Besviken. Eftersom jag gillat böckerna om Betty (mycket), De fenomenala fruntimren... och Kristina Sandbergs trilogi m.fl. så hade jag så höga förväntningar. För många detaljer om sjukdomar och elände för min smak, men då författaren har arbetet som förlossningsläkare så har hon väl att ösa ur.
Trögläst. Jag har mer som bara läst för att få den läst och inte haft någon vidare glädje av det. Nåja, de sista 100 sidorna var bättre och jag kommer nog att läsa de andra delarna... så småningom.
I alla fall, 50-tal och polioepidemi. Lite för många karaktärer för mig att hålla reda på, och ingen som jag riktigt fastnade för, även om det flöt på bättre 300 sidor in...
"Överlägsenhet var å andra sidan ett klassiskt sätt att dölja ett dåligt självförtroende på."
"Sommaren gick mot sitt slut, vemodet slog klorna i honom, som alltid denna tid på året."
"Att vara utan cykel var som att leva ett halvt liv."
"Det är lätt hänt att livet rinner iväg till ´inget särskilt´"
"Det alldeles vanliga livet var en stilla tröst."
"Ger man upp så går det snabbt utför. Det gäller det mesta här i livet."
"Människor mår bra av ett visst mått av uppförslut, det hade Emilsson alltid hävdat. På så sätt märker man skillnad på stort och smått, svar och vitt, sorg och glädje."