En tidig morgon i ett sommarsoligt Köpingsvik på Ölands västkust dras en kvinna in i en vit skåpbil. Kidnapparen efterlämnar ett enda spår: ett papper med en märklig bokstavs- och sifferkombination, som leder poliskollegorna Claudia och Alex till hotellmagnaten Gabriel West. Men West visar sig ha alibi. Är det någon som vill sätta dit honom, och i så fall varför? Och vem är den kidnappade kvinnan? Timmarna går utan att någon anmäls saknad.
När kidnapparen väl hör av sig är det i en livesändning. Hans budskap: De skyldiga ska straffas med döden. Öga för öga, tand för tand. Och han hotar att slå till igen. Och igen. I takt med att klockan i hörnet på livesändningen snabbt tickar ner, söker polisen febrilt efter ledtrådar som kan hjälpa dem hitta honom. Hela tiden verkar kidnapparen ligga steget före. Finns det en läcka i polisgruppen?
Samtidigt brottas Claudia med problem privat. Hon får hotfulla sms om att hon är övervakad. Handlar det om någon som ogillar Claudias ovanliga familjesituation? Eller kan det vara hennes mamma, som nyligen släppts ur fängelset efter avtjänat straff för att ha försökt mörda Claudias pappa? Mitt i polisutredningen tvingas Claudia göra allt hon kan för att skydda sig själv och sin dotter.
De skyldiga är första delen i den nya serie Morden på Öland.
”En tidig morgon i ett sommarsoligt Köpingsvik på Ölands västra sida dras en kvinna in i en vit skåpbil, och kidnapparen efterlämnar ett papper med en märklig bokstavs- och sifferkombination. Claudia Lewin och hennes kollega Alex Berg tar sig an fallet, men timmarna går utan att någon anmäls saknad. När kidnapparen väl hör av sig är det i en livesändning. Hans budskap: De skyldiga ska straffas. Öga för öga, tand för tand.” Det här är ett spännande upplägg som passar perfekt till sommarläsningen!
Men som vanligt när det kommer till svenska deckare så har mördaren sina egna kapitel. Nämen jag avskyr när vi får följa mördaren. Det tar hela spänningsmomentet till nästan patetiska nivåer! Dessutom har vi här en fumlig och ganska oklar mördare som inte alls lyckas sätta sig i respekt hos mig som läsare. Jag lockades av att han lämnar koder efter sig på mordplatserna- men koderna hamnar helt i skymundan och är något polisen börjar fundera på först mot slutet. Nu var det förvisso inte någon speciellt avancerad kodnyckel - men nog tar man in en expert på sådana saker om det figurerar i en brottsutredning? Inte låter man väl en polis som ”varit gammal scout” själv fundera över födelsedatum eller olika korsordslösningar. Eller är jag amerikaniserad i min bild av polisutredningar?
Jag tycker om karaktärerna - Claudia och Alex - och hur mycket jag än gissar lyckas jag inte på egen hand lista ut vem mördaren är. Det gillar jag.
Jag är så irriterad på kvinnan Elin i denna bok, herregud vilken naiv och ointelligent varelse. Att hon överlevt till sin ålder är ett mysterium. Men jag bortser från just det och tycker ändå att boken är helt okej i sin helhet. Och böcker som väcker känslor (oavsett känslan) borde väl anses som bra?
Detta är den första delen i Morden på Öland, denna kom ut 2024 och det finns i nuläget tre delar i serien. Författaren har även skrivit serierna Vimmerbymorden och Dahlia Wester, dessa har jag inte läst något av ännu så detta är mitt första möte med hennes texter.
Boken börjar riktigt spännande med ett kidnappningsdrama, detta utvecklar sig till en jakt på sanningen och vem det är som är förövaren. Det hela hettar till mer när en livesändning går i gång som lämnar ett kryptiskt budskap.
Det är en lite mera mörkare deckare, det är en stor vikt på både fallet som på det privata. Jag tycker det är en bra balans mellan dessa två element, vilket ger både spänning och en mera levande bild av karaktärerna.
Författaren levererar en klurig intrig som jag tror att få lyckas räkna ut hur det ligger till. Men det blir aldrig så invecklat att man inte hänger med i svängarna. Detta och att språket är lätt att ta till sig gör att det är ett nöje att läsa boken.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en stabil deckare som kommer i ett bra utförande. Den har det där som gör att intresses hålls uppe och man fortsätter läsa för att få reda på hur det ligger till. Jag kommer absolut att fortsätta läsa dennas serie men även kolla in författarens andra böcker.
Tidigt en morgon på Öland blir en person vittne till att en kvinna förs bort i en skåpbil. Efter sig lämnar kidnapparen en lapp med någon typ av kod. Men tiden går och ingen hör av sig och anmäler kvinnan saknad. Kidnapparen hör av sig via en livesändning, och hans kryptiska krav är att de skyldiga ska straffas, men vilka är de skyldiga?
Claudia och Axel blir inkopplade i fallet och jakten på ledtrådar är i full gång. Samtidigt brottas Claudia med sitt stökiga privatliv, både med relationen till Hugo, och hon har dessutom just fått veta att hennes mamma släppts ur fängelset.
Winglycke är för mig en ny bekantskap och när jag fick frågan av förlaget om jag ville läsa första boken i författarens nya serie tackade jag ja, något jag absolut inte ångrar. Boken är en rafflande deckare i högt tempo. Du kanske tror att du vet vem som är förövaren, men då dyker något nytt upp och jakten fortsätter. En lysande blandning av spänning och drama mellan karaktärerna. Vill definitivt läsa mer i serien.
Jag sträcklyssnade. Den spännande lösningen, var inte vad min hjärna trodde. Jag har misstänkt flertal, som jag brukar göra med dina böcker.
Du har lyckats att få mig att fundera på vem den skyldige är genom hela boken och jag såg fram emot twisten.
Tack Michaela än en gång har du fått mig att sträckläsa och misstänka en den ena och en den andra. Så är en bra deckare skriven, den skyldige blir antingen ett a-ha eller wow det trodde jag inte och polletten trillar ner.....
Ser fram emot fortsättningen.
Tacksam att den kom som ljudbok också, då det numera är svårt att läsa bok som jag gjorde förr i tiden, pga hjärntrötthet. Lyssna funkar bäst för mig.
På plussidan var den inte så förutsägbar som många deckare, jag kunde inte räkna ut hur särskilt mycket hängde ihop. På minussidan berodde det nog på att den var så invecklad att jag knappt i efterhand hänger med.
I vanlig ordning stör jag mig på uppläsare som inte kan uttala bl.a. Byxelkrok. Författarens lokalkännedom skyltas det däremot med hej vilt, det blir rent komiskt hur många gatunamn eller restauranger som räknas upp. Samtidigt är det tydligt att hon inte har någon djupare koppling till Öland, när hon skriver om ölänningar som inte känner till Himmelsberga eller Alvedsjöbodar eller en verkstad tre mil norrut.
Michaela Winglycke har skrivit en bladvändare som gör det omöjligt att sluta läsa. Det är en välskriven deckare och kontrasten mellan idylliska Öland och händelserna i boken gör det hela mer effektfullt. De korta kapitlen och det höga tempot bidrar också till att berättelsen flyter på i ett raskt tempo ända fram till det oväntade slutet.
Jag kommer definitivt att hålla utkik efter när nästa bok i serien släpps.
"De skyldiga" av Michaela Winglycke var stundtals spännande, men jag tyckte tyvärr att berättelsen blev ganska rörig. Det var väldigt många karaktärer och potentiella mördare att hålla reda på, vilket gjorde att jag ibland tappade fokus i handlingen. Samtidigt finns det ändå något i serien som gör mig nyfiken, för jag vill trots allt fortsätta och läsa del två för att se hur det utvecklar sig vidare.
Spännande berättelse om poliserna Claudia Lewin och Axel Berg som jobbar ihop för att hitta de kidnappade kvinnorna. Deras kamp är mot klockan där tiden räknas ned av kidnapparen. De skyldiga ska straffas.
Snällbetyg bara för att det handlar om Öland. Annars en ganska tråkig historia som känns krystad och osannolik, och där både karaktärer och språk är en aning platta.
Det är få saker jag ogillar mer än cliffhangers. Själva historien blev uppklarad med det övriga lämnades som en cliffhanger och det gör mig vansinnig. I början känns det nästan som att jag missat en bok. Kändes som att jag redan borde veta om förhållandet mellan Claudia och Hugo och varför mamman suttit i fängelse. Elin är otroligt naiv och att vara i hennes huvud var bara jobbigt. Rörig med många namn och omogna människor skulle jag nog sammanfatta denna bok som
En helt okej deckare men med rätt tafatt dialog ibland och lite återupprepande händelser. Boken hade ett intressant slut men sista meningen i boken är definitivt ett brott mot litteratur.