Mies löydetään ammuttuna vaasalaisesta puistosta elokuisena aamuna. Pian toinen mies surmataan kotirappusille.
Mija Wadölle annetaan tehtäväksi ratkoa arvoitukselliset murhat. Kun paikallinen menestyskirjailija Zarita Roos kuulee tapahtumista, hän säikähtää: yksityiskohdat tuntuvat karmaisevan tutuilta.
Nilla Kjellsdotter on suomalainen dekkaritähti, jonka jännäreitä Murhia Pohjanmaalla -sarjassa on myyty Suomessa ja Ruotsissa yhteensä yli 200 000 kappaletta.
Nilla gör det igen, skriver en riktig bladvändare som man inte kan lägga ifrån sig. Dock finns det saker i den här som inte är helt på topp. Jag tycker att Mias egen historia står och stampar på stället, och jag hade önskat mera fart i den. Jag tycker annars att kompisen Sara är en bra motpol, men i denna bok så faller också hennes inslag lite platt.
Sen finns det också saker som man blir lite trött på när man läst alla hennes fyra böcker. Som att det i varje bok pratas om "bulla-gissnings-leken". Vi vet vad det är och det behöver inte beskrivas så ingående. Jag kan också bli lite irriterad på saker som förklaras (mest för de rikssvenska läsarna), som vi här i Finland redan vet. Jag tycker att boken hade vunnit på att inte behöva förklara allt (som t.ex. vad en syltgris är).
Men boken håller hög klass och man dras med i historien igen en gång. Självklart väntar man på nästa bok. Men denna får faktiskt inte full pott, men en stark fyra!
3,5 (mutta koska GR ei anna puolikkaita, lasken kolmoseen).
Tykkäsin tämän kirjan ideasta, se toi mieleen Mankellin Viides nainen-teoksen, vaikka toki loppu näillä olikin lopulta erilainen. Tykkään tosi paljon siitä, miten tarinassa hitaasti paljastetaan asioita, ja takaumien henkilön identiteettiä saa miettiä kuumeisesti kirjan viimeisille sivuille asti.
Ainoa, mitä olisin toivonut, oli se, että kirjaa olisi kerrottu enemmän Mijan sekä poliisien näkökulmasta. Nyt vietimme paljon uhrien perheiden sekä Zaritan seurassa. Olivat sivuhahmot mielenkiintoisia, mutta haluaisin silti enemmän pysyä Mijan matkassa, onhan hän sentään kirjasarjan päähenkilö.
Betyg: 4 av 5 - Den här boken, Tills natten är slut, av den finlandssvenska författaren Nilla Kjellsdotter, är den fjärde boken i serien om Mija Wadö och hennes kollegor vid Österbottenpolisen i Finland. Jag har läst dom tre tidigare böckerna, och tyckt om dom allihopa, och jag tyckte lika mycket om den här fjärde och senaste boken. Jag kommer definitivt att fortsätta att följa bokserien, och jag kan varmt rekommendera den. Jag lyssnade på boken, som var bra inläst av Mirja Turestedt.
Den hade fått fem stjärnor om inte slutet av boken varit som det var. Tycker det varit så befriande med en polis som inte har problem med sitt privatliv i någon större utsträckning. Också varit skönt med en huvudkaraktär som inte strävat efter familjelivet och inte ältat sin barnlöshet så mycket.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Ibland när jag kör genom Oravais tittar jag upp mot lägenheterna i Pärlan och funderar vad Mija Wadö sysslar med just nu. Hon känns som en gammal bekant vid det här laget, den snusande kriminalpolisen som är huvudpersonen i Nilla Kjellsdotters deckare. Karaktärer och handlingar kommer en alltid lite extra nära när de utspelar sig i ens egen näromgivning. Ibland får jag påminna mig själv om att jag (tyvärr) inte kan stöta på Mija och Ronnie i närbutiken på riktigt.
"Tills natten är slut" är den fjärde boken om Wadö och de andra poliserna vid Österbottens polisinrättning. Vid det här laget känner man som läsare också väl till Kjellsdotters författargrepp med parallella handlingar och nervkittlande tillbakablickar som ger föraningar om vad som som kommer hända. Man vet vad man har att vänta när man påbörjar en ny Kjellsdotter-bok; brutala mord och en handling som gör en så fast att man inte har något annat val än att sträckläsa tills boken är slut. Österbottens deckardrottning gör en aldrig besviken och "Tills natten är slut" är inget undantag.
Den här boken har stått på hyllan och väntat på mig i flera veckor redan, men nu i helgen fick jag äntligen möjlighet att sätta mig ner och sträckläsa den. Efter ett helt års väntan på en ny Kjellsdotter-bok kände jag att jag gott kunde invänta rätt tillfälle att avnjuta den, och en riktig deckarkonfekt var det.
Till er som ännu inte läst Kjellsdotters böcker säger jag bara grattis, ni har något mycket spännande framför er!
Olipas jännittävää luettavaa! Vasta aivan loppupuolella murhien yhteinen nimittäjä selvisi ja ymmärsin, kenen muistotakaumia ajankohtaisen rikosselvittelyn väleissä oli. Keskiosistaan tämä kirja tuntui vähän liian pitkitetyltä, mutta loppuosa tuli kahmittua nopeasti, siitä tykkäsin eniten. Ajattelemisen aihettakin kirja tarjoaa.
Äntligen fick jag läsa följande del om Mija Wadö! Boken var trevlig att försjunka i men jag saknade en starkare löpande tråd till dåtid och den parallella berättelsen där. Emellanåt hann jag nästan glömma vad som hade hänt senast i dåtid, då det hände så mycket däremellan i nutidskapitlen. Men absolut läsvärd och jag ser framemot följande del!
Ännu en bladvändare av Kjellsdotter, tack! Den här gången har jag för första gången saker att gnälla på, så jag tänker fokusera på gnäll, även om jag överlag absolut njöt av läsningen.
Jag må vara "en av dedär", men jag stör mig genuint på att språket är så anpassat efter den Sverigesvenska publiken, när historien äger rum i Svenskfinland. Varför ha karaktärer som svär på finska, om man sen ger hänvisningar till Gekås i följande stycke? Det är "foppatofflor" och "fika" blandat med Fjärdens kaffestuga, och det blir bara förvirrande. Jag förstår att förlagen är sverigesvenskt, men är de verkligen så blinda att de inte ser det här?
En del klyschor gillade jag inte. Slutet var förutsägbart och lite dammigt. Den gamla hederliga "Ooh, har mördaren månne multipla personligheter" skulle gärna kunna skippas totalt, eftersom det är en så oerhört utsliten och skadlig fördom. Dessutom har störningen inte kallats multipla personligheter på över 10 år, och idag heter det DID. Jag är dock glad att det spåret inte fortsatte. Därtill finns det en hel del märkligheter kring hur mental ohälsa tas upp, såsom att ångestdämpande medicin börjar hjälpa på bara några minuter, och att psykologer skulle ha så löjligt dålig datasäkerhet att de har sina lösenord uppskrivna på postit-lappar som sekreterarna känner till. Eller för den delen, att poliser skulle kunna smyga in på läkarmottagningar och stjäla nycklar utan någon som helst konsekvenser. Men jo ja, jag är kanske lite bunden till hur det är "i verkligheten" :)
Snyggt utsatta spår som skulle leda en på villovägar och välskrivna miljöbeskrivningar! Lite tjatigt att det inte leder någon vart med Ronnie, men nåja.
Den här boken drog mig in i handlingen från första kapitlet och jag kunde inte sluta läsa. Inom ett dygn hade jag plöjt igenom hela boken och det om något säger väl hur bra den här deckaren var.
Tills natten är slut är tredje delen i serien om polisen Mija Wadö. Enligt mig är Mija en otroligt väl skriven karaktär som det är lätt att relatera till. Mija jobbar på Vasa polisens kriminalavdelning och har just kommit tillbaka på jobb efter sommar semestern när ett mord landar på deras bord. En man hittas skjuten på en parkbänk i Vasa och det skall inter dröja länge före mördaren slår till igen...
Tycker att Nilla hittat en otrolig balans mellan Mijas personliga "berättelse" och själva utredningen. Alla cliffhangers Nilla lämnare får en verkligen att vilja fortsätta läsa konstant. Dessutom var jag själv ute på villospår konstant när jag försökte lista ut vem mördaren var och bara det tycker jag förtjänar en hyllning för det är sällan en deckare lyckas få läsaren att fundera på den misstänkta tills polisen själv hittar rätt, men det gjorde Nilla denna gång (kan ju också hända att det var jag som inte var så klipsk, men jaja oavsett;)) Älskar även miljöbeskrivningarna i Nillas böcker och att få läsa en bok/serie där man känner igen sig på flera ställen slår ju sällan fel.
Överlag en otroligt välskriven och fängslande deckare och väntar redan till nästa bok i serien!!
Låt oss börja så här: ”Det är inte du, det är jag. ”Det har varit två intensiva veckor för mig och huvudet har varit rätt fullt och sömnen sådär. Så, när jag tänkte att jag skulle välja något lättlyssnat gjorde jag nog fel som valde Kjellsdotters bok. På något sätt var det för många karaktärer för mig, jag orkade inte hålla kolla på dem och tänkte rätt ofta ”och vem var nu det där?”. Det finns också en dåtidshistoria som dyker upp med långa mellanrum och det blev också rörigt. Mordfallen i sig brydde jag mig inte så mycket om till slut. Men, jag gillar karaktärerna i den här serien och kommer definitivt att fortsätta läsa eller lyssna. Ska bara komma ihåg att göra det när livet är lite lugnare.
Olisipa raikasta lukea dekkaria, jonka (nais-)poliisilta puuttuisi kokonaan nämä kliseiset piirteet, jotka niin mieluusti tuntuu heille annettavan. Tässä kirjassa sillä saralla oli kyllä pohjanoteeraus se kohtaus, jossa Mija saa älynväläyksen ja livahtaa psykologin toimistoon lukemaan potilastietoja seuraten jääräpäisesti omaa vaistoaan. Joka osoittautui vääräksi. Kieltämättä lisäksi kohottelin kulmakarvojani, kun hän paheksui Ronnien autossa olleita luvattomia välineitä, sumutetta ja patukkaa, noin minuuttia edellä kerrotun toimiston tonkimisen jälkeen. Muuten kirjan juoni oli jännittävä, mutta toivoisin että loppuratkaisuun päästäisiin muuta kuin omapäisen poliisiin tallaamaa muista piittaamatonta, ja joskus rikollistakin, reittiä.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Boken är i samma klass som de andra. Det är snabba kapitel som får en att bara vilja läsa mer, med flera olika karaktärer att följa vilket gör det så mycket mer spännande. Gillar verkligen Mija som karaktär, så var kul att dyka ner i hennes liv igen.
Själva storyn tyckte jag också var spännande och jag var nästan lika arg som Mija för jag inte förstod hur allt hängde ihop. Men precis som vanligt knyter Kjellsdotter ihop säcken väldigt bra och alla detaljer genom boken får en förklaring.
Rekommenderar verkligen dig som gillar deckarserier som Sofie Sarenbrandt att läsa serien om Mija Wadö, de gör en aldrig besviken 🕵️
Serien fortsätter med i princip intressanta brottsfall, men med ett mediokert slutresultat. Väldigt mycket tid går åt till spekulationer som inte för intrigen vidare och som stoppar spänningen, likaså till att recensera ovidkommande detaljer. Varje snusprilla ska berättas, och dessutom får vi en överdos av upprepningar - det var inte en gång nåns ben "guppade frenetiskt". Gissade inte vem mördaren var så plus för det, men den "stora" cliffhangern på slutet var uppenbar redan långt i förväg.
Tämä oli jännä, hieno juonikuvio, mukana myös pohjanmaalainen dekkarikirjailija, jolla on ruotsalainen kustannusyhtiö. Satuin kuulemaan kirjailijan radiohaastattelun, jossa hän totesi kirjoittavansa Ruotsin markkinoille ruotsinruotsiksi. Outoa, että vaasalainen poliisi puhuisi noin. Äänikirjan lukija olisi voinut olla Vaasasta, mutta ehkä sekin on ruotsalaiselle kuuntelijalle liikaa. Suomalainen kuuntelija oli hämillään.
Serie språkligt va väl ok, men jag stör mig jättemkt. Hade gjort anteckningar, men hittar inte. Det är knappt en 3a. (plus lite som ungdoms bok text) Vet inte, känns bara "orättad" Är den ens kollad, jag strök massor när jag läste. Jag hade passat bra, ser minst felstavning och upprepningar delux som vissa börjat med, som om man som läsare är dement.
Jag ger nog upp serien nu finns så mkt 4-5 poängs författare sorry
En stabil standarddeckare. Oerhört frustrerande när poliserna är tröga och inte fattar sambandet dock. Ngr scener när det blir lite väl icke trovärdigt och varför är det viktigt att Ronnie är hundförare när han knappt utför nåt hundförarjobb och när han väl gör det är det inte hunden som hittat nåt för den är rastlös och vill gå på promenad
Toimiva perusdekkari. Vaikka kirja toimii omana kokonaisuutenaankin, hahmojen määrän puolesta on eduksi, että aiemmat osat on tullut luettua. Juoni on perinteinen ja osin ennalta-arvattava. Mijan kirjan lopun yllätys on niin hyvin pedattu, että sen tiesi jo ennen puoliväliä. Perheiden kautta tarinan kertominen hajottaa hieman kokonaisuutta.
Nilla Kjellsdotterin kolmas dekkari Jo joutuvi yö jatkoi hyytävissä tunnelmissa Murhia Pohjanmaalla-dekkarisarjaa huolimatta siitä, että oli elokuu. Vaasan poliisin etsivä Mija Wadö ratkoi murhamysteeriä Ronnien ja muiden tiimiläisten kanssa. Pian tiimi huomasi olevansa tekemisissä sarjamurhaajan kanssa.
Edeltävät osat taisivat olla paljon parempia. Tässä ainakin oli niin ennalta arvattava juoni, että mitään jännää ei osunut matkalle. Jopa loppuun varattu yllätys oli niin perinpohjaisesti pedattu, että sen tiesi jo puolivälissä tapahtuvaksi.
Murhat Pohjanmaalla eivät ota loppuakseen. Luin jo suomeksi kolmanteen osaan ehtineen dekkarisarjan osan Jo joutuvi yö, jossa Mija Wadö elää itsellistä elämää ja ratkoo murhia. Kiinnostavaa ajan ja paikallisuuden kuvausta ja sujuvaa kerrontaa.
Taas sain ahmittua yhden kirjan tästä sarjasta! Vaikea saada lainaan pitkien lainajonojen vuoksi, eikä mikään ihme! Koukuttavaa sorttia. Seuraavaa kirjaa odotellessa... 🌼
PS. Asia jota jäin pohtimaan oli että missä Annan isä kävi yöllä.
Lite väl förutsägbar, trodde ett tag att jag skulle ha haft fel men nej tyvärr hände inget oväntat. Till och med i Mijas privatliv blev det också alldeles för förutsägbart och något det hintades om hela tiden.
This entire review has been hidden because of spoilers.
4.25⭐️ So i think once again very twisty very good but not as good as the other ones. I loved the plit very interesting but i think the ending not good lowkey not bery good but i think once again very gooooood characters with very gooood backstories! Goodpaced twisty interesting read it!