Om verb vore medborgare, vilka skulle styra landet? Varför är particip som lustiga krabbor och vad är likheten mellan preteritumsystemet och Stålmannen?
Detta är boken för dig som älskar grammatik eller vill lära dig att älska det. Använd den istället för en skolbok för att lära dig om konjugationer och tempus, ta fram den på en dejt när samtalsämnena sinar eller ha den som bildande toalettlektyr. En sak är säker. Det här är grammatik som du aldrig har sett den förut.
Sara Lövestam är författare, radioröst, krönikör och lärare i svenska för invandrare.
Jag är smått förälskad! En bok du skrattar högt åt vid mer än ett tillfälle. För den som vill bli nykär i språk! Med det tillkommer garanterat att du faller för Lövestam(s humor).
Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival får jag möjlighet att läsa de medverkandes böcker, och Sara Lövestam är en av de som kommer till Sigtuna den 5 maj. Hon kommer att medverka vid tre programpunkter, bland annat vid ”Grammatik till frukostkaffet” på Stora Brännbo konferens och hotell i Sigtuna.
Jag har läst de här två pedagogiska och humoristiska små grammatikböckerna av Sara Lövestam. De är roliga, tro det eller ej. Jag skall ge exempel på hur författaren redogör för hjälpverb:
”Alla som har barn, har varit barn eller över huvud taget lever, känner till att skillnaden mellan jag städar och jag ska städa kan vara helt avgörande för städningens själva existens.”
Små är de också, inte mer än 14 x 19 cm, vilket gör att man förmodligen inte avskräcks av dem, som grammatikböcker annars kanske kan göra. Själv blev jag inte skrämd av grammatiken i skolan, jag tyckte att det var väldigt intressant och roligt. Däremot lärde jag mig inte alla språkliga regler och begrepp, utan gick mest på känsla. Det fungerade bra för mig, men gör det litet extra roligt att läsa de här böckerna nu i vuxen ålder.
Främst är böckerna förstås lärorika, på ett lättfattligt sätt. Vi får lära oss varför det heter en muffins – flera muffins, och att julsånger ofta innehåller gamla pluralformer av verb, som exempelvis ”vi komma från pepparkakeland”, ”stjärnorna på himmelen de blänka”, ”se då krypa alla tomtar upp ur vrårna”.
Om du inte vill missa ett enda avsnitt av programmet Språket i P1 och antingen fnissar glatt åt, eller blir upprörd över, hur vissa använder reflexiva pronomen i tredje person singularis, alltså om man skall använda de eller dem, då tror jag att de här böckerna är som klippta och skurna för dig!
I slutet av boken får vi lästips, till bland annat Svenska Akademiens grammatik uppdelat i fyra band. Lövestam ger exempel på hur det då kan låta:
”Det kausativa verbet anger att subjektsreferenten är orsak till eller föranstaltar en aktion som anges i en underordnad narrativ eller konsekutiv sats eller med ett nomen actionis eller qualitatis”.
Ni gör ju som ni vill, men för min del väljer jag att läsa Sara Lövestams grammatikböcker! Tredje delen i serien kommer i september, då handlar det om ordföljd.
Fan, jag som trodde jag var bra på grammatik. En rolig sak jag inte tänkt på innan är att alla nya verb på både svenska och spanska är -ar verb så instagrammar=instagramar.
Ibland är det skönt när saker är precis som förväntat. Den här boken var rolig, genial, inspirerande, tramsig och faktiskt en bra kraschkurs för att damma och fördjupa de gamla grammatikkunskaperna.
Språket i P1 möter samtida feministisk serietecknare. Perfekt för mig som har ett latent men outforskat grammatikintresse.
Inte trodde jag att det kunde vara kul med grammatik, men där hade jag fel. Författaren skulle göra succé på vilken lektion som helst. Tur att det finns fler.
Det är inte min sorts humor, men det är ett lättsamt sätt att förstå grammatik. Har läst delar av den om och om i flera år, men nu har jag faktiskt läst hela boken för första gången.
Om man nån gång ska läsa en bok om grammatik, så ska man läsa denna! Oavsett om intresset uppkom under en särskilt het debatt runt matbordet om det heter imperfekt eller preteritum eller om det är en livslång kärlek till att finna mönster och system i det svenska språket så är detta en bok värd att läsa. Dels för att den förklarar massa saker på ett relativt enkelt sätt och dels för att det är en rolig bok.
Länge har jag velat läsa flera av den här författarens böcker och nu var tiden äntligen inne. Även fastän jag är väldigt intresserad av grammatik trodde jag aldrig att jag skulle le och skratta mig igenom en bok på ämnet. Jag kan glädja mig åt att jag hade otroligt fel!
På ett helt underbart vis sätter Lövestam personlighet och känsla i orden hon skriver. Till och med de som bara är med för att underlätta inlärningsprocessen drar hon in i rampljuset (om endast för att kritisera dem, till exempel som parasit-hjälpverben).
I mellanstadiet fick min klass lära sig om verb och verbformer “för tidigt”, vilket jag klarade utmärkt då jag i den åldern hade väldigt lätt för mig i skolan. Men när vi i högstadiet gick in på samma ämne koncentrerade jag mig inte så mycket för jag tyckte att jag redan visste allt. Många saker i den här boken påminner mig om alla gånger något sades i skolan som jag inte helt förstod, och sedan tänkte “det kan jag kolla upp sedan” men aldrig gjorde. Bättre sent än aldrig!
Något av det bästa med boken är det lekfulla språket och alla ordvitsar. När jag läste boken kom tanken att jag verkligen måste rekommendera boken till min evigt ordvitsande pappa.
En annan sak jag tycker att hon lyckas väldigt bra med är att släppa in viktiga samhällsfrågor in i texten på ett väldigt naturligt sätt. Självklart är en bok om grammatik inte riktigt platsen för djupgående analys, men jag gillar verkligen hur hintar om författarens åsikter sipprar in i exempel och förklaringar.
Och sist men inte minst så har boken har ett inbyggt bokmärke - känns inte det underbart passande för en grammatikbok?
Jag kan varmt rekommendera denna bok till alla med eller utan språkintresse! Jag läste halva boken när jag hade migrän och det kändes inte för tungt överhuvudtaget, så känn ingen oro över det.
Jag såg en intervju med Sarah Lövestam på Utbildningsdradions webb-tv för ett bra tag sedan där de samtalade kring hennes bok och processen runt den. Och jag kommer inte ihåg riktigt hur hon formulerade sig nu, men hon sa något i stil med att: ”Grejen med verb”, var någonting hon skrev på när hon fastnat i sitt ”riktiga projekt”. Någonting hon klottrade med på sidan av för hennes eget höga nöjes skull. Någonting som hon till en början inte hade en tanke på skulle bli en bok. Och det här märks när man läser ”Grejen med verb”, glädjen kommer verkligen fram och hennes brinnande intresse för språket smittar. Jag läser faktiskt en bok om verb från pärm till pärm och tycker att det är om inte roligt så åtminstone småtrevligt. Det är ett rätt högt betyg för mig och den typen av läsande.
Och kanske är det inte heller tänkt att man ska läsa boken på det här sättet, men bara att det är möjligt utan att drabbas av svårartade ticks säger det mesta. Och möjligen kommer jag att återkomma för att lite mer fokuserat bläddra bland deponensverb, verbfraser och annat. På det där sättet som man gör med de mer dammiga böckerna. De där som innehåller saker om verb och grejer.
Slumpstycket: Det är ändå uppenbart, att om verb skulle fortplanta sig på något sätt, så skulle de göra det med adjektiv.
Helt underbart nördig, intelligent, rolig och lagom bitskt subversiv redogörelse för hur grammatik fungerar. Eller om man så vill, hur vi berättar vad vi gör - med, mot, av, för, i, eller bara lite intransitivt i allmänhet sådär, världen och varandra. Skarpt och lekfullt som en Tage Danielsson filtrerad genom queerteori. Den som kan reglerna kan skriva nya.
Den här helgen har Bokpalt grottat ner sig rejält i det som eventuellt blir grammatikälskarnas bibel 2014: Sara Lövestams Grejen med verb. Vad är grejen med verb? Och bryr vi oss egentligen särskilt mycket?
Mycket bra, rolig och högst användbar bok om verb. Det kan förvisso tyckas vara ett ganska tråkigt ämne, ja, i alla fall i skolan - men på något sätt lyckas Sara Lövenstam få boken att bli riktigt intressant! Riktigt läsvärd, och nu hoppas jag på fler böcker i samma stil.