Juni 1714. I närheten av sockengränsen mellan Järfsiö och Dilsbo i Hälsingland. Kronolänsman Erik Forsbeck och hans kollega Petter Lundman beger sig upp till Piparvallen där en hemkommen soldat tagit en stuga i besittning. Väl framme möts de av uppjagade vallpigor som hittat en ung pojke dränkt i Stormyrtjärnen.
Det viskas om trolldom och om släkter som ligger i bitter fejd. När ett nyfött barn hittas dött i en kallkälla, och en slagbjörn börjar härja runt vallen blir Forsbeck tvungen att stanna. Gamla synder gör sig påminda och snart befinner sig Forsbeck insnärjd i en härva av konspirationer och ond bråd död.
Vad är det för ondska som rör sig i allt snävare cirklar runt Piparvallen? Är det en vettlös soldat, män på jakt efter blodshämnd, eller någonting betydligt allvarligare?
Erik Nilshammar härstammar från byn Hovra i nordvästra Hälsingland. För tillfället rektor och veckoboende i Söderhamn, men den fasta punkten är författartorpet Jeansveds i Färila.
Erik Nilshammar debuterade som romanförfattare 2016 med boken “Apokalypsen i Storå”, den första delen i en trilogi om Storå-Tarzan och folket på Vidderna. Ett galopperande glesbygdsepos med människor och skrönor i Arto Paasilinnas anda. Trilogin fullbordades med Döden på Vidderna (2017) och Kungen av Gomorra (2018).
Det stora pågående projektet är en bokserie om sju historiska kriminalromaner där man får följa kronolänsman Erik Forsbeck i det tidiga 1700-talets Hälsingland. En tid präglad av krig, missväxt, svält, sjukdomar och ond bråd död. Den inledande romanen ”Kråkmorsdalen” gavs ut 2022 och den andra delen ”Ringfuru” utkom 2024. Den tredje delen ”Orsjöodjuret” släpptes till jul 2024. I december 2025 kommer så den fjärde delen i serien betitlad Rôtfeber.
Nilshammar har även skrivit novellsamlingarna “Gammelgrav” (2020) och ”Sömnsveden” (2023) med berättelser inspirerade av folktron och mystiken i Hälsingland. Dessa skymningsrysare finns också utgivna i poddversion under namnet Podden Gammelgrav.
I Nilshammars författarskap är Hälsinglands geografi och natur påtagligt närvarande, liksom den berättartradition som finns i landskapet med starka personporträtt och livfulla berättelser. Folktron, mystiken och galenskapen är andra återkommande byggstenar i de verklighetstrogna, men fantasifulla och spännande berättelserna.
Väl sammansatt historisk deckare där det som först troddes va en husbondes hämnd på en förrymd dräng visade sig ha större och mer invecklade motiv än så.
Författaren behandlar den språkliga delen alldeles utmärkt, tidstypiskt och med gällande regler för tilltal och uttryck. Att läsa Nilshammars texter är som att förflyttas bakåt i tiden.
Liksom sina nutida kollegor har även kronolänsman Erik Forsbeck en del hemligheter i sitt bagage, vilken en av dem kommer i dagen i denna bok. Och trots att ingen av personligheterna i berättelsen är särskilt sympatisk får man ändå tillstå att de både har goda och dåliga sidor.
Det finns inte så många böcker som Ringfuru och Kråkmorsdalen och det är synd, för det här gamla svenska känns betydligt mer eget och unikt än mycket av det som skrivs idag. Det är så otroligt välskrivet och var perfekt att läsa ute i stugan nu i sommar. Jag fick lite samma vibbar av den här bokserien som jag fick när jag såg filmen The Pale Blue Eye från 2022. Så är man sugen på att läsa en lite mörkare deckare som utspelar sig i Sverige under 1700-talet så är det här något för dig!
Minst lika bra om inte kanske rent av lite bättre än den första boken. Och det vill inte säga lite då den var fenomenalt bra. Älskar när man upptäcker en helt ny författare som man knappt har hört talas om innan och det visar sig att man har hittat någon som verkligen besitter talang i det skrivna ordet.
Den här bokens handling höjde min puls mer än en gång under mitt läsande av den och jag fann den väldigt spännande och bra.
Jag älskar verkligen tidsperioden den utspelar sig i och att dess handling är förankrad i den svenska folksjälen. Just att man kan, trots att man inte var påtänkt när bokens handling utspelar sig, trots allt kan känna igen sig i den svenska historia och geografi som utgör bokens fond.
Det här är bok som jag hade kunnat slukat och som jag kanske borde ha gjort det med. Men jag ville inte att den skulle ta slut så jag tog lite längre uppehåll i min läsning för att dra ut på min läsupplevelse och under dessa uppehåll så tänkte jag mycket på det här boken och den föregående. Vad jag hade läst, vad som skulle hända härnäst och framförallt vad som väntar mig i dom böcker i serien som jag har kvar att läsa.
Det är lite av en ynnest att få upptäcka ett nytt författarskap på det här sättet. Något nytt, fräscht och väldigt läsvärt.
Det börjar lite trevande och jag tar små steg framåt i berättelsen innan den omfamnar mig. Jag är snart tillbaka i samma mysiga och mystiska känsla som jag minns från första boken i serien. Det är någonting särskilt med kronolänsman Forsbeck även om han vid en första anblick verkar både irriterande och motbjudande. Jag känner med honom, och min känsla växer ju mer in på djupet jag kommer honom. Forsbeck är komplex, men imponerande skicklig på sitt jobb. Jag känner att jag bitvis blir ett med honom; delar hans känslor och spanar efter ledtrådar. Spänningen byggs upp och slutet ökar i tempo, innan allt åter blir stilla.
Nilshammars "Kråkmorsdalen" (som av en händelse råkar vara första delen i den här serien) var en bok som överraskade mig som genuint bra och jag har, trots att det dröjt, sett fram emot uppföljaren. Och "Ringfuru" levererar på alla plan: bra story, bra karaktärer och en medryckande intrig som puttrar i bakgrunden. Den är som sin föregångare välskriven med detaljer som hör bokens miljö till. Trots att boken rör sig i ett begränsat geografiskt område så slutar den aldrig bli intressant, inte heller blir den någonsin seg eller långdragen. Och den lilla konspirationen som vi får ana här får mig att se fram emot nästa bok. Om jag får chansen att läsa den.