Året är 1955 och det har gått fyra år sedan Bettys make Olof avled. Betty kämpar med känslor av otillräcklighet och tyngs av bördan att ensam sörja för barnen Martina och Anders. Minst lika stor är också skulden och skammen för vad som hände mellan henne och Martin Fischer i Köpenhamn när Olof låg på sin dödsbädd.
Betty har hittills hanterat sina inre våndor genom att skjuta undan tankarna på Martin och förbjuda barnen att tala om Olof. Men Betty börjar inse att hennes livsval påverkar de som står henne närmast. Kanske särskilt Martina, som har lämnat skolan för att på heltid ägna sig åt musiken och som börjar bli vuxen.
En dag vänds allt upp och ner. Betty tvingas ta tag i sitt förflutna och bestämma sig för vad hon egentligen vill. Men vågar hon verkligen följa sina innersta känslor?
Älskade Betty är den fjärde, avslutande delen i Katarina Widholms succéserie Böckerna om Betty som prisats och hyllats av både läsare och kritiker.
förlåt men va??????? denna onekligen perfekta serie kan inte ha slutat såhär?? vad är de för idiotiskt avslut??😭😭
kände knappt igen betty i denna boken, hatade vad dem gjorde med martina, vrf skiter betty totalt i anders och står absolut inte ut med hur hon fullständigt negligerar sina barn för fucking martin fischer?
sån otrolig besvikelse, sett fram emot denna i över ett år. den kändes så ofullständig på så många olika sätt, jättetråkigt!
Jag har verkligen älskat den här serien från allra första stund. Katarina Widholm skriver så fint om historien och jag lär mig väldigt mycket, samtidigt som jag får njuta av alla fina karaktärer jag fått lära känna med Betty i spetsen. Att få följa Bettys historia från att hon som ung kommer till storstaden Stockholm för att arbeta som hembiträde hos en doktorsfamilj, till att hon uppfostrar sina barn och blir egen företagare och allt däremellan som hon ska hantera. Böckerna är fyllda av härligt tidstypiska detaljer, miljöer, maträtter, musik och kläder. Det är riktig njutläsning, även om det händer saker som gör en upprörd emellanåt.
Precis som tidigare böcker i serien är denna fint berättad med stor värme och utrymme för karaktärerna och tidstypiska detaljer. Den är så fantastiskt bra! Och jag kan vara lugn. Katarina avslutar serien på bästa sätt och lämnar Betty på en väldigt bra plats.
Vilken resa hon har gjort fina Betty! Hon har tampats med svårigheter, men alltid kämpat på och hittat sin väg framåt. Parallellt med hennes historia har vi fått följa ett kvinnoliv och samhällsutvecklingen i Sverige mellan 1937 och 1956. Det märks att det ligger mycket arbete och research bakom böckerna.
2,5 ⭐️Jag gillade många delar men slutet blev en stor besvikelse. Det är förutsägbart som tidigare, fine, men jag känner att det blev ett abrupt and ledsamt avslut. Hon och Martin hittade varandra, kul, men relationen mellan Betty och Tina bryts ner långsamt under bokens gång för att sen inte repareras? Sen har vi relationen med Anders, och hur han knappt verkar finnas i Bettys tankar, märkligt. Jag hade hoppats att Betty hade kunnat hitta sig själv nu i den sista boken och bli mer säker på hur hon vill ha det, ta lärdom från tidigare, men hon är verkligen inte bra på att kommunicera och är inte ärlig med varken sig själv eller andra, vilket i slutet blir hennes fall när det kommer till Martina. Sen att Martina i de sista 70 sidorna kastar bort allt som verkar ha varit viktigt för henne (dvs allt som byggs upp under ca tre böcker) och blir en sur, kall och bitter person är en gåta som förblir obesvarad.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En svag trea. Något tråkigt avslut på en bra serie. Det kändes som att böckerna blev sämre och sämre - bok ett var absolut bäst, tvåan var bra… sedan blev de dessvärre lite tråkiga
Oj så besviken jag blev på den här boken. Fint att Betty och Martin fick ett avslut. Men i övrigt en alldeles onödig bok. Författaren skriver i slutet att serien var tänkt som trilogi, hon borde nog hållt kvar vid det. Det regnar pengar över Betty och hennes barn, sen flänger de runt på stereotypa resor och allt känns bara… nej. Och varför är Betty plötsligt så naiv, feg och smådum? Dessutom, jag har tyckt innerligt illa om Martina sedan start, i den här boken fick hon mig att vilja sluta läsa. Sicken bortskämd, självgod, otrevlig liten besserwisser hon är.
Bok 1 var underbar, bok 2 var bra, bok 3 var okej, bok 4 var onödig.
Kan inte fatta att det är slut med Betty nu 😭Egentligen kanske boken (och halvdåliga avslutet- med konflikter som absolut inte reddes ut) var en 3a, men den får en 5a bara för världens finaste Betty. Vilken klassresa hon har gjort alltså, så himla modig och inspirerande, och vilka miljöskildringar från Widholm! Kunde känna Stockholms pulsen genom alla 4 böcker. Att få följa med en karaktär som Betty såhär genom 20 år i livet har varit så otroligt roligt <3
Fantastiska Betty! Maten, kläderna... Ja allt känns så verkligt. Den klassresa hon gör under dessa ca 20 år som bokens fyra delar utspelar sig under. Tidens ekonomiska uppsving. Ack den kärleken den kärleken...
Det känns som att den här boken skrevs av författaren för att hon ville vara trogen huvudkaraktären Betty och ge henne det avslut som hon förtjänade, och jag läste den av samma anledning. Jag har verkligen fått en speciell relation till huvudkaraktären genom de här böckerna, det känns som att jag känner henne. Det kändes skönt efter senaste boken att få det här avslutet.
Avslutande delen på serien om Betty. Jag har verkligen gillat serien, men tycker nog tyvärr att sista boken dalade lite. De tidigare böckerna fokuserade på många framgångar och svårigheter som Betty fick leva genom, men i den här boken kändes det lite för mycket som att jag som läsare oavsett vad skulle se hur bra och smart och duktig och fantastisk Betty är, och det gjorde lite att hennes dramaturgiska kurva plattades ut lite. De andra böckerna har präglats av personlig utveckling, men här blev den enda större utveckligen att Betty fick Martin till slut. Hon stod på så gott som samma plats i slutet av boken, medan de andra runtom henne hade rört sig.
Jag tror att jag gillade slutet, det blev lite "action" med Martina och Italien-resan. Men jag tror kanske att den avslutades för abrupt? Jag var lite besviken på att Martinas hela framtid som vi tillbringat så mycket tid att bygga upp raserades utan något större framtidshopp. Realistiskt att det skulle kunna hända? Absolut. Men jag hade velat se Martina få ett annat "slut", något annat än att hon är tillbaka på den ruta som Betty började böckerna på.
Språket var delvis lite upprepande, eller ältande kanske är rätt ord. Fanns mycket som lämnades kanske lite för öppet, men kanske att jag hade haft motsatt kritik om det inte lämnades öppet... det är svårt med slut.
Men men, för övrigt rekommenderar jag verkligen böckerna om Betty. Första och andra boken är verkligen indragande, och tredje var också en solid bok. Sista delen planar tyvärr ut lite, men ändå läsvärd för att få ett avslut på serien.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den fjärde och avslutande boken om Betty. Jag tänker att den dels speglar tankar och traditioner som var då (vilket man kan irritera sig på nu), men också att den faktiskt ger en rättvis bild av livet generellt. För i verkliga livet kanske utveckling och självförtroende inte följer en rak linje uppåt- man gör sig själv besviken genom att plötsligt fatta dåliga beslut, ta steg tillbaka och bli mesig. I böckernas värld ska allt vara svart eller vitt- man är ung och naiv, man utvecklas och sen har man magiskt nog lämnat alla svaga sidor bakom sig. Betty visar detta, hon kan vara naiv trots att hon är en självständig egenföretagare. Hon kan vara svag som mamma, trots att hon är den som ensam ger barnen stabilitet. Detta ihop med de tidstypiska detaljerna, gör att jag ger 3,5 i betyg, avrundat uppåt.
Gav mig ungefär samma känsla som de tidigare böckerna i serien, inget som griper tag i mig men ändå skönt att ha fått ett avslut på den här berättelsen. Försökte läsa en annan bok emellan men tog till slut tag i att trots att avsluta detta.
Betty känns verkligen annorlunda i den här sista boken, som att hon tappat bort sig själv lite och inte orkar stå för vem hon är eller vad hon tycker. Hon känns trött. Allt detta är dock fullt förståelig med tanke på allt hon gått igenom, men det gör tyvärr att berättelsen om henne inte direkt har samma driv som i de tidigare böckerna. Det verkar som att många andra här på Good reads hade ”högre förväntningar” på hur boken/serien skulle sluta, men jag tycker att det är ett ganska passande slut trots att det kanske kan upplevas lite lågmält. Det passade Betty som hon är nu.
Älskade Betty är ett så värdigt slut på denna välskrivna och populära serie! Skulle säga att denna fjärde del tillsammans med den första delen är de två bästa.
Det finns något fint i hur Betty genom hela serien behåller sin strävsamhet och sällan unnar sig utsvävningar - som ett arv från den enklare uppväxten - och jag tror vi är många som känner igen det från den äldre generationen omkring oss. Hon är så genuin och som läsare önskar jag henne bara gott!
Boken bjuder på den vanliga dosen av utmaningar och tack och lov också lösningar, och allt följer fint att både Betty och barnen blir äldre. Här finns också en utlandsresa och så kärleken. Äntligen kärleken Betty!
Har du inte läst serien om Betty så rekommenderar jag den varmt!
Ja, älskade Betty! Inte en femma på samma sätt som första boken (Räkna hjärtslag) som jag tyckte om så mycket. Men jag gillar att få hänga med Betty och önskar ganska mycket att hon var min vän och att vi upptäckt Stockholm tillsammans på 40- och 50-talet - hur coolt?
Läser att många är besvikna på en massa saker med den här sista boken i serien. Jag är inte besviken, bara lite ledsen över att allt är slut nu.
(Reserverade Över floden in bland träden av Hemingway. En vecka i Venedig hade också varit nått, men jag börjar med att läsa den boken)
Sista delen i serien om Betty och jag är besviken 🥲 jag har ÄLSKAT de tre första böckerna och slukade alla tre inom loppet av typ en vecka haha… Sen dess har jag längtat efter denna bok och haft väldigt höga förväntningar, som tyvärr inte besvarades. Bla störde jag mig otrolig mycket på Betty och hennes beteende under stora delar av boken, MEN trots detta är jag ändå glad över att få ett avslut med Betty!
Den var ju just som alla de andra fjärde böcker i en trilogi. Jag älskade ju den första boken i serien: den var liksom att vara tolv igen och bara leva för att läsa en bok. De två i mellan var ju helt okej men den här boken var sorglig och naiv. I alla fall kan jag säga att serien var väldigt härligt och söt och jag ångrar inte heller att jag läste den sista delen av serien.
Den var väl bra, men både denna och förra kändes något segare än dom två första - men kanske också bara glömt?
Fina såklart och såklart värda att läsa! Men något tråkiga, sega och upprepande. Känns som att det handlade om samma sak om o om igen. Också! Man vill ju veta vad som händer hallå?!