Araben

by Pooneh Rohi

Araben rör sig genom ett vitt Stockholm. Under natten har snön fallit, skamlöst och fritt som om den hade rätt att invadera och bosätta sig, som om den på eget bevåg kunde komma och ockupera stadens alla gator. Araben som trampar den har blivit en gammal man. Och drömmen om det nya landet, om att bli ett med det, om att smälta samman, tjäna och nyttjas, är för länge sedan begraven.

Någon annanstans i staden finns Yasaman. Hon har lyckats med det. Lyckats så bra att folk tror att hon är adopterad. Så bra att hon letar efter bostadsrätt i närförort med äkta trägolv och högt i tak. Så bra att barndomsminnena från Iran bara är en hägring i minnet, en doft av sältan från havet, en känsla av värme som kväver och fastnar i halsen.

Araben är en roman om våra val och om skulden som kommer med dem. Skulden till det nya landet och till allt man lämnat bakom sig. Till barnen, för det som gick förlorat och den förälder man inte klarade av att vara. Och till föräldrarna, för allt det de gav upp.

Genres: Swedish Literature, Fiction, Iran, Literary Fiction, Sweden

280 pages, Hardcover

First published January 1, 2014

About the author

Pooneh Rohi är född 1982 i Iran men uppväxt i Stockholm och doktorerar i lingvistik. Araben är hennes författardebut.

Reviews

[Kim · Rating 5 out of 5]

Rohi's novel reads like a poem at times. I found myself lingering over passages simply because they were so beautifully written. There is a deep sadness in her text -- one that in fact any immigrant to Sweden might recognize -- even though the characters in this novel have a particularly difficult time finding a balance between the old and the new, the heart and the mind.
This is a novel that deserves a close reading, indeed multiple readings. I am still pondering the way the title, in a single word expresses the author's revulsion against the way immigrants from many cultures and religions are lumped together, erasing their individuality, their personhood. In this single word there is expressed the violence in stereotypes. They may not harm the body, but they do irreparable damage to the spirit and -- ironically -- the ability to bond with others and become a part of the whole.

[John Hatley · Rating 4 out of 5]

A beautiful, tragic story, one that I can identify with as an American who many years ago made the decision to emigrate to Europe/Germany - but only to a very small degree. We in "the West" have really no idea what it must be like to come here from "the East". Nevertheless Pooneh Rohi's poetic prose does give the reader a very good idea of what it must be like. An excellent book (again, hard to believe that it is a debut novel).

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

Två perspektiv, ett i tredje person som följer "araben" i hans arbetslösa, uttråkade tillvaro där han minns sitt liv genom ändlösa tunnelbaneresor, hur allting gick fel, hur svårt det var att komma till Sverige, hur det inte riktigt gått att göra sitt liv här, allt han förlorat. Det andra perspektivet är skrivet i jagform och berättar om en tjej som kom till Sverige som barn, som vuxit upp med sin mamma och bror efter att pappan stuckit, som är tillsammans med Peter och de ska köpa lägenhet och han vill ha barn och hon väntar på att få svar på sin ansökan om doktorandtjänst. Men något skaver, i relationen, i hennes svenskhet, hur det känns som att något viktigt gått förlorat, relationen till pappan som dykt upp men liksom på avstånd, klev aldrig tillbaka i sin papparoll, med mamman fast de älskar varandra.
Arabens perspektiv kontemplativt, bitvis filosofiskt, mer så än jagets, som är ett mer straight forward berättande. Jag upplevde växlingen som behaglig, tyckte om variationen.
Bådas en kritik mot integrationspolitik/situation i Sverige, och med rätta. Blir väldigt trött på Sverige, och ja, jag fattar att jag är en del av det också, det här jävla samhället...
Tänker en del på filmen Det heliga trädets frukt, som dock behandlar situationen i Iran nu för bara några år sen, med hijabupproren. Hur länge det som sker där pågått och pågår, och inte bara där, och så vidare. Den här jävla världen...
Inte så munter läsning kanske, men ändå en slags känsla av att det går framåt, livet pågår.
Upplevde lite ojämn dynamik i berättandet, i rörelsen.

Spoilervarning.

Jag läste ända till slutet utan att riktigt reflektera över att perspektiven inte varvades parallellt, att årstiderna gick emot varandra. Jagets går mot vår, "arabens" mot vinter. Det kan man tolka på olika sätt kanske, men jag tänker att det redan var hopplöst tror jag, att de aldrig skulle mötas. Ett tag trodde jag att han förberedde ett självmord. Gör han det? Det är inte otänkbart.

Jag tänker att jag förstod redan från början att relationen med Peter var dödsdömd. Hon kommer inte att vilja ha barn, han kommer inte att kunna släppa det. De vill olika. Pappan är trasig, av allt som skett, oreparerbar. En del av det finns även hos dottern? Men kanske kan det läka i henne såsmåningom, ändå. Även om det hon inser i slutet är att hon är punkten. Hon fortsätter vidare, jag tänker att det ändå är öppet.

[Debora Nilsson · Rating 3 out of 5]

Vackert skriven tragisk berättelse. Jag tror att den beskriver bra den komplexa känsla många invandrare kan känna kring sin nya identitet och kring sitt nuvarande land och hemlandet.

Det känns som en berättelse som behöver smältas lite.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Jag gillar temat, att romanen har två spår och språket bitvis. Jag tycker författaren lyckas bra med att påvisa hur komplext och svårt det är att vara människa, förälder, i relationer och hur dubbla kulturer ytterligare komplicerar det.
Jag hade önskat lite mer driv.
Tre starka ⭐️⭐️🌟

[Anneli Waara · Rating 5 out of 5]

Kanske lite väl mkt gestaltning av vardag och vinter men så småningom blev just detta viktigt för känslan av avvaktan och osäkerheten. Bilden av pappan helt fantastisk liksom bilden av Sverige. Och av utanförskap och dubbla kulturer. Lite sorgsen och tragisk, inget enkel slutsats utan dubbeltydigt.

[Lisa Hernqvist · Rating 3 out of 5]

Jag tycker den här boken ger välbehövliga insikter i hur det kan vara att leva som invandrare i Sverige, både som välintegrerad och inte så välintegrerad invandrare. Hur omöjligt det kan vara att bli välintegrerad när Sverige inte godkänner utbildningar från ens hemland, och till och med efter att man läst fem år på KTH och fått en svensk civilingenjörsutbildning diskrimineras man på arbetsmarknaden och får inte jobb, och om man ändå har fått det så får man gå före mindre kvalificerade Andersson:ar när det blir nedskärningar. Och vad detta och mycket annan rasism som finns i det svenska samhället gör med en som person.

Några citat ur boken:

"Jag har lämnat mitt land, mitt språk, min familj, säger hon. Landet där jag inte är en andraklassens medborgare, där jag kan uttrycka mina idéer med många och målande adjektiv. Där jag kan uttrycka alla mina tankar i exakta fraser. Där jag öppnar min mun och är den som är jag. På språket som gör mig till en människa, en som är som alla andra, välbekant och invand. På språket som min själ talar. ... En som känner samma smak av alla ord som de andra, fortsätter hon. Som associerar varje fras med samma sak. Samma ram. Samförstånd. Man kan skämta, man kan skratta, man kan säga det som rinner ut automatiskt ur huvudet. Inget stakande, inget tänkande, inget uppehåll, ingen oavsiktlig paus. Inga roliga felsägningar, inga oväntade frågor, inget undrande. Där jag är på samma nivå. I samma värld och samma universum. Hjärnan i samklang med orden. ... Ord som gör mig till mig, inte till en stammande, felsägande, illaluktande, grammatiktrampande, idiotförklarad gammal invandrarkvinna."

(Situation: den unga välintegrerade indvandrarkvinnan sitter på en buss och irriterat ser busschauffören prata mobiltelefon.)
"När vi stiger av ska jag gå fram till honom och säga att jag förstår att jobbet är trist, att det lätt blir slentrianmässigt. Att man vill ha underhållning och att han har Coviq kompis. Men det finns forskning som pekar på att man kör betydligt sämre när man pratar i mobiltelefon. ... jag ska titta honom i ögonen och säga: bebin in soedia yek kam konflikträddan. De kanske inte vågar säga det direkt till dig, titta dig i ögonen, men de tänker alla likadant. Här sitter en apa från något land i Mellanöstern och har inte lärt sig att man inte kör en fullastad buss och pratar i mobilen samtidigt. ... Det är inte rättvist, jag vet, att du ska representera oss alla och att vi alla ska bli dömda efter ditt beteende, medan Robban, Anders och Lasermannen 2 kan göra vad fan de vill utan att hela svenska befolkningen får skit för det. Det är inte rättvist att de vita bara representerar sig själva medan du representerar mig och dig och min morsa som sen blir rasistiskt bemött på jobbet. Jag vet. Men världen är inte fucking jävla rättvis!

"Har du nånsin tänkt på att i Sverige så måste man dela på sin identitet, säger han efter ett tag, Man är trettio procent turk och sjuttion procent svensk om man vill. eller man är femtio procent arab och femtion procent svensk. Det är som om det bara fanns en fiss mängd identitet som måste kapas upp. ... Om du är lite annat så tar du av din svenskhet. ... Men i USA, där är du hundra procent amerikan och hur många procent du vill av nåt annat. Du kan vara hundra procent amerikan och hundra procent indier. Det finns ingen motsättning. Det finns bara mer. Oavsett vad du är så är du alltid amerikan prices som alla andra. Det är som om ursprunget vara ger dig plus, förstår du?"

"Han ställer sig stadigt mitt på perrongen. Ställer portföljen mellan fötterna på golvet. Så hör han en högljudd filippinier med mobil i handen längre bort. Det som går många nyanlända förbi, tänker han för sig själv, är det faktum att icke-svenska ljud i den svenska atmosfären, på grund av det specifika lufttrycket och den luftfuktighet som råder, ofta uppfattas som aggressiva och hotfulla läten. Detta var nu fallet med denna filippinier som talade i mobiltelefonen på sitt eländiga modersmål. Det är underhållande för en van utlänning som han själv att se misstagen som den av allt att döma nyanlända stackaren begår."

[Tallulah Bankhead · Rating 4 out of 5]

Romanens språk är fantastiskt - klart, exakt och konsekvent. Historien innehåller flera nyckelscener av den sorten som man längtar efter att låta sina vänner läsa - för att skeendet och replikerna är så på kornet fångade.
Historien berättas ur flera personers perspektiv. I början var det lite svårt att hålla reda på vilken av personerna som berättade, men det blev lättare allt eftersom man lärde känna personerna bättre.
Det här är en författare som jag gärna läser igen.

[Linnea · Rating 4 out of 5]

Fint skriven berättelse om att komma till Sverige och försöka hitta hem, hitta in i en gemenskap och samtidigt minnas och delvis leva i det förflutna i ett annat land. Bra med parallella historien om den unga kvinnan, dottern, som upplever sitt förhållande till Sverige och kulturen helt annorlunda. Det ger perspektiv.

[zack · Rating 3 out of 5]

Den var bra och framförallt intressant... en nyttig läsning även om det kanske är bland det tråkigaste man kan säga. Men jag har haft den på min hylla nu så länge att jag hade hypat upp den en hel del... och den lyckades inte riktigt möta förväntningarna.

[Sophia · Rating 3 out of 5]

Bra men lite långtråkig ibland , lite repetitiv

[Katarina Utne · Rating 4 out of 5]

Boken gav mig en tydlig bild av hur det kan vara att invandra till Sverige. Den gav mig också intressanta aspekter av den svenska kulturen. Fint att få följa både huvudpersonen och hennes pappa och hans minnen i separata spår.

[Mina Abbasi · Rating 3 out of 5]

gillade mitten av boken mycket mer än början och slutet. lite oklart i början, lite svårt att följa men älskade hennes sätt att beskriva den uppgivenheten som finns hos invandrare, pappan, mamman och hennes kompis.

[Frida · Rating 3 out of 5]

Fint språk delvis och ett viktigt ämne. Boken ger en röst till de som inte får höras så ofta. Dialogerna tycker jag dock inte fungerar så bra. Där blir det inte lika trovärdigt.

[Janisa · Rating 5 out of 5]

Jag tyckte mycket om Pooneh Rohis Araben. Språket är vackert och gripande och ibland hårt och skoningslöst.Man får en intressant inblick i utanförskapet.

[Fiona Graham · Rating 4 out of 5]

This is a terrific debut novel. Here's what I wrote for 'Swedish Book Review': https://swedishbookreview.org/araben-...

[Hayat · Rating 5 out of 5]

Beautifully written book that captures the immigration experience perfectly. Shame it hasn't been translated to any other languages as it would resonate with many.

[Marian Niskala · Rating 4 out of 5]

Boken är skriven i ett långsamt tempo, språket dikterade min läshastighet vilket bidrog till att jag inte kunde skynda mig igenom berättelserna. Det var som om boken själv lät sig läsas på sina egna villkor.