga, lyckas hon göra ett namn av sig. 1927 kom Carmelita till i världen med stor fascination till händer, en stor förmåga till lögner och obegränsad mängd fantasi. Men korruption och fara för livet, gör att de snart är på flykt till en oklar framtid, med sikte på frihet.
🌿 På ett engagerande och drivande sätt leds man in till en uppväxtskildrande historisk roman. Fabiola omfamnar världen och dess utmaningar. Hon blir en stjärna och kallad till frihetsgudinna men med detta måste hon även lämna sitt land med dansskor och tango. Med revolutionerande styrka lär hon Lita att ha skin på näsan. Och på ön Upper Puffin, får de värme. Även gemenskap och kärlek frodas.
När Herr Saito väl anländer (det tar några år med färjan för honom att komma) så börjar Lita i sin tur förundras över de små och de stora ting som världen har att erbjuda. Filmmagin är magisk. Det väcker en nyfikenhet för världen men främst de stunder som finns nära. Varken Oona eller Lita drömmer om Europa, utan de ser ljuset speglas i havet, kärlekssknak ske på andra sidan väggen och höra hjärtslag från varje öbo. En tankeväckande stund för de två flickorna.
🌿 Med en fantastisk fingertoppskänsla, fånger Bjergfeldt både stämning och känsla i sina scener. Känslorna målas fram på en kanvas - där ljud, miljöer och människor får stå i centrum.
Lita är en berättare med opålitliga sekvenser och viss distans. Men det är något härligt att få läsa från ett barns ögon, som ser världens förundran och mörker på ett optimistiskt och lättsamt sätt. Efter flykten anländer de till en ö, där säregna öborna lever efter naturens lagar. Något Lita inte bryr sig om för hon har sin mamma Fabiola vid sin sida och fått en bästa vän, Oona somr döv och med deras vänskap skapas ett hemligt språk och ett obrytbart band.
Livet är full av damatur och intriger. Bärnstensögon som fångar ens hjärta; djur som håller ens famn varm och ljud som donar. Beskrivningarna och livsberättelserna, många och långdragna.
Romanen är otroligt komplex och tung med ämnena som politisk korruption, hierarkisk social samhällsklass, krig, flykt, överlevnad och utanförskap. Men trots det, finns det en distans och barns optimistisk syn på livet, som skapar en lättsamhet. Lita är medveten om kriget i Europa men på ön Upper Puffin så är det andra strider som görs. Den ena är att få stanna kvar på ön och den andra är överlevnaden.
🌿 Herr Saitos ambulerande biograf är en roman med stämningsfulla scener och många livsöden. En roman där överlevnad och krig känns disträ och där vänskap, värme på en ö, får froda. Detta är en roman som tar sin tid att njuta och upptäcka. En salig mix mellan The Greatest showman, Anne på Grönkulla och Anne Franks dagbok. Mina ögon tårades och hjärtat var fullt av värme - vilken vacker roman om livet
Lies dich in den Herbst! Ein neues Lieblingsbuch hat sich still und heimlich in unsere Buchhandlung und unsere Herzen ❤️ geschlichen. "Mr. Saitos reisendes Kino"ist in Dänemark längst kein Geheimtipp mehr und nun endlich auch auf Deutsch erhältlich! Die Autorin ist auch Sängerin und Texterin, weiß also wie man Geschichten erzählt und lässt de Leser mit in diese eintauchen.
Eigentlich beginnt das Leben der kleinen Carmelita, genannt Lita, sehr schön. Sielebt mit ihrer Mutter Fabiola, die den Tango und Schuhe liebt, in Argentinien, ihren Vater kennt sie nicht, das macht ihr aber nichts aus, die beiden kommen ganz gut alleine zurecht. Bis sie die Heimatstadt verlassen müssen. Ihre Flucht per Schiff endet auf einer kleinen Insel vor Neufundlandund auf Upper Island begegnet besonders Lita einigen Menschen, die ihr Leben veränfern werden.
Der Klappentext verspricht eine Liebesgeschichte, aber der Roman hat noch so viel mehrzubieten. Er behandelt in 7 grosen Kapiteln Theen wie Herkunft, Abstammung und Heimat, Wünsche und Träume, Zusammenhalt und Freundschaft. Auf ein wenig mehr als 500 Seiten wird man nicht eine Seite lang gelangweilt, dafür umso öfter überrascht, verzaubert, berührt,jedoch ohne jeglichen Kitsch und von den manchmal leicht schrägen, eigenwilligen Charakteren mitgerissen. HarperCollins Deutschland @harpercollinsde siehe: Bücher am Spitz Facebook
📚 En 1910, una bebé es abandonada en una caja de zapatos en un convento de Buenos Aires, y las monjas le dan el nombre de Fabiola. Desde muy joven desarrolla un don, encontrar el par de zapatos perfecto para cada persona; para aquellos que caminan con los pies hacia adentro y para los que van provocando con hebillas insinuantes. Y se convierte en madre adolescente de la testaruda Lita. Cuando la época revolucionaria obliga a ambas a huir, las circunstancias las conducen hasta una pequeña isla azotada por el viento en Canadá habitada por un elenco de personajes tan entrañables como excéntricos, donde las visitas anuales del cine ambulante de Mr. Saito ―que lleva películas de todo el mundo a la isla― cambiarán por completo la trayectoria del destino de Lita y su pequeña comunidad. . 🧳 Este libro es un abrazo a la vida. La vida que todos podemos vivir, con sus altibajos, sus cosas buenas, malas, sus risas, sus lágrimas, personas que vienen y que van etc. Es la historia de Fabiola, pero también la de Lita, madre e hija surcarán por la vida hasta finalmente encontrar ese pequeño huequecito apto para cada uno de nosotros, ese pequeño rincón para ser feliz. Pero el camino nunca es fácil. Y Mr Saito?, pues lo que decía, personas que vienen y van y que marcan un antes y un después en nuestras vidas. Este libro es, simplemete maravilloso. .
Fabiola, dívka, sirotek, která má velké nadání na boty. Ano, na boty. Pro každého člověka dokáže najít ten správný pár. Žije společně se svou dcerkou Litou v Argentině, dokud je revoluce nedonutí utéci. Dostanou se tak na malý ostrůvek poblíž Kanady, kde poznají nespočet různých postaviček, a hlavně pak pana Saita.
Tohle byla taková nádhera! To si prostě musíte přečíst. Myslím, že nejde slovy ani vyjádřit, čím si mě kniha tolik získala. Už na začátku mi bylo jasné, že se mi bude líbit, neboť autorčina předchozí kniha – Kodaňská Píseň písní – se dostala mezi mých TOP 10 knih za rok 2022!
Od prvních stránek mi bylo jasné, že mám v rukou skvost. Knižní skvost. Už jenom to, jak autorka píše, nádherné věty, úžasná přirovnání, to je taková nádhera!
Bylo to krásné, milé, smutné i dojemné. Ale zároveň i vtipné a k zamyšlení. Emoce pracovaly na plno, prožívala jsem každičkou stránku, každičkou větu. Místy jsem přes slzy ani nemohla číst dál.
V příběhu je toho tolik! Je tak plný života. I když se může zdát, že se tam mnohdy nic neděje, vyprávění poklidně plyne a pak přijde nečekaný zvrat, nečekané události a celé to nabere zase jiný směr.
Čtení jsem si užívala a vychutnávala každičké slovo. Díky tomu, že autorka umí se slovy kouzlit, je to celé jako balzám na duši. Jak ráda bych strávila nějaký čas na ostrově Upper Puffin společně s Fabiolou, Litou a Oonou….
Low-stakes, feel-good coming-of-age novel. I can see what the author was going for with the charming, wholesome style of writing, but the overly whimsical characters lacked depth and made it difficult to engage with the story on a meaningful level. It might appeal to those of you looking for a gentle, relaxing read, but its lack of substance was a deal-breaker for me. It might’ve been a three star read, but its excessive length just amplified my frustration with it, so 2 stars it is.
Ako je možné, že napísať nádhernú oslavu každodenného života sa pri Annette Bjergfeldt zdá byť také jednoduché. Jej kľúčom je prijatie, hlboké porozumenie a empatia voči slabostiam a vnútorným bojom postáv, vďaka ktorému cítia, že aj napriek nim a možno práve vďaka nim, majú svoje oprávnené miesto v živote. Krásna kniha!
Hugljúfur lestur. Minnti á sögur L.M. Montgomery (Anna í Grænuhlíð, Leiðin til Avonlea osfrv) Akkúrat bókin sem ég þurfti á að halda í aðventunni. Söguþráðurinn er rólegur og það er ekki neitt Climax í honum. En stútfull af skondnum lýsingum af bæjarbúum í litlu þorpi á lítilli eyju undan ströndum Kanada. Þar sem íbúar þurfa að reiða sig á læknisþjónustu dýralæknis.
En helt fantastisk bog om livet på en lille ø i Atlanterhavet befolket af vidunderligt skæve eksistenser. Sko i alle størrelser og udformninger spiller en stor rolle og det samme gør Mr. Saito, som kommer forbi øen med sin rejsebiograf.
Dejligste eventyr om natur, sko, filmens begyndelse og fascinerende forførelse, småpigers venskab og kærlighed i alle mulige flødefarvede afskygninger. God læselyst
'‘Upij poslednji tračak svetlosti iz breza. Ne plaši se da rizikuješ i ponosi se sobom. U suprotnom se lako može dogoditi da te sreća mimoiđe.‘‘
Život ponekad ume da ti najveća iznenađenja spakuje u prekrasnu kutiju i ovekoveči lepim celofanom i čestitkom sa najlepšim željama. No, nekada se pokloni nađu i u kutijama koje nisu predviđene za to, kao što je kutija za cipele. Priča ove izuzetno emotivne knjige apsolutno spaja jedan duži vremenski period gde su osećanja, ali i dešavanja nabacana, te je potrebno da ih neko složi i napravi presek, kao za filmsko platno. Život Fabiole koja se rađa u Argentini ,nađena na pragu samostana u kutiji od cipela, svakako nije nešto što možete zamisliti kao inspiraciju za knjigu....Ali ova knjiga je apsolutno puna neočekivanih prekretnica i iznenađenja. Naravno, i vi trebate biti čitalac koji je spreman da raširi jedra i stisne zube pred putovanje koje sledi.
Fabiola je veliki zaljubljenik u tango, i ,gotovo sudbinski njen talenat je raspoznavanje cipela i pronalaženje savršenog para za svaki par nogu. Zbog toga postaje zanosna i nezamenjiva u otmenoj radnji u Argentini. Sve dok se karta sudbine ne poigra sa njenim željama i strašću i u priču ne donese dete. Na rascepu revolucije u toj toploj i egzotičnoj latino zemlji, diže se politička prašina i Fabiola će biti na meti, zbog svogn eukrotivog žara i usana koje ne prećutkuju ništa. Ponekad nas život ne pita za smer. Samo tiho okrene kompas u rukama sudbine i koraci nas povedu prema mestima o kojima nismo ni sanjali.
Uz Fabiolino srce koje se cepa između strasti za plesom i životom i obaveze prema detetu, posredi je jedno neobično mesto na koje je mogao da je pošalje samo prst sudbine. Na ostrvo koje niče izmedju ledenog Grenlanda, kraj Nove Škotske, gotovo obgrljeno Atlanskim okeanom, nailazi iskra neočekivanog talasa, a u ovoj knjizi biće ih čak veličanstvenih sedam.
Pomalo me Fabiolina nomadska narav podseća na knjigu ''Čokolada'' gde buntovna duša predaka nije zadovoljna stajanjem i običnim životom, već stalno čezne za tokovima koji se ne zaustavljaju. A ponekad u ovom delu pronalazim izuzetnu mudrost istančanih detalja samog življenja i vidim delove ''Tajnog života Voltera Mitija''(film više nego istoimenu kratku priču), gde običnost čoveka prerasta u nezaboravno putovanje, najvažnije koje može da doživi u životu.
Takva će putanja upravo zadesiti Fabiolu i njenu ćerku Karmelitu čije emotivno putovanje prate i ljudi koje upoznaju, mesto na kome će pronaći nešto nalik sreći, a i upoznati poslasticu koja je, kao najveća tajna, ostavljena za sredinu knjige, u velikom isčekivanju da se otkrije -gospodina Saita.
Kako to obično biva, na putu koji izaberemo da zaobiđemo sudbinu, upravo se susrećemo sa njom , pa ćemo tako osvedočiti razvoju divnog prijateljstva između gluve devojčice i devojčice koja trčkara za stopalima koje igraju tango, tamo gde se Pafini gnezde , kraj plavo belog svetionika, sa legendom o dami koja mami mornare u duboke ledene vode kraj impozantnih litica.
Biće to priča o ljubavi, razočarenju, gustim oblacima tuge, nerazjašnjenih misterijama porekla i korena, o drvetu koje bi da se širi, ali još ne poznaje ono što ga čini usidrenim dok ne pronađe istinsko sidro na mestu tako nepristupačnom zbog hladnih vetrova, dugih zima i neprobojnog leda koji zarablja brodove...i baš zbog toga to mesto je toliko magično i drži te za melanholično srce iz kog te lako ne ispušta.
Anet piše vividno, sa detaljima koji su važni, izostavljajući ono što ne prati pitak tok priče, dodavajući samo simboličke ukrase bez ulepšavanja. Upravo to ovu knjigu pretvara u veliko nadahnuće. Uspevamo da je osetimo i opipamo njen puls. Kao što gramofonske ploče Veta zabeležavaju otkucaje srca, ili kako to Megi tetovira živopisne portrete života koji prolazi pred njenim očima.
'‘Na neki način, život započinjemo svako sa svojim putujućim bioskopom. Niko ne zna šta donosi sutra. Izvesno je samo da će naše postojanje iz dana u dan ispunjavati kilometrima sirovih snimaka, koje moramo stastavljati, montirati kako najbolje znamo i umemo.‘‘
Posle ove knjige, novim pogledom ćemo gledati i na tango, i na filmove, i na drugi svetski rat, pa i tetovaže, svetionike, ptice selice i one koje ostaju. Led će dobiti novu dimenziju a more novu oštrinu, jaki vetrovi i izmaglica sa obala pomilovaće dušu, a cipele će poželeti da krenu putevima koje još nisu otkrile. Ovakva dela u stanju su da suštinu ljudskog duha uhvate u kratke kadrove i nagnaju da nam ceo filmski spektakl života i njegove vremenske linije, preleti pred očima. Tako da ostane samo ono što je istinski važno. A to je da nema vremena ni za šta ,osim za ljubav.
''Kako stižemo tamo kuda idemo ? Tako što damo petama vetra, laka koraka ili vukući noge ? Ili naprosto tako što pobegnemo ?''