What do you think?
Rate this book
Vem dödade min fotboll? : en uppgörelse med världens mest älskade sport
Fotbollen förändrades i grunden under ett 2000-tal då oligarker köpte klubbar och diktaturer mutade till sig mästerskap. De många folkliga berättelserna kring världens mest älskade sport har ersatts av en enda – om den starkes rätt och pengars betydelse. Den hyllade fotbollsskribenten Simon Bank söker i denna bok svar på frågor som allt fler fotbollsfans grubblar över: Hur blev det så här? Är en annan fotboll möjlig? Går det att rädda fotbollen från sig själv? Svaren finner Bank hos bland andra Greta Gris, Greta Thunberg, Sigmund Freud, Kylian Mbappé, påven och rumänska sparrisplockare. ”Vem dödade min fotboll?” är en upprörande men underhållande skildring av hur och varför den globala fotbollen omstörtats.
- GenresFootballNonfiction
224 pages, Hardcover
Published May 23, 2024
11 people are currently reading
83 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 23 of 23 reviews
September 24, 2025
Fram till att jag var ca 25 år var jag kroniskt ointresserad av fotboll. Jag hade noll intresse av allsvenskan, och ännu mindre intresse för all annan fotboll. Den enda fotbollen som engagerade mig var, emellanåt, när Sverige spelade EM eller VM. Då kunde nationalisten i mig vakna från sin dvala och engagera sig. Det var då sällan fotbollen jag var särskilt intresserad av, utan snarare känslan av att få heja, hoppas och tro på något. Att få känna en samhörighet med andra personer som helst av allt vill att Henrik Larsson eller Zlatan ska stänka dit en boll i krysset.
Av en tillfällighet började jag sporadiskt gå på MFF:s matcher när jag var drygt 25 år. Gratisbiljetter på nätverksplatser där mat ingick, förstås. Trots att jag endast gick på match emellanåt, och satt på de mindre inspirerande delarna av läktaren, växte mitt engagemang gradvis, till för ett par år sedan då jag plötsligt var helt besatt. Nu lägger jag orimligt mycket tid på att följa MFF och Allsvenskan.
Det som fick mig intresserad av MFF var, liksom mitt tidigare engagemang i landslagsfotboll, egentligen inte själva fotbollen, utan snarare känslan, stämningen och allt runt omkring. Dessa aspekter är för mig viktigare än hur spelet rent tekniskt genomförs. När laget på plan och läktaren agerar i samklang och symbios, då bildas en känsla och stämning som är svår att uppleva någon annanstans. Fotboll har därför under de senaste åren blivit en väldigt viktig och betydelsefull del av mitt liv.
Allt som jag har skrivit än så länge har förstås absolut ingenting att göra med den recenserade boken. Men det ger en förklaring till varför jag tyckte att "Vem dödade min fotboll?" är en så otroligt viktig och bra bok. Den berör nämligen många av de aspekter av sporten och läktarkulturen som har blivit en så viktig del av mitt liv. Den förklarar hur fotbollen har utvecklats till att i stor utsträckning bli ett kommersiellt jippo som huvudsakligen är till för Tv-publiken, snarare än en kulturyttring som bäst upplevs på plats; en pjäs utan manus där allt kan hända. Simon Bank för otroligt intressanta resonemang om allt från sportens kommersialisering och utveckling, till VAR och dess för- samt nackdelar, sportswashing, hur damfotbollen skiljer sig (och i vissa avseenden är bättre än) från herrfotboll och vikten av föreningsdemokratin för fotboll som vi känner den i Sverige.
Jag och många med mig är oroliga för att den sport vi älskar håller på att gå förlorad. Simon Bank formulerar och förklarar problematiken och hoten på ett mycket klarsynt sätt. Mycket läsvärd och tankeväckande bok.
Av en tillfällighet började jag sporadiskt gå på MFF:s matcher när jag var drygt 25 år. Gratisbiljetter på nätverksplatser där mat ingick, förstås. Trots att jag endast gick på match emellanåt, och satt på de mindre inspirerande delarna av läktaren, växte mitt engagemang gradvis, till för ett par år sedan då jag plötsligt var helt besatt. Nu lägger jag orimligt mycket tid på att följa MFF och Allsvenskan.
Det som fick mig intresserad av MFF var, liksom mitt tidigare engagemang i landslagsfotboll, egentligen inte själva fotbollen, utan snarare känslan, stämningen och allt runt omkring. Dessa aspekter är för mig viktigare än hur spelet rent tekniskt genomförs. När laget på plan och läktaren agerar i samklang och symbios, då bildas en känsla och stämning som är svår att uppleva någon annanstans. Fotboll har därför under de senaste åren blivit en väldigt viktig och betydelsefull del av mitt liv.
Allt som jag har skrivit än så länge har förstås absolut ingenting att göra med den recenserade boken. Men det ger en förklaring till varför jag tyckte att "Vem dödade min fotboll?" är en så otroligt viktig och bra bok. Den berör nämligen många av de aspekter av sporten och läktarkulturen som har blivit en så viktig del av mitt liv. Den förklarar hur fotbollen har utvecklats till att i stor utsträckning bli ett kommersiellt jippo som huvudsakligen är till för Tv-publiken, snarare än en kulturyttring som bäst upplevs på plats; en pjäs utan manus där allt kan hända. Simon Bank för otroligt intressanta resonemang om allt från sportens kommersialisering och utveckling, till VAR och dess för- samt nackdelar, sportswashing, hur damfotbollen skiljer sig (och i vissa avseenden är bättre än) från herrfotboll och vikten av föreningsdemokratin för fotboll som vi känner den i Sverige.
Jag och många med mig är oroliga för att den sport vi älskar håller på att gå förlorad. Simon Bank formulerar och förklarar problematiken och hoten på ett mycket klarsynt sätt. Mycket läsvärd och tankeväckande bok.
June 28, 2024
Mycket intressanta tankar om hur fotboll gått från sport till investering. Klokt och välformulerat rakt genom, även om jag inte håller med om allt som en mer lågmält fotbollsintresserad person. Att kamerorna haft fel en gång i VAR också kanske inte ska fälla hela projektet.
October 31, 2024
Det finns mycket här som är lätt att hålla med om, men att Terminator 2 skulle ha sina brister? Där måste vi sätta ned foten och säga nej.
July 9, 2024
För mig som varit allmänt ointresserad av fotboll sen jag slutade spela vid sexton års ålder är den här boken helt fantastisk. Det Bank gör är att helt enkelt skriva ganska lite om fotbollsdetaljer. Han skriver i stället mer om ideologin bakom människorna i och kring sporten. Väldigt vackert språk! Jag hoppas verkligen att många läser boken så att de når insikt om hur destruktiva nyliberalismen och ultrakapitalismen är.
October 31, 2024
Rasistisk kapitalism. Smaka på den om ni kan. En helt fantastisk skildring av världsfotbollen och hur den blivit så som den är idag. Pengar har ingen vilja, det ser ut såhär därför att någon ville ha det såhär. För att konsumenterna accepterade det. Simon Bank redogör för den utvecklingen och lindar smidigt och snyggt in det i hur Sverige särskiljer sig från resten. Och varför det blev så.
Fem av fem toasts, kanonkul!
Fem av fem toasts, kanonkul!
August 1, 2024
Mycket här har man såklart hört förut. Det är utläggning ar om allt som lett fram till den fullständigt sönderkapitaliserade, industrialiserade och mekaniserade fotbollsvärld vi finner oss i idag.
Jag gillar verkligen Banks indignation, han känns genuint och jävligt förbannad. Men samtidigt faller boken för mig på en störig smartness som präglar både tonen och stilen.
Jag gillar verkligen Banks indignation, han känns genuint och jävligt förbannad. Men samtidigt faller boken för mig på en störig smartness som präglar både tonen och stilen.
December 29, 2024
En otroligt bra och läsvärdig debut av Simon Bank som ställer verkligen varje fotbollsfan framför spegeln med sporten och besvarar frågan "Vart fan är vi på väg?". Spoiler! Det bådar ej gott...
August 5, 2024
När man besöker New York (Manhattan) idag möts man av en stadsbild dominerad av M&M-affärer, klädbutiker och andra färglada turistmål. För 50 år sedan var brottslighet, öppen droghandel och prostitution frekventa inslag i samma stadsbild. Majoriteten av New Yorker-borna skulle förmodligen beskriva utvecklingen sedan 70-talet som positiv medan stadens kreativa klass gärna påpekar det förtryckande elementet i stadens ”disneyfiering”. För mycket av en god sak kan i slutändan bli destruktivt. New York påstås ofta ha förlorat sin ”edge”.
I Vem dödade min fotboll beskriver fotbollsjournalisten Simon Bank hur och varför världens största sport sett en utveckling inte helt olik New Yorks. Bank begår ett korståg mot det jag gärna refererar till som nyliberal kommersiell reduktionism. Bank själv gör ännu större anspråk och placerar både rasism och sexism vid fötterna på samma nyliberala kommersialism. Ett grepp som varken är nödvändigt eller speciellt lätt att härleda axiomatiskt.
Skärningspunkten ägde rum vid introduktionen av pengar, stora pengar. I samband med att fotbollslag gick från att vara föreningar och klubbar med medlemmar till aktiebolag med andelsägare. Stora delar av boken är gammal skåpmat; exploatering av gästarbetare, den oheliga alliansen mellan fotboll och politik, alienationen mellan spelare och supportrar, men Banks populistiska penna och utmanande referensram gör att även bokens mest repetitiva passager är trivsam läsning.
Bokens mest insiktsfulla parti är sidorna som berör VAR. Jag kände till Banks ogillande av teknologin inför min läsning och var nyfiken på hans argumentation. Två av Banks poänger landar bättre än övriga och adderade till mitt eget tänkande. Den första - som jag berört i relation till konst och allokering https://longvolshortpredictionmodels.... - är hindret som slumpen innebär för prognosmakeri i händelsen att graden av slump tillåts influera finansiella resultat. Man kan med andra ord se VARs introduktion som ett sätt att, där det är möjligt, minimera inslaget av slump. Från det här perspektivet utvecklas teknologin till ett nödvändigt ont i sporterna där pengarna växer och det enstaka misstaget inte kan negligeras som ett led i resan mot utfall härledda ur lagen om stora tal. Ett mål i fotboll är av större betydelse än en trepoängare i basket.
Den andra poängen (som jag verkligen uppskattade) berör dynamiker kring realitet och representation. Hur stor är gruppen som konsumerar matchen och hur stor är gruppen som konsumerar bilden av matchen? Vilket perspektiv ska premieras? När kronor och ören fått avgöra har det gett upphov till en inverterad hierarki representation > realitet. VAR är en teknologi som riktar sig till TV-tittaren. Den adderar ett dramatiskt element för TV-publiken, som kan avhandlas i halvtid i TV-studion. Supportern på arenan får således snällt finna sig i att den faktiska fotbollsmatchens främsta funktion är som råvaran i en noggrant managerad TV-produktion ämnad att gå ut till hela världen. Förhållandet mellan verklighet och bild är en utsökt poäng som Bank inspirerat avverkar med utgång i Rene Magrittes surrealistiska målning La Représentation.
Vem dödade min fotboll är inte utan tillkortakommanden, den är starkt ideologiskt präglad och skulle tjänat på en mer granulär filosofisk analys som inte började och slutade vid girighet och rasism. Mängden antikapitalistiska floskler ger sken av en oförtjänt determinism som falsifieras om man tittar till andra sidan Atlanten. Banks tes att mer pengar oundvikligen måste resultera i mer ojämna ligor, med lag som cementerar sig i toppen respektive botten, växande klyftor mellan de som har och de som inte har (Matteuseffekten) undergrävs genom ”überkapitalistiska” USAs kvasisocialistiska draftsystem med inverterad turordning, sämst väljer först, och gemensamt överenskomna lönetak uttryckligen ämnade att minimera vikten av storleken på den enskilda organisationens plånbok. Det här är förstås inte antikapitalistiska inslag utan inslag ämnade att addera till attraktionskraften på helhetsprodukten.
Nidbilden av amerikansk (kapitalistisk) idrott som synonym med en närsynt och icke dynamisk approach - ”krama ur varje krona” - undergrävs vidare genom fenomen som oviljan hos amerikanska proffsligor att kladda ner lagens matchtröjor med reklam. Finns det en större acceptans för vissa inslags icke reducerbara värde i USA än i övriga västvärlden? När Sverige spelar ishockey är det ibland svårt att avgöra om det är Tre Kronor eller Lidl på isen. Intrycket är detsamma när man ser europeiska klubbtröjor. Fotbollens utveckling blir svår att fullständigt förstå utan att primärt adressera reduktionismen som genomsyrar den och så väldigt många andra olyckliga samtidsfenomen. Kapitalisterna är inte utan skuld men den största sleven skit bör riktas mot ”ingenjörerna”.
I Vem dödade min fotboll beskriver fotbollsjournalisten Simon Bank hur och varför världens största sport sett en utveckling inte helt olik New Yorks. Bank begår ett korståg mot det jag gärna refererar till som nyliberal kommersiell reduktionism. Bank själv gör ännu större anspråk och placerar både rasism och sexism vid fötterna på samma nyliberala kommersialism. Ett grepp som varken är nödvändigt eller speciellt lätt att härleda axiomatiskt.
Skärningspunkten ägde rum vid introduktionen av pengar, stora pengar. I samband med att fotbollslag gick från att vara föreningar och klubbar med medlemmar till aktiebolag med andelsägare. Stora delar av boken är gammal skåpmat; exploatering av gästarbetare, den oheliga alliansen mellan fotboll och politik, alienationen mellan spelare och supportrar, men Banks populistiska penna och utmanande referensram gör att även bokens mest repetitiva passager är trivsam läsning.
Bokens mest insiktsfulla parti är sidorna som berör VAR. Jag kände till Banks ogillande av teknologin inför min läsning och var nyfiken på hans argumentation. Två av Banks poänger landar bättre än övriga och adderade till mitt eget tänkande. Den första - som jag berört i relation till konst och allokering https://longvolshortpredictionmodels.... - är hindret som slumpen innebär för prognosmakeri i händelsen att graden av slump tillåts influera finansiella resultat. Man kan med andra ord se VARs introduktion som ett sätt att, där det är möjligt, minimera inslaget av slump. Från det här perspektivet utvecklas teknologin till ett nödvändigt ont i sporterna där pengarna växer och det enstaka misstaget inte kan negligeras som ett led i resan mot utfall härledda ur lagen om stora tal. Ett mål i fotboll är av större betydelse än en trepoängare i basket.
Den andra poängen (som jag verkligen uppskattade) berör dynamiker kring realitet och representation. Hur stor är gruppen som konsumerar matchen och hur stor är gruppen som konsumerar bilden av matchen? Vilket perspektiv ska premieras? När kronor och ören fått avgöra har det gett upphov till en inverterad hierarki representation > realitet. VAR är en teknologi som riktar sig till TV-tittaren. Den adderar ett dramatiskt element för TV-publiken, som kan avhandlas i halvtid i TV-studion. Supportern på arenan får således snällt finna sig i att den faktiska fotbollsmatchens främsta funktion är som råvaran i en noggrant managerad TV-produktion ämnad att gå ut till hela världen. Förhållandet mellan verklighet och bild är en utsökt poäng som Bank inspirerat avverkar med utgång i Rene Magrittes surrealistiska målning La Représentation.
Vem dödade min fotboll är inte utan tillkortakommanden, den är starkt ideologiskt präglad och skulle tjänat på en mer granulär filosofisk analys som inte började och slutade vid girighet och rasism. Mängden antikapitalistiska floskler ger sken av en oförtjänt determinism som falsifieras om man tittar till andra sidan Atlanten. Banks tes att mer pengar oundvikligen måste resultera i mer ojämna ligor, med lag som cementerar sig i toppen respektive botten, växande klyftor mellan de som har och de som inte har (Matteuseffekten) undergrävs genom ”überkapitalistiska” USAs kvasisocialistiska draftsystem med inverterad turordning, sämst väljer först, och gemensamt överenskomna lönetak uttryckligen ämnade att minimera vikten av storleken på den enskilda organisationens plånbok. Det här är förstås inte antikapitalistiska inslag utan inslag ämnade att addera till attraktionskraften på helhetsprodukten.
Nidbilden av amerikansk (kapitalistisk) idrott som synonym med en närsynt och icke dynamisk approach - ”krama ur varje krona” - undergrävs vidare genom fenomen som oviljan hos amerikanska proffsligor att kladda ner lagens matchtröjor med reklam. Finns det en större acceptans för vissa inslags icke reducerbara värde i USA än i övriga västvärlden? När Sverige spelar ishockey är det ibland svårt att avgöra om det är Tre Kronor eller Lidl på isen. Intrycket är detsamma när man ser europeiska klubbtröjor. Fotbollens utveckling blir svår att fullständigt förstå utan att primärt adressera reduktionismen som genomsyrar den och så väldigt många andra olyckliga samtidsfenomen. Kapitalisterna är inte utan skuld men den största sleven skit bör riktas mot ”ingenjörerna”.
July 22, 2024
Språket är fantastiskt och Bank skriver övertygande om fotbollens framfart och hur den kidnappats av folk som ser till sina egna behov först och använder den som ett medel för att tillskansa sig själva, och sina länder, fördelar. På det stora hela är det en läsvärd bok som jag tycker alla fotbollsintresserade och samhällsintresserade ska läsa. Jag tror egentligen att jag i grund och botten håller med om mycket.
Jag har egentligen bara tre saker som jag tycker drar ner totalbetyget.
Den första är den totala avsaknaden på reflektion om hur hans egna supporterskap till Spurs ändrats eller påverkats och hur han rättfärdigar att hålla på ett lag som sannerligen går i den moderna fotbollens spår. Jag tycker inte han bör göra något form av avkall - som supporter kan man hålla på en klubb och samtidigt vara kritisk till den och den värld den verkar och lever i - men om man jämför med tex Niva som i alla fall reflekterar kring den typen av frågor lyser Banks egna tankar med sin frånvaro. Synd, för jag tror att det hade lyft boken ännu ett snäpp och det hade varit intressant att ta del av hur Bank ser på sin egna plats och roll i den världen. Jag förstår att boken kanske i främsta hand ska läsas som en kritik av systemet, likt många av de sociologer han citerar och vars teorier han använder sig av, så den reflekterande biten kanske aktivt valdes bort, men jag tror ändå att många som brottats med den typen av frågor hade tyckt den biten varit intressant.
Den andra är kanske en petitess för vissa, men jag är så förbannat trött på skribenter som skyller allt på ”nyliberalism”. Auktoritära länder? Nyliberalism! Statsfinansierade klubbköp? Nyliberalism! Slaveri? Nyliberalism! Jag är inte nyliberal själv, men någon måtta får det vara på den slappa stämpeln som Bank sätter på allt han ogillar. Jag tvivlar på att Bank läst Hayek, von Mises eller Friedman, vilket vore passande om han ska ägna en väsentlig stor del av boken för att hävda att nyliberalism är något det inte är.
Den tredje är uppmålandet av ”den stora planen” för att få fotbollen dit den är idag. Jag tror ganska få människor kunde föreställa sig dagens fotboll i slutet av 80-talet. Jag tror snarare ”produkten”[sic!] som den är idag är ett resultat av flera människors opportunistiska handlande snarare än några få personers planerande. Utveckligen är förmodligen, och har med största sannolikhet, varit helt omöjlig att hindra. Anledningen till det är att fotboll helt enkelt är störst och för evigt kommer vara det.
För att avsluta tycker jag, trots dessa tre punkter, det är en viktig bok för många att läsa, och att språket är enastående genom hela boken.
Den första är den totala avsaknaden på reflektion om hur hans egna supporterskap till Spurs ändrats eller påverkats och hur han rättfärdigar att hålla på ett lag som sannerligen går i den moderna fotbollens spår. Jag tycker inte han bör göra något form av avkall - som supporter kan man hålla på en klubb och samtidigt vara kritisk till den och den värld den verkar och lever i - men om man jämför med tex Niva som i alla fall reflekterar kring den typen av frågor lyser Banks egna tankar med sin frånvaro. Synd, för jag tror att det hade lyft boken ännu ett snäpp och det hade varit intressant att ta del av hur Bank ser på sin egna plats och roll i den världen. Jag förstår att boken kanske i främsta hand ska läsas som en kritik av systemet, likt många av de sociologer han citerar och vars teorier han använder sig av, så den reflekterande biten kanske aktivt valdes bort, men jag tror ändå att många som brottats med den typen av frågor hade tyckt den biten varit intressant.
Den andra är kanske en petitess för vissa, men jag är så förbannat trött på skribenter som skyller allt på ”nyliberalism”. Auktoritära länder? Nyliberalism! Statsfinansierade klubbköp? Nyliberalism! Slaveri? Nyliberalism! Jag är inte nyliberal själv, men någon måtta får det vara på den slappa stämpeln som Bank sätter på allt han ogillar. Jag tvivlar på att Bank läst Hayek, von Mises eller Friedman, vilket vore passande om han ska ägna en väsentlig stor del av boken för att hävda att nyliberalism är något det inte är.
Den tredje är uppmålandet av ”den stora planen” för att få fotbollen dit den är idag. Jag tror ganska få människor kunde föreställa sig dagens fotboll i slutet av 80-talet. Jag tror snarare ”produkten”[sic!] som den är idag är ett resultat av flera människors opportunistiska handlande snarare än några få personers planerande. Utveckligen är förmodligen, och har med största sannolikhet, varit helt omöjlig att hindra. Anledningen till det är att fotboll helt enkelt är störst och för evigt kommer vara det.
För att avsluta tycker jag, trots dessa tre punkter, det är en viktig bok för många att läsa, och att språket är enastående genom hela boken.
July 5, 2024
Vem dödade min fotboll? är en riktigt bra bok om den moderna fotbollen, det maskineri och den industri som fotbollen kommit att utvecklas till. Simon Bank är mycket skicklig på att ta stora ämnen och enkelt resonera kring dem. Det handlar om korruptionen inom de internationella fotbollsförbunden, om ägandeförhållanden och -strukturer, om vilka som får tillgång till de enorma summor pengar som de stora fotbollsligorna genererar.
Det är en bok i stil med Noa Bachners Den sista utposten. Bachner hade ett större fokus på den svenska fotbollen, Banks utblick är mer internationell, även om de ibland touchar samma områden. Båda förtjänar att läsas eftersom de kompletterar, snarare än konkurrerar, med varandra.
Det är en bok i stil med Noa Bachners Den sista utposten. Bachner hade ett större fokus på den svenska fotbollen, Banks utblick är mer internationell, även om de ibland touchar samma områden. Båda förtjänar att läsas eftersom de kompletterar, snarare än konkurrerar, med varandra.
July 11, 2024
Lättläst effektiv intressant och politiskt laddad. En väldigt pang på rödbetan-inblick i en toxisk fotbollsvärld och en otroligt tillgänglig introduktion till problemet och verkligheten. Kanske lite för tillgänglig ibland. Ofta snuddar den bara vid saker jag vill läsa mer om vilket får anses vara ett bra betyg.
Ibland blir det lite för mycket namedropping och jag störde mig lite på beskrivningen av politisk utveckling där simon bank lyfter hur hans klassiska socialdemokratiska åsikter idag stämplas som vänsterextrema vilker jag tycker är felaktigt och det är något han inte utvecklar eller problematiserar eller kontextualiserar utan bara slänger ur sig som ett fakta. I en polariserad samtid tycker jag det är lite billigt.
Men i stort en viktig bok.
Ibland blir det lite för mycket namedropping och jag störde mig lite på beskrivningen av politisk utveckling där simon bank lyfter hur hans klassiska socialdemokratiska åsikter idag stämplas som vänsterextrema vilker jag tycker är felaktigt och det är något han inte utvecklar eller problematiserar eller kontextualiserar utan bara slänger ur sig som ett fakta. I en polariserad samtid tycker jag det är lite billigt.
Men i stort en viktig bok.
May 29, 2025
En mycket välskriven kritik av hur den moderna fotbollen allt mer styrs av pengar. Jag har knappt läst ens en artikel eller krönika av Simon Bank tidigare, men han skriver väldig bra och initierat (och har många referenser till texter på franska).
Han visar på dubbelmoral och "rasistisk kapitalism". Han kritiserar även VAR. Man strävar efter millimeter-rättvisa, till priset att upphackade matcher. Han påpekar även att bilder också kan ljuga. VAR kritiken avslutas (sidan 140) med att kontrastera en kort dikt av Wener Aspenström med ett VAR-beslut - mycket effektfullt!
Sista delen av boken handlar om hur svenska klubbar lyckades behålla medlemsinflytande genom folkrörelsearbete.
Bra och tänkvärd bok om fotboll, och samhället i stort.
Han visar på dubbelmoral och "rasistisk kapitalism". Han kritiserar även VAR. Man strävar efter millimeter-rättvisa, till priset att upphackade matcher. Han påpekar även att bilder också kan ljuga. VAR kritiken avslutas (sidan 140) med att kontrastera en kort dikt av Wener Aspenström med ett VAR-beslut - mycket effektfullt!
Sista delen av boken handlar om hur svenska klubbar lyckades behålla medlemsinflytande genom folkrörelsearbete.
Bra och tänkvärd bok om fotboll, och samhället i stort.
October 19, 2025
Höll på att avbryta flera gånger då jag det kändes som en blandning av en väldigt lång krönika och ett kåseri samtidigt. Jag saknade struktur. Hans pompösa citerade av akademiker, konstnärer och filosofer störde, och tillförde ibland inget. Hans ständiga citerade av sig själv "Jag skrev..." var också ett märkligt grepp, varför kunde ha inte bara uttrycka sina åsikter på nytt?
Men, det finns också fakta om olika möten och nätverk som är tacksamt innehåll. För mig blev stora delar av sista delen, som fokuserar på organisering, vilket är ett av mina intressen, en räddning. Det blir ett på riktigt hoppfullt avslut, som inte bara är teoretiskt, utan fokuserar på människor aktioner.
Med andra ord en ojämn läsning, jag landar i ett spretigt godkänt betyg.
Men, det finns också fakta om olika möten och nätverk som är tacksamt innehåll. För mig blev stora delar av sista delen, som fokuserar på organisering, vilket är ett av mina intressen, en räddning. Det blir ett på riktigt hoppfullt avslut, som inte bara är teoretiskt, utan fokuserar på människor aktioner.
Med andra ord en ojämn läsning, jag landar i ett spretigt godkänt betyg.
July 15, 2024
Välskrivet, intressant, provocerande. Väldigt politisk. Vilket till viss del kan vara sant att fotbollen blivit, men premisserna och lösningen, de orättvisor som Bank listar i slutet bjuder in till motstånd och diskussion.
Man blir engagerad, men också lite irriterad på narrativet om att allt är ”nyliberalismens” ”fel”. Det känns billigt, och lite för enkelt.
Man blir engagerad, men också lite irriterad på narrativet om att allt är ”nyliberalismens” ”fel”. Det känns billigt, och lite för enkelt.
November 10, 2024
Bra fotbollsbok som inte fokuserade så mycket på fotbollen utan mer på samhället och varför det är sekundärt att vinna i fotboll. Det är viktigare att Malmö FF är en samlingspunkt för människor i Skåne än att Malmö FF måste sträva efter att bli bäst i Champions League.
July 7, 2024
Oerhört intressant.
July 20, 2024
Läsvärd bok, som alltid välskrivet. Mycket argumentation för omfördelningspolitik. Ibland lite svår.
August 18, 2024
Bra bok som sätter ord på allt som gjort att jag helt tröttnat på att följa det som var "mitt" lag i nästan 40 år, Man City. Den moderna fotbollen har blivit förstörd.
October 18, 2024
Mycket bra, tappar lite på slutet
October 26, 2024
Så tvärvetenskaplig och introspektivt mysig
November 30, 2024
Vissa passager är han Sveriges bäste skribent, men det är lite för mkt upprepning. Skulle varit bättre att läsas i små portioner
August 31, 2025
Bara helt ok
September 21, 2025
Viktigt ämne och intressanta tankar. Jag håller med om mycket. Men boken hade vunnit på att vara mer strukturerad.
Displaying 1 - 23 of 23 reviews