"It takes a village to raise a child." Trots det växer de flesta barn i Sverige idag upp i hushåll med bara en eller två vuxna. Vi har bytt byn mot bostadsområdet och har helt andra förutsättningar när vi blir föräldrar än vad våra förfäder och förmödrar hade. Dessutom överöses vi ständigt av föreställningar om vad som är ”naturligt” i familjelivet. Stämmer det att kärnfamiljen är ett traditionellt sätt att leva och att vi skaffar barn på tok för sent? Har kvinnor en underliggande modersinstinkt och har vi människor formats för att leva monogamt? Är svenska lattepappor världsbäst eller ligger de i lä jämfört med Akafokets fäder? Hur vanligt är egentligen skilsmässa hos jägare-samlare? Varför är din mormors betydelse evolutionens bäst bevarade hemlighet? Och är det lättare eller svårare än någonsin att vara förälder i 2020-talets Sverige?
Familjeformeln avlivar en hel drös myter. Det är en bok om föräldraskap och familj, i gränslandet mellan biologi och kultur.
Något av det mest lärorika, ögonöppnande och betryggande jag läst på mycket, mycket länge. Dessutom skrivet med ett väldigt lättillgängligt och välformulerat språk.
Caroline Uggla är evolutionär antropolog och tar ett brett grepp om vad som är ”naturligt” för människan när det gäller familjeliv i vid mening. Vilket visar sig vara kort sagt det mesta. Man imponeras av arten människas stora flexibilitet och kanske också av evolutionens kraft. En mycket intressant bok och därtill trevligt skriven
Mycket välskriven bok. Huvudbudskapen kokar väl ner till att i de flesta förmoderna samhällen har barnuppfostran varit en kollektiv angelägenhet, och att vår rigida syn på äktenskap/skilsmässa är en modern konstruktion. Tycker det är en intressant tanke att räkna på hur mycket kalorier, timmar, vuxenomsorg ett barn behöver. Blir tänkvärt hur detta blir i vårt individuella samhälle där vi inte längre har så mycket ”tribe” utan den är extra omsorgen ska tillföras av staten.
Huvudbudskapen upprepas väl mycket och boken är nog längre än den behöver vara. Man blir lite snurrig till slut av alla olika exempel från förmoderna samhällen som studerats, ache, ikong osv osv. Min högst personliga känsla är att det någonting lite kolonialt och obekvämt med dessa europeiska forskare som åker och studerar avlägsna stammar.