Det är sommar och turister flockas till idylliska Burge på Merkö i Östersjön. Grillar tänds, drinkar dricks, det är sol och bad.
Men allt är inte solsken. Lukas är ensam i sin skräck för den tyranniska styvpappan, och Eva har tillsammans med dottern Elsa återvänt till ön för att hitta tillbaka till en sorts normalitet efter sin mans död. Och när Jens Larsson på den lokala bensinstationen upptäcker att en larvliknande parasit har borrat in sig i hans fot är det början på en dag där de invasiva arterna tar över och förändrar allas liv för alltid.
INVASIVA ARTER är en berättelse om förlust och längtan efter samhörighet. Men också om mod. Och om att överleva det mest fasansfulla.
OSCAR NILSSON TORNBORG är född och uppvuxen i Göteborg men bor numera i Lund med sin familj. Till vardags arbetar han som lärare och handledare vid Skurups folkhögskolas skrivarlinje. Efter fyra rosade diktsamlingar är Oscar Nilsson Tornborg nu aktuell med skräckromanen Invasiva arter.
It's a Swedish book but I'm writing the review in English. The cover is very co and slightly creepy and I was more then curious to read this horror books about some kind of parasites. Altough it wasn't only the bugs that was the scary ones in the story.
Råkade sabba min läsplatta och i väntan på att den nya ska anlända fick det bli lite analogare läsning ett tag, vad passade då bättre än att ge sig i kast med denna skönhet till bok.
Jag gillar boken, den är väl inte det rysligaste jag läst och det är en bit upp till Ajvides höjder men jag tror och hoppas att det kommer fler böcker i genren av Tornborg. Det är ändå något visst när en skräckroman utspelar sig i så bekanta miljöer.
Jag gillar att få rekommendationer och Invasiva arter är en sådan. Tyckte framsidan var fantastiskt fin och lite skräck i vintermörkret lät bra.
Lukas är med sin mamma och förfärliga styvpappa på Merkö camping, som alltid om sommaren. Eva och hennes dotter Elsa är tillbaka på Merkö efter några tumultartade år och försöker hitta rätt nu när Christofer, Evas man och Elsas pappa dött. Jens jobbar med pappa Anders på macken, han har blivit kvar på Merkö fast han egentligen skulle vilja göra något annat. Så en kväll biter en märklig varelse Jens på foten och efter det börjar märkliga saker hända.
SPOILERS NEDAN
Jo men... rätt okej om än "ofärdig" historia. Det kastas ut otroligt många personer och livsöden som sedan inte tas tillvara på överhuvudtaget. Att förlora partner/pappa känns som ett ämne att avhandla, men det är liksom oviktigt i historien. Samma med Jens som egentligen vill annat... jaha, inget mer med det. Eller aset Stefan som misshandlat både Lukas och mamma Dolly. Han är ju närmast en karikatyr. Så otroligt orimligt ondskefull och otäck att det känns aningen löjligt. Varför skulle någon ha stannat? Grejen med misshandelsförhållanden är ju att de är otroligt kärleksfulla mellan terrorn. Nåväl det skräckiga då? Ja tycker den delen av Invasiva arter är nästan exakt samma som Creepypodden avsnitt 189, Havet är mycket djupare än vi tror. Där är de slemmiga mostermaskarna hemmahörande i djuphavet, så istället för en ö har vi en undervattensstation men karaktärerna är isolerade, maskarna är miljoner och de rör sig snabbt och tar över folk. Så den delen kändes väldigt bekant.
Jag tycker Invasiva arter har bra beståndsdelar, men inget knöts ihop särskilt tillfredställande. Slutet var snyggt (och klassiskt skräckigt på ett bra sätt) och framsidan är fem av fem, men nja. Den skräcksugne kan med fördel ta något annat.
Invasiva arter av Oscar Nilsson Tornborgs. (Alltså omslaget är så fantastiskt)
Larver, insekter och annat äckligt som kryper runt bland oss en ljummen sommar. Jag avskyr verkligen insekter. Fy fan.
Men själva boken gillade jag däremot. En vardaglig närvaro med såriga familjerelationer, sommarens lugn och bestyr. Och sedan insekterna. Larverna som tar över. Hejade så mycket på Lukas och Elsa. Tonåringar som här tvingas växa upp alltför fort när mörkret sveper in. Invaderar och suddar bort sommarens idyll.
Oscar Nilsson Tornborgs debutroman är en förbannat bra sådan. Ett kärleksbrev till paranoiathrillers, 50-tals sci-fi och slabbiga skräckfilmer där naturen slår tillbaka. Dessutom är personporträtten omsorgsfullt utmejslade, utan att stå i vägen för de svarta, slemmiga maskarna som långsamt förvandlar ön Merkö till allt annat än ett semesterparadis. Otroligt underhållande och omslaget är ursnyggt!
Brukar gilla berättelser som utspelas i klassiska svenska miljöer, och gjorde det även denna gång: svensk camping vid havet om sommaren. Själva storyn var kanske inte den skräckigaste, utan att för den delen vara dålig, gillar när man får fundera på vad som faktiskt är mest skrämmande: det okända monstret eller hur vi människor är mot varandra. Det som för drog ner betyget för mig var att det förekom lite för många karaktärer och levnadsöden att engagera sig i, med tanke på bokens längd, och det kändes som att många trådar blev hängande i luften.
Underhållande läsning, men det går inte att komma ifrån att det känns lite som en fattig mans version av en bok av John Ajvide Lindqvist. Lite väl klicheartade karaktärer, och ganska enformigt beskrivna äckelexplosioner. Gillade det mörka slutet!
Denna boken kändes svår för mig att sätta betyg på, men jag tror jag landar på en väldigt stark 3, men inte hela vägen till 4.
Denna bok handlar om den svenska campingsommaren, även om inte alla befinner sig på en camping, är det känslan boken inger. Lukten av ljummen öl, grill, fuktiga kläder. Minigolf, bad och fylla. Skratt och gråt. Allt det där som faktiskt är en svensk semester, utan några solglasögon som gömmer undan de fula.
Jag gillade att vi fick berättelsen från flera perspektiv, men jag tycker att det gick lite väl snabbt i hur karaktärerna presenterades, vilket gjorde att det kändes lite rörigt i början. Men det är effektfullt att få se hur denna lilla semesterbys tar över i skymundan, och det bara är vi som läsare som kan se det.
Något jag verkligen vill lyfta, är att det jag fann mest skrämmande med berättelsen, är inte de inasiva arterna i sig själva, utan det vardagliga familjemisshandeln som sker. Det beskrivs på ett otroligt obehagligt sett, där vi får se hur det eskalerar och skammen som de inblandade känner. Hur många som blundar för det uppenbara, och låter saker ske utan konsekvens bakom husvagnens fyra väggar.
Fantastiskt omslag, och en trevlig ny författare. Kan aboslut tänka mig att läsa mer av samma författare.
Påminner på många sätt om Stranger Things men med sämre kvalitet. Tycker om att författaren använder sig av många referenser man känner till gällande film, serier och musik. Ibland blir det dock lite mycket fokus på saker som är orelevant och för mycket hopp mellan olika perspektiv.
Vidriga scener som målas upp. Inte bra för min nattsömn, gillar inte skräck av det här slaget. Men det är en spännande och absurd berättelse. Svag trea.
Sommeren er kanskje den beste tiden på året å lese skrekk. Hvorfor? Jo, det er noe med fridager, sol og varme, og den generelle gode stemningen på sommeren som gjør at jeg får lyst til å plukke opp en lettlest, nostalgisk eller cheesy skrekkbok!
I tillegg er sommeren den perfekte settingen for en skrekkfortelling! Det er varmt, klamt og ubehagelig i lufta, det blomster som fullt av alt som er av vegetasjon (og man vet aldri hvilke av plantene som kan ha fått morderinstinkt, eller kanskje enda verre, intelligens) og lufta er full av summende insekter, de fleste som jeg ikke kan navnet på eller vet hva vil med meg.
Dette med insekter, eller rettere sagt småkryp, gjøres utrolig godt i denne svenske skrekkromanen. Her møter vi på noen uhyggelige småkryp som infiserer ferieøya Merkö, som lett klarer å skjule seg i mengden blant de utallige andre småkrypene som kryper rundt i de nordiske sommernettene. Og når et av småkrypene biter seg fast mellom tærne til en av øyas beboere, tenker faren hans først at det bare er en ny type flått. Men det som starter som et lite småkrypsbitt, skal vise seg å endre livet til øyas beboere for alltid. For dette er ikke hvilke som helst småkryp… dette er invasive arter!
Boken er godt skrevet, med mye action og gode karakterer. Jeg setter alltid pris på gørrete skrekkbøker som ikke bare er blodbad, men som også har litt dypere handling. For her var det ikke småkrypene som skremte meg mest… Derimot blir romanen litt hindret av lengden, for jeg opplevde historien som litt, hva skal man si, uferdig? Vi blir kjent med veldig mange karakterer på veldig kort tid, og det er mye som ikke blir forklart eller oppklart.
Dette er en lettlest og blodig skrekkroman som ikke kommer til å sitte med meg veldig lenge, men som fungerte godt som underholdning i sommerferien. Denne kan jeg sterkt anbefale som en skrekkelig beach-read på en idyllisk sommerdag!
Og boka får meg atter igjen til å spørre: Hvorfor får ikke vi til å gi ut bøker som dette når svenskene får det til?
På ön Merkö i Östersjön är sommarsäsongen i full gång – men är idyllen verkligen så perfekt som den verkar?
Invasiva arter är en skräckhistoria som utspelar sig i en svensk sommarmiljö, med camping, minigolf och doften av grill som ligger tung över nejden. Författaren presenterar ett intressant persongalleri, även om det ibland blir lite ytligt när många karaktärer introduceras.
Ju längre in i berättelsen jag kom, desto mer växte frågan: var finns den verkliga fasan? Är det den invasiva arten – eller de sårbara och i vissa fall, destruktiva familjerelationerna?
Invasiva arter är en lättläst skräckthriller som är snygg både innanför såväl som utanför bokpärmarna och där omslaget verkligen fångar ögat.
Jag har aldrig läst Oscar Nilsson Tornborgs dikter, så jag kan inte uttala mig om deras eventuella kvalitéer. Men han är ingen vidare prosaist. Han kan inte skriva dialoger, är inget vidare på spänningsscener, och hans karaktärer är genomgående så tvådimensionella att det blir besvärande. Som skräckroman är den varken särskilt kuslig eller särskilt spännande. Som försök till djupdykning i barndomens utsatthet är den ett dramatiskt magplask. Skildringarna av vuxenvärldens våld och missbruk är alldeles för on-the-nose, och saknar subtilitet, nyanser och dynamik. Den känns kanske mest som en roman som riktar sig till väldigt unga vuxna, när jag tänker efter. För den målgruppen kan ni justera upp mitt betyg ett snäpp.
Rolig läsning! Boken har ett relativt högt tempo vilket gör att läsningen blir ganska intensiv. Ska man gräva lite djupare så finns det saker som hade kunnat förbättras. Karaktären Stefan är lite för ”enkelt” skriven, för grund. Kanske är det så att boken hade tjänat på att få bli en novell istället. Fast å andra sidan hade jag en trevlig stund med boken. Kul premiss, men hade kunnat byggas ut mer. Språket passar perfekt till storyn.
Bästa med boken var omslaget, det som fanns däri var inte alls lika bra. Det är som att läsa ett första utkast till en bok, karaktärer introduceras, familjeproblem finns, ingenting får något slags djup eller förklaring. Den tyranniska styvpappan är bra mycket mer spännande än de här larverna. Det blir mycket upprepningar och till sist är boken bara fånig. Är den här boken ens för vuxna?
Började lovande men blev snabbt fånig, överdriven och tröttsam. Titeln var dessutom missvisande eftersom det handlar om övernaturliga fenomen, inte alls invasiva arter.
Spännande och perfekt komponerad berättelse. Den rymde allt man kan vänta sig av en skräckis. Läste den under sensommaren vilket spädde på läskighetsgraden.