What do you think?
Rate this book
Ultraromance
En saltad men osötad sorbet gjord på vaktelägg och blod. Logo-stämplade isbitar. Leonardo DiCaprio.
Tillsammans med sin vän Chiara har Sasha flytt Rom för ett par dagar vid slutet av den italienska rivieran. Hon borde arbeta på sin uppsats men kan inte komma på ett ämne. Och runt hörnet väntar Simone, en fransk kock med svart sportbil, redo att ta henne över gränsen.
Ultraromance är ett samtida sommardrama från rivieran. Genom en mörk och skruvad berättelse om det goda livet, där en ung kvinna hittar och samtidigt förlorar sig själv, utforskar Double Lindahl jakten på den europeiska drömmen.
Tillsammans med sin vän Chiara har Sasha flytt Rom för ett par dagar vid slutet av den italienska rivieran. Hon borde arbeta på sin uppsats men kan inte komma på ett ämne. Och runt hörnet väntar Simone, en fransk kock med svart sportbil, redo att ta henne över gränsen.
Ultraromance är ett samtida sommardrama från rivieran. Genom en mörk och skruvad berättelse om det goda livet, där en ung kvinna hittar och samtidigt förlorar sig själv, utforskar Double Lindahl jakten på den europeiska drömmen.
178 pages, Hardcover
Published April 19, 2024
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 2 of 2 reviews
May 9, 2024
Förlaget slog på stora trumman och jämför den med Den hemliga historien och Gruppen. Unga vuxna som trånar efter rikedom i Europa verkar vara ett hett tema bland vissa svenska författare just nu. Vill man läsa något med lite mer finess ska man välja Eden av Isabelle Ståhl.
Read
July 27, 2024Ja detta var ju.. nått.
Är det en satir över ytliga rika människor och deras besatthet av varumärken och materiella saker? Som satir hade det kanske funkat om det inte var för dess allvarliga ton och att den faktiskt inte var rolig. Jag tänkte på Brett Easton Ellis (yta och upptagenhet av märken) och Jackie Collins (vackra människor i exklusiva miljöer) men utan den humor som nämnda författare har.
Eller så var det bara två personer som varit jättemycket i Italien och ville skriva om det.
Rent tekniskt kändes den lite ofärdig då detta "jag" som ploppade upp ett par gånger aldrig riktigt knöt ihop säcken.
Är det en satir över ytliga rika människor och deras besatthet av varumärken och materiella saker? Som satir hade det kanske funkat om det inte var för dess allvarliga ton och att den faktiskt inte var rolig. Jag tänkte på Brett Easton Ellis (yta och upptagenhet av märken) och Jackie Collins (vackra människor i exklusiva miljöer) men utan den humor som nämnda författare har.
Eller så var det bara två personer som varit jättemycket i Italien och ville skriva om det.
Rent tekniskt kändes den lite ofärdig då detta "jag" som ploppade upp ett par gånger aldrig riktigt knöt ihop säcken.
Displaying 1 - 2 of 2 reviews