Brandsommar

by Marit Sahlström

Det är juli och hettan ligger obönhörlig över Sverige. I Hälsingland rasar en stor skogsbrand och i en av byarna nära brandområdet bor trettonåriga Leonora med sin familj. De vuxna är upptagna av väderleksrapporter och vindriktningar så barnen får klara sig själva. Leo och hennes vänner Miriam och Noel använder friheten till att utmana gränser, denna sommar som luktar brandrök och undergång. Vad hinner de göra innan allt är för sent?

Till slut når branden byn och alla lämnar brådstörtat sina hus men Miriam och hennes familj är inte med bland de som kommer ut. Nästan 500 personer saknas och befaras ha omkommit i elden. Länsstyrelsen har spärrat av området då gifter från fabriker och gruvor kontaminerat marken och grundvattnet. Av de tusentals personer som har evakuerats kan ingen återvända hem.

15 år senare jobbar Leo som forskningsassistent. Minnena av den stora brandkatastrofen plågar henne än. Trots alla ansträngningar har hon inte fått veta vad som har hänt med Miriam. Fast besluten att få svar lyckas Leo ta sig in i det övervakade området, hennes barndomsmarker. Bland knäckta vindkraftverk, trasiga studsmattor och faluröda väggar söndersprängda av växtlighet letar hon efter sanningen.

I Brandsommar möter vi en skälvande ny tid. Det är en berättelse om vänskap och förlust, och om obeveklig hetta i spåren av klimatförändringarna.

Genres: Swedish Literature, Dystopia

270 pages, Hardcover

Published May 20, 2024

Reviews

[Hipster-Noon]

Kort sammanfattning: Första och andra halvan smälter inte harmoniskt samman.

Första halvan är bättre än andra. Första halvan rör sig i verkligheten och man får en inblick i hur världen har förändrats socialt av klimatkatastrofen. I bakåtblickarna är det intressanta istället relationen mellan de tre vännerna Leo, Noel och Miriam. Denna halvan är bra skriven och väcker min nyfikenhet. Jag vill veta mer om både världen och personerna i den.

Andra halvan är för inåtvänd. Nu rör vi oss inte längre i verkligheten, istället verkar det som att vi tillsammans med Leo upplever någon slags hallucination eller vanföreställning. Historien tappar skärpan, enligt mig. Det blir för mycket fantasi och det känns som att författaren tog till det greppet för att bokens verklighet inte längre var tillräckligt intressant. I min åsikt hade det varit mycket mer intressant om en av två saker hänt: 1. Antingen är det som vi får läsa i bokens nuvarande version helt sant; det finns överlevare som svenska staten håller förtryckta i ett sjukt experiment för att undersöka effekterna av att bo i ett klimatkatastrofområde eller 2. Om man nu verkligen vill att Leo ska bli introspektiv och uppleva en slags kris i sin psykiska ohälsa så tror jag att det hade varit bättre om alla som inte hann evakuera faktiskt *är* döda. Miriam speciellt, och att det är Leos fel att hon är det.

Oavsett så blir historien svagare av att slutet kan tolkas som helt fiktionellt, det gör att det känns som att författaren inte har tilltro till sin egen förmåga att skapa något intressant eller värdefullt.

[L]

Det finns en bra handling och miljö som är både spännande och intressant, men för mig upplevs boken som alldeles för svävande. Den går aldrig in på detaljer, och det känns som att jag aldrig får veta tillräckligt mycket om världen de (numera) bor i för att bli tillfredsställd

[Frue_s]

Bra men så fruktansvärt otäck! Ett möjligt framtidsscenario?

[CoccoSohl]

Bokklubb. Så oväntat bra och spännande! Skickliga tempoväxlingar.

[Emelie]

Den var okej.
För mig är det viktigt att jag kan tro på logiken i den här typen av böcker (framtidsdystopiska). Nöjet försvinner om jag hela tiden ifrågasätter världen och hur den fungerar. Å precis som med många andra svenska böcker och filmer om temat så var det just det som hände. Det håller inte riktigt.
Dystopin känns lite som en halvdant uppritad backdrop till resten av handlingen.

Väldigt fint bokomslag dock.

[Fia]

Detta var så mycket mer än jag hade förväntat mig, och så annorlunda mot för vad jag trodde boken handlade om.
Känner mig oväntat berörd och tagen såhär direkt efter att ha stängt den efter sista sidan. Kommer nog bära med mig den här berättelsen ett bra tag.
Vacklar mellan 3 och 4 för jag är inte nöjd, hade velat ha mer!

[Carola]

Ännu en bok jag upptäckte av en slump. Den är helt okej, rätt spännande men av och till känns det som den riktar sig till relativt unga barn. Andra delar är bättre, då de känns mer genomarbetade.
Leo och Miriams relation låter inte som den var helt hälsosam, men det är ju ofta så i den åldern. Att Leo inte kunnat släppa Miriam kan jag förstå, att förlora sin bästa vän på det sättet, i den åldern... det är klart att det tär på en person.
Något jag saknar är mer om hur Leos och Noels relation var, och även blev. Den känns som den glöms bort lite. Kanske till förmån för att visa sig tolerant och visa att Leos känslor för Miriam var så pass starka som de var. Men jag kan ju tycka att relationen till Noel ändå borde fått finnas med mer, i vart fall den som kom efter branden.
När det gäller Leos äventyr är det svårt... det beskrivs som att det hon upplevde var verkligt, men jag lutar nog ändå åt att det var en hallucination framkallad av feber, gifter och annat. Jag har svårt att tro att man skulle välja att tvinga människor att stanna kvar i ett så pass kontaminerat område och samtidigt skicka in egen personal för att ta prover, utan att inse att personalen någon gång kommer möta några överlevare.

Betyg: 6/10

[Milla Pettersson]

Gillade början jätte mycket, typ första halvan, jätte spännande. Lite väl verklig känsla dock för läste den när det var som varmast på sommarn och man hörde också om bränderna i Europa samtidigt. Vet inte om jag rekomenderar den upplevelsen eller inte.. 😗 sedan blev det lite långtråkigt men slutet var bra, dock lite underwhelming, hade förväntat mig nått större men ändå bra slut. Gillar att det är en dystopi men väldigt verklighetsbaserad och hur den tar upp de viktiga frågorna med klimatet, den ökande växthuseffekten och överkonsumtion osvosv. Och relationerna mellan karaktäererna är intressanta och bra också. Sedan gillar jag verkligen hur författaren beskriver saker, man kommer verkligen in i den världen, det är väldigt fint beskrivet. Yeah! Recomenderar iaf 🙏 rekomenderar inte om du inte vill få klimatångest 🥀

[Erica Pettersson Juntti]

Första halvan var otrolig! Tyvärr planade berättelsen ut för tidigt iom det förändrade greppet i andra delen. Gjorde att andra halvan av boken saknade en spänning som behövts för att den skulle kännas som 5/5. Jag är lite förvirrad över målgruppen - ibland kändes den som en ungdomsdystopi, ibland inte? STARK 3a får den av mig iaf.

[Caroline]

Helvete. Förväntade mig inte att gråta av den här boken men drog av den på 3-4 timmar och ligger nu här med huvudvärk pga gråt.

Oklart om redigeringen är dålig eller om det är ett stilgrepp men det störde mig att det saknades skiljetecken ibland.

[Mattias Sandström]

En i raden av de svenska klimatdystopierna man läst som inte räcker hela vägen. På samma sätt som många andra börjar även Brandsommar bra och har lite intressanta tankar kring ett framtida samhälle men blir sedan mest en ... feberdröm.

[julia]

Av någon anledning blev denna lite trögläst för mig, kanske för att jag inte riktigt visste var den skulle leda. Gillade slutet dock, tycker särskilt om konceptet ”opålitlig berättare”. Också en viktig bok att läsa!

[Alfie Kaminsky Winder]

Blir så frustrerad när en bok börjar riktigt bra men sen bara går åt fel håll? Första delen var SÅ bra, andra delen inte alls lika bra och slutet gör mig mest frustrerad. Sammanslaget helt ok bok, men synd när den hade mer potential?

[Tabita]

3.5

[Erland Berg]

Spännande bok om en skrämmande framtid.

[Alma]

jag blev lite rörd ja

[Jenny Lindqvist]

Ok. Påminner om Nattavaara och samtidigt om Utopia. Lite av en blandning av dessa två dystopier.

[Emelie Sveding]

Spännande och otäck dystopi. Men man vill ju veta mer!! Kändes som ett ganska flummigt avslut när det fanns en bra premiss och uppbyggnad i början😓

[Alicia J]

Denna bok hade otroligt fina karaktärsskildringar. Relationerna upplevs som realistiska och porträtteringarna likaså. Vänskapen mellan tonåringarna Miriam och Leonora får mig att tänka tillbaka till en lika intensivt tonårsvänskap med starka kontraster mellan högt och lågt och där jag själv var i Leonora sits. En lika delar toxisk som glädjande vänskap.
Något som Sahlström lyckas extra bra med är att presentera en verklighet inte alltför långt ifrån vår samtida, med ett uns av dystopi i smeten.
Slutet får läsaren att reflektera över vad en precis precis läst. Var allt en dröm? Eller skedde det på riktigt?
Varför lyckas Leonora aldrig släppa taget av Miriam? Fanns det mer där än bara vänskap? Varför låste Leonora in Miriam i ladan? Vad hände egentligen med de 600 personerna som försvann? Varför skulle samhället utanför ville hålla personer fångna i ekobyarna? Vilken påverkan hade Anton egentligen på Leonora?
Mycket tankeväckande och spännande bok!

[Beata Stigmarker]

Läste under regniga sommardagar och kände mig lite tacksam över regn. Helt klart.