Försommaridyllen krossas för Ebba Grönwall när hon blir utslängd av sin fästman, får sparken från tidningen i Karlstad och tvingas ta jobb på en tobaksplantage i Säter - samma stad där hennes syster sitter inlåst på rättspsyk.
Ebba börjar få märkliga meddelanden och någon skickar henne ondskefulla målningar av djur. Varför vill någon skrämma henne?
När hon lägger ihop ledtrådarna börjar en otäck tanke krypa fram. Är hennes syster oskyldigt dömd?
Ju längre Ebba nystar i fallet desto mer övertygad blir hon om att någon försöker dölja sina spår och att hennes syster är i stor fara.
De orättfärdiga är en mörk thriller i ett sommarljuvt Dalarna. En högaktuell spänningsroman om maktmissbruk och begär. Det är Gunilla Bergstrands första bok i serien om Ebba Grönwall.
3+ av 5 Det är väl alltid trevligt att hamna i Dalarna när en läser böcker? Jag tycker i alla fall det. Sedan spär det så klart på lite läskighet när boken utspelar sig i Säter och rättspsyk tas upp. Gällande handlingen så tyckte jag att den flöt på i ett bra tempo. Ibland kanske någon tråd hoppades över men jag stördes inte av det. Det fanns även stunder under handlingens gång där det var mer uppenbart vad som skulle hända. Men det var också ok, för slutet däremot var jag inte riktigt beredd på, och sånt uppskattar jag. Med tanke på att detta är första boken i en serie så lägger den en stabil grund över vad som komma skall. För det ska absolut bli roligt att få läsa mer om Ebba, Säter och tobaksodlingen här framöver.
I mitten av maj var jag på en förlagskväll på Piratförlaget. Efter att ha lyssnat på Gunilla Bergstrand blev jag nyfiken på hennes spänningsserie som utspelar sig i Säter, Dalarna. Självklart inhandlade jag den första delen, De orättfärdiga.
Jag tycker grunden i De orättfärdiga på många sätt är bra, det finns ett starkt spänningsmoment, en intressant miljö och ett varierat persongalleri. Men tyvärr har jag svårt att ta till mig historien, och främst hänger det på huvudkaraktären Ebba som är tongivande i berättelsen eftersom det hela tiden är hennes bild vi får.
Ebba lider av PTSD anges det i berättelsen, men för mig är det oklart vad detta beror på eftersom man bara får hennes bakgrundshistoria här och där. Jag kan för lite om PTSD för att förstå vad i hennes beteende som kan härröras dit. Hon har svårt att fokusera på en sak, och hennes tankar går hit och dit. Är det medicinen hon äter? För mig blir hennes beteende ofta helt obegripligt, och historien hoppar, in på olika trådar, och jag har svårt att hänga med varför fokus ändras så ofta. Jag är inte så förtjust i berättelser som tycks utspelas nästan som i feberdimma. Det gör att jag inte heller tycker alla trådar får sin förklaring, en del känns helt onödiga, en del är bisarra. När upplösningen kommer förstår jag inte heller vilken betydelse Ebba har haft för händelseförloppet, och vilken roll hennes närmaste haft. Det antyds i förbifarten. En del av de andra karaktärerna tycker jag är betydligt mer intressanta som Joy och polisen Hannah.
Det finns mycket som är spännande i De orättfärdiga, som känslan av förföljelse och bevakning. Men jag tycker historien hade tjänat på ett skarpare fokus och några trådar hade kunnat rensats bort. För min smak hade det bisarra också kunnat tonas ner.
Jag gillar miljön på tobaksfarmen och Säter, och hade gärna läst mer om det. Gunilla själv har en tobaksfarm i Säter tillsammans med sin fru, och jag hade gärna velat veta mer om hur en sådan fungerar. Jag tror det hade kunnat vävas in naturligt eftersom Ebba inte kan något när hon kommer dit. En del får man indirekt reda på, men helhetsbilden saknas. Jag tror det hade förhöjt läsupplevelsen om jag läst De orättfärdiga på plats eller känt till Säter bättre.
Äntligen har jag läst Gunilla Bergstrand igen och wow säger jag bara. Glöm sömnen om du börjar läsa denna på kvällen. Den gick helt enkelt inte att lägga ifrån sig. Så spännande redan från första kapitlet. Man anar ju en komplott av något slag, men jisses! Och som jag sagt tidigare, det är nåt extra när man känner igen platsen allt händer på. Kanske det ändå blir ett besök till den där gårdsbutiken?
Den här boken har ett bra språk och en intressant premiss. Efter att ha läst drygt hälften var mina tankar att den inte riktigt lyfter. Den är ganska seg och för lång i mitt tycke. På grund av det märkte jag hur mina tankar svävade iväg och jag fick svårt att fokusera. Det brukar betyda att boken inte har mig i sitt grepp och jag lät den vila ett par dagar. Känner nu att jag faktiskt inte bryr mig om vad som pågår eller hur det ska sluta så tyvärr blir det en DNF.
Såg en annan recensent fånga mina tankar i en enda mening: "Annorlunda på ett bra sätt. Spännande nja...."