What do you think?
Rate this book
Appels en absence
Oslo, sensommeren 2011
En knapp måned etter terrorangrepene 22. juli skal Rebekka og Fariba begynne på videregående. Rebekka kjenner ingen av dem som døde, og tenker at hun burde være en av dem som klare å ta hverdagen tilbake. Så når Fariba melder seg inn i AUF, forsøker Rebekka å engasjere seg i revyen, i Daniel med det krøllete håret, i fester og skole og venner.
Problemet er bare at Rebekka tenker på det hele tiden.
Ubesvart anrop er en grafisk roman om å være ungdom i tiden etter 22. juli. Det er en fortelling om å lete etter mening i møte med det meningsløse, om utenforskap, sorg og angst. Om hvor vanskelig det kan være å nå ut til hverandre, og hvor viktig det er når vi får det til.
En knapp måned etter terrorangrepene 22. juli skal Rebekka og Fariba begynne på videregående. Rebekka kjenner ingen av dem som døde, og tenker at hun burde være en av dem som klare å ta hverdagen tilbake. Så når Fariba melder seg inn i AUF, forsøker Rebekka å engasjere seg i revyen, i Daniel med det krøllete håret, i fester og skole og venner.
Problemet er bare at Rebekka tenker på det hele tiden.
Ubesvart anrop er en grafisk roman om å være ungdom i tiden etter 22. juli. Det er en fortelling om å lete etter mening i møte med det meningsløse, om utenforskap, sorg og angst. Om hvor vanskelig det kan være å nå ut til hverandre, og hvor viktig det er når vi får det til.
290 pages, Kindle Edition
First published June 22, 2021
3 people are currently reading
279 people want to read
About the author
Nora Dåsnes
22 books58 followersNora Dåsnes (b. 1995) is a Norwegian illustrator and author.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 96 reviews
July 25, 2021
Dette var en sår og nydelig tegneserie om det som skjedde for 10 år siden. Mens mange bøker og dokumentarer snakker om de nærmeste pårørende - venner, familie, kjærester, de som var til stedet - snakker de sjeldent om hvordan resten av Norge opplevde det. Ikke misforstå, de pårørende og rammende sine historier er utrolig viktig og de trenger å bli hørt og tatt vare på (både historiene og menneskene). Men den dagen rammet oss alle. Terroren vi så ellers i verden, ble plutselig realiteten for lille Norge. Vi som ikke var der og ikke kjente noen var også redde. Ville dette skje igjen? Når? Hvor? Jeg kan fortsette fortelle akkurat hvor jeg var den dagen. Jeg husker spekulasjonene og usikkerheten. Jeg var på flyplassen på fredag og så en pose med en skoeske stå alene og jeg gikk så fort jeg kunne bort derifra. Hvorfor? Bare i tilfelle. Den frykten tror jeg fortsatt lever i mange av oss, selv de som ikke opplevde 22. juli på nært hold. Jeg tror også mange av oss har opplevd en form for overlevelsesskyld, noe denne boka også tar opp. I tillegg tar den opp frykten foreldrene hadde etter angrepet, alle de ubesvarte anropene og usikkerheten de følte på. Vi sa vi aldri skulle glemme, men vi er alle klar over den voksende høyreekstremismen og muslimhatet, og vi gjør ingenting med det. Jeg tror på at bøker og dokumentarer kan bidra til å ikke glemme de viktige tingene og minne oss på hvorfor vi fortsatt må kjempe for hverandre. Dåsnes sin bok er en slik påminnelse.
«Ubesvart Anrop» er utrolig fin, og den snakker om de nordmennene som ikke var direkte berørt, men som allikevel kjenner på frykten og usikkerheten. Hvis vi aldri skal glemme, tror jeg det er viktig at vi leser disse bøkene og ser dokumentarene. Spesielt fordi mange i den generasjonen som vokser opp nå ikke vet hva som var spesielt med den dagen. Kjære lærere, bruk denne boka.
«Ubesvart Anrop» er utrolig fin, og den snakker om de nordmennene som ikke var direkte berørt, men som allikevel kjenner på frykten og usikkerheten. Hvis vi aldri skal glemme, tror jeg det er viktig at vi leser disse bøkene og ser dokumentarene. Spesielt fordi mange i den generasjonen som vokser opp nå ikke vet hva som var spesielt med den dagen. Kjære lærere, bruk denne boka.
February 7, 2024
Älskar hur hon använder färgerna, grått och rött fram till vändningen, då det färgrika blomsterhavet. Och sen den rosa färgen på slutet. Och ja, känslor är inte cheesy och vi har bara varandra, och vi har bara nu - så sant. Och så grät jag förstås lite på slutet, som vanligt. Läs den!
July 6, 2021
Fin og sår tegneserieroman om hvordan det var å være en Oslo-ungdom med stort og tungt hjerte, under terrorangrepene for 10 år siden. Denne stod til alle forventningene, Nora Dåsnes er fantastisk.
February 13, 2025
dette var en trist og fin historie med både sorg og kjærlighet, en veldig fin balanse. jeg likte veldig godt hvordan Dåsnes bruer farger som virkemiddel for å vise flashback og hvordan fargene blandes på slutten. synes det var veldig fint.
January 22, 2024
Den nyeste episoden av Makta ga meg inspirasjonen jeg trengte til å endelig lese denne fine boka! Den fikk meg til å tenke på videregående og skolerevy, og på fine Oslo, men mest av alt på 22. juli.
Ubesvart anrop handler om Rebekka, som ikke mistet noen på Utøya eller i regjeringskvartalet, men som allikevel sliter med å ta hverdagen tilbake i tiden etter 22. juli. Ingen skjønner helt hvorfor Rebekka er så opptatt av terrorangrepene, men både hun og andre mer direkte rammede prøver på hver sin måte å forstå det som skjedde, samtidig som de forsøker å finne en god måte å forholde seg til det på.
En sår og tankevekkende bok, med nydelige tegninger!
Ubesvart anrop handler om Rebekka, som ikke mistet noen på Utøya eller i regjeringskvartalet, men som allikevel sliter med å ta hverdagen tilbake i tiden etter 22. juli. Ingen skjønner helt hvorfor Rebekka er så opptatt av terrorangrepene, men både hun og andre mer direkte rammede prøver på hver sin måte å forstå det som skjedde, samtidig som de forsøker å finne en god måte å forholde seg til det på.
En sår og tankevekkende bok, med nydelige tegninger!
May 1, 2024
When I discovered that the library in Oslo had a Spanish translation of this Norwegian graphic novel, I thought, Why not? Might as well do something to improve or at least maintain my Spanish😁
I read the original Norwegian one a couple months ago, and used that one now to look up things I didn't understand while reading the Spanish one:)
I read the original Norwegian one a couple months ago, and used that one now to look up things I didn't understand while reading the Spanish one:)
July 5, 2021
For en sår, viktig og nydelig fortelling om 22.juli og hvordan det påvirket unge!
July 26, 2023
Vondt i hjertet. 💔
February 12, 2023
Nydelig.
February 15, 2024
Väldigt bra, mänsklig och drabbande. När grafiskt uttryck harmonierar med text på detta sätt blir det magiskt - och det ger så många verktyg i händerna på en mästarinna i Dåsnes klass att det knappast kan bli annat än just det. Magiskt.
Med stor empati och genuin känsla gestaltar hon Rebekkas och Faribas känslor att börja på ny skola, gymnasiet med allt vad det innebär och hur de hanterar händelserna den 22 juli. Tidshoppen är effektiva och relevanta och än mer drabbande när det gestaltas med annan färgsättning. Den här boken förtjänar alla läsare den har fått och kommer att få. Slutet är tårframkallande bra och sticker ut extra för en läsare som jag som verkligen älskar kraftfulla slut med mäktiga budskap. För det är mäktigt att våga närma sig ett dylikt trauma och ro hem det på detta sätt.
Med stor empati och genuin känsla gestaltar hon Rebekkas och Faribas känslor att börja på ny skola, gymnasiet med allt vad det innebär och hur de hanterar händelserna den 22 juli. Tidshoppen är effektiva och relevanta och än mer drabbande när det gestaltas med annan färgsättning. Den här boken förtjänar alla läsare den har fått och kommer att få. Slutet är tårframkallande bra och sticker ut extra för en läsare som jag som verkligen älskar kraftfulla slut med mäktiga budskap. För det är mäktigt att våga närma sig ett dylikt trauma och ro hem det på detta sätt.
April 1, 2025
En av de bästa grafiska romaner jag läst. Missat samtal är bildmässigt oerhört skickligt berättad och själva berättelsen har dessutom flera lager. Ibland förde tecknarstilen mina tankar till Craig Thompson även om Dåsnes stil är mindre polerad.
February 17, 2024
Terrorattentatet på Utøya 2011 har lämnat sina spår i många unga, inte endast i dem som råkade känna någon som befann sig på läger på Utøya då terrordådet begicks, eller alla de anhöriga till de 77 människor som miste livet i angreppen både i Oslo och på Utøya. Nora Dåsnes nya grafiska roman "Missat samtal" handlar precis om detta och hon har skrivit boken för att framför allt tala om livet efter attentatet och om alla som norrmännen saknar utan att ens ha känt dem. Denna grafiska roman tilldelades Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris år 2022 och nu har vi äntligen fått den svenska utgåvan i våra händer.
Romanen utspelar sig i Oslo och i romanen lyfts den viktiga vägen tillbaka till vardagen fram, som för Rebekka verkar vara svårare än för övriga omkring henne. Säkert är inte Rebekka ensam med sina känslor och tankar, men hon är kanske den som inte helt kan släppa taget om dem och återgå till det vanliga igen. Skolåret startar igen och det är dags för Rebekka och hennes kompisar att inleda gymnasiet. En ny start borde kännas bra och på alla sätt upplyftande, mycket intressant pågår under läsåret, men dessvärre lever Rebekka dagligen med tankarna kring terrordådet och alla de förlorade liven. Hon bär inom sig de fruktansvärda känslorna om att hon själv eller vem som helst av hennes närmaste kunde ha befunnit sig på Utøya. Ångest och mardrömmar fyller hennes vardag och själv har hon för svårt att tala högt om var hon egentligen befinner sig, då hon verkar disträ enligt vänner och familj.
Att leva med en ständig rädsla inom sig och klara av att övergå till att leva i det normala igen, efter denna fasansfulla gärning i form av terror, som skrämde livet ur såväl unga som äldre norrmän, är sist och slutligen lättare sagt än gjort. En väldigt träffsäker roman för de unga om väldigt aktuella saker, som tyvärr numera präglar alldeles för många ungas liv, unga som står med framtiden framför sig, och därför inser att det är nuet som borde tillvaratas. Utmärkt gjord av den grafiska författaren Nora Dåsnes, som på svenska utkommit med fler liknande bokskatter nyligen, bl a "Låt skogen leva!" förra året 2023.
Romanen utspelar sig i Oslo och i romanen lyfts den viktiga vägen tillbaka till vardagen fram, som för Rebekka verkar vara svårare än för övriga omkring henne. Säkert är inte Rebekka ensam med sina känslor och tankar, men hon är kanske den som inte helt kan släppa taget om dem och återgå till det vanliga igen. Skolåret startar igen och det är dags för Rebekka och hennes kompisar att inleda gymnasiet. En ny start borde kännas bra och på alla sätt upplyftande, mycket intressant pågår under läsåret, men dessvärre lever Rebekka dagligen med tankarna kring terrordådet och alla de förlorade liven. Hon bär inom sig de fruktansvärda känslorna om att hon själv eller vem som helst av hennes närmaste kunde ha befunnit sig på Utøya. Ångest och mardrömmar fyller hennes vardag och själv har hon för svårt att tala högt om var hon egentligen befinner sig, då hon verkar disträ enligt vänner och familj.
Att leva med en ständig rädsla inom sig och klara av att övergå till att leva i det normala igen, efter denna fasansfulla gärning i form av terror, som skrämde livet ur såväl unga som äldre norrmän, är sist och slutligen lättare sagt än gjort. En väldigt träffsäker roman för de unga om väldigt aktuella saker, som tyvärr numera präglar alldeles för många ungas liv, unga som står med framtiden framför sig, och därför inser att det är nuet som borde tillvaratas. Utmärkt gjord av den grafiska författaren Nora Dåsnes, som på svenska utkommit med fler liknande bokskatter nyligen, bl a "Låt skogen leva!" förra året 2023.
Read
December 28, 2023Bon còmic per a joves, centrant en el "després" dels atemptats d'Oslo i Utoya. De com cadascú gestiona el dol i la por de maneres diferents. De com, fins i tot si no hi hem estat a prop, ens poden arribar a tramatitzar les coses. I també un còmic sobre el racisme, l'extrema dreta o la salut mental. I sobretot, i el més important, de com els joves importen i han de tenir veu.
September 15, 2024
Aquest estiu la meva mitja taronja literària i jo hem estat fent recerca de lectures pels nostres joves de La Tribu, i sortosament tenim molts bons llibres juvenils, com el que us ressenyo.
Es tracta de “Trucada perduda” de Nora Dåsnes amb la traducció de la Blanca Busquets i que ha editat @editorialmeraki_ .
Ens situen a Oslo al setembre del 2011, un mes despres del terrible atemptat que va colpejar a tot un país. La Rebekka i la Fariba comencen l’institut, ambdues intentaran fer una vida normal; participar en les activitats de l’Institut , fer nous amics, sortir de festa… però la Rebekka no pot deixar de pensar en el que va passar i intentar trobar un sentit a la terrible tragèdia .
Recordo perfectament els atemptats d’Oslo, i tota la informació que rebíem dels mitjans de manera constant. I si a nosaltres , a milers de km de distància estàvem commocionats, puc entendre perfectament com va ser pels joves del país .
Ens trobem davant d’una novel·la gràfica juvenil que ens parla de terrorisme però sobretot ens parla de com recompondre’ns d’una tragèdia així , de com seguir endavant sense oblidar als qui van morir, dels qui van perdre fills i/o amics, però també dels qui malgrat no conèixer a cap dels afectats també van veure la seva vida truncada.
Un llibre per a reflexionar i seguir endavant.
Es tracta de “Trucada perduda” de Nora Dåsnes amb la traducció de la Blanca Busquets i que ha editat @editorialmeraki_ .
Ens situen a Oslo al setembre del 2011, un mes despres del terrible atemptat que va colpejar a tot un país. La Rebekka i la Fariba comencen l’institut, ambdues intentaran fer una vida normal; participar en les activitats de l’Institut , fer nous amics, sortir de festa… però la Rebekka no pot deixar de pensar en el que va passar i intentar trobar un sentit a la terrible tragèdia .
Recordo perfectament els atemptats d’Oslo, i tota la informació que rebíem dels mitjans de manera constant. I si a nosaltres , a milers de km de distància estàvem commocionats, puc entendre perfectament com va ser pels joves del país .
Ens trobem davant d’una novel·la gràfica juvenil que ens parla de terrorisme però sobretot ens parla de com recompondre’ns d’una tragèdia així , de com seguir endavant sense oblidar als qui van morir, dels qui van perdre fills i/o amics, però també dels qui malgrat no conèixer a cap dels afectats també van veure la seva vida truncada.
Un llibre per a reflexionar i seguir endavant.
October 25, 2024
I loved everything about this book - the art, the topic, the honesty. how should we talk about tragedies? can we be traumatised if we weren’t hurt and don’t know anyone who was? why some people seem to move on so easily?
it may require some additional research if you haven’t heard about the terrorist attack of 2011 in Oslo
it may require some additional research if you haven’t heard about the terrorist attack of 2011 in Oslo
April 25, 2022
3.5
Dette var en liten tegneserie om 22 juli og hvordan ungdom har blitt påvirket. Jeg synes den var fint illustrert spesielt med farger. Boken er ikke SUPER bra men anbefaler alle og sjekke den ut!
XOXO - Henrik
Dette var en liten tegneserie om 22 juli og hvordan ungdom har blitt påvirket. Jeg synes den var fint illustrert spesielt med farger. Boken er ikke SUPER bra men anbefaler alle og sjekke den ut!
XOXO - Henrik
June 22, 2022
Fin bok om Norge efter 22 juli. Intressant om hur terrorn påverkar och skrämmer även den som inte varit med om dådet. Hoppas den kommer på svenska!
February 6, 2023
Výborné, presvedčivé spracovanie strachu, ktorý po útoku 22. júla 2011 nepochybne zostal v mnohých… Nora Dåsnes opäť ukazuje, že vie, ako povedať príbeh, a rozumie mladým a ich vnútorným svetom.
July 18, 2021
fint innblikk i hvordan 22. juli kan ha føltes, spesielt for noen som var for små til å skjønne hvordan det var. ++med bakka-referanser
November 2, 2021
Denne boka var dessverre ingen fulltreffer hos meg.
Jeg var i grunn forberedt på å like den. "Ubesvart anrop" tar opp et utrolig viktig tema, om hvordan verden ble snudd på hodet for mange etter 22. juli.
Boka følger Rebekka idet hun begynner på videregående. Som mange av oss, var hun ikke direkte berørt av terrorangrepet, og likevel klarer hun ikke å tenke på noe annet. Disse tankene preger dagene hennes, og hun har mareritt om natten. Hvordan skal hun takle den nye hverdagen, og hvorfor virker det som om alle andre klarer å komme seg videre?
Mitt største problem med boka er nok at jeg ikke liker, eller forstår meg på, Rebekka. Jeg synes rett og slett hun er irriterende. Her har folk mistet livene sine, mistet mennesker de elsker, og så går hun rundt i en evig sirkel av selvmedlidenhet, til tross for at hun ikke var direkte berørt på noen måte. Jeg klarer rett og slett ikke sympatisere med henne. Jeg vil i grunn bare at hun skal skjerpe seg. Samtidig nekter hun å prate om det med noen, som selvsagt bare forsterker alt det negative som er inni henne.
Det å nekte å prate om ting er et grep som brukes i veldig mye litteratur av denne typen - litteratur der en karakter går gjennom psykiske påkjenninger. Dette er nok et lite triggerpunkt for meg, sannsynligvis nettopp fordi jeg selv har slitt med angst siden jeg var barn, samt. mye depresjon i voksen alder, og vet hvor utrolig lite det hjelper å la alt bare koke over innvendig.
Nå er jeg et voksent menneske. Jeg var også allerede 20+ da terrorangrepene skjedde, og som sådan også voksen da. Jeg skjønner at en tenåring, særlig en ung tenåring, vil oppfatte ting på andre måter. Og kanskje hadde jeg likt denne boka bedre om jeg var tenåring selv.
Men jeg synes (og jeg innser at jeg er i et ekstremt mindretall her) at Dåsnes gjør en alt for dårlig jobb med å bygge opp Rebekka tilstrekkelig til at man kommer ordentlig inn på henne.
I tillegg synes jeg at tegnestilen rett og slett er litt for søt og barnslig til at alvoret virkelig skinner gjennom. Her må det også noteres at jeg er ekstremt kresen på tegnestil, og det skal ikke skrekkelig mye til før denne kan ødelegge for min opplevelse av en grafisk roman.
Når alt dette er sagt, ser jeg jo at denne boka har truffet mange. Den har noen veldig fine øyeblikk mot slutten som jeg hadde sansen for, og som hevet den litt i min estimasjon.
Den er også veldig lettlest og er sikkert ikke dum å anbefale til ungdommer som har en interesse for temaet og som eventuelt også ønsker å lese noe som ikke krever alt for mye av dem språklig.
Jeg var i grunn forberedt på å like den. "Ubesvart anrop" tar opp et utrolig viktig tema, om hvordan verden ble snudd på hodet for mange etter 22. juli.
Boka følger Rebekka idet hun begynner på videregående. Som mange av oss, var hun ikke direkte berørt av terrorangrepet, og likevel klarer hun ikke å tenke på noe annet. Disse tankene preger dagene hennes, og hun har mareritt om natten. Hvordan skal hun takle den nye hverdagen, og hvorfor virker det som om alle andre klarer å komme seg videre?
Mitt største problem med boka er nok at jeg ikke liker, eller forstår meg på, Rebekka. Jeg synes rett og slett hun er irriterende. Her har folk mistet livene sine, mistet mennesker de elsker, og så går hun rundt i en evig sirkel av selvmedlidenhet, til tross for at hun ikke var direkte berørt på noen måte. Jeg klarer rett og slett ikke sympatisere med henne. Jeg vil i grunn bare at hun skal skjerpe seg. Samtidig nekter hun å prate om det med noen, som selvsagt bare forsterker alt det negative som er inni henne.
Det å nekte å prate om ting er et grep som brukes i veldig mye litteratur av denne typen - litteratur der en karakter går gjennom psykiske påkjenninger. Dette er nok et lite triggerpunkt for meg, sannsynligvis nettopp fordi jeg selv har slitt med angst siden jeg var barn, samt. mye depresjon i voksen alder, og vet hvor utrolig lite det hjelper å la alt bare koke over innvendig.
Nå er jeg et voksent menneske. Jeg var også allerede 20+ da terrorangrepene skjedde, og som sådan også voksen da. Jeg skjønner at en tenåring, særlig en ung tenåring, vil oppfatte ting på andre måter. Og kanskje hadde jeg likt denne boka bedre om jeg var tenåring selv.
Men jeg synes (og jeg innser at jeg er i et ekstremt mindretall her) at Dåsnes gjør en alt for dårlig jobb med å bygge opp Rebekka tilstrekkelig til at man kommer ordentlig inn på henne.
I tillegg synes jeg at tegnestilen rett og slett er litt for søt og barnslig til at alvoret virkelig skinner gjennom. Her må det også noteres at jeg er ekstremt kresen på tegnestil, og det skal ikke skrekkelig mye til før denne kan ødelegge for min opplevelse av en grafisk roman.
Når alt dette er sagt, ser jeg jo at denne boka har truffet mange. Den har noen veldig fine øyeblikk mot slutten som jeg hadde sansen for, og som hevet den litt i min estimasjon.
Den er også veldig lettlest og er sikkert ikke dum å anbefale til ungdommer som har en interesse for temaet og som eventuelt også ønsker å lese noe som ikke krever alt for mye av dem språklig.
October 19, 2024
This is now one of my favourite graphic novels. Not just by Nora herself, but by any comic book writer. However, it sounds like I'm diminishing this story by calling it a comic book. Which I'm not trying to do.
It is the story of the aftermath of July 22 2011 when Norwegian teens were murdered on Utöya by a dangerous and mentally unstable terrorist and white man. We follow Rebekka, a teenager who was in Oslo when it happened and heard the car bomb go off, and she is having a hard time getting on with her life.
What I loved with this book was many things. First, how it is illustrated is brilliant. Mostly in a bluish color, but when she remembers something from that day, it is in red, making it stand out like a sore thumb. There is not that much text, so much is said in the illustrations, and it says a lot.
In the beginning we don't know why Rebekka is so affected by the events. It affected everyone, but slowly most people are able to get back to a somewhat normal life. But she is obsessing over it, specifically why it happened, and she can't find answers. What the reader slowly gets to see is her homelife. She has an older brother who is very depressed, always playing shooting games, sitting by his computer, using foul language, and her worries might not be that anything would happen to her, but that someone like her brother could do something as terrible as the terrorist, and therefore she wants to understand it.
But there are many layers to this book, and I think it is written and drawn beautifully and it really makes you think. Even if such an event can never be forgotten, it can drown in everything else that is happening, and this book helped bring it back to the surface.
It is the story of the aftermath of July 22 2011 when Norwegian teens were murdered on Utöya by a dangerous and mentally unstable terrorist and white man. We follow Rebekka, a teenager who was in Oslo when it happened and heard the car bomb go off, and she is having a hard time getting on with her life.
What I loved with this book was many things. First, how it is illustrated is brilliant. Mostly in a bluish color, but when she remembers something from that day, it is in red, making it stand out like a sore thumb. There is not that much text, so much is said in the illustrations, and it says a lot.
In the beginning we don't know why Rebekka is so affected by the events. It affected everyone, but slowly most people are able to get back to a somewhat normal life. But she is obsessing over it, specifically why it happened, and she can't find answers. What the reader slowly gets to see is her homelife. She has an older brother who is very depressed, always playing shooting games, sitting by his computer, using foul language, and her worries might not be that anything would happen to her, but that someone like her brother could do something as terrible as the terrorist, and therefore she wants to understand it.
But there are many layers to this book, and I think it is written and drawn beautifully and it really makes you think. Even if such an event can never be forgotten, it can drown in everything else that is happening, and this book helped bring it back to the surface.
July 24, 2021
Jeg sverger at denne boka ikke får full skåre pga tema, den er bare så ufattelig velgjort.
Jeg er ikke personlig en stor fan av illustrasjonene til Dåsnes, jeg er kjempekresen på farger og stil, men alt annet er 10/10.
Akkurat som hennes forrige bok tar Dåsnes ballegrep om følelsene og vet akkurat hvor hun skal treffe for å gi full effekt. Dette er faktisk en utrolig viktig bok om en både sekundær traumatisering generelt, om overlevelsesskyld og om en stor gruppe oversette offer etter en så alvorlig hendelse på norsk jord.
I tillegg kommer forfatteren med små drypp av visdom som velplasserte piskesnerter underveis.
Boka er viktig fordi den belyser en fortiet og usynlig gruppe mennesker som 22. Juli også skadet. Og den gjør det så himla bra! Treffsikkert og elegant om noe så grusomt vondt og vanskelig.
Jeg er ikke personlig en stor fan av illustrasjonene til Dåsnes, jeg er kjempekresen på farger og stil, men alt annet er 10/10.
Akkurat som hennes forrige bok tar Dåsnes ballegrep om følelsene og vet akkurat hvor hun skal treffe for å gi full effekt. Dette er faktisk en utrolig viktig bok om en både sekundær traumatisering generelt, om overlevelsesskyld og om en stor gruppe oversette offer etter en så alvorlig hendelse på norsk jord.
I tillegg kommer forfatteren med små drypp av visdom som velplasserte piskesnerter underveis.
Boka er viktig fordi den belyser en fortiet og usynlig gruppe mennesker som 22. Juli også skadet. Og den gjør det så himla bra! Treffsikkert og elegant om noe så grusomt vondt og vanskelig.
March 2, 2023
En bog der virkelig vækker en masse tanker. En forfærdelig hændelses påvirkning af et samfund, hvordan snakker man om det?
Hvordan lever man med det, er der måder hvorpå man "bør" agere.
Det her er en bog man skal overveje om man kan læse, inden man går i gang. Det handler om det at være ung, at skulle starte gymnasiet efter terror angrebet ved Utøya. Det er en meget barsk bog, men vigtig! Hvordan håndtere man sådan hændelse, når man egentlig ikke kendte nogen der, men alligevel er meget påvirket? Det er fokus i denne smukke graphic novel.
Hvordan lever man med det, er der måder hvorpå man "bør" agere.
Det her er en bog man skal overveje om man kan læse, inden man går i gang. Det handler om det at være ung, at skulle starte gymnasiet efter terror angrebet ved Utøya. Det er en meget barsk bog, men vigtig! Hvordan håndtere man sådan hændelse, når man egentlig ikke kendte nogen der, men alligevel er meget påvirket? Det er fokus i denne smukke graphic novel.
July 20, 2021
Ubesvart anrop er en fantastisk grafisk roman som jeg likte veldig godt å lese. Slukte den i løpet av noen timer. Ble rørt av Nora Dåsnes' vakre tegninger. I tillegg fikk jeg et aldri så lite crush på hovedpersonen Rebekka, jeg beundret henne og ønska at jeg kunne være mer som henne da jeg var like gammel. Jeg satte stor pris på å lese ei bok om 22. juli 2011 som plasserer seg et stykke ut i fiksjonens verden.
March 16, 2025
No m’ha acabat de fer pes. Els personatges estan ben construïts, però a nivell artístic m’ha semblat pobrei el guió de vegades m’ha semblat que no funcionava o que no sabia cap a on anar (que entenc que això pot ser voluntari). Però el més important és que a nivell de critica social m’ha faltat xixa i profunditat.
No el recomano per a biblioteca escolar.
No el recomano per a biblioteca escolar.
December 26, 2025
Un còmic juvenil per parlar de terrorisme i racisme, però també de la por i del dol. Hi ha un bon equilibri entre narració i informació i les il·lustracions són una meravella i amb l'expressivitat que necessita la història, sense passar-se. M'encanten els detalls de la natura per parlar del pas del temps i també el joc amb el color.
July 22, 2021
En fantastisk tegneserieroman av en forfatter som alltid leverer. En bok som gjør vondt å lese, og som gjenspeiler mange av de følelsene som veldig mange av oss som ikke ble personlig rammet av terrorhandlingene satt igjen med. En av de få bøkene jeg tok til tårene når jeg leste.
December 24, 2022
Dette var sterkt, vakkert og gjenkjennbart. Og viktig.
Read
February 4, 2023hun var flink til å tegne
Displaying 1 - 30 of 96 reviews