”Angela var som en exotisk cocktail i en småstad där folk var vana vid mellanöl. Maria var inte ens mellanöl, snarare ett ljummet glas mellanmjölk i skolmatsalen.”
Året var 1989. Ett liv senare flyttar Maria Stener tillbaka till den lilla staden Sandinge med sin tonårsdotter Tilde. Snart börjar någon ringa till henne på natten från ett okänt nummer. När dottern sedan upptäcker en död kvinna i solariet på det lokala gymmet blir det början på en uppgörelse med det förflutna. Inget tyder på mord, tills polisen finner ett skrämmande budskap. Mördaren verkar drivas av hämnd, och det blir bråttom att förstå varför innan fler faller offer. För att få hjälp vänder sig polisen till Lina Lantz, som lejts av ett säkerhetsbolag för att skydda ägaren till gymkedjan, den förmögna svenskamerikanen Joey Wulf. Uppdraget blir svårare än Lina kunnat föreställa sig. Kan hon riskera sitt liv för en man hon avskyr? Och är det han som behöver skyddas från omvärlden eller tvärtom?
Solvargen – en deckare om hämnd, vänskap och brustna 80-talsdrömmar – är den fristående uppföljaren till Anna Breitholtz Monséns rosade debut Stranden och uppföljaren Slottet. Serien om Lina Lantz, hennes egensinniga morfar och färgstarka polisen Madde utspelar sig i och kring det fiktiva kustsamhället Sandinge, där den före detta polisen Lina Lantz öppnat katthotell. Deckarna, som kännetecknas av både svärta och värme, handlar inte sällan om att finna sin egen väg.
Betyg: 4 av 5 - Den här boken, Solvargen, är den tredje boken i serien om Lina Lantz i Sandinge. Dom två första heter Stranden och Slottet. Jag har läst dom båda, och tyckt att dom båda två var bra. Och det tyckte jag även om den här boken. Jag gillar huvudpersonerna och miljöerna, och böckerna är välskrivna. Tycker även om dom nostalgiska återblickarna till åttiotalet. Kan rekommendera bokserien, och jag kommer att fortsätta att följa den. Jag lyssnade på boken, i 1,25 hastighet, som var inläst av Katarina Ewerlöf. (Hon är inte en av mina favoriter, men ändå helt okej).
När kommer nästa bok? Åh, det här är en serie som jag länge har velat läsa utan att det riktigt har blivit av. Så när jag nu fick "Solvargen" var det bara att sätta igång.
"Solvargen" är den tredje boken i serien om Lina Lantz, en före detta polis som nu driver ett katthotell i det fiktiva kustsamhället Sandinge. Jag hade inga som helst problem med att hänga med i handlingen trots att jag inte har läst de två tidigare, men som vanligt hade det säkert varit ännu bättre om jag hade gjort det. Sandinge ja, det är ju en stad som är inspirerad av Ängelholm, staden där jag bor. Sådant gör ju att det blir extra kul att läsa då man känner igen gator, affärer mm.
Boken är mycket välskriven och Anna Breitholtz Monsén har vävt samman aktuella samhällsproblem och mörka ämnen med värme och humoristiska inslag. Det är spännande, bra driv, tvära kast och oväntade vändningar. Såväl karaktärer som miljöer är välutvecklade och skildras på ett mycket levande sätt. Boken utspelar sig i nutid och under 1989, det sistnämnda blir en riktig nostalgitripp för mig som var tonåring då och jag älskar att läsa om olika TV-program, läppglans med olika smaker, tidningen Starlet, klädmärken och andra tidsmarkörer.
Vill du läsa en fartfylld och välskriven deckarserie ska du leta upp böckerna om Lina Lantz.
Jag började lyssna på denna men en tredjedel in var jag så frustrerad på Linas mesighet att jag valde att läsa resten då jag läser fortare än jag klarar av att lyssna. Lyssnade på 1,4 hastighet fortare klarar jag inte av. Jag gillar dock Katarina Ewerlöv som uppläsare.
Men boken i sig blev ingen favorit hos mig. Jag stör mig på att Lina så fort (bara på nån dag) blir så påverkad av en narsicisst... Visst kan dom dupera en men inte direkt. Med Linas bakgrund inom polis och personskydd lär det knappast varit första gången hon stöter på en heller. Lite långsökt intrig men jag kunde absolut inte komma på vem mördaren var. Jag kom på vem hans partner var och hur det hängde ihop mot slutet. Men inte hans identitet. 📚📚📚 Ändå för att jag blev irriterad tyder väl ändå på att man beskrivit nåt bra 😊
What happened? The first book in this series was one of the best crime fiction debuts I've read. The second was good too and I seriously though ABM was on her way to become Sweden's next international export success. But this third one is a jumbled mess, in almost every way you can think of.
And on top of that - if someone was to give me a dollar for every perp in Swedish fiction that turned out to be a right-wing loner nazi I would by now probably have more dollars than there are actual nazis - I didn't expect the author to solve a writer's block (if that's what it was) and resolve to such a cheap solution when the first two books had shown such promise.
Kanske inte fullt lika bra som de två första. Bitvis är jag mest irriterad, främst på grund av de mansgrisar och det kvinnoförakt som får alldeles för stor del av handlingen. I övrigt är boken bra, den väver ihop dåtid och nutid till ett bra sammanhang.