Evangelium enligt Marcus

by Marcus Birro

Kan man tala offentligt om Gud, helighet och kristen tro i Sverige idag? Marcus Birro kan.
Som krönikör i Expressen rör han upp känslor och får många läsarreaktioner varje gång han skriver om sitt eget och svenskarnas förhållande till Gud.
Men vad är det som gjort att han, som växte upp i ett vanligt hem i Göteborg, i dag kallar sig för troende, som en sökande katolik? I Evangelium enligt Marcus berättar Birro för första gången om resan till och i tron. Om den första röda fick-bibeln som han fick på hög-stadiet, om det svåra frågorna som väcktes i honom när han och hans fru väntade barn och om missbruket som var nära att kosta honom livet men som fick honom att åter förstå vem Gud är.
Dessutom: de allra bästa krönikorna om tro som Marcus Birro skrivit genom åren i tidningarna Expressen, Dagen och Världen idag.

När instrumentet med det befruktade ägget förs in och Jonna ska uppge sitt namn och personnummer går en ängel genom rummet. Det finns inget kliniskt kvar i rummet. Det är en befruktning som sker. Det är så starkt att jag ser mig om över axeln. Så stark är närvaron av Gud i rummet.

Marcus Birro, f 1972, är författare, krönikör och poet som hittills gett ut tretton böcker. Han har för sitt skrivande bl a tilldelats Dan Andersson-priset. Birro skriver krönikor för tidningarna Expressen och Världen idag och bloggar för TV4:s Fotbollskanalen.

188 pages, Hardcover

First published February 1, 2014

Reviews

[Robert Jonsson · Rating 5 out of 5]

Som alltid då det gäller Birro så är det med ett naket och berörande språk han vidrör en, och denna bok är inget undantag. För mig har alltid igenkänningsfaktorn i hans böcker varit högst påtaglig, jag har känt att det inre som han beskriver lika gärna kunnat vara mitt. Förstörelselustan, det destruktiva, flykten. När jag läser tycker jag inte han romantiserar kring sitt missbruk, även då han skriver om att det rent faktiskt finns positiva saker som sker. Han hymlar heller inte kring konsekvenserna av det. I förlängningen dör man. Det gör alla. Men alkoholens verkan fungerar faktiskt. För en stund tillåts man hänga av sig missmodet, ångesten och alla andra svarta kappor som nästintill kväver en. Samtidigt som han skriver att det ju inte går att leva i den här världen genom ett ickeliv, genom en dimma. Genom att sitta och låta eftermiddagarna dra undan och se timmarna staplas upp som tomma ölglas framför en. Det är lite som att stiga ner i ett varmt bad och sakta känna det kallna, till man kraschar och vaknar i full panik. Boken innehåller som sagt mycket kring hans missbruk och även om just det inte var en väg till gud, så synliggör han faktumet. Att det var när han slutade lyssna på hans egna fria vilja som det verkligen satte fart. Först då började saker klicka runt honom och han började leva värdigare och rikare. Han beskriver att det fortfarande inte på något sätt är enkelt. Att fortfarande en melankolitung svart kappa hänger kring hans axlar. Skillnaden är att han nu slutat lyssna till SIN fria vilja. Den som vill börja dagen med en Baileys, sitta i soffan och dricka vin i nerpissade kallingar och sedan helt utan anledning skälla ut grannarna. Har man läst mycket Birro så känns mycket igen, han har berättat om detta så många gånger förr. På många sätt är det en likartad bok som Birros memoarer, med en lite mer tydlig inriktning om hans resa mot gud och med lite mer krönikor kring det ämnet. Det är liksom inget nytt, och kan av den anledningen bli lite tråkigt. Men ändå, det är Birro. Det är starkt, naket och berörande. Rekommenderas.

[Sara Ohlsson · Rating 4 out of 5]

Berörande, innerlig och en hel del kloka ord.
"Vardagen står ofta i vägen för vår förmåga att se miraklen i våra liv."

[Stefan Salonen · Rating 5 out of 5]

En som både förnöjer och irriterar men framförallt känns så oerhört relevant.