Hade en del förutfattade meningar kring Alltings Början innan jag läste den. Har tänkt att den bara handlar om en ung tjej som trånar efter en äldre killes uppmärksamhet och tänkt att jag inte skulle finna det intressant. När jag hörde om Karolina Ramqvists sommarprat, om hur bra det var, bestämmde jag mig för att ge både boken och radioprogrammet en chans. Är i skrivande stund halvvägs genom sistnämna. I början av boken var jag tveksam till ifall jag, i egenskap av 20-åring verkligen skulle tycka det var intressant att läsa om en flicka som var yngre än jag. Hon är 14 år i handlingens begynnelse! Och ja, jag fann mig stundtals någon annanstanns i tankarna än jag borde vara i vissa delar i början men det förändrades i och med att hon blev äldre, gick ut gymnasiet och jag antar att jag upplevde det omtalade, jag ”kom in i boken”. Jag vet att jag skulle älskat denna boken när jag befann mig i min barndoms vuxenlustna vinter eller min ungdoms eskapismsökande vår. Jag hade varit övertygad om att det är såhär att vara ung i storstan! Nu vet jag att det nog inte är så men försökte hitta tillbaka till den drömmiga känslan jag hade när jag läste då.
Har pendlat fram och tillbaka i mina åsikter kring den här boken, försökt bestämma mig för vad jag tycker. Borde hon inte ha sagt nej till Victor, varför fick alltid han som han ville? Varför var det bara han som bestämde när de ska ha sex? Hade inte författaren kunnat ge Saga lite mer värdighet genom att låta henne säga nej, jag vill inte, och gå därifrån. Men är det realistiskt? Och Sagas värdighet förändras väl inte för att hon säger ja. Drabbades av sista kapitlet. Något med hur hon knappt svarade när han tillslut berättade att han älskade henne och att hon var så oberörd! Bara drog täcket om sig och sommade om. Sen satte hon sig för att arbeta. Och som svar på frågan jag hade i början, var det bara en ung tjej som gör allt för att få en äldre emotionellt onärvarande kille? Ja! Men Karolina R är så medveten om detta när hon skriver, hon låter karaktärerna ifrågasätta, diskutera detta, är det rätt, eller fel? Det gillar jag! Så snyggt. De talar mycket om femenistiska teorier vilket jag är intresserad av.
Om jag ska ta på mig mina kritiserande och verklighetssinnade glasögon tyckte jag kanske att den var lite väl romantisk ibland,,,.. hur många halvhippa regissörer och skådespelare kan de känna som 16 åringar? Och mamman, hur ofta är hon borta egentligen, kunde Saga försörja då med den knappa lönen? Men! Jag tar snabbt av mig de skavande och emellertid tråkiga glasögonen och lämnar det sömniga vikarielivet för en stund, drömmer mig in i världen med hufvudstaden Stockholm Stockholm som mittpunkt, cafeer, barer, snygga killar och rika män, inre kretsar, hippa svängar, litteratur och skrivande, föräldrarfria veckor, vänner som ger en gratis latte om eftermiddagen och öl om natten, trånga, tragikomiska lägenheter och trots arbetslösheten har vi pengar till en kväll till.