What do you think?
Rate this book
Firma Hamilton & Ponti #3
Anteckningar från aftonsången
Underrättelseofficeren Carl Hamilton och hans gamle vän journalist veteranen Erik Ponti är inte vilka pensionärer som helst.
Carl Hamilton har en halvtidstjänst som lärare på Marinens specialistutbildning för blivande operatörer på fältet, sådan som han själv var under många år. Erik Ponti arbetar med en historisk tv-serie om den svenska flottans största seger mot Ryssland.
Men deras stillsamma liv kommer att ta en farlig vändning när okända högerextremister börjar hota kvinnliga journalister, men också Erik Ponti.
De två vännerna inleder då en avancerad katt- och råttalek med en fiende som de gravt underskattat, nätverket Facklan.
Det som från början närmast var en skämtsam övning för Hamilton och Ponti leder till en konfrontation där våldet snart trappas upp till en nivå ingen av de två sidorna hade kunnat förutse. Anteckningar från aftonsången är tredje delen iden populära romanserien Firma Hamilton & Ponti, med två välbekanta romanpersoner som bildar ett team med oöverträffade kunskaper och intellektuell kapacitet.
Jan Guillou är en av våra mest betydande författare med över 13 miljoner sålda böcker enbart i Sverige. Under fem decennier har han fängslat, engagerat och underhållit en stor läsarskara.
Carl Hamilton har en halvtidstjänst som lärare på Marinens specialistutbildning för blivande operatörer på fältet, sådan som han själv var under många år. Erik Ponti arbetar med en historisk tv-serie om den svenska flottans största seger mot Ryssland.
Men deras stillsamma liv kommer att ta en farlig vändning när okända högerextremister börjar hota kvinnliga journalister, men också Erik Ponti.
De två vännerna inleder då en avancerad katt- och råttalek med en fiende som de gravt underskattat, nätverket Facklan.
Det som från början närmast var en skämtsam övning för Hamilton och Ponti leder till en konfrontation där våldet snart trappas upp till en nivå ingen av de två sidorna hade kunnat förutse. Anteckningar från aftonsången är tredje delen iden populära romanserien Firma Hamilton & Ponti, med två välbekanta romanpersoner som bildar ett team med oöverträffade kunskaper och intellektuell kapacitet.
Jan Guillou är en av våra mest betydande författare med över 13 miljoner sålda böcker enbart i Sverige. Under fem decennier har han fängslat, engagerat och underhållit en stor läsarskara.
- GenresFiction
344 pages, Hardcover
First published September 30, 2024
10 people are currently reading
61 people want to read
About the author
Jan Guillou
98 books696 followersJan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou (born 17 January 1944) is a Swedish author and journalist. Among his books are a series of spy fiction novels about a spy named Carl Hamilton, and a trilogy of historical fiction novels about a Knight Templar, Arn Magnusson. He is the owner of one of the largest publishing companies in Sweden, Piratförlaget, together with Liza Marklund and his common-law wife, publisher Ann-Marie Skarp.
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 28 of 28 reviews
October 3, 2024
Firma Hamilton & Ponti är Jan Guillous sätt att försöka hålla sig kvar i litteratur Sverige med näbbar och klor. Anteckningar från aftonsången är den tredje boken i serien och de blir bara sämre och sämre. Han kanske skulle kallat serien Ponti & Ponti? Denna skulle handla om högerextrema terrorister i Sverige men handlar mest om vilka fåglar som dyker upp på gården och Pontis möda med att skriva samt plocka blommor tills frun kommer för helgbesök. Hamilton är som en skugga i de två senaste böckerna och gör i denna senaste inte mycket väsen av sig. Missförstå mig nu rätt, han kan fortfarande skriva en bra text som ibland är riktigt underhållande men innehållsmässigt stämmer inte hans verk överens med det han berättar att den skall göra.
October 25, 2024
Kul - men lite som en tack- och adjöföreställning. Själva storyn rätt blek men de dagliga observationerna i naturen och skället på Expressen och Bonnier rätt kul.
December 11, 2024
Jag gillar Guillou men jag hade önskat att han kunde vrida ner gubbigheten några snäpp. Släpp boken om svensksund istället!
January 24, 2025
En typisk Guillou med den ögonöppnande vinklingen att inte omedelbart tolka dramatiska händelser enligt Formulär 1(= gängkriminella invandrare).
Det går att läsa gubben Guillou trots det återkommande gnället om premierade kvinnliga författare som får priser(men inte han). Hans stillsamma betraktelser av naturen och årstidernas växlingar är som balsam för själen.
Begreppet ”Anteckningar” är till intet förpliktande och gör att han kommer undan med att blanda huvudintrig med diverse sidospår och personliga utgjutelser över omvärldens brist på insikt om hans unika betydelse och briljans.
Det går att läsa gubben Guillou trots det återkommande gnället om premierade kvinnliga författare som får priser(men inte han). Hans stillsamma betraktelser av naturen och årstidernas växlingar är som balsam för själen.
Begreppet ”Anteckningar” är till intet förpliktande och gör att han kommer undan med att blanda huvudintrig med diverse sidospår och personliga utgjutelser över omvärldens brist på insikt om hans unika betydelse och briljans.
July 7, 2025
Fattade ingenting
January 14, 2026
Jeg forstod ingenting
March 9, 2025
Inledningsvis den bästa boken i serien. Så befriande och uppfriskande med den vassa och träffande samhällskritiken!
Och att läsa om storviltjägarens råttjaktsäventyr!
Uppgivenheten och det ändå goda humöret, trots en del gnäll, som också förtjänar sin plats, vardagligheterna, förlagsinblickarna uppskattar jag också . Mindre engagerade blir det att ta del av berättelsen om skrivandet av en TV-serie om slaget vid Svensksund, även om den också har sina poänger.
Känns som Guillou tröttnar i sitt skrivande mot slutet, så titeln är passande.
Boken Moral, som han ondgör sig över, var för övrigt för mig en febrig bladvändare.
Och att läsa om storviltjägarens råttjaktsäventyr!
Uppgivenheten och det ändå goda humöret, trots en del gnäll, som också förtjänar sin plats, vardagligheterna, förlagsinblickarna uppskattar jag också . Mindre engagerade blir det att ta del av berättelsen om skrivandet av en TV-serie om slaget vid Svensksund, även om den också har sina poänger.
Känns som Guillou tröttnar i sitt skrivande mot slutet, så titeln är passande.
Boken Moral, som han ondgör sig över, var för övrigt för mig en febrig bladvändare.
August 15, 2025
Hittills den bästa boken i serien Firma Hamilton & Ponti. Men det säger inte så mycket. Den första boken Den som dödade helvetets änglar var rätt menlös, och den andra boken Eventuellt uppsåt är den sämsta jag har läst av Guillou. Så förväntningarna på Anteckningar från aftonsången var väldigt låga.
Som Den som dödade helvetets änglar består boken av tre teman. Det första om hans åldrande och personliga betraktelser på ålderns höst där han inte riktigt kan bestämma sig för om det här är en självbiografi och vevar på mot allt och alla. Det andra ett alldeles för långt sidospår som inte leder någonvart. Det tredje en alldeles för tunn skönlitterär story.
Självbiografi
Till att börja med står Guillou och jag varandra väldigt nära politiskt, även om jag ligger till vänster om honom. Så hans rallarsvingar mot privatiseringar (s. 19-21), folkmordet i Palestina och Joe Bidens slaviska trohet till den israeliska apartheidregimen även om det känns något märkligt att peka ut en enskild politiker med tanke på att hela packet är köpt av Israellobbyn (s. 47-48), och sossarnas monomana besatthet av radhusägarna i Nacka (s. 12) är bara tummen upp från mitt håll.
För de som läst Guillous tidigare böcker kommer det inte som en nyhet. Som Guillou skriver själv i Hamlon: Skiss till en möjlig fortsättning:
Jag delar även hans kritik av media och journalister, där det inte minst i samband med det pågående folkmordet i Palestina har blivit tydligt att det är en kår fylld av nyttiga idioter, med "liberala" nu öppet rasistiska tidningar med Expressen som tydligast exempel.
Guillou beskriver på ett förtjänstfullt sätt hur public service helt har förlorat ryggrad och journalistisk integritet i hopp om att inte förlora sitt anslag, varpå "journalistiken" helt ligger dikt med vår högerextra regering vars mandat vilar på ett fascistiskt parti sprunget ur nazismen.
Det blir då något förvånande att Guillou är helt okritisk när det gäller medierapporteringen kring kriget i Ukraina, vilket känns igen från Eventuellt uppsåt.
Som ni märker handlar allt ovan om icke-fiktion. In en till synes skönlitterär bok. Och det är bokseriens svaghet. Det är väldigt mycket fokus på Guillou själv. Nu försöker han inte ens låtsas om som att Erik Ponti är ett alter ego. De delar till och med boktitlar.
Seriens löpande tema om åldrande med ena foten i graven kändes uppfriskande i den första boken, Den som dödade helvetets änglar där det som ytterligare dimension kunde läggas till en världsomspännande pandemi där personer i huvudkaraktärens ålder var en särskild riskgrupp. Nu känns det mest tjatigt om att han har ont i ryggen av att ha suttit framför en skrivmaskin, för att inte tala om det elitistiska och tröttsamma tjatet om vilket vin mångmiljonären föredrar.
Det finns dock gränser för Guillous självreflektion:
Det blir inte särskild "obegripligt" när man ser vad Försvarsmakten får för sin lilla investering. Hela Hamiltonserien är ett evigt militärrunkande. Han har i årtionden varit så nära knuten till Försvarsmakten att han helt har förlorat förmågan att kritiskt granska deras påståenden. När har Guillou någonsin skrivit något som ifrågasatt Försvarsmakten? Och Försvarsmakten som fått så mycket gratis PR sedan Hamiltonserien började publiceras i mitten av 1980-talet tackar naturligtvis och tar emot.
Sidospår
Precis som i Den som dödade helvetets änglar har boken ett alldeles för långt sidospår som inte mynnar ut i någonting. Den här gången handlar det om en science fiction-historia där ett modernt svenskt krigsfartyg förflyttas i tiden till slaget vid Svensksund 1790. Tack för att Guillou till slut nämnde The Final Countdown med Kirk Douglas och Martin Sheen, för plagierandet höll på att göra mig galen.
Tyvärr är det en ofärdig idé som han inte har kunnat eller orkat utveckla till en egen bok, utan pressar in det i den här boken som i sig själv inte har tillräckligt mycket story för att komma upp i 300 sidor.
Som Guillou skriver mot slutet av boken:
Story
I övrigt så är själva storyn väldigt tunn och löser sig alldeles för enkelt utan komplikationer eller spänning. Allting rullar bara på.
* * * SPOILERS * * *
* * * SLUT PÅ SPOILERS * * *
Vi får väl se om det hinns med fler böcker om Firma Hamilton & Ponti. Den här boken var i alla fall ett steg i rätt riktning. Men jag förstår fortfarande inte varför Hamilton och Ponti är vänner.
Som Den som dödade helvetets änglar består boken av tre teman. Det första om hans åldrande och personliga betraktelser på ålderns höst där han inte riktigt kan bestämma sig för om det här är en självbiografi och vevar på mot allt och alla. Det andra ett alldeles för långt sidospår som inte leder någonvart. Det tredje en alldeles för tunn skönlitterär story.
Självbiografi
Till att börja med står Guillou och jag varandra väldigt nära politiskt, även om jag ligger till vänster om honom. Så hans rallarsvingar mot privatiseringar (s. 19-21), folkmordet i Palestina och Joe Bidens slaviska trohet till den israeliska apartheidregimen även om det känns något märkligt att peka ut en enskild politiker med tanke på att hela packet är köpt av Israellobbyn (s. 47-48), och sossarnas monomana besatthet av radhusägarna i Nacka (s. 12) är bara tummen upp från mitt håll.
För de som läst Guillous tidigare böcker kommer det inte som en nyhet. Som Guillou skriver själv i Hamlon: Skiss till en möjlig fortsättning:
Jag har ett syfte med vad jag skriver, jag agiterar.
Jag delar även hans kritik av media och journalister, där det inte minst i samband med det pågående folkmordet i Palestina har blivit tydligt att det är en kår fylld av nyttiga idioter, med "liberala" nu öppet rasistiska tidningar med Expressen som tydligast exempel.
Guillou beskriver på ett förtjänstfullt sätt hur public service helt har förlorat ryggrad och journalistisk integritet i hopp om att inte förlora sitt anslag, varpå "journalistiken" helt ligger dikt med vår högerextra regering vars mandat vilar på ett fascistiskt parti sprunget ur nazismen.
Det blir då något förvånande att Guillou är helt okritisk när det gäller medierapporteringen kring kriget i Ukraina, vilket känns igen från Eventuellt uppsåt.
Som ni märker handlar allt ovan om icke-fiktion. In en till synes skönlitterär bok. Och det är bokseriens svaghet. Det är väldigt mycket fokus på Guillou själv. Nu försöker han inte ens låtsas om som att Erik Ponti är ett alter ego. De delar till och med boktitlar.
Seriens löpande tema om åldrande med ena foten i graven kändes uppfriskande i den första boken, Den som dödade helvetets änglar där det som ytterligare dimension kunde läggas till en världsomspännande pandemi där personer i huvudkaraktärens ålder var en särskild riskgrupp. Nu känns det mest tjatigt om att han har ont i ryggen av att ha suttit framför en skrivmaskin, för att inte tala om det elitistiska och tröttsamma tjatet om vilket vin mångmiljonären föredrar.
Det finns dock gränser för Guillous självreflektion:
Genom åren har Kungliga flottan varit nästan obegripligt tillmötesgående när jag bett om hjälp att skaffa konkreta kunskaper om sådant som ska bygga upp handlingen i romaner med militära scenarion. (s. 113)
Det blir inte särskild "obegripligt" när man ser vad Försvarsmakten får för sin lilla investering. Hela Hamiltonserien är ett evigt militärrunkande. Han har i årtionden varit så nära knuten till Försvarsmakten att han helt har förlorat förmågan att kritiskt granska deras påståenden. När har Guillou någonsin skrivit något som ifrågasatt Försvarsmakten? Och Försvarsmakten som fått så mycket gratis PR sedan Hamiltonserien började publiceras i mitten av 1980-talet tackar naturligtvis och tar emot.
Sidospår
Precis som i Den som dödade helvetets änglar har boken ett alldeles för långt sidospår som inte mynnar ut i någonting. Den här gången handlar det om en science fiction-historia där ett modernt svenskt krigsfartyg förflyttas i tiden till slaget vid Svensksund 1790. Tack för att Guillou till slut nämnde The Final Countdown med Kirk Douglas och Martin Sheen, för plagierandet höll på att göra mig galen.
Tyvärr är det en ofärdig idé som han inte har kunnat eller orkat utveckla till en egen bok, utan pressar in det i den här boken som i sig själv inte har tillräckligt mycket story för att komma upp i 300 sidor.
Som Guillou skriver mot slutet av boken:
Men det var en form av dödstädning. Innan jag är borta ville jag ha skrivit den här historien som jag återkommit till då och då i fantasin under flera decennier. (s. 336)
Story
I övrigt så är själva storyn väldigt tunn och löser sig alldeles för enkelt utan komplikationer eller spänning. Allting rullar bara på.
* * * SPOILERS * * *
* * * SLUT PÅ SPOILERS * * *
Vi får väl se om det hinns med fler böcker om Firma Hamilton & Ponti. Den här boken var i alla fall ett steg i rätt riktning. Men jag förstår fortfarande inte varför Hamilton och Ponti är vänner.
November 10, 2024
Jan Guillou är en av de där författarna som följt mig genom livet. Jag läste Ondskan och Hamilton som tonåring och gillade verkligen Arn-sviten. Den norska släktsagan tröttnade jag på efter några volymer men den var ju inte dålig på något vis.
Firma Hamilton & Ponti har jag läst alla tre nu och de är lite underhållande i sin enkelhet.
Jag undrar om Jan Guillou sneglade på Ulf Lundells framgångar med att publicera sitt gubbgnäll i bokform år efter år. Skillnaden är ju att Guillou väver in sina vardagsbetraktelser i någon form av skönlitterär berättelse om hur superhjältarna Ponti och Hamilton besegrar de onda.
Det man framstå som om jag inte gillar upplägget men jag tycker bog det funkar. Framförallt gillar jag ju Jan Guillou så det är rätt kul att läsa hans dagböcker och funderingar. Deckarintrigen är ju bara fernissa här med tanke på hur tunn den varit i alla tre böckerna.
På bokmässan i Göteborg brukar jag och några till leka leken ”undvika Guillou”. Det gäller alltså att INTE se honom. Har man väl skådat honom har man förlorat. Så håller man på tills alla som leker sett honom.
Att man kommer se honom är oundvikligt. Han är överallt på mässan.
I år åkte jag dit vid Aftonbladets monter där han satt och pratade om just den här boken.
Han sa att han inte visste om det skulle bli fler för han visste inte riktigt vilka fiender firman skulle ta sig an nu när de klarat av Hells Angels, telefonbedragare och militanta Sverigedemokrater.
Jag hoppas att han kommer på nån ny fiende som är värdig. Jag gillar ju att läsa hans gubbgnäll.
Firma Hamilton & Ponti har jag läst alla tre nu och de är lite underhållande i sin enkelhet.
Jag undrar om Jan Guillou sneglade på Ulf Lundells framgångar med att publicera sitt gubbgnäll i bokform år efter år. Skillnaden är ju att Guillou väver in sina vardagsbetraktelser i någon form av skönlitterär berättelse om hur superhjältarna Ponti och Hamilton besegrar de onda.
Det man framstå som om jag inte gillar upplägget men jag tycker bog det funkar. Framförallt gillar jag ju Jan Guillou så det är rätt kul att läsa hans dagböcker och funderingar. Deckarintrigen är ju bara fernissa här med tanke på hur tunn den varit i alla tre böckerna.
På bokmässan i Göteborg brukar jag och några till leka leken ”undvika Guillou”. Det gäller alltså att INTE se honom. Har man väl skådat honom har man förlorat. Så håller man på tills alla som leker sett honom.
Att man kommer se honom är oundvikligt. Han är överallt på mässan.
I år åkte jag dit vid Aftonbladets monter där han satt och pratade om just den här boken.
Han sa att han inte visste om det skulle bli fler för han visste inte riktigt vilka fiender firman skulle ta sig an nu när de klarat av Hells Angels, telefonbedragare och militanta Sverigedemokrater.
Jag hoppas att han kommer på nån ny fiende som är värdig. Jag gillar ju att läsa hans gubbgnäll.
January 10, 2025
Der er meget snak om højredrejning, men pludselig blev det rigtig tydeligt pga plottet om rotterne. Pludselig kunne jeg mærke hvis det nu var mig der var journalist eller noget andet fx “åbenmundet” kvinde…
Med ret simple virkemidler tør journalister ikke gå imod tidens politiske “tone”. En ting er at journalister bliver slået ihjel i Rusland og andre regimer. Men at det er så snigende i vestlige lande som det er, det havde jeg ikke indset før nu.
Der er små lommer i historien hvor kvinde rettigheder og andre minoritetsrettigheder er blevet bedre, men de lommer lukker sig skræmmende hurtigt, når inflationen er høj og eller uligheden er høj.
De små betragtninger om naturen er dejlige
Skønlitteratur kan bare noget andet end faglitteratur og nyheder. Heldigvis.
Med ret simple virkemidler tør journalister ikke gå imod tidens politiske “tone”. En ting er at journalister bliver slået ihjel i Rusland og andre regimer. Men at det er så snigende i vestlige lande som det er, det havde jeg ikke indset før nu.
Der er små lommer i historien hvor kvinde rettigheder og andre minoritetsrettigheder er blevet bedre, men de lommer lukker sig skræmmende hurtigt, når inflationen er høj og eller uligheden er høj.
De små betragtninger om naturen er dejlige
Skønlitteratur kan bare noget andet end faglitteratur og nyheder. Heldigvis.
April 20, 2025
Bogen kører i tre spor. Et nutidigt med bekæmpelse af højreorienteret terror i Sverige. Et romanspor om slaget i Svensksund i 1790. Og endelig store og små udfald fra Guillous/Pontis livserfaringer, der skal kommenteres. Bogen er som vanligt velskrevet. Guillou er en glimrende fortæller.
Jeg har læst alle Guillous bøger. Til alle tider indeholder de store og små moralske udfald mod det, som Guillou ikke kan lide.
Her tager de dog overhånd og ødelægger fortællingen. Som han selv skriver: “Jeg trives ikke med at brokke mig på egne vegne. Alligevel har jeg en ulykkelig evne til at rode mig ud i det”. Så sandt i denne sammenhæng. Det fylder for meget.
Jeg har læst alle Guillous bøger. Til alle tider indeholder de store og små moralske udfald mod det, som Guillou ikke kan lide.
Her tager de dog overhånd og ødelægger fortællingen. Som han selv skriver: “Jeg trives ikke med at brokke mig på egne vegne. Alligevel har jeg en ulykkelig evne til at rode mig ud i det”. Så sandt i denne sammenhæng. Det fylder for meget.
August 14, 2025
ger den en tvåa och då är jag snäll. Ponti och Hamilton på äventyr, samtidigt som ponti fått för sig att skriva en sci fi om slaget vid svensksund. jag vet inte vilken tidslinje Guillou amvänder för varken i böckerna om Hamilton eller norska bröderna var ponti en reporter på aftonbladet eller i tv. Ponti var i samtliga Hamiltonböcker reporter på ekot. I det universum Hamilton verkade i nämndes aldrig IB och Guillou verkar skriva hela boken utifrån sitt liv, inte Pontis. Jan skulle slutat skriva om Hamilton helt efter inte utan min dotter.
April 17, 2025
Jag förstår inte riktigt varför jag gillar den här serien, men det gör jag. Den spretar hur mycket som helst, och det är egentligen ganska lite handling. Men jag tror nog att det är just det att det som Carl och Ponti gör i boken gentemot "the bad guys" är det som jag önskar man kunde göra, i stället för det vi ser i dagens samhälle. Och tidsresestoryn var bara Kul! Speciellt som jag varit ombord en Visbykorvett!
December 31, 2024
Guillou fortsätter göra sin grej. Väldigt lik tidigare böcker i serien. Mycket fokus på blomplockning inför fredagsmiddagen och hur dåliga krönikörerna på Expressen är, och förstås en hel del attacker mot SD. Fortsatt ingen stor litteratur, och inte alls lika bra som hans tidigare serier, men trots det kul att om när Guillou ondgör sig över samtiden.
June 5, 2025
Tredje delen i Guillous serie om Ponti och Hamilton är underhållande, särskilt med hans som alltid skarpa analys av det politiska läget i världen. Känns som han skrivit exakt vad han har lust till, stoppar in kritik av förlags- och journalistkonkurrenter, beskrivningarav åldrandets vedermödor och förlorade värdighet samt en historisk pjäs. kul!
October 25, 2024
Språket är fortfarande i särklass och bara det gör att boken förtjänar allvärldens stjärnor.
Handlingen är vad den är när Hamilton och Ponti slår sin få grå ihop. De är gamla, trötta och skruttiga och historien likaså.
Oavsett så är boken värd tiden för att ge hjärnan lite språklig orgasm
Handlingen är vad den är när Hamilton och Ponti slår sin få grå ihop. De är gamla, trötta och skruttiga och historien likaså.
Oavsett så är boken värd tiden för att ge hjärnan lite språklig orgasm
October 25, 2025
Når man kender forfatteren og forfatterskabet kan man ikke andet end at hygge sig med Hamilton & Ponti, der selv i seniortilværelsen kommer på eventyr, samt forfatterens sludrende udfald med højrefløjen og medierne.
November 28, 2024
Om man är intresserad av allmänbildning och uppskattar en ironisk ton, och så lite action på det, få gillar man detta. Jag trivs med Jan Guillou!
December 23, 2024
Det var bättre förr ....
January 16, 2025
Guillou är mycket självgod. Seg bok.
February 9, 2025
Hyggeligt igen at mødes med Ponti og Hamilton - men nu holder dette koncept absolut ikke længere !
February 12, 2025
Tycker författaren bör syssla med litteraturvetenskapliga analyser på heltid....
February 15, 2025
Bra, men inte den bästa i serien.
June 29, 2025
Jag roas fortfarande av författarens sätt att skriva Lundell/Norén-dagbok men ändå inte (nu #3). Heja!
July 18, 2025
En trivsam semesterläsning för en gubbdjävul av en gammal gubbdjävel
August 24, 2025
Jan Guillous SD-tourettes når nya rekordnivåer.
Uselt men underhållande.
Uselt men underhållande.
September 20, 2025
A bit long winding so I gave up….
November 12, 2025
Skarp satir blandad med en aning ganska oväntad självdistans. Men det är samhällskommentarerna som bär boken, själva kriminalintrigen känns som gammal guillouisk skåpmat.
Displaying 1 - 28 of 28 reviews