I början av 00-talet tar en nystartad församling plats i den svenska pingströrelsens mitt. De teologiska föreställningarna om änglar och demoner hämtas från Livets Ord, men budskapet paketeras mer lättillgängligt för att attrahera såväl politiker och kändisar som de breda massorna. Siktet är inställt på att bli Sveriges första megakyrka.
"Även den minsta fanatiker behöver sova ibland" berättar för första gången historien om Stockholm Karisma Center. Med utgångspunkt i sparade dagböcker skildrar systrarna Mia Fernando och Sofie Twal Hedman sin egen uppväxt i församlingen fram till det slutliga fallet 2005, då ledarskapets maktmissbruk och ekonomiska vanskötsel drivit Stockholm Karisma Center i konkurs.
Församlingens företrädare har idag, 20 år senare, gått vidare till framträdande positioner inom frikyrkorörelsen, svensk opinionsbildning och rikspolitiken.
Detta kan vara en av de viktigaste böcker jag läst, och ALLA som engagerar sig i någon form av kyrka borde läsa den! Liksom alla som i sina yrken kan komma i kontakt med människor som levt i religösa kontexter. Och alla ni andra borde också läsa den. Tack Sofie Twal Hedman och Mia Fernando för er otroligt utlämnande berättelse om er ungdom!!
Ungefär två ynka dygn tog det för mej att svepa igenom denna bok. Totalt och komplett slukad av den sjuka tillvaron som var livet i Stockholm Karisma Center.
En personlig berättelse från två systrar som skildrar sin uppväxt inom Stockholm Karisma Center, en frikyrklig kristen församling verksam mellan 1996 och 2005. Jämfört med Svenska Kyrkan var Karisma Center långt mer influerad av amerikansk evangelikalism, med särskild betoning på den rent ut sagt ganska obehagliga avarten “framgångsteologi”. Pengar behövs givetvis för att bygga upp en församling, betala lokalhyror osv, men hur mycket kan rimligen pastorer kräva in av församlingens medlemmar?
I Karisma Center var den gränsen obefintlig. Det var särskilt smärtsamt för mig att läsa om hur det vid ett tillfälle (när församlingen var på god väg mot konkurs) skickades ut ett brev där medlemmarna uppmanades fundera kring om Gud ville att de skulle skänka 25 000 kronor eller inte. Hade de inte pengarna just nu, så kunde de ju alltid ta ett lån… Maken på fräckhet har jag faktiskt inte hört talats om, åtminstone inte inom svensk kristenhet. Ofattbart. Och då har jag inte ens gått in på det personliga lidande, den otroliga ångest, som många av församlingens medlemmar upplevde.
Bokens författare var två av dem. Att växa upp på detta sätt och som barn få höra att samtliga medmänniskors öde vilar i deras händer (på så sätt att de måste omvända förlorade själar för att förhindra att dessa hamnar i helvetet), det får enorma konsekvenser. Särskilt kombinerat med det faktum att den egna familjen kanske inte direkt har något överflöd av pengar att leva på till en början. Och ändå ska du betala tionde. Betala offer. Arbeta gratis. Delta i gudstjänster, ofta två gånger samma dag. Boken berör. Illa. Men rekommenderas.
Ev viktig, modig och gripande bok. Jag hade svårt att sluta lyssna. Den väcker många jobbiga minnen från när jag stod på tröskeln till vuxenlivet och trodde blint på vad som predikades från dessa karismatiska ledare. Även om jag inte var medlem i en sådan församling så har det påverkat mig långt mer än jag tidigare trott. Liksom författarna skrev även jag mycket dagbok och när jag läser om hur hård mot mig själv jag var blir jag lite ledsen, men jag upplever att denna bok var läkande. Jag rekommenderar boken till ALLA , oavsett om man har egna upplevelser eller inte.
Viktig och intressant läsning. Både ur ett församlings och socialpsykologiskt perspektiv. Maktstrukturer med fel personer på toppen och en stor samling människor som vill göra gott är ingen bra kombo…
Författarna återger perioden på ett väldigt engagerande sätt där dagboksanteckningar blandas med med dokumentär text. För alla som någon gång besökt eller levt i en karismatisk miljö finns mycket igenkänning. Förståelsen för hur processer kan utnyttjas blir tydlig när man läser den här boken.
Slukade denna i en sittning, är oerhört imponerad över författarnas mod och förmåga att sätta ord på allt det enormt svåra. Känner sorg, ilska och förtvivlan men är tacksam att jag fick ta del av det ni hade att berätta. Orden skulle kunna vara mina egna. En så viktig bok som alla frikyrkliga borde läsa.
Mycket berörande bok som fick välförtjänst uppmärksamhet vid ett seminarium genom Enskilda högskolan Stockholm i Immanuelskyrkan. Personliga berättelser vävs samman med väl undersökt fakta om Carismas historia. Det är som författarna påpekar, Carisma var ingen "fringe congregation" utan lyftes upp jämt och ständigt inom Pingströrelsen. När oegentligheterna och maktövergreppen uppdagades behövde ingen ställas till svars. Vi får se om det blir annorlunda nu när Daniel Alm står inför rätta, eller tagit församlingen inför rätta. Man kan inte låta bli att undra, vad hade hänt om Pingst tagit tag i toxisk ledarskapskultur redan mot Carisma-pastorerna? Hade man döljt problemen kring Alm då på det sättet som man har gjort?
Styrkan i boken ligger i kombinationen av fakta kring vad som faktiskt hände i Karismas uppgång och fall och hur det påverkade livet för två tonåringar som blev vuxna i församlingen. När jag läst klart är jag lika delar förbannad som förtvivlad. Att detta tilläts ske! Att det finns så lite skydd för barn i karismatiska miljöer. Att det (nästan) alltid är grupper av män som blir så megalomana att de lurar folk på pengar, skor sig själva och skapar djupa sår i människors allra innersta.
Helt fantastisk! Oerhört informativ om Karisma Centers uppgång och fall. Att se händelserna genom två tonårssystrars ögon via deras gamla dagboksanteckningar berör på djupet. Tack för att ni skriver denna boken och vågar påminna om det många vägrar minnas!