What do you think?
Rate this book
Remember Us to Life: A Graphic Memoir
WINNER OF THE NORDIC COUNCIL LITERATURE PRIZE • Available for the first time in a moving and masterful graphic novel memoir exploring one woman's search for identity as she slowly uncovers the truth of how her Jewish relatives "disappeared" during World War II.
Told through a genre-defying blend of illustrations, photography, and found objects, Remember Us to Life chronicles Joanna Rubin Dranger’s investigation into her Jewish family’s history, spanning time, space, and three continents in search of her lost relatives. As discolored photos are retrieved from half-forgotten moth-eaten boxes, Joanna discovers the startling modernity and vibrancy of the lives her family refused to speak about—and the devastating violence that led to their senseless murders.
Carefully researched and expertly told, Remember Us to Life chronicles Joanna’s family’s immigration from Poland to Sweden and Israel, where her relatives found work, marriage, and community, blissfully unaware of the horrors to come. Interweaving these anecdotes and stories are historical accounts of the persecution of Jewish people in Germany, Poland, Lithuania, and Russia prior to and during World War II, as well as the antisemitic policies and actions of the supposedly neutral government of Sweden, Joanna’s home country. Joanna’s unflinchingly brave and intimate portrayal of one of history’s greatest tragedies will capture and break readers’ hearts.
Following in the tradition of classics such as Art Spiegelman’s Maus and Marjane Satrapi’s Persepolis, Remember Us to Life is a thought-provoking exploration of grief, alienation, and reclamation of one’s history.
Told through a genre-defying blend of illustrations, photography, and found objects, Remember Us to Life chronicles Joanna Rubin Dranger’s investigation into her Jewish family’s history, spanning time, space, and three continents in search of her lost relatives. As discolored photos are retrieved from half-forgotten moth-eaten boxes, Joanna discovers the startling modernity and vibrancy of the lives her family refused to speak about—and the devastating violence that led to their senseless murders.
Carefully researched and expertly told, Remember Us to Life chronicles Joanna’s family’s immigration from Poland to Sweden and Israel, where her relatives found work, marriage, and community, blissfully unaware of the horrors to come. Interweaving these anecdotes and stories are historical accounts of the persecution of Jewish people in Germany, Poland, Lithuania, and Russia prior to and during World War II, as well as the antisemitic policies and actions of the supposedly neutral government of Sweden, Joanna’s home country. Joanna’s unflinchingly brave and intimate portrayal of one of history’s greatest tragedies will capture and break readers’ hearts.
Following in the tradition of classics such as Art Spiegelman’s Maus and Marjane Satrapi’s Persepolis, Remember Us to Life is a thought-provoking exploration of grief, alienation, and reclamation of one’s history.
432 pages, Hardcover
First published March 4, 2022
36 people are currently reading
4662 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 103 reviews
March 2, 2023
"Jag kan inte bära det. Jag måste bära det. Du måste bära det. Åtminstone detta, att orka veta att det hände"
I denna seriebok skildrar Joanna ett flertal livsöden innan, under och efter Förintelsen. På ett detaljerat och sårbart sätt får hon avlägsna händelser att kännas så oerhört nära. Känslorna som denna bok rörde upp kommer finnas kvar inom mig lång tid framöver.
I denna seriebok skildrar Joanna ett flertal livsöden innan, under och efter Förintelsen. På ett detaljerat och sårbart sätt får hon avlägsna händelser att kännas så oerhört nära. Känslorna som denna bok rörde upp kommer finnas kvar inom mig lång tid framöver.
December 15, 2023
A graphic novel that emphasizes the importance of forgiving but never forgetting.
July 8, 2022
Heimat – Ett tyskt släktalbum av Nora Krug och Karelen! av Pia Koskela är ypperliga exempel på två böcker som avhandlar 1900-talets historia utifrån ett sökande efter ursprung och svar på de svåra frågorna. Till denna duo sällar sig nu Joanna Rubin Drangers senaste bok – Ihågkom oss till liv – där hon skildrar sin judiska familjs historia och framförallt det gedigna, och stundtals förtvivlande, sökandet efter släktingar som dödades under Förintelsen. Det är en berättelse fylld av samhörighet och glädje men också ett ofantligt mörker och stor sorg där Rubin Dranger lägger ner hela sin själ för att väcka minnet av dessa ”försvunna” släktingar till liv.
Joannas tidigare serieböcker för vuxna har avhandlat ämnen som kärleken (Fröken Livrädd & Kärleken, 1999), karriären (Fröken Märkvärdig & Karriären, 2001) och moderskapet (Alltid redo att dö för mitt barn, 2008) i en personlig och härligt expressionistisk stil och nu, 14 år efter den senaste boken, en avslutad tjänst som professor på Konstfack och fyra års krävande arbete, kommer hennes senaste bok som markant skiljer sig från hennes tidigare alster. Ihågkom oss till liv är en imponerande bok på många sett, inte minst fysiskt med över 400 sidor och i stort format som pockar, och kräver, uppmärksamhet, men också innehållsmässigt där Rubin Dranger skickligt blandar det tecknade materialet med rena textsjok. Det är en dokumentärroman där det vita tomrummet är en lika stor del av läsupplevelsen som text och bild, vilket förstärker historien bakom alla dessa människor och skeenden på ett mästerligt vis.
Joannas judiska släkt härstammar från det område hon kallar ”jiddischland”, det vill säga den västra delen av det tidigare ryska kejsardömet som nu är uppdelat mellan antingen Ryssland, Polen eller Litauen. Familjen Katz, med hennes mormors pappa och mamma (Aron och Rebecka) kom till Göteborg efter de fruktansvärda pogromerna som följde på den ryska förlusten i det Rysk-japanska kriget 1904-05 och hamnade slutligen i Hindås som hade sin storhetsperiod under denna tid med mycket skidturister och där många välbeställda göteborgare byggde fritidshus.
Hit kom också Joannas morfar, David Rubin, där han träffade, och sedermera gifte sig med, hennes mormor Dora. Davids släkt kom från Grodno (under mellankrigstiden en del av Polen och som nu ligger i Belarus) och boken skildrar både familjen Katz och Rubins historia och inte minst det ohyggliga öde som drabbade morfaderns syskon och föräldrar efter nazisternas intåg i Polen 1939.
Ett minne som Joannas mamma hade av sin far var att han, efter kriget, ofta satt försjunken i tidningen Lakarov Ulerahok – To the Near and Far som publicerade listor på överlevande efter Förintelsen, men också att han, eller Dora, aldrig pratade om det fruktansvärda som hänt. I en mycket talande scen i boken säger Joannas vän från Tel Aviv: ”Första generationen var tyst, andra generationen vågade inte fråga, och nu försöker tredje generationen ta reda på vad som hände.”
Joannas funderingar kring sitt eget judiska sammanhang och sökande efter svar på det som hänt under kriget tar med läsaren på en gripande resa, från den älskade mostern Susanne och porträttet av den judiska konstnären Lotte Losenstein, den inspelade intervjun med mormodern och hennes syskon, jakten på en bortglömd släkting i Israel till Lova och hennes man Davids dramatiska flykt från det ockuperade Norge, och mycket mer. Under resan öppnar hon också dörrar för mig till en okänd värld, såsom den judiska idrottstävlingen Mackabiaden som ägde rum i det brittiskkontrollerade Palestina 1932 och 1935, den judiska bosättningen och sovjetiska experimentet Birobidzjan i ryska Fjärran Östern samt det faktum att det fanns kibbutzer i Sverige på 1930-talet, bland annat i Falun och Skåne.
Den svenska eftergiftspolitiken gentemot Tyskland under Andra världskriget granskas noga men hon lyfter också fram de som stod för en kritisk röst mot densamma, såsom Vilhelm Moberg, Eskilstuna-Kuriren och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med Torgny Segerstedt i spetsen. Särskilt smärtsamt blir det när hon tar upp de register som upprättades över judar i Sverige, dels av nazistiska samfund men även svenska staten, där hon hittar sina morföräldrar bland registerkorten.
Den största gåtan är vad som hände med hennes morfars familj i Grodno – en stad där nästan alla judar deporterades till Auschwitz eller Treblinka och mördades omedelbart. Via sin mammas kusin Azriela får hon tag i flera fotoalbum över släkten i Grodno – bilder där de alla ser så levande ut och lever helt normala liv utan ett enda bekymmer i hela världen. På bilderna finns även en liten gosse, Azriela och mammans kusin, som ingen har något minne av och som ingen vet namnet på.
I en av bokens många dialoger mellan Joanna och hennes man fylls hon av tvivel: Hur ska någon orka eller vilja läsa den här boken när hon knappt orkar läsa den själv? Svaret på den frågan ger Joanna själv tidigare i boken: ”Om vi inte bryr oss om att de mördades, vem ska då bry sig? Vem ska minnas dem, om inte vi?”
Ihågkom oss till liv är ett riktigt mästerverk och en av de bästa och mest angelägna böcker jag någonsin läst. Bokens titel syftar på en bön som läses varje dag från det judiska nyåret till försoningsdagen Jom Kippur och i en modernare översättning lyder bönen: ”Tänk på oss, så att vi må leva”. Denna bön, eller snarare uppmaning, gäller oss alla oavsett religion eller etnisk tillhörighet. Vi får aldrig glömma det hemska som har hänt så att det aldrig någonsin händer igen. Vi ska minnas namnen på de som berövades livet, precis som den lille gossen, som slutligen fick sitt namn ingraverat i minnesmonumentet över Förintelsens offer utanför Stockholms synagoga.
Joannas tidigare serieböcker för vuxna har avhandlat ämnen som kärleken (Fröken Livrädd & Kärleken, 1999), karriären (Fröken Märkvärdig & Karriären, 2001) och moderskapet (Alltid redo att dö för mitt barn, 2008) i en personlig och härligt expressionistisk stil och nu, 14 år efter den senaste boken, en avslutad tjänst som professor på Konstfack och fyra års krävande arbete, kommer hennes senaste bok som markant skiljer sig från hennes tidigare alster. Ihågkom oss till liv är en imponerande bok på många sett, inte minst fysiskt med över 400 sidor och i stort format som pockar, och kräver, uppmärksamhet, men också innehållsmässigt där Rubin Dranger skickligt blandar det tecknade materialet med rena textsjok. Det är en dokumentärroman där det vita tomrummet är en lika stor del av läsupplevelsen som text och bild, vilket förstärker historien bakom alla dessa människor och skeenden på ett mästerligt vis.
Joannas judiska släkt härstammar från det område hon kallar ”jiddischland”, det vill säga den västra delen av det tidigare ryska kejsardömet som nu är uppdelat mellan antingen Ryssland, Polen eller Litauen. Familjen Katz, med hennes mormors pappa och mamma (Aron och Rebecka) kom till Göteborg efter de fruktansvärda pogromerna som följde på den ryska förlusten i det Rysk-japanska kriget 1904-05 och hamnade slutligen i Hindås som hade sin storhetsperiod under denna tid med mycket skidturister och där många välbeställda göteborgare byggde fritidshus.
Hit kom också Joannas morfar, David Rubin, där han träffade, och sedermera gifte sig med, hennes mormor Dora. Davids släkt kom från Grodno (under mellankrigstiden en del av Polen och som nu ligger i Belarus) och boken skildrar både familjen Katz och Rubins historia och inte minst det ohyggliga öde som drabbade morfaderns syskon och föräldrar efter nazisternas intåg i Polen 1939.
Ett minne som Joannas mamma hade av sin far var att han, efter kriget, ofta satt försjunken i tidningen Lakarov Ulerahok – To the Near and Far som publicerade listor på överlevande efter Förintelsen, men också att han, eller Dora, aldrig pratade om det fruktansvärda som hänt. I en mycket talande scen i boken säger Joannas vän från Tel Aviv: ”Första generationen var tyst, andra generationen vågade inte fråga, och nu försöker tredje generationen ta reda på vad som hände.”
Joannas funderingar kring sitt eget judiska sammanhang och sökande efter svar på det som hänt under kriget tar med läsaren på en gripande resa, från den älskade mostern Susanne och porträttet av den judiska konstnären Lotte Losenstein, den inspelade intervjun med mormodern och hennes syskon, jakten på en bortglömd släkting i Israel till Lova och hennes man Davids dramatiska flykt från det ockuperade Norge, och mycket mer. Under resan öppnar hon också dörrar för mig till en okänd värld, såsom den judiska idrottstävlingen Mackabiaden som ägde rum i det brittiskkontrollerade Palestina 1932 och 1935, den judiska bosättningen och sovjetiska experimentet Birobidzjan i ryska Fjärran Östern samt det faktum att det fanns kibbutzer i Sverige på 1930-talet, bland annat i Falun och Skåne.
Den svenska eftergiftspolitiken gentemot Tyskland under Andra världskriget granskas noga men hon lyfter också fram de som stod för en kritisk röst mot densamma, såsom Vilhelm Moberg, Eskilstuna-Kuriren och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med Torgny Segerstedt i spetsen. Särskilt smärtsamt blir det när hon tar upp de register som upprättades över judar i Sverige, dels av nazistiska samfund men även svenska staten, där hon hittar sina morföräldrar bland registerkorten.
Den största gåtan är vad som hände med hennes morfars familj i Grodno – en stad där nästan alla judar deporterades till Auschwitz eller Treblinka och mördades omedelbart. Via sin mammas kusin Azriela får hon tag i flera fotoalbum över släkten i Grodno – bilder där de alla ser så levande ut och lever helt normala liv utan ett enda bekymmer i hela världen. På bilderna finns även en liten gosse, Azriela och mammans kusin, som ingen har något minne av och som ingen vet namnet på.
I en av bokens många dialoger mellan Joanna och hennes man fylls hon av tvivel: Hur ska någon orka eller vilja läsa den här boken när hon knappt orkar läsa den själv? Svaret på den frågan ger Joanna själv tidigare i boken: ”Om vi inte bryr oss om att de mördades, vem ska då bry sig? Vem ska minnas dem, om inte vi?”
Ihågkom oss till liv är ett riktigt mästerverk och en av de bästa och mest angelägna böcker jag någonsin läst. Bokens titel syftar på en bön som läses varje dag från det judiska nyåret till försoningsdagen Jom Kippur och i en modernare översättning lyder bönen: ”Tänk på oss, så att vi må leva”. Denna bön, eller snarare uppmaning, gäller oss alla oavsett religion eller etnisk tillhörighet. Vi får aldrig glömma det hemska som har hänt så att det aldrig någonsin händer igen. Vi ska minnas namnen på de som berövades livet, precis som den lille gossen, som slutligen fick sitt namn ingraverat i minnesmonumentet över Förintelsens offer utanför Stockholms synagoga.
January 25, 2023
I'm not used to reading illustrated books for adults, so when this was recommended to me by a friend, I was sceptical.
But I lent it from the library, and I was blown away. (So much so that I'll probably buy my own copy).
This is an amazing book! It's a beautiful and tough read. I've learned so much more about the holocaust and the pogroms before the war.
And the author's family...I fell in love with them all. I can't imagine what they've gone through, but I will keep them in my heart and remember them.
I hope this will be translated into many other languages. It's an important statement and a gem of a book.
But I lent it from the library, and I was blown away. (So much so that I'll probably buy my own copy).
This is an amazing book! It's a beautiful and tough read. I've learned so much more about the holocaust and the pogroms before the war.
And the author's family...I fell in love with them all. I can't imagine what they've gone through, but I will keep them in my heart and remember them.
I hope this will be translated into many other languages. It's an important statement and a gem of a book.
January 28, 2025
A heart-rending graphic novel, about the author’s quest to find out information about relatives that perished during the Holocaust of WW2. Regrettably, even with many sources at her hands for years, some of the people are virtually “untraceable”, “erased” by the Nazi regime simply for being Jewish…
It was not a coincidence that I chose to read this book on January 27, 2025. On that day, 80 years ago, Auschwitz was liberated; therefore, today was Holocaust Remembrance Day.
**May it never be forgotten.**
*I received a digital copy from Netgalley in exchange for an honest review. All opinions are strictly my own.*
It was not a coincidence that I chose to read this book on January 27, 2025. On that day, 80 years ago, Auschwitz was liberated; therefore, today was Holocaust Remembrance Day.
**May it never be forgotten.**
*I received a digital copy from Netgalley in exchange for an honest review. All opinions are strictly my own.*
January 24, 2023
alltså wow och fy fan. så berörd. ondskan är verkligen helt sanslös.
tyckte dock att den här serieromanen var lite väl tjock och mastig- tung. och fysiskt otymplig.
många personer och släktkonstellationer. men ja, stark! alltid viktigt att blå påmind om sveriges roll i nazismen.
tyckte dock att den här serieromanen var lite väl tjock och mastig- tung. och fysiskt otymplig.
många personer och släktkonstellationer. men ja, stark! alltid viktigt att blå påmind om sveriges roll i nazismen.
August 20, 2024
Det är ingen hemlighet att jag inte är ett stort fan av graphic novels eller serietidningar; det är inte riktigt min grej, tyvärr. Trots att jag kan uppskatta de vackra illustrationerna ger det inte mycket till handlingen/innehållet.
Men det som sägs i boken är viktigt och väcker starka känslor. Vi får aldrig glömma vad som hände och hur världen skötte det.
Trots det så är boken aningen tråkig. Den verkar sakna fokus och information, viktigt och banalt, rabblas upp i en rasande fart.
Men det som sägs i boken är viktigt och väcker starka känslor. Vi får aldrig glömma vad som hände och hur världen skötte det.
Trots det så är boken aningen tråkig. Den verkar sakna fokus och information, viktigt och banalt, rabblas upp i en rasande fart.
July 14, 2025
Rørende, oprørende og tankevækkende bog om Holocaust, familiehistorie og vigtigheden af aldrig at glemme. Jeg ville gerne skrive noget stærkt og rammende, men er stadig for berørt af bogen til rigtigt at samle tankerne og følelserne til en anmeldelse. Fantastisk bog - bare læs den.
September 22, 2022
ja den va bra men jösses, alldeles för "mastodontigt"
February 3, 2023
Läs min recension på bloggen: https://www.fiktiviteter.se/2023/01/2...
May 19, 2022
Tung och otymplig bok, både i format och ämne och så berörd jag blir och så mycket jag lär mig! Ibland kunde jag tänka att det blev för mycket detaljer men det kunde inte ha gjorts på något annat sätt för att ge det avtrycket.
December 27, 2024
Det tog mig ett tag att komma in i den här boken, att greppa och få en känsla för Drangers syfte med den. Initialt tyckte jag att berättelsen växlade för mycket; den började gripande, men sen förlorar den mig lite i det första meta-avsnittet. Jag fick känslan av att Dranger var starkt inspirerad av Spegelmans Maus, och jag hadde svårt för att se hennes författarskap i sig självt och för att sluta jämföra de två.
Men ju mer jag läste, desto mer såg jag Drangers verk för vad det är och började uppskatta mer och mer det hon har gjort. Jag tyckte mycket om att den var så lärorik! Dranger redogör för Sveriges roll i kriget mer i detalj och jag känner att hon knyter ihop skeendena i Europa på ett väldigt bra sätt. Händelser som tidigare mer har presenterats land för land presenteras nu på ett skickligt sätt i kontext till varandra, något som hadde kunnat bli rörigt, men här får man istället en väldigt bra bild över hur allt hängde ihop. Mycket av informationen är ny för mig. Även om jag har släkt därifrån så visste jag till exempel inte om att områdena runt Białystok var "Jiddischland", med mycket stor judisk population. Vidare så uppskattar jag stort att Dranger har tagit med riktiga dokument, tidningsurklipp Et c.
Men det känns ochså alldeles för mycket som att boken är Drangers personliga projekt av att hitta alla sina försvunna släktingar och dokumentera dem, nämna alla vid namn för att på så sätt hedra deras minne. Dranger citerar Elie Weisel om att det att glömma de döda skulle vara som att döda dem en andra gång, och jag tror att dokumentera sina släktingar har varit en av hennes största drivkrafter vid skrivandet av den här boken. Detta gör tyvärr boken tungläst och rörig. Det finns inte riktigt någon dramaturgi, utan den röda tråden är bara att författaren letar efter sina släktingar och hittar nåt spår här och där. Men Dranger är medveten om detta, har valt den vägen ändå och skriver även om det i slutet av boken: "Varje människa som lyfts upp ur glömskans hav är en seger mot nazismen." (s 401. Min översättning från den norska översättningen.)
Det är verkligen kusligt hur historien upprepar sig själv och hur mycket som beskrivs som nu drabbar muslimer. Men vi människor lär oss aldrig, trotts fina ord och 'aldrig igen'. "-En svensk tiger då, och en svensk tiger nu, åtti år senare." (s 367. Min översättning.) "Nazisternas massmord på Europas judar har varit kända sedan sommaren 1942 - men det har fått fortsätta i nästan tre år." (s 375, min översättning.)
Men ju mer jag läste, desto mer såg jag Drangers verk för vad det är och började uppskatta mer och mer det hon har gjort. Jag tyckte mycket om att den var så lärorik! Dranger redogör för Sveriges roll i kriget mer i detalj och jag känner att hon knyter ihop skeendena i Europa på ett väldigt bra sätt. Händelser som tidigare mer har presenterats land för land presenteras nu på ett skickligt sätt i kontext till varandra, något som hadde kunnat bli rörigt, men här får man istället en väldigt bra bild över hur allt hängde ihop. Mycket av informationen är ny för mig. Även om jag har släkt därifrån så visste jag till exempel inte om att områdena runt Białystok var "Jiddischland", med mycket stor judisk population. Vidare så uppskattar jag stort att Dranger har tagit med riktiga dokument, tidningsurklipp Et c.
Men det känns ochså alldeles för mycket som att boken är Drangers personliga projekt av att hitta alla sina försvunna släktingar och dokumentera dem, nämna alla vid namn för att på så sätt hedra deras minne. Dranger citerar Elie Weisel om att det att glömma de döda skulle vara som att döda dem en andra gång, och jag tror att dokumentera sina släktingar har varit en av hennes största drivkrafter vid skrivandet av den här boken. Detta gör tyvärr boken tungläst och rörig. Det finns inte riktigt någon dramaturgi, utan den röda tråden är bara att författaren letar efter sina släktingar och hittar nåt spår här och där. Men Dranger är medveten om detta, har valt den vägen ändå och skriver även om det i slutet av boken: "Varje människa som lyfts upp ur glömskans hav är en seger mot nazismen." (s 401. Min översättning från den norska översättningen.)
Det är verkligen kusligt hur historien upprepar sig själv och hur mycket som beskrivs som nu drabbar muslimer. Men vi människor lär oss aldrig, trotts fina ord och 'aldrig igen'. "-En svensk tiger då, och en svensk tiger nu, åtti år senare." (s 367. Min översättning.) "Nazisternas massmord på Europas judar har varit kända sedan sommaren 1942 - men det har fått fortsätta i nästan tre år." (s 375, min översättning.)
April 6, 2025
1. This isn't really [in my opinion] a graphic novel; it is more of a memoir with a mix of both illustrations and some photographs. It won't matter to most people, but for me, it made it more difficult to read. It took me several days and I still ended up with a headache each day due to the teeny print.
2. The history part of this was very interesting; my former in-laws were in Sweden [escaped there from Estonia when the Russians invaded the Baltic States] during the way and their experience was dramatically different, but I'm guessing it was because they were white and "christian". Seeing that same Sweden through the author's eyes [and the eyes of her relatives that lived during that time, through the letters and diaries the author has] was very interesting, enlightening, and also very infuriating.
3. It was, though well-researched and very personal, very long and at times confusing [SO MANY PEOPLE to try and keep track of]; it was also bogged down by the minutiae of detail [of her daily life and the actually writing of this book amongst other things] and I found myself struggling with boredom at certain points. The overall story might have worked better as multiple books or as a series as it would have been easier to try and keep track of everyone that way, but seeing as it was also her personal memoir, perhaps not.
4. I DO recommend this book, especially if you have time to really sit with this; it is absolutely filled with history we ALL need to work on making sure that it is never erased [and if you can handle the tiny print], and it is important to see other people's POV's and how they experienced life that might have been different from how someone else experienced it. The illustrations are very good and truly work to convey the story in the best way possible. I can understand why this is so highly rated; it IS filled with stories that once you have read them, will never leave you.
Thank you to NetGalley, Joanna Rubin Granger, Maura Tavares - Translator, and Clarkson Potter - Tenspeed Press/Tenspeed Graphic for providing this ARC in exchange for an honest review.
2. The history part of this was very interesting; my former in-laws were in Sweden [escaped there from Estonia when the Russians invaded the Baltic States] during the way and their experience was dramatically different, but I'm guessing it was because they were white and "christian". Seeing that same Sweden through the author's eyes [and the eyes of her relatives that lived during that time, through the letters and diaries the author has] was very interesting, enlightening, and also very infuriating.
3. It was, though well-researched and very personal, very long and at times confusing [SO MANY PEOPLE to try and keep track of]; it was also bogged down by the minutiae of detail [of her daily life and the actually writing of this book amongst other things] and I found myself struggling with boredom at certain points. The overall story might have worked better as multiple books or as a series as it would have been easier to try and keep track of everyone that way, but seeing as it was also her personal memoir, perhaps not.
4. I DO recommend this book, especially if you have time to really sit with this; it is absolutely filled with history we ALL need to work on making sure that it is never erased [and if you can handle the tiny print], and it is important to see other people's POV's and how they experienced life that might have been different from how someone else experienced it. The illustrations are very good and truly work to convey the story in the best way possible. I can understand why this is so highly rated; it IS filled with stories that once you have read them, will never leave you.
Thank you to NetGalley, Joanna Rubin Granger, Maura Tavares - Translator, and Clarkson Potter - Tenspeed Press/Tenspeed Graphic for providing this ARC in exchange for an honest review.
April 27, 2025
“Recuérdanos para vivir” me ha dejado sin aliento, sin palabras; cualquier reseña va a quedarse corta teniendo en cuenta la tragedia que encierra sus páginas. Para leer esta novela documental biográfica se necesita días y semanas. Es difícil y muy pesada de leer. La autora nos regala un álbum de fotos familiar donde cada capítulo rebosa a través de texto e ilustración decenas de vidas hermosas, que fueron condenadas a la barbarie y a un dolor que se ha instaurado en los genes de quienes han tenido que vivir junto a familiares traumatizados por lo ocurrido, que perdieron todo y a quienes más querían.
Cada capítulo es un duelo que nunca podrá cerrar.
Su historia familiar abre una conversación de incalculable valor, y aun así, Joanna comparte una conversación con su marido al final de la novela en la que se cuestiona la valía de su trabajo, se preocupa por la dificultad que entraña leer su libro dadas todas las personas, fechas y relatos que se entrelazan y que esto pueda de alguna manera no suscitar interés en quien lee. Joanna, gracias por tu labor de investigación. Me conmueve cómo has llegado a conocer gran parte de la historia de tu familia y devolver el nombre a quienes no están para que siempre estén vivos. El amor siempre será más fuerte y tu obra es testimonio de ello. Un abrazo desde la distancia.
Cada capítulo es un duelo que nunca podrá cerrar.
Su historia familiar abre una conversación de incalculable valor, y aun así, Joanna comparte una conversación con su marido al final de la novela en la que se cuestiona la valía de su trabajo, se preocupa por la dificultad que entraña leer su libro dadas todas las personas, fechas y relatos que se entrelazan y que esto pueda de alguna manera no suscitar interés en quien lee. Joanna, gracias por tu labor de investigación. Me conmueve cómo has llegado a conocer gran parte de la historia de tu familia y devolver el nombre a quienes no están para que siempre estén vivos. El amor siempre será más fuerte y tu obra es testimonio de ello. Un abrazo desde la distancia.
This entire review has been hidden because of spoilers.
January 1, 2023
Tyckte mycket om den och så många perspektiv jag inte hört eller hört sällan i samband med förintelsen. Vilket skämt den svenska neutraliteten var till exempel. Att det inte bara var svårt som jude att fly, utan också att hitta något att fly till. De som inte fick asyl utan skickades tillbaka till förintelselägren. De norska judarna, att nästan ingen överlevde av dem. De var inte numerärt flest men de var kanske vad som skulle hänt i Sverige?
Pogromerna, jag visste ju att de fanns men vidden av dem till antal och våld. Rasismen mot de östeuropeiska judarna.
Och människor som inte vill berätta för sina barn och barnbarn om allt hemskt. Och allt som glöms på en generation, två. Av uppenbara skäl hör man ju mer från de som berättar, som skriver böcker, intervjuas. Men jag tror att jag också skulle bita ihop om allt.
Minus en stjärna för att jag ändå tappade bort personerna ibland, vem som var vem och släktskapet. På slutet nämns ett släktträd och jag tänker äntligen, men sen resonerar författaren om att det inte behövs. Det går ju ändå men jag hade uppskattat det.
Pogromerna, jag visste ju att de fanns men vidden av dem till antal och våld. Rasismen mot de östeuropeiska judarna.
Och människor som inte vill berätta för sina barn och barnbarn om allt hemskt. Och allt som glöms på en generation, två. Av uppenbara skäl hör man ju mer från de som berättar, som skriver böcker, intervjuas. Men jag tror att jag också skulle bita ihop om allt.
Minus en stjärna för att jag ändå tappade bort personerna ibland, vem som var vem och släktskapet. På slutet nämns ett släktträd och jag tänker äntligen, men sen resonerar författaren om att det inte behövs. Det går ju ändå men jag hade uppskattat det.
December 8, 2024
Remember Us To Life
Thank you to NetGalley for the opportunity to read Remember Us To Life.
A graphic memoir about author Joanna Rubin Dranger’s research into her history and family. Told through text with beautiful black and white artwork, Dranger takes us through the lost history of her extended family and her navigating and confronting the trauma, violence, and abuse that plagued her Jewish ancestors. At times slow paced, Dranger struggles with the search and research into her family’s missing history and reminds the reader not to forget the Holocaust and the unhuman treatment of humans that were deemed “other.” 4.5 stars
Thank you to NetGalley for the opportunity to read Remember Us To Life.
A graphic memoir about author Joanna Rubin Dranger’s research into her history and family. Told through text with beautiful black and white artwork, Dranger takes us through the lost history of her extended family and her navigating and confronting the trauma, violence, and abuse that plagued her Jewish ancestors. At times slow paced, Dranger struggles with the search and research into her family’s missing history and reminds the reader not to forget the Holocaust and the unhuman treatment of humans that were deemed “other.” 4.5 stars
August 5, 2025
Husk oss til livet er en tung, men likevel god leseopplevelse. Dranger skriver om slektshistorie mens hun leter etter flere greiner på familietreet og hva som skjedde. Det er tung lesing om Holocaust og forfølgelse, men samtidig er det mye fint også. Hun finner nye slektninger og prøver å gi en stemme til de som har sklidd ut av historien.
Resten av omtalen finner du på bokkjellden.com.
Resten av omtalen finner du på bokkjellden.com.
September 16, 2025
This book took me a while to get through...but it was worth it. Joanna's quest to find out about her relatives that passed during the Holocaust... needless to say it's heavy. But it's also so beautiful.
I saw another review here that this book is about forgiving but never forgetting. I couldn't agree more.
I saw another review here that this book is about forgiving but never forgetting. I couldn't agree more.
December 17, 2023
Konstiga sammanträffanden: Jag sätter upp den här boken på min att-läsa-lista och dagen efter kommer min syster med den av en slump.
Sträckläste den ikväll. Den gav mig oerhört mycket om judiskt liv i Sverige och Norge innan och under andra världskriget. Nutidsskildringarna där författaren brottas med sitt material har stora likheter med "Maus" , men tillför ändå en ny dimension. Grafiska romaner fungerar utmärkt för att komma riktigt nära historien.
Sträckläste den ikväll. Den gav mig oerhört mycket om judiskt liv i Sverige och Norge innan och under andra världskriget. Nutidsskildringarna där författaren brottas med sitt material har stora likheter med "Maus" , men tillför ändå en ny dimension. Grafiska romaner fungerar utmärkt för att komma riktigt nära historien.
April 20, 2024
En bok jag rekommenderar för alla att läsa (fast den kommer med gråtanfall). ❤
Ytterst viktig och bra redogörelse om sitt ämne, blev djupt påverkad. ❤
Ytterst viktig och bra redogörelse om sitt ämne, blev djupt påverkad. ❤
July 14, 2023
Alla ska läsa denna ❤️
January 29, 2024
Vondt og fint på samme tid å lese denne gravsteinen av en bok. Nydelig tegnestil, fin innpassing av dokumentariske elementer, god dramaturgi i rammefortellingen og de kortere delene innimellom. Kommer til å tenke lenge på denne.
Read
December 17, 2024Jag skulle gärna sätta fem stjärnor här men på något sätt känns det minimaliserande att sätta en siffra på någonting som rört mig så djupt. Jag önskar att jag fått mer tid att sitta med boken så jag inte behövt skynda genom den i slutet
November 15, 2024
Thank you to NetGalley and Clarkson Potter/Ten Speed Press for the e-ARC of Remember Us To Life!
4 / 5 ⭐
“To those who were murdered, to those who lived.”
When most people think of historical Jewish graphic novels, we think of Maus. Remember Us To Live is very different from Maus, so I want to make sure people are going in with the right mindset to the book and giving it the care it deserves. Remember Us To Life is a mixed-media deep dive into the lives (and deaths) of the author’s family. There is not a driving action packed narrative; it doesn’t have as much of the graphic, visceral violence of Maus. Remember Us is text heavy and focused on facts across all areas of life because it is meant to preserve lived experiences. Answered questions lead to more questions and to regrets. There is not a happily ever after - even the “good” news is heavy with the weight of grief and generational trauma. Things are complicated and uncertain.
This was a labor of love and research, and I would recommend it to people who enjoy memoirs and historical non fiction. It has all the trigger warnings you would expect in a book about the Shoah.
4 / 5 ⭐
“To those who were murdered, to those who lived.”
When most people think of historical Jewish graphic novels, we think of Maus. Remember Us To Live is very different from Maus, so I want to make sure people are going in with the right mindset to the book and giving it the care it deserves. Remember Us To Life is a mixed-media deep dive into the lives (and deaths) of the author’s family. There is not a driving action packed narrative; it doesn’t have as much of the graphic, visceral violence of Maus. Remember Us is text heavy and focused on facts across all areas of life because it is meant to preserve lived experiences. Answered questions lead to more questions and to regrets. There is not a happily ever after - even the “good” news is heavy with the weight of grief and generational trauma. Things are complicated and uncertain.
This was a labor of love and research, and I would recommend it to people who enjoy memoirs and historical non fiction. It has all the trigger warnings you would expect in a book about the Shoah.
December 11, 2023
Det här är en personlig berättelse om att ta reda på det som mormor och morfar helst av allt ville glömma och förskona sina barn från. Förintelsens grymhet.
Jag läser med en pliktkänsla. Som att det vore respektlöst att inte komma ihåg namnen och deras släktskap.
Ämnet gav ju en indikation på att det här kommer att bli en tung bok. Men den börjar ändå lättsamt och vardagligt. Vi får en inblick i hur många levde innan och efter kriget. Men ju djupare hon går i sin släkthistoria, ju svårare de är att hitta, desto grymmare inser vi att deras öde varit.
När jag var i min mest formbara och kanske sårbara ålder kom den svenska faktaboken ”…om detta må ni berätta…” som tolvåring läste jag i detalj om förintelsens grymheter. Min värld gick från att vara oskuldsfull till att även det hemskaste var möjligt, och jag tänker att det speglar det stora ”före och efter” som andra världskriget också utgjort i vårt världsmedvetande.
Ihågkom oss till liv känns som en fortsättning – fast här får jag konstigt nog mer hopp. Människorna som försvann behöver inte förbli sitt sista öde. De kan också få vara människor. Därför är det viktigt att vi kommer ihåg dom – inte bara för de det råkade ut för – utan också för vilka de var.
Det ger också en inblick i svensk historia, vår eftergiftspolitik och så kallade neutralitet. Hur svensk byråkrati helt omöjliggjorde räddningen av judar som skickades tillbaka mot ett grymt öde.
Hon skriver det aldrig rakt ut, men jag undrar om det inte är den lilla pojken Faivel som berör Joanna mest av allt. Han återkommer gång på gång, i text i bilder, han som ingen i släkten ens verkade veta fanns. här skär det verkligen hårt genom hjärtat.
Jag läser med en pliktkänsla. Som att det vore respektlöst att inte komma ihåg namnen och deras släktskap.
Ämnet gav ju en indikation på att det här kommer att bli en tung bok. Men den börjar ändå lättsamt och vardagligt. Vi får en inblick i hur många levde innan och efter kriget. Men ju djupare hon går i sin släkthistoria, ju svårare de är att hitta, desto grymmare inser vi att deras öde varit.
När jag var i min mest formbara och kanske sårbara ålder kom den svenska faktaboken ”…om detta må ni berätta…” som tolvåring läste jag i detalj om förintelsens grymheter. Min värld gick från att vara oskuldsfull till att även det hemskaste var möjligt, och jag tänker att det speglar det stora ”före och efter” som andra världskriget också utgjort i vårt världsmedvetande.
Ihågkom oss till liv känns som en fortsättning – fast här får jag konstigt nog mer hopp. Människorna som försvann behöver inte förbli sitt sista öde. De kan också få vara människor. Därför är det viktigt att vi kommer ihåg dom – inte bara för de det råkade ut för – utan också för vilka de var.
Det ger också en inblick i svensk historia, vår eftergiftspolitik och så kallade neutralitet. Hur svensk byråkrati helt omöjliggjorde räddningen av judar som skickades tillbaka mot ett grymt öde.
Hon skriver det aldrig rakt ut, men jag undrar om det inte är den lilla pojken Faivel som berör Joanna mest av allt. Han återkommer gång på gång, i text i bilder, han som ingen i släkten ens verkade veta fanns. här skär det verkligen hårt genom hjärtat.
May 3, 2022
En bok att läsa flera gånger. Det finns så många nivåer på arje sida.
July 17, 2022
Denne boken burde leses av absolutt alle.
December 26, 2025
This is a memoir that has illustrations rather than a *graphic* memoir told through images.
August 28, 2025
Black and white, apart from a most judicious and economical use of colour – and the sepia of old documents and archived ID cards – this lengthy and wordy graphic novel takes us through the twentieth century as seen by a Jewish family in Sweden. The father of them all got out of what is here called Yiddishland (now Poland), and acted as a much-respected trader and clothier in Sweden. Their firm's traffic was restricted by Sweden agreeing with the Nazi powers to not trade with Jews, but things still managed to thrive – while whole limbs of the family tree were being lopped off in the death camps elsewhere.
And some limbs were unknown to our creator – she has a chunk where she is forced to investigate with grunt work in directories across Europe to find a distant relative – and it'll never be known exactly what happened to the bulk of that man's family. And here is as good a place as any to say I felt something along the same lines – that I would never get a grasp of who is who in this, even with the firm chapter-after-chapter structure. The family tree is not a small one – too large for the book, we're told – but my little mind needed more help with it.
But the details, the incidents, are certainly present, overt and galling. Life in Norway under Nazi occupation comes next, as some of the family were stuck there. One of their ways out was to try and get into Sweden, but then it became illegal to get into Sweden – and illegal to have tried but failed and stayed. Refugees on the way our characters take were not allowed to leave with any money whatsoever, but needed a small fortune to enter the next country.
This then is presented many decades on from the first testimonies of how life was for Jews under Nazi rule. And that's the point – here we have the generation that suffered all this, and afterwards said as little as possible, and now we have not one but two (or more) generations trying to piece it all together. And these things must be written down, and commemorated. After all, civic memorials are still being made – but one relative might be missed off, if their name is not revealed by research. And you don't need me to tell you how anti-Semitism is still a stock in trade of far too many people.
That anti-Semitism so often presents Jews with an ugly, large nose, and our creator designs herself that way here – certainly it's a bit of a prominent feature. Of course, she can portray herself how she damn well pleases. The book is presented with a clear lower-case font, alongside box-less graphic novel illustrations. It's very readable, but at 400pp certainly is no quick browse.
The last chapter seems more a generic story about the Holocaust, a round-up of the situation and what it led to. That kind of diminishes the personal side of this, and also adds to how this ends up as some kind of definitive look at the Scandinavian Shoah, the Nordic 'Nihilation. This blend of exhaustive and intimate is probably the selling point here – the art is not showy, but the text has a lot of matter-of-fact detail. For those seeking that, there is no reason to not give this a purchase.
And some limbs were unknown to our creator – she has a chunk where she is forced to investigate with grunt work in directories across Europe to find a distant relative – and it'll never be known exactly what happened to the bulk of that man's family. And here is as good a place as any to say I felt something along the same lines – that I would never get a grasp of who is who in this, even with the firm chapter-after-chapter structure. The family tree is not a small one – too large for the book, we're told – but my little mind needed more help with it.
But the details, the incidents, are certainly present, overt and galling. Life in Norway under Nazi occupation comes next, as some of the family were stuck there. One of their ways out was to try and get into Sweden, but then it became illegal to get into Sweden – and illegal to have tried but failed and stayed. Refugees on the way our characters take were not allowed to leave with any money whatsoever, but needed a small fortune to enter the next country.
This then is presented many decades on from the first testimonies of how life was for Jews under Nazi rule. And that's the point – here we have the generation that suffered all this, and afterwards said as little as possible, and now we have not one but two (or more) generations trying to piece it all together. And these things must be written down, and commemorated. After all, civic memorials are still being made – but one relative might be missed off, if their name is not revealed by research. And you don't need me to tell you how anti-Semitism is still a stock in trade of far too many people.
That anti-Semitism so often presents Jews with an ugly, large nose, and our creator designs herself that way here – certainly it's a bit of a prominent feature. Of course, she can portray herself how she damn well pleases. The book is presented with a clear lower-case font, alongside box-less graphic novel illustrations. It's very readable, but at 400pp certainly is no quick browse.
The last chapter seems more a generic story about the Holocaust, a round-up of the situation and what it led to. That kind of diminishes the personal side of this, and also adds to how this ends up as some kind of definitive look at the Scandinavian Shoah, the Nordic 'Nihilation. This blend of exhaustive and intimate is probably the selling point here – the art is not showy, but the text has a lot of matter-of-fact detail. For those seeking that, there is no reason to not give this a purchase.
November 19, 2025
“The first generation were quiet, the second generation felt they couldn’t ask, and now the third generation tries to find out what happened.”
Joanna Rubin Dranger sets out to do that in her memoir “Remember Us to Life”, a deeply felt, rigorously researched graphic narrative that refuses to let absence remain unnamed. Dranger’s quest begins with her aunt, Susanne, to whom she had a striking resemblance. She was close to Susanne who was diagnosed with depression and later took her own life. Dranger never quite gets over her aunt’s passing, and her need to know what happened broadens into a wider question including many of her family members who “disappeared” during the Holocaust.
Much like Mira Jacob’s “Good Talk”, Dranger uses mixed media combining illustrations and photographs of archival documents, portraits, and reproduced records to build a visual testimony. I like the bold blacks and white spaces in the artwork, which kind of shows the black and white vision of the history she is talking about. It’s both restrained and evocative.
It was also quite illuminating to learn that Sweden, often imagined as neutral during World War II, upheld antisemitic policies and shared detailed records of its Jewish population with Nazi Germany. Dranger presents this not as an accusation delivered with hindsight, but as an uncomfortable truth uncovered during her research, one that complicates the national narrative she grew up with. Her interrogation of Sweden’s complicity becomes a larger meditation on how nations craft their own myths.
Dranger also traces the emotional lineage of inherited trauma. It’s scary to see how violence that people endured generations ago continues to lurk in the shadows of our psyche even today. It struck me that today our consciousness straddles two worlds. One of progress and liberalism and acceptance. Another, a continuation of the attitudes from over 80 years ago filled with racism, exclusion, and illogical hatred. Some of those protests that Dranger talks about are chillingly familiar from recent events.
I found this book to be moving and incredibly well-researched. Perhaps because of this, it also tends to get overwhelming at times - emotionally and informationally. At over 400 pages, this is a book that demands you to be present as Dranger summons up all the history she can. And isn’t that the best thing we can do for the ones who never got to do that?
I cannot leave out mentioning Maura Tavares who has captured the feel and spirit of the narrative with her translation. Translators have the hardest job when it comes to books and Tavares has aced it.
I read this poignant, beautiful memoir for our #graphicnovelreadalong.
Joanna Rubin Dranger sets out to do that in her memoir “Remember Us to Life”, a deeply felt, rigorously researched graphic narrative that refuses to let absence remain unnamed. Dranger’s quest begins with her aunt, Susanne, to whom she had a striking resemblance. She was close to Susanne who was diagnosed with depression and later took her own life. Dranger never quite gets over her aunt’s passing, and her need to know what happened broadens into a wider question including many of her family members who “disappeared” during the Holocaust.
Much like Mira Jacob’s “Good Talk”, Dranger uses mixed media combining illustrations and photographs of archival documents, portraits, and reproduced records to build a visual testimony. I like the bold blacks and white spaces in the artwork, which kind of shows the black and white vision of the history she is talking about. It’s both restrained and evocative.
It was also quite illuminating to learn that Sweden, often imagined as neutral during World War II, upheld antisemitic policies and shared detailed records of its Jewish population with Nazi Germany. Dranger presents this not as an accusation delivered with hindsight, but as an uncomfortable truth uncovered during her research, one that complicates the national narrative she grew up with. Her interrogation of Sweden’s complicity becomes a larger meditation on how nations craft their own myths.
Dranger also traces the emotional lineage of inherited trauma. It’s scary to see how violence that people endured generations ago continues to lurk in the shadows of our psyche even today. It struck me that today our consciousness straddles two worlds. One of progress and liberalism and acceptance. Another, a continuation of the attitudes from over 80 years ago filled with racism, exclusion, and illogical hatred. Some of those protests that Dranger talks about are chillingly familiar from recent events.
I found this book to be moving and incredibly well-researched. Perhaps because of this, it also tends to get overwhelming at times - emotionally and informationally. At over 400 pages, this is a book that demands you to be present as Dranger summons up all the history she can. And isn’t that the best thing we can do for the ones who never got to do that?
I cannot leave out mentioning Maura Tavares who has captured the feel and spirit of the narrative with her translation. Translators have the hardest job when it comes to books and Tavares has aced it.
I read this poignant, beautiful memoir for our #graphicnovelreadalong.
Displaying 1 - 30 of 103 reviews