Hanna, utarbetad advokat från Stockholm som rest till Dalsland för att ta hand om sin morfar slussvaktaren, hoppas fortfarande att det önskade lugnet vid den 17:e slussen i Dalslands kanal ska infinna sig. Detta trots att hennes mamma Mona svept in till Södra Strandviken, och fört med sig både gröna drinkar och kristallspray.
Mammans nya väninna Eva, en influencer för sextioplussare, tillika ägare av byns enda äldreboende, försöker enträget få Hanna att dricka det nyttiga te hon säljer i sin webbshop, allt i ett försök att få Hanna att minnas vad som hände innan hennes mystiska blackout i rättssalen.
När Hanna hittar Eva död på badrumsgolvet finns inga ledtrådar till vad som hänt. Enligt polisen är mord inte uteslutet. Hanna tar tillfället i akt och tillsammans med morfar startar hon en utredning om dödsfallet som leder dem rakt mot nya hemligheter i grannskapet.
Jag gillade den första boken (Vatten över huvudet) men Beska droppar överträffar allt. Den är spännande, rapp, pricksäker och så jäkla rolig. En riktig fullträff.
Jag älskar relationen mellan Hanna och hennes morfar, men nu när Mona Hannas mamma) introduceras förändras dynamiken och relationerna når en ny dimension som känns både äkta och underhållande.
Mitt i relationernas kaos sker ju även ett mord. Det är en spännande mordgåta som är behagligt obehaglig och som håller mig på helspänn samtidigt som jag skrattar rakt ut många gånger.
Styrkan i denna serie ligger verkligen hos karaktärerna och miljöbeskrivningar. Det är härligt att se hur karaktärerna har utvecklats från första boken, särskilt Hanna. Det känns verkligen som att hon har hittat sin plats i det pittoreska lilla samhället.
Gillar du Cozy crime är detta definitivt en bok för dig.
Detta är den andra boken i serien Morden vid 17:e slussen. Första boken heter Vatten över huvudet.
Än en gång så möter vi Hanna, den utarbetade advokaten från Stockholm som rest till Dalsland för att ta hand om sin morfar med hans jobb som slussvakt då han brutit benet. Boken utspelar sig bara några veckor efter den första boken.
Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att få koll på den röda tråden som sträcker sig över böckerna. När det kommer till fallet i sig så går det bra att läsa denna utan att ha läst första, men man missar som sagt några detaljer.
På framsidan så står det Cosy crime och det är precis som detta är. Denna bok är helt enkelt en så kallad snäll deckare. Det är dödsfall i boken men den gottar aldrig ned sig i detta, samtidigt så är den aldrig våldsam. Ändå får författaren till en mysig stämning.
Man kan inte låta bli att gilla Hanna och hennes sätt att vilja lösa fallen själva, hon gillar att läsa deckare och kan inte släppa saker. Det får en nästan att tänka tillbaka till när man läste B. Wahlströms ungdomsböcker, tänker på Tre deckare och Bröderna Hardy, men även mera humoristiska som Dante & Tvärsan och Tvillingdetektiverna. Så jag skulle säga att denna bok är till de som slukade liknande böcker när de var unga och vill läsa något liknande som vuxen.
Skulle även säga att den även påminner lite om Agatha Christie och de klassiska deckarna där man skall lösa en mordgåta. Så jag tycker att författaren har tagit upp arvet efter dessa klassiker på ett bra sätt och gjort det modernare och lite gladare.
Det är ett lättsamt språk och tillsammans med handlingen, som är också lätt att ta till sig samtidigt som den är intressant och spännande, så blir det en perfekt bok att koppla av med i sommarvärmen, då hjärnan inte alltid fungerar. Bara följa med i handlingen och njuta.
Berättelsen var fin, morden trovärdiga liksom karaktärerna och deras agerande. Ändå kändes denna andra del i serien inte lika bra som den första. Det är svårt att säga varför, men kanske karaktärernas inbördes förhållande kändes lite konstiga och sedan Hana Sands läge kändes också lite oförklarligt liksom. Hon köper vin och går till matbutiken men med vilka pemgar? Med vilka pengar betalar hon för sin bostad i staden? Kanske just det att en karaktär som tidigare varit dygden själv och funderat över sin kommande inkomstnivå i del 1 och sedan nämns inte ärendet alls i del 2?
Det sagt är boken absolut läsvärd och ämnar läsa del 3 som jag antar är under arbete med tanke på hur del 2 avslutades.
Långsökt intrig där författaren tyvärr gör sina figurer en aning dummare än vad de nödvändigtvis behöver vara. Inte ens i grupp verkar de klara av att tyda de tydligaste av tecken. Får se om jag fortsätter med serien ...
Jag vill gilla den men svensk mysdeckare är nog inte min grej bara, inte ens som trädgårdslyssning. Inläsaren fungerar inte riktigt för genren heller. Summan blir en babbling historia där jag inte fastnar för någon av karaktärerna.