Det er sensommer, det er varmt, og forberedelsene til det årlige krepselaget er i gang på Hovenäset. August og Maria har blitt foreldre til en jente og nyter det nye familielivet. Men rett ført festen skal begynne, blir et eldre ektepar funnet hardt skadd i huset sitt. De har bodd på Hovenäset i femti år og er godt likt i det lille lokalsamfunnet.
Maria blir ansvarlig for etterforskningen, men det er også noe som skurrer i etterforskningsgruppen. Hva er det kollegaen Ray-Ray skjuler? Hvem har villet skade det gamle ekteparet og hvorfor? Saken viser seg å skjule en mørk hemmelighet.
Kristina Ohlsson is a political scientist and until recently held the position of Counter-Terrorism Officer at OSCE (the Organization for Security and Co-operation in Europe). She has previously worked at the Swedish Security Service, the Ministry for Foreign Affairs and the Swedish National Defense College, where she was a junior expert on the Middle East conflict and the foreign policy of the European Union. Kristina lives in Stockholm.
Alltså August är en sådan otrolig karaktär, hade fortsatt läsa serien bara för att få veta mer om honom och hans liv, oavsett vilka mord som sker i "bakgrunden". Spänningen i böckerna gör dem naturligtvis inte sämre.
Planuota trilogija apie Augustą Strindbergą baigėsi, kai "Šešėlyje" galutinai išsprendžiama Lidijos Broman byla. Tačiau skaitytojų (tarp jų esu ir aš) noras sužinoti, kaip toliau sekasi Augustui ir Marijai Huvenesete, – ne. Kol švedai nekantriai laukia balandžio 28 d. ir penktosios dalies, balandžio pradžioje aš ramiai perskaičiau ketvirtąją – "Gyvybės ratas" – lietuviškai.
Autorė neeksperimentuoja ir pasiteisinusio recepto nekeičia: • romane yra keletas siužetinių linijų. • romane yra nusikaltimas, su kuriuo susiję Huveneseto gyventojai, ir dabartinis nusikaltimas veda prie dar didesnio nusikaltimo praeityje (). Nors paslaptis, kodėl mažame miestelyje, kur visi viską žino, yra tiek daug didelių paslapčių, kurių niekas nežino, vis dar išlieka. • romane yra romanas. Kadangi Augusto ir Marijos meilės linija jau kaip ir išsemta (ta prasme, kad viskas jau aišku: vienas kitą įsimylėję iki ausų, turi nuostabią dukrelę, tik Augustas vis dar niekaip nenutaiko laiko pasipiršti), Gunaras ir Emi irgi jau gyvena kartu, todėl šiame romane į meilės žabangus patenka ). • policinis detektyvas pasakojamas iš kelių pusių, gale viską suvedant į vieną. Svarbias detales skaitytojai dažniausiai sužino anksčiau nei policininkai, tačiau autorė naudoja ir erzinantį triuką: veikėjas pamato nuotrauką, kurioje yra – neįtikėtina!.. O kas ten yra pasakoma tik po kelių skyrių. Ir, be abejo, Augustas nesistengdamas, tačiau vis tiek gauna informacijos, kuri padeda atskleisti nusikaltimą
Nesikeičia ir ingredientai: simpatiški veikėjai (Augustas ir Marija, Gunaras ir Emi, Henrikas), puikiai didinama įtampa, greitai ir pagauliai verčiami puslapiai. Tiesa, labai sumažėjo humoro (prisimenu tik Gunaro vizitą pas gydytoją, 273-278 p.), tačiau labai daug gerumo ir švelnumo (pagrindinė priežastis – dukrelė Sofija).
Be anksčiau jau minėto kabliuko kitam (kitiems?) romanams įvedama nauja intriga – asmeninė Augusto Strindbergo (šito – buvusio finansininko, o ne rašytojo) istorija: )...
This entire review has been hidden because of spoilers.
Knyga vietomis naivoka, bet vis vien negali atsitraukti. Įdomu kaip toliau susiklostys buvusio finansininko Augusto Strindbergo gyvenimas. Įsimintini ir kiti veikėjai: Rėjus Rėjus, Marija, Henrikas ir, aišku, įkyruolis Gunaras.
O pats nusikaltimas? Visa ta šeimynėlė įtartina buvo iš pat pradžių: tiek senelis, tiek močiutė ir sūnaitėlis Magnusas su žmona Luvisa. Kiek toli viskas gali nueiti per tuos abejinguosius, kurie matė, girdėjo (nenorėjo girdėti). Kiek sugadintų gyvenimų ir nieko jau neištaisysi. Per vėlu.
Labai suintrigavo paties Augusto gyvenimo paslaptys, prie kurių dar tik bandoma prisiliesti. Bus kažkokia paslaptinga įvaikinimo istorija ar kažkas panašaus. Pažiūrėsim, pamatysim...
Älskar denna serie främst pga att hon skriver med ett bra språk och för historien framåt på ibland oväntat sätt. Tycker också väldigt mycket om karaktärerna i denna deckarserie.
Kristina Ohlsson tillhör mina favoritförfattare och jag har läst alla hennes spänningsromaner för vuxna. Frälsarkransen stod på min lista för att läsa så vid ett besök på biblioteket passade jag på att låna den.
Serien om August Strindberg kan ge intrycket av att vara ”cosy crime” eftersom de återkommande karaktärerna är trevliga och får faktiskt uppleva positiva saker i sitt liv. Men historien som berättas i Frälsarkransen är djupt obehaglig, och som läsare blir man berörd och ledsen. Bitvis är den jobbig att läsa, men Kristina Ohlsson guidar läsaren varsamt igenom det obehagliga. Det är många trådar, men allt sys ihop på ett skickligt sätt.
Språket i Frälsarkransen flyter bra, och jag har läste Frälsarkransen på två dagar under påskledigheten. På något sätt känner jag mig trygg med Kristina Ohlssons sätt att berätta, och jag tycker allt mer om August Strindberg, Maria och förstås Ray-Ray. I Frälsarkransen får man veta mer om bl.a. honom och kollegan Vendela . Karaktärerna är väl tecknade, i synnerhet så känner jag för den unga pojken Lucas som är barnvakt åt Marias och Augusts dotter Sofia.
Miljöskildringarna är sådana att jag gärna skulle besöka Hovenäset (och bilderna på Kristina Ohlssons instagram bidrar). Det enda jag undrar är hur många mörka hemligheter som Hovenäset kan dölja utan att det blir för mycket.
Nästa del, Nattankare, har precis kommit ut. Den ska jag läsa.
Kristina Ohlsson tar oss återigen med till det lilla idylliska samhället Hovenäset på Bohuskusten där vi får återse huvudpersonen August Strindberg och hans familj och vänner.
August och hans älskade sambo är lyckliga i sitt nya liv som småbarnsföräldrar. I sensommarvärmen planeras nu en en kräftskiva tillsammans med goda vänner. Men som i tidigare böcker visar det sig att Hovenäset inte är så idylliskt som det verkar utan att det lurar flera hemligheter under ytan.
Frälsarkransen är en välskriven och spännande roman med flera intressanta karaktärer och miljöskildringar. Förutom en spännande mordgåta bjuder historien på intressanta sidospår med hemligheter och intriger som bidrar till att öka på spänningen.
Jag kan rekommendera hela Strindberg-serien för dig som inte har läst den. Böckerna är en perfekt blandning mellan idylliska miljöer, kärlek, mord och mörka hemligheter.
4,75 Återigen riktigt bra. Denna serien har verkligen varit otrolig, älskar Kristinas sätt att skriva på. Här fick vi verkligen följa August och hans familj vilket var jättekul. Jag tycker genast att böckerna blir mer intressanta när barn är inblandande och jag älskar verkligen att vi följer så många personer. Själva mysteriet i boken var inte riktigt lika bra som de första böckerna men fortfarande bra.
Egentligen lite tidigt att bränna av en sommardeckare i maj, men ändå en mysig stund. August befäster rollen som idealmannen utan några egentliga fel. Maria är en űberpolis. Dynamiken ligger istället his bi-rollerna som Ray-Ray, Henrik, Vanessa mfl. Kriminaliteten i lilla Hovenäset når här nya höjder!
Obehaglig historia för att vara i en serie som jag ändå ser som ”mysrysare” och jag trodde att den inte skulle vara riktigt så förutsägbar som den ändå visade sig vara. Inte den bästa i serien och jag sörjer än att inte Martin Wallström fick/ville fortsätta läsa.
Strindbergo serija man stipri dviem dalykais - savo veikėjais (Augustas Strindbergas ir Marija, Gunaras, Rėjus Rėjus) ir vystomomis jų istorijomis bei, žinoma, detektyvine linija.
Ir šį kartą detektyvinis tyrimas nenuvylė. Nors kuria linkme jis krypsta buvo aišku gana anksti, bet vis tiek intrigos man pakako visam romanui.
Šioje dalyje su pagrindiniais veikėjais Augustu ir Marija yra viskas gerai, netgi labai gerai - jie susilaukė dukrytės, yra kartu, įsimylėję ir laimingi. Net buvo truputį keista, kad detektyvų autorius bent truputį "nepakankino" savo pagrindinių veikėjų kokiomis nors problemomis:) Todėl siužeto paaštrinimui teko įvesti naujų, tik prasidedančių meilės linijų (net 2), kurios turi gero potencialo ateityje. Kaip ir pagaliau užsimezgusi intriga dėl Strindbergo mirusių tėvų praeities (šykščios, bet pastovios užuominos ankstesnėse dalyse leido to tikėtis) - įdomu, kur tai nuves kitoje dalyje.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den planerade kräftskivan hos August och Maria blir inställd när det pensionerade paret hittas förgiftade i sitt hem. Maria som ingår i polisgruppen på ön måste jobba. En död och den andre medvetslös. Förgiftningen skakar om de boende på Hovenäset. För de kan inte förstå hur någon kan vilja det snälla paret något ont. Polisen nystar i det förflutna och hittar många olika trådar som kan ligga bakom. Samtidigt som en polis har ett förflutet som han inte berättar om. En spännande historia som ger många aspiranter på mördare under läsningens gång. Samtidigt får vi följa vardagen hos några av huvudpersonerna. Och till sist löser sig det mesta! En bra deckare för avkoppling!
Sisådär, tog väldigt lång tid innan man verkligen blev indragen i boken och var sugen på att fortsätta läsa. Mordet sker tidigt i berättelsen och ledtrådarna till ev mördare är basala och lite tråkiga. Ett plus är dock twisten på vem mördaren var, vilket lyfte boken lite mer från ett sämre betyg. Rätt nybörjare vänlig bok, hade kunnat blivit läst av en lågstadieelev. Man kände ingen inlevelse i boken eftersom det saknades mycket beskrivningar av person och omgivning, vilket jag gillar.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Was für ein unfassbar gutes Buch! Die originellen, einzigartigen Figuren und die ganzen Geschichten, die ineinander verwoben sind und dann noch das Setting. Eins der besten Bücher, das ich in diesem Jahr gelesen habe.
Blev tyvärr ganska besviken på den här delen. Inte lika stark och spännande som tidigare böcker i Strindberg-serien. Bitvis väldigt förutsägbar och alldeles för många schablonmässiga metaforer störde min läsupplevelse.
Men ändå. Författarens lägsta nivå är ändå hög jämfört med många andra deckarförfattares.
Själva deckarstoryn fungerar, men jag tycker att rakt igenom kändes karaktärerna som klichéer när de pratade om "vardagliga" ting. Det kändes krystat och onaturligt och förstörde läsupplevelsen.
Starker Schweden-Krimi . Mit SPÄTSOMMERTOD habe ich die aktuelle Krimireihe von Kristina Ohlsson fortgesetzt. Es ist der mittlerweile 4. Schwedenkrimi der August Strindberg-Reihe, die mir mittlerweile richtig ans Herz gewachsen ist. Damit hat Ohlsson sich in meiner Gunst wieder ganz weit nach oben katapultiert. Mit dem neusten Band hat sie diese Stellung auch absolut gerechtfertigt. . Zum Inhalt von SPÄTSOMMERTOD verrate ich gar nicht allzu viel. Ein älteres Ehepaar wird Opfer eines Giftanschlags. Maria Martinsson und ihr Team ermitteln wieder. Mehr muss man über den neuen Fall gar nicht wissen. Lest selbst. Mich konnte der Krimi jedenfalls vollauf begeistern. . Mit SPÄTSOMMERTOD liefert Kristina Ohlsson wieder ab. Der Krimi beinhaltet genau das, was ich an der Reihe so sehr mag. Ich bekomme wieder viel schwedisches Lokalkolorit mit. Diesmal wurde ich in einem heißen Spätsommer in Hovenäset und die Vorbereitungen des traditionellen Krebsfestes hineinkatapultiert. Ohlsson fängt die Gegebenheiten sehr atmosphärisch ein. Sie hat es geschafft, mich mitzunehmen und mir die Stimmung richtig gut zu vermitteln. Also auf ganzer Linie ein Pluspunkt für das Setting. . Besonders gut gefallen hat mir in SPÄTSOMMERTOD diesmal die starke Weiterentwicklung der Charaktere. Protagonist August Strindberg ist einmal mehr der absolut liebenswerte Dreh- und Angelpunkt der Handlung. Er ist inzwischen Papa geworden und will seiner Maria jetzt auch endlich einen Heiratsantrag machen. Allerdings kommen irgendwie die Mordermittlungen dazwischen. Noch besser als August haben mir in diesem Band aber die Ermittler Ray-Ray und Vendela gefallen. Die beiden haben mich im Verlauf der Handlung richtig auf Trab gehalten. Vor allem Ray-Ray gewinnt durch bestimmte Entwicklungen diesmal an Profil und Tiefe. Das hat mir sehr gut gefallen. Der Fall um den es diesmal in SPÄTSOMMERTOD geht ist hochgradig brisant und spannend. Die Ermittlungen nehmen diverse Wendungen. Ihnen zu folgen ist kurzweilig, unterhaltsam und spannend. Die Auflösung … huh, die ist schon harter Tobak, aber eben auch sehr stark. . Ihr mögt Krimis? Ihr mögt Schweden? Und ihr mögt beides in Kombination? Dann solltet ihr euch die August Strindberg-Reihe von Kristina Ohlsson auf jeden Fall mal anschauen. Ich bleibe hier jedenfalls definitiv weiter am Ball und freue mich schon auf den nächsten spannenden Fall des tollen Ermittlerteams.
3,5 Für den vierten Teil ihrer Cozy-Crime (?)-Reihe um den Second-Hand-Händler August Strindberg (ja, er heißt wirklich so) bricht Kristina Ohlsson mit dem bisherigen Muster und so ist es nach einem kleinen Zeitsprung wieder Sommer an der schwedischen Westküste. Bei August und Maria ist alles toll. Sogar Henrik ist tatsächlich anwesend und bekommt seine Auftritte, doch natürlich dauert es nicht lange, bis sie wieder in ein Verbrechen, das die Idylle zerstört, verwickelt werden. Dafür kommt Ohlsson ein weiteres Mal mit einer zuvor niemals erwähnten Familie um die Ecke, deren Vater eine von vier Erzählperspektiven einnimmt. Neben Maria (für die Polizei) und August (für sich selbst) bekommt eine bereits bekannte Nebenfigur eine größere Rolle und die vierte Perspektive. Das führt zu neuen Dynamiken zwischen bereits bekannten Charakteren, keine schlechte Sache. Bekannte und neue, bleibende Nebenfiguren bekommen ihre Auftritte und sowohl bei Maria als auch bei August wird eine Menge Neues vorbereitet (ohne jähzornige Noch-Ehemänner wäre es schließlich langweilig). Während weiterhin auf Tage und Auszüge aus einem Text als oberste Gliederung gesetzt wird, sind die Kapitel wieder deutlich länger und haben Namen. Die Handlung (das Verbrechen) ist im Nachhinein vielleicht nicht übermäßig kreativ, doch durch die ein oder andere überraschende Wendung und (etwas nervige) Perspektivwechsel wird stets zum Weiterlesen angeregt. Mit dieser Formel kann es noch viele Fälle für Strindberg geben – bis irgendwann niemand mehr in eine Gemeinde mit so hoher Mordrate ziehen möchte.
Fann þessa bók á lista yfir bestu sænsku glæpabækurnar 2024. Þegar ég fletti henni upp sá ég að þetta var fjórða bókun í seríu þannig ég byrjaði á byrjuninni. Fyrsta bókin var góð og grípandi með raunverulegri persónusköpun. Bækurnar sem á eftir koma eru hverri annarri verri. María og Ágúst verða alltaf minna trúverðug sem karakterar, samtölin og þeirra dýnamík yfirborðskennd. Samband þeirra og þolinmæði fyrir Gunnari er líka ótruverðug en hann er óþolandi og virðir engin mörk án þess að það veki upp eðlileg viðbrögð hjá Ágústi. Maður fylgir ekki alveg með í ferðalaginu þar sem Gunnar fer úr því að vera uppáþrengjandi og óþolandi yfir i að vera kær fjölskyldumeðlimur. Jú hann vissulega bjargaði lifi Águsts í bók tvö en fyrir utan það vantar meira í dýptina á þessu sambandi. Síðan mætti alveg researcha betur varðandi medisínsku málin i þessari bók en að Gunnar hafi fengið stöðusteinaflakk sem hafi presenterað eins og stroke og honum hafi ekki verið hugað líf? Hefði mátt splæsa í yfirlestur frá einhverjum viðeigandi þar.
Söguþráðurinn í þessari bók var hriiiiiiiiiiiikalega langdreginn og bókin varð ekki spennandi fyrr en á síðustu köflunum. Endirinn gaf til kynna að ný bók sé í ofninum en miðað við þessa lesningu mun ég ekki lesa neinar komandi bækur í þessari seríu um Águst Strindberg.
Det börjar gå mot höst och kräftpremiären närmar sig. August och Maria har bjudit in vänner till fest. Maria är iväg och ska fixa det sista när hon stöter på en granne och dagen får plötsligt en helt ny vändning. Festen blir inställd då Maria måste jobba.
Ett äldre par saknas och sökandet efter dem drar igång. Vart kan de ha tagit vägen? Är det någon som har velat dem illa?
August och Maria njuter av livet som föräldrar, med allt vad det innebär. Men så dyker det upp något oväntat ur Augusts bakgrund. Något han inte haft en aning om.
Fjärde boken om livet på Hovenäset får mig att både skratta och förfasas. Det trevliga gänget av karaktärer är trevliga att återse. T ex gubben Gunnar som ”alltid (är) redo att lägga sig i sånt han inte har med att göra”. Men även nya karaktärer med trasig bakgrund som både upprör och får mig känna medlidande. En riktigt ruskig historia som gör mig arg. Kan inte uttrycka det jag vill utan att avslöja, så jag säger läs! istället.
Hoppas det kommer fler delar då det finns fler lösa trådar att dra i!
Karmivasta pääaiheestaan huolimatta ihan luettava kirja. Toki se pääaihe paljastetaan kunnolla vasta kirjan ratkaisuvaiheissa, niin kuin yleensäkin dekkareissa. Ja niin kuin nykyään lähes aina, kirjan lopussa jätetään auki / aloitetaan pari kolmekin eri juonenpätkää, jotta lukijat tarttuisivat sitten seuraavaankin osaan. Paljon kirjoja lukevalle ei niin toimiva kikka: kun seuraava osa ilmestyy vuoden päästä, on ehtinyt lukea yhden jos toisenkin kirjan, erinäisten muiden sarjojen osia, sen vuoden aikana. Ja hiukkasen saa palautella mieliin, että mitenkäs se nyt tässä menikään nämä ihmissuhdekuviot. Mutta silti sitä uskollisesti palaa eri kirjasarjojen ääreen.