Roman om Helena Henschens farmor Signe Thiel, född 1885 och dotter till den kände bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel.
Som ung kvinna i sekelskiftets Sverige revolterar hon mot sin far och sin uppväxt. Hon är borgardottern som syns i Stockholmsvimlet med anarkister och blåstrumpor och rör sig i kretsen runt Ellen Key. Under andra världskriget öppnar hon sitt hem för judiska flyktingar och inför hotet om en tysk ockupation av Sverige deltar hon i arbetet med en svensk motståndsrörelse.
Men hennes drivkraft är också kärleken. Hon får sex barn, gifter sig och skiljer sig två gånger och inleder sedan ett livslångt och passionerat förhållande med den tyske hjärnforskaren Oskar Vogt, på 1920-talet Berlins mest efterfrågade hypnotisör.
Signe dör 1969. I hennes testamente finner man önskan att det på gravstenen ska stå: Hon älskade.
Helena Henschen was a Swedish designer and writer. Born and raised in Stockholm, she worked as a graphic designer, achieving success as an illustrator of children's books. She co-founded the famous design company Mah-Jong.
Efter att ha fullkomligt älskat Henschens bok om de Sydowska morden så var förväntningarna rätt så höga innan jag började läsa den här. Om jag läst de i omvänd ordning kanske denna rating hade blivit mer rättvis, eftersom det inte går att komma ifrån att den här boken står i skuggan av hennes andra mästerverk. Men detta är fortfarande en bra bok, skriven enligt konstens alla regler.
"Hon älskade" handlar om Signe Thiels (författarens farmors) liv och uppväxt i Stockholm och Berlin under sekelskiftet. Egentligen är det mer utav en tidsskildring, där boken mot slutet handlar mycket om andra världskriget och dess följder. En spännande, otroligt mänsklig och vackert skriven skildring utav hur påverkat Sverige faktiskt blev krigsåren 1939 - 45, "neutraliteten" till trots. Dessutom hade Signe relationer med en man, Oskar, som drev hjärnforskningsinstitut i Berlin (och granskade tunna skivor av Lenins hjärna). Boken skildrar även till stor del detta, och hur deras kärlek trots enorma hinder levde åren igenom. Dessutom har Oskar redan en fru som han inte lämnar. Det hela blir ett smakfullt skildrat kärleksdrama, där det mesta går att utläsa "mellan raderna." Så otroligt snyggt!!
Ja, skildringarna är skickliga och spänningen gjorde ibland att boken var svår att lägga ifrån sig. Ändå känner jag att den emellanåt blir lite tafatt, lite spretig. Den röda tråden löper liksom inte boken genom på något sätt och den yviga blandningen mellan faktabaserade händelser och fiktion gör att jag inte kan låta bli att undra. Hände den här delen verkligen på riktigt? Hur kan Henschen veta det här? Eller gör hon det, det kanske är ren fiktion? Vissa delar är baserade på gamla brev, testamenten och dylikt, men mycket är djupt personligt och samtidigt fiktivt. Med "I skuggan av ett brott" (läs den!!!!) i förgrunden bleknade denna historia eftersom den andra kändes mer väl underbyggd. Den första och sista delen av den här boken kändes lite som olika böcker. Men men, den följde ju trots allt en kvinnas hela liv. Att en bok som följer en människas födsel till död blir lite spretig är väl att vänta. Lite som att se en dokumentär.
Vill dock ge stor eloge till de författare som skriver om kvinnoöden!! Älskart'!
Henschen berättar om sin farmor Signe Thiel, som levde ett mycket innehållsrikt liv. När hon var relativt ung övergav fadern familjen och gifte om sig. Signe själv var gift och skild två gånger, fick sex barn och slutligen vad jag förstår ett lyckligt förhållande med en gift man. Under Andra Världskriget arbetade hon mycket för att hjälpa flyktingar. Och var (bl.a.)engagerad i Fredrika Bremerförbundet. Definitivt en person man gärna vill veta mer om. Men det här är tyvärr ingen regelrätt biografi utan en roman med verklighetsbakgrund. Boken är relativt lättläst, även om jag fann den lite rörig. Hur som en intressant person.
Jag hade faktiskt aldrig hört talas om varken Helena Henshcen eller familjen Thiel när jag hittade denna bok på biblioteket. Baksidestexten, om en kvinna som gjorde uppror mot sin borgerliga uppväxt och istället engagerade sig i kvinnorörelsen, fångade mig. Att läsa om kvinnoöden är alltid lockande.
Signe Thiel är författarens farmor. Född en i känd, men för mig okänd, familj i slutet av 1800-talet. När hon dog, 1969, hade hon skrivit i sitt testamente att orden ”Hon älskade” skulle skrivas på hennes gravsten, det var så hon ville att hennes liv skulle minnas. Att kärleken var Signes drivkraft i livet var inte uppenbart. I sin ungdom kändes det som om hon drevs av att komma bort ifrån sin bakgrund, pappan främst, och vägen dit var att gifta sig. På äldre dar kändes det mest som om hon inte ville vara ensam. Och den där kvinnokampen som annonserades på baksidan kändes mest som en parantes.
Det är för mig lite olustigt att läsa romaner om riktiga personer. Inte bara för att det inte riktigt går att avgöra vad som har hänt och vad som är konstnärlig frihet, men också för att dessa riktiga personer ges tankar, känslor, uttryck och funderingar som ingen kan veta om, oavsett hur mycket research som görs. Vill jag att kommande generationer ska tolka mina brev och ge mig känslor jag kanske aldrig har haft? Olustigt som sagt.
Boken är spretig, vet inte riktigt vad den vill. Vill den fokusera på att Signe älskade, eller vill den fokusera på hennes gärning? Hennes gärning att hon tog hand om flyktingar under andra världskriget, att hon var engagerad i Fredrika Bremer-förbundet, att hon stöttade kvinnor i dåliga förhållanden. Det nämns, men känns som ett större arv för eftervärlden att vilja veta om, än hennes förhållande med en gift man. I den senare delen av boken, som utspelas under andra världskriget, är det intressant att läsa om livet i Sverige under den tiden, men samtidigt blir Signe här en mindre bifigur i romanen om hennes liv.
Språket är målande och vackert, men det räddade inte boken för mig. Signe framstod, tyvärr, som en uttråkade borgardotter, van vid att få som hon ville. Jag kunde inte ta henne till mig, kanske för att min släkt på denna tid levde i en väldigt annorlunda värld, om än i Sverige, än Signe. Jag hade velat veta mer om Signe och hennes gärning än att ”hon älskade”. Det är också synd att det var så hon såg på sig själv, i relation till männen i sitt liv.
Första hälften är mycket bra, levande miljö- och tidsbeskrivningar. Hon har gjort det igen tänker jag, men nej. Bilden av Signe bleknar, andra träder fram, främst författarinnans far och så tiden själv, före och under andra världskriget. Hur det var i Tyskland och Sverige för judarna. Men jag har hört det berättas förut och många gånger. Hjärndoktorn, han med Lenins hjärna i en burk, som ska identifiera var geniet sitter, Oskar, spelar i den här berättelsen en mycket undanskymd roll. Att Hon Älskade märks inte.
Barnbarnet utgår från dagboksanteckningar, brev, fakta och möjligen samtal för att beskriva ur dåtidens perspektiv om Signe Thiel, uppvuxen i rik förnäm familj men pappan lämnar dem för barnflickan. Hur hon dras emellan som barn och sen upprepar samma beteende som vuxen. Samtidigt som nazismen och andra världskriget pågår och judar räddas - och ibland inte. Intressant berättelse men inte så fängslande skriver, tyckte jag (på det humör jag var då iaf)
I thoroughly enjoyed this book about life in Stockholm and Berlin leading up to and during World War II. The personal relationships of the author's grandmother reflect on the growth of the women's rights movement in Sweden. Well written, engaging and interesting historical perspectives concerning Jewish life in Scandinavia at this time. Unfortunately, I do not think it is translated into English.