För Hasse är dansen fullt fokus, hårt slit och någon enstaka gång också eufori - belöningen och meningen med allt. Han är ett dansens underbarn, och på Stockholmsoperan möter han Tom.
De dansar en sommar i Paris och Hasse blir våldsamt förälskad, men är samtidigt livrädd för vad som ska hända om känslorna besvaras. För i en tid då psykiatrin försöker bota homosexuella med sterilisering, elchocker och lobotomering är kärleken livsfarlig. Hasses liv spinner allt snabbare - med dansen, alla extraknäcken för att hålla sig flytande och nätterna då han flyr in i de mörkaste parkerna... Det är bara en tidsfråga innan också han blir föremål för psykiatrin.
Dansaren och demonerna är den efterlängtade tredje boken i Lodalens historiska romansvit om verkliga personer, som inleddes med Lisa och Lilly och fortsatte med Lesbiska ligan. Nu är vi framme vid ett 60-talets Stockholm där homosexuella anses sjuka och farliga, och där 50-talets häxjakt fortfarande kastar sin skugga över staden och människorna i den. Hasse är en av dem som kämpade för att överleva i ett samhälle som gjorde allt för att demonisera honom.
Betyg: 4 av 5. . Den här boken, Dansaren och demonerna : en berättelse om omöjlig kärlek, är den tredje och avslutande delen i bokserien Lodalens historiska svit. Alla tre böckerna är helt fristående från varandra. . Jag har läst dom två tidigare böckerna, Lisa & Lilly : en sann kärlekshistoria, och, Lesbiska ligan : en sann kriminalhistoria, och jag tyckte att båda böckerna var mycket bra. . Och jag tyckte även att den här boken var riktigt bra. Välskriven, berörande, intressant, gripande, och som sagt, bra. Extra bra blir det ju också när man vet att den baseras på verkliga personer och händelser. Huvudpersonen i boken var författaren Mian Lodalens morbror. . Jag kan absolut rekommendera boken, och även dom två första böckerna i serien. Mycket intressant att läsa om hur homosexuella har haft det. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Razmus Nyström. .
Läst under etapper så kanske inte fick en helt sammanhållen bild, men varje gång jag började läsa igen så fastnade jag direkt och det är ju bra betyg.
Jätterörande och fin, men också otroligt otroligt sorglig. Fick väldigt ont i magen flera gånger när jag läste. Tycker att jag fick ngn personlig koppling (eller vad man ska säga) till den också och det kändes fint.
Älskade den till en början, men ju mer jag läser desto mer känner jag att man väntar på något som inte kommer. Den kändes lite som ett antiklimax tyvärr! Älskar karaktärerna dock och det är en viktig bok!!!
Strax efter att han fått veta att han antagits till Operans balettskola hade han råkat nämna "det". Eller råkat Bördan hade varit plågsam att bära ensam. Oplanerat, nästan i desperation, hade han vänt sig till sin pappa med sitt darrande hiärta. Femton år gammal var han och har hoppades i sin enfald om inte på förståelse, sả i alla fall på något slags stöd "Ingen arbetsgivare vill ha avvikande personal", sa hans pappa istället och Hasse tänkte "vad fan vet du om operavärlden?"
Så extremt gripande och sorglig och fin berättelse på alla plan, den var precis vad jag letat efter. Efterorden förstärkte verkligen handlingen. Det var längesen jag fastnade i en bok på detta sätt, och nu efteråt känner jag mig helt tom.
Den avslutande (?) delen i Lodalens svit om homosexualitet i Sverige under 1900-talet är bäst hittills!
En berättelse som är så tragiskt att jag bitvis vill blunda, samtidigt som jag är så gripen av Hasse att jag absolut inte kan slita blicken från pappret.
Underbar och sorglig och engagerande bok som påminner om skelett i garderoben på många sätt. Jönköping. Stockholm. Paris. Kungliga Operan. Hans Wahlström. Tack Mian Lodalen - så rekommenderar.
Otroligt gripande roman om hur det var att älska någon av samma kön under 1960-talet i Sverige. Det blir desto mer påtagligt när det faktiskt handlar om en verklig person. Även om berättelsen är tung, så är språket så lätt att man sugs in i handlingen. Och även om det är ett hårt liv som Hasse tvingas leva så finns det också glädje när han får vara sig själv och när dansen är som bäst.
Tack till författare Mian som gett oss insikt i en svunnen tid. Jag vet att det fortfarande finns mycket fördomar och svårigheter kring de som identifierar sig som HBTGQ+ (t.ex. när man söker uppehållstillstånd för att man som homosexuell förföljs i sitt hemland men ofta inte blir trodd) men känner tacksamhet för alla de som kämpat hårt för att situationen åtminstone har blivit betydligt bättre sedan den tid då icke-hetero var olagligt och/eller sågs som en psykiatrisk sjukdom. Tack!
Hans, lille Hans! Jo, jag vet att du är en vuxen man men jag vill bara ge dig en kram och säga något tröstande.
Så känner jag mest hela tiden medan jag lyssnar på Mian Lodalens bok om sin balettdansande morbror Hans. Han är så oändligt vilsen i sin sexualitet och tiden gör förstås att det inte är okomplicerat. Det går nästan inte att leva som öppet homosexuell. Knappt ens i Paris där han får tillbringa en sommar med Tom - den han helst av allt vill ha.
Genom hela boken finns strimmor av hopp om kärlek, men också så många namnlösa möten i mörkret och skuggorna. Det är så många hårda danspass, konkurrens om roller, för lite mat, för mycket piller och för lite lycka. Det är så fin läsning för det är skrivet med så mycket värme. Det finns något genuint över berättelsen.
Jag velar mellan att ge den 3.5 eller 4. Även om jag tyckte om handlingen kändes det ofta utdraget och det mesta upprepades i nya situationer. Samtidigt som jag är lite frustrerad över att det tog så lång tid för Hasse och Toms relation, har jag också förståelse för varför. Även om homosexualitet var lagligt klassades det fortfarande som en sjukdom under den här tiden. Det gjorde lite ont faktiskt att höra hur Hasse jämt såg ner på sig själv på grund av sin homosexualitet och ofta refererade till det som en sjukdom. Trots att boken är lång och handlingen kan lätt upplevas som utdragen, ger den så mycket att det blir värt det.
Vinterns ljudbokslyssning (i fullkomligt underbar uppläsning av Razmus Nyström).
Ett hjärtskärande personporträtt av en ung person som inte fick lov att leva sitt liv fullt ut. På vissa sätt fick han det, men definitivt inte alla. De notoriskt destruktiva, på många vis påtvingade valen han gör i sitt liv gör att man gång på gång slits itu lite mer än sist. Så mycket kärlek och älskvärdhet och samtidigt så enormt mycket sorg och smärta.
Usch för förritiden ändå… Så fruktansvärt tragisk berättelse. Ville sticka huvudet i sanden och ge boken lyckliga vändningar och ändra om i allting. Trots det är det en välformulerad historisk skildring som fick axlarna att höja sig högre för varje kapitel. Träffande och berörande. Efterordet om författarens egna relation till Hans, och något som liknar upprättelse var vackert, och välkommet i den dystra avslutningen.
Lodalen skriver sin morbrors smärta med skicklig penna och stor inlevelse. Det är viktigt för oss i nutid att få berättelser som denna, som är bara 60-70 år sedan för att förstå hur nära oss i tid det var som homosexualitet var klassat som mentalsjukdom och "behandlades" med elchocker, koma och kastrering. Det är stor sorg i denna berättelse.
En sann historia, vilket gör den både gripande och oerhört sorglig. Samtidigt finns det något livsbejakande i berättelsen, något som gör att man vill läsa vidare. Och när jag läser efterordet så rinner tårarna.
En bok alla borde läsa för att förstå vad så många alldeles nyligen behövt kämpa för och för att förstå att vi behöver vaka över Regnbågsfärgernas rätt, så det inte börjar backa tillbaka i fel riktning.
Gripande sann historia om en homosexuell man i 60-talets Stockholm och skriven på ett sätt som fångar läsaren. Oerhört bra bok som många, många fler borde läsa för att få mer förståelse för hur det fortfarande är för vissa människor.
Absolut den bästa i Lodalens trilogi. Hon lyckas förmedla skammen hos Hasse på ett bra sätt och stadsskildringarna av Stockholm och Paris är väldigt bra. Men det är alltid något som saknas i Lodalens böcker. Trots det har hon en viktig roll med att förmedla queer nutid och historia.
Min första 5 stjärniga rating, läs hennes två tidigare böcker i serien först och sen toppar ni det med den här! Läste den, sen lyssnade jag! Uppläsaren är 🙏🏼 Och efterordet, då rullade tårarna på ett sätt! Mian Lodalen, I love u
Väldigt välskrivet och ett hjärtskärande livsöde. Mian Lodalen fortsätter skildra det svåra i att vara annorlunda och här i kombination med psykisk ohälsa. En fin läsupplevelse men för volymiös.