Jump to ratings and reviews
Rate this book

進烤箱的好日子

Rate this book
「你快死了嗎?」
一本追殺小學同學,對戰他人記憶的回憶錄,
埋藏一部挖掘成長秘密的小說,那些我們封存時刻成永恆的嘗試。
一旦有了不朽的念頭,大家都得進烤箱。

「時間斷成一線之後,越走遠就越能看見那些都是時刻的標本,在我用文字把他們釘在平面上時他們就死了。」

美國詩人普拉絲把頭放進烤箱裡,結束了自己的故事。而阿丹的故事要從何說起呢?

小學四年級,她被班上的「兒童會」排擠,理由是「太愛跟男生玩」與「太驕傲」;打出生開始,媽媽對她什麼話都說就是不跟她說寶寶語;吃晚餐玩「說謊家」遊戲時,從未吵過架的爸媽突然宣布離婚;小學畢業的暑假獨自一人躺在客廳地板上等待時間過去;國一住進女生宿舍她見識了脖子上的草莓及可愛的香氣;十三歲遇見二十五歲的何維光,他的一句「你在想什麼」,讓她往後每次聽到都無法克制感到愛;不意發現被騙,而詐騙她的竟是自己的⋯⋯

是回憶錄,是寫作筆記,還是小說?阿丹抓到了一隻鬼,放上筆尖,可以傳遞。然而任何影像,聲音,文字,廣義的記錄都是封存當下成永恆的妄想,一旦有了不朽的念頭,大家都得進烤箱!

文壇都市傳說李佳穎,睽違十六年,繼《不吠》、《47個流浪漢種》、《小碎肉末》後全新小說,以辛辣活潑的語言包裹成長故事,直擊寫作本質。透過主角阿丹長大後暫棄小說改寫回憶錄之筆,從十五歲的生命裡,映照出記憶與書寫的矛盾。無論是年少時的偶像崇拜,或是那感到被拋棄的世界裡仍活生生的心有所可愛的部分,都在記錄當下被覆蓋,反噬。當記憶與文字相染,層層堆疊的敘述中,那些嘗試過的故事仍然好聽得要命,而且即將出現意義。

280 pages, Paperback

First published July 1, 2024

Loading...
Loading...

About the author

李佳穎

6 books10 followers

Ratings & Reviews

What do you think?
Rate this book

Friends & Following

Create a free account to discover what your friends think of this book!

Community Reviews

5 stars
265 (34%)
4 stars
297 (38%)
3 stars
164 (21%)
2 stars
38 (4%)
1 star
6 (<1%)
Displaying 1 - 30 of 172 reviews
18 reviews5 followers
April 21, 2025
我不確定怎麼用李佳穎的語言去寫心得,只能產出一些膚淺的文字:這本小說(我確定它是小說)如此輕巧、才氣而又真誠,試圖模糊真實與虛構的交界,力求突破,最後又向我們述說「保持距離」這一簡單的結論。若想復刻記憶、重現過去,豈非妄圖接近不朽——如此一來,大家都得進烤箱。對待回憶錄最好的態度,就是把回憶錄當作小說一樣看待,否則終將受到無法領略小說美好的懲罰。

到頭來,我們真正記得的,也並非那斤斤計較的真與否,而是李佳穎(像一隻躺在鍵盤上的兔子)結尾的那一句:「我感覺有股溫熱的液體浮上眼睛四周」。是的,我們記得的是這個。即便那不是她,而是「回憶錄」裡的她,和寫「回憶錄」的她,但那都是她——多繞口。因為她與寫回憶錄的她、回憶錄裡的她保持距離,地圖才顯現出作用。生命的捲軸在我們眼前攤開,道出種種奇蹟。

《進烤箱的好日子》讀來「可愛」、趣味,充滿鮮活的鋪陳或摹寫,容易進入,但不容易出來,因為直到最後,也許我們都進烤箱。愛李佳穎,愛寫日記,愛每一個好日子。
Profile Image for Peggie Liang.
18 reviews2 followers
August 9, 2025
文字幽默犀利,讀到最後我的眼周也有溫熱的液體湧出。
高中時最喜歡的課文是王羲之的《蘭亭集序》,當時深受感動,又總說不出那份感動為何。看完李佳穎這本書,第一個想法是距今約1700年前寫出「後之視今,亦由今之視昔,悲夫!故列敘時人,錄其所述。雖世殊事異,所以興懷,其致一也。後之覽者,亦將有感於斯文」的王羲之,不可倖免地也得進烤箱。
剛讀完《進烤箱的好日子》的我,暫時還理不出那股湧上眼周的溫熱為何,但生為女性、做為童年許多時光在一個人的家中度過的成年人、身為製圖學愛好者,我很感謝李佳穎寫了這本書。

「為了鋪天蓋地記得而寫,為了鮮靈活現記得而不寫。但到頭來,能讓你明白自己發生了什麼事的,不是記憶,而是語言。」(p.264) 這段話對我而言就像當頭棒喝,我也曾鋪天蓋地地寫,後來的某一天突然決定不寫,把所有日記收在房間角落,只差沒有燒掉。
《進烤箱的好日子》成功讓我也有了想寫回憶錄的念頭。
Profile Image for Carm.
1,018 reviews19 followers
Review of advance copy received from NetGalley
September 10, 2026
Thank you to Riverhead Books and NetGalley for this ARC in exchange for my honest feedback.

I really need to stop sleeping on Taiwanese authors. Kevin Chen blew my mind with Ghost Town. Now Lee Chia-Ying has done it with A Perfect Day to Put Your Head in the Oven. Don’t worry… I’ve already started a list.

The premise hooked me immediately. Tan is struggling to write her first novel, so she decides to write a memoir instead. Writing a memoir means digging through her childhood, checking her memories against those of her parents and old classmates and slowly discovering that memory is a slippery little thing. What started as a funny, meta story about someone trying to write a story became something else entirely. Something I fell in love with.

Lee's writing, in Lin King's translation, can be funny one moment and sad or tender the next. And she doesn't shy away from the darker parts of growing up. Divorce. Domestic violence. Sexuality. Abuse. These experiences sit alongside first periods, childhood friendships, schoolyard politics and all the strange little moments that somehow survive into adulthood. The funny doesn't erase the painful and the painful doesn't erase the funny.

Literature is woven through those memories too. Flannery O'Connor. Sylvia Plath. Even an absolutely hilarious evisceration of Henry David Thoreau. Other writers become another way for Tan to examine her own life, and Plath's death eventually gives the novel its wonderfully morbid title.

I also loved the structure, although I suspect it might drive some readers nuts. Different typefaces separate memoir from the present. Memories are revisited. Drafts are shared. Stories fold back on themselves and change when they're examined again.

Tan eventually puts it beautifully:

“After the Möbius strip of childhood is snipped, time stretches into a linear path. The farther I walk, the clearer I see that all that recording, journaling, writing was making taxidermies of time. As soon as I pinned the moments down to a two-dimensional display, they died. No matter how beautifully a text reads to me, no matter how realistic or dynamic it appears, it is a corpse. It’s lifeless.”

Childhood feels endless while you're inside it. Then suddenly you're out, looking back at something you can never quite return to. You can revisit it. Write about it. Ask someone else what they remember. But you can never get back inside the loop. Every attempt to preserve a memory changes it a little simply by pinning it down.

I thought I was getting a clever book about writing a book. Instead, I got a beautiful one about memory, childhood and what happens when we try to turn either of them into a story.
Profile Image for Anneke.
133 reviews
July 8, 2026
Thank you NetGalley for the eARC!

I thought this was a wonderful meditation on memory, family, divorce, writing, documentation, truth, estrangement, friendship, and coming of age. Throughout the novel, the main character Tan questions the roots of her memories, among other metatextual autobiographical conundrums, as she struggles to construct her own memoir. Potentially too aware of the pitfalls of the genre/process, she calls upon the people in her life to engage with her memoir, whether for factual verification or perhaps something else less tangible and more emotional/psychic/philosophical.

Lee Chia-Ying does a great job of balancing the fiction she’s actively writing with the memoir of Tan and her writing process. It’s not easy to pull off a book-in-progress from within a book, and I will say it has its moments of imbalance, but it works overall.

This story spoke to me more than I anticipated. I was caught off guard by how raw/realistic some of the dialogue and situations were, especially regarding the loss of childhood innocence both at home and at school. I hadn’t previously considered similar moments in my own life as “literature-worthy,” so I was struck by what it felt like to read something that could have been pulled from a page in my own diary but which was written by another hand, in another country, and in another language. Such personal identification in readers satisfies the validation that I assume both Tan and Lee Chia-Ying seek through their respective storytelling. My reading experience being in translation only amplifies this effect of recognition through distillation.

——

“The most terrible part of documentation is that the words turn around and devour the moments they are supposed to depict. They eclipse those pasts and, in the end, replace them completely.”
Profile Image for Tun Yen Chiang.
42 reviews
April 22, 2026
讀完最後一頁把書闔上,外頭壓著積重的雲層,沒想到眼眶先下起雨來,一邊慶幸已經從咖啡廳、健身房,轉移到無人的超商二樓用餐區的一角。
若要說高中前影響我最深的一本書,應該是André Aciman 的 Call Me By Your Name;每年夏天我讀了又讀,彷彿要把17歲的情懷跟從沒經歷過的北義風情移植到台灣,導致往後不論是寫散文、臉書記事、乃至學測英文作文都難脫繾綣之氣,那樣綿延的連綴像是要把當時跟現在的自己連接起來的一種嘗試。
而這次讀完李佳穎的《進烤箱的好日子》,於24歲的自己彷彿又有同等的重量與震撼。
從翻開有機化學考古題本到抬起頭已是落日餘暉的日子,已經是上週的事,一切都成定局但仍未為我所知的成績放榜是未來,懷著忐忑跟焦慮的等待是現在,但每個下一秒又像書頁翻成過去,有時竟也難以辨析它們之間的關係——它們彼此互為因果,目的地可以是因也可以是當初決定出發而終究抵達的果。
「對自己說我」似乎是紀錄的原初真相,也是一個很好的手段。當你對自己充滿困惑或對過往感到傷痛,可以做的第一步可能是了解自己從何而來,你便有了找出從何而去的立足點。
Profile Image for Ally Yang.
1,640 reviews41 followers
July 7, 2025
[2025.07.09_97]

微笑著讀,到最後「感覺有股溫熱的液體浮上眼睛四周。」茫然中不斷回想,然後痛哭。人生能有什麼價值或意義,在於回望,審慎檢視,並且努力再詮釋自身的歷史。

李佳穎的這部作品,好像不知道到底要講什麼,又什麼都講到了。能在這麼精簡的字數裡達到這點,是成就。

一開書就讀得很愉快,感激作者使用平實正常的語言,以及非但不做作不耍小聰明甚至是了然剔透的幽默,表達一個從小學到進入青春期女孩的內心。行文中李佳穎探討了作家下筆時種種的思考辯證,並合宜地示範了種種寫作技巧,譬如說用阿丹盯著牆上的花紋壁紙,「每一朵花都有終點,所有的紋路都是死路。」描寫她的困境。

那些在書中清楚呈現的台灣氛圍,讀得出是作者細細規劃描摹,像是手持針線密密織就的背景,工法細緻到覺察不出針眼的自然。

許多阿丹的經歷與感想與我不謀而合,這產生了強大的共鳴。那種同感強大到,彷彿阿丹經歷過的那些狗屁倒灶我都要以為是自己的經歷與感想。﹝夏令營、手帳、閱讀小說﹞

不過話說回來,與李欣儀的那一段,又著實讓我深深覺得自己這輩子錯過了很令人(我)羨慕的東西。



------書摘------

小學生的想像力經常建立在無知上,也不是全然的無知,大概是連連看找不到最好的答案時,退而求其次硬連的那種無知,這種無知出於一種求知的本能,有時頗富詩意。

當時我只參加過一次夏令營,裡面的大哥哥大姐姐各個像著猴一樣,我們的自由完全被剝奪,到哪裡都要報告,最讓我不能接受的是許多蠢話都必須以大吼大叫的方式呈現,表示你沒有發呆或無聊什麼的,如果不夠大聲還要再來一次。

他認為一隻精子可以理直氣壯分我一半身體,我怒不可遏。

寫東西有點像魔術方塊,在移動小塊段落的過程中有時會破壞了本來看似接近完成的結構,差一格整齊的色塊呼呼四散五裂,讓人心驚膽戰,若有時就那樣悍然再轉,再轉,所有顏色又奇蹟似的聚合貼緊,魔術的一刻。

一旦有了不朽的念頭,大家都得進烤箱。

真正的問題總是躲在修辭裡,答案也是。

穿這個可以變成女生。

我媽認為我們應該要隨時保持警覺,按照今日世界的敵意來調整自己的女性特質,幫助你達成人生的追求。

〈寫作者如何寫作〉歐康納:「如今我們聽見一大堆人感嘆說寫作者全跑去上大學了,說寫作者在學院裡活得斯文優雅,而不出去取得人生的第一手素材。事實是,任何熬過童年的人都有足夠支撐他後半輩子的人生素材。如果你無法從不多的經驗裡悟出什麼,那麼有再多經驗也是白搭。寫作者的工作是對經驗做深刻的思考,不是泡在經驗裡。」

我們還能如何變化著形式來記錄熬過的童年與那些人生中橫空出世,在類型上開疆闢土,在背後看不見動機的時刻?

聊天時突然發現自己到了一個沒去過的地方不一定是好事。我以為進了大觀園,但在私語言的空間哩,大觀園與暗巷無異。在那裡霸凌毆打強暴經常被當成灌頂醍醐,混亂痛苦自厭則被看作存在的證明。

生活裡那些隱藏的轉折,小說把它們移到你眼前,給了它一個好位置。注視那些地方安慰了我,讓我回過頭來理解了生活。p.235

我在筆記本上寫下何維光講的每一句話,以及李嘉欣做的每一件事,我決心把他們變成我所擁有沒有人可以奪走那無比踏實的東西。

在我用文字把他們釘在平面上時他們就死了,無論我讀到的東西多麼美麗,多麼擬真,多麼活,都是屍體,他們沒有生命。生命是什麼你知道嗎?是那個將一刻活成一個宇宙的人。對,就是人。這些時刻在沒有記錄下來之前是人,寫出來之後就變成屍體了。但這不是我所害怕的,紀錄最可怕的是,他們會回頭吃掉那些時刻,覆去那些時刻,最後變成唯一的時刻。我注視那些屍體,他們長相是我愛的人,但不是。

到最後越寫越長,害怕遺漏了任何一個小的細節,任何一閃而逝的感覺。

在剛寫出來,那些字與句剛被生下的時候,這些文字與它們欲再現的人間有一個共存的片刻,向渾沌的初始,逢魔的黃昏,我會突然看見紀錄與人間的不同處,甚至可以一個一個指出來,我像抓住浮木一個一個修改,希望記錄可以再靠近人間一點,就這樣,一點一點,很快的,一切只剩下紀錄。

為了鋪天蓋地記得而寫,為了鮮靈活現記得而不寫。但到頭來,能讓你明白自己發生了什麼事的,不是記憶,而是語言。比例尺小於1時,地圖才會現出用處。你必須選擇,必須縮小,必須捨棄,必須創造,必須決定你的位置,必須有觀點。你懷疑世界對你提不起興趣,只好從所在之處出發尋找安頓自我的地方。你變成蜘蛛,變成毛蟲,想像死亡,變成神,俯瞰自己,終於明白人的凝視可貴在它的局限,如同你的地圖。

(四歲阿丹) 『我希望我們大家都能快樂。』

電【7 July 2025 / kobo-pchome / 210】
紙【13 July 2025 / 博客來 / 298】
Profile Image for Alistair.
643 reviews14 followers
May 13, 2025
從後門的這條街,穿行過店鋪,就到了半個街市以外的店門口。整本書就這麼自由自在地穿行。
Profile Image for Christina.
94 reviews93 followers
September 3, 2026
Så fascinerad av författaren bakom verket. Sexton års mellanrum mellan publiceringen av den här boken, och föregående. Var på ett författarsamtal med henne igår och då pratade hon lite om hur hennes liv gått från att handla om aktivt skrivande (hon publicerade tre böcker i början av 00-talet) till att ”sluta vara en skrivande person” och också om hur man ”slutar se världen med en skrivande persons ögon”. Hon sa också att hennes skrivande blivit småmynt som hon stoppar i en spargris och det resonerade hos mig!

Kan verkligen känna igen att först lägga märke till ALLT och vilja spara alla intryck skriftligt. För att sen ten years down the line liksom… gå… elva månader utan att göra ens en mobilanteckning. Men sen plötsligt så tittar man upp och ser jag vet inte en ekorre eller en trädgren som svajar i vinden och det rör upp nåt inom en och så skriver man en stund med samma frenesi som back in sina gamla skrivardagar. Och ett mynt trillar ner i spargrisen.

ANYWHOOZLE boken är rolig att läsa för en som skriver! Och mycket bra barnperspektiv! Smarta små detaljer som lyfter texten. Finurlig!
Profile Image for Polly.
147 reviews16 followers
October 23, 2025
有些書令我喜愛是因為文字優美,有些是因為劇情轉折,有些是作者精準捕捉心境,有些則是因為獨特風格取勝。我會說我是喜歡《進烤箱的好日子》的,但喜歡的原因是我前所未有的,我被它特殊的結構與概念深深吸引。
我喜歡主角阿丹認真看待小說與回憶錄的區別,為了解決記憶中大概但又不確定是否是百分之百還原而發明各式各樣的敘述方式,找同學求證內容正確性的橋段,那種過於謹慎的態度讓人覺得有點可愛有點滑稽。

書中老王說「任何影像,聲音,文字,廣義的記錄都是一種對上帝的褻瀆,一旦有了不朽的念頭,大家都得進烤箱。」人一旦想留下什麼,就是在挑戰自然的流逝與遺忘,這正是老王說的「對上帝的褻瀆」。創作與記錄是需要付出代價的,一旦想讓某個瞬間不朽,就必須犧牲活在當下的純粹,而那些被寫成白紙黑字的記憶會反過來糾纏書寫者,使人再也無法回到無知與天真。「我妄想用場景、人物、舉止、事件、聲音、味道的大集合把它留下來。這種執念為什麼?從何而來?我不了解。但顯然我從很小的時候就注定要進烤箱了。」(p.117) 這些執念與衝動是阿丹創作與寫作的天賦,但同時也預告了她注定要進烤箱,注定會被自己的創作欲望燒灼,就像普拉絲,她用詩句試圖讓痛苦成形,最後卻被那火焰吞沒。

文字是一種保存,但也是一種殺戮。「這些時刻在沒有記錄下來之前是人,寫出來之後就孌成屍體了。但這不是我所害怕的,記錄最可怕的是,他們會回頭吃掉那些時刻,覆去那些時刻,最後變成唯一的時刻。我注視那些屍體,他們長相是我愛的人,但不是。我卻不知道哪裡不是。」(p.260) 當人們把經驗寫下來,那個活生生的瞬間就被定格,被轉化成語言符號,就只剩下一種版本,一種死的解讀。原先紀錄應該是為了保留那些記憶的,但殘酷的是實際上寫下文字的瞬間就已讓記憶死在文字裡了。每一次下筆,都是創造與毀滅。

阿丹在回憶錄中寫到她越寫越害怕,越讀越害怕,於是她停止紀錄,並在國中畢業的夏天燒掉所有筆記本。有趣的是,為什麼她又再次拿起筆,是什麼契機讓阿丹又願意再一次書寫,成為你我看見的回憶錄?「我把夢告訴了那人。儘管長大的我已經懂得對那句話充滿戒心,但還是無法克制地在每一次聽到時感到愛。」(p.215) 讓經驗變成語言讓人看見是會痛的,是危險的。每一次轉換成語言都像在挖掘,把父母離異、孤獨的童年與被拋棄的羞恥感又重新挖出來,暴露在外頭。阿丹燒掉筆記本雖然能短暫獲得解放,但最終都那份空洞還是會回來,避而不見並不會讓創傷消失。唯有通過書寫,才能重新掌握記憶,而不是被記憶支配。

於是再一次書寫,不再是出於恐懼或執著,而是正視的勇氣。阿丹最終將回憶錄拿給父母看,這是極為勇敢的。她終於不再需要用寫來證明自己被拋棄,也不必再用寫來保留愛的片刻。當她看著父母再次相聚,母親淡淡的一句話,直到他們再一次低頭拿起回憶錄,她將獲得深刻的解答。
Profile Image for Sara Chen.
266 reviews43 followers
May 13, 2025
之前在書展上看到這本書就已經非常想看,光是書名與封面就莫名吸引我,實際讀起來也讓我非常驚喜。

這本書包含兩條時間線,一條是作者書寫的當下,一條是作者書寫的內容(過去)。這本書很特別,他寫的既不是現在發生的事,也不純粹是寫過去,整本書讀起來就像跟作者一起掉進回憶漩渦,一起經歷「從現在看過去回憶的體驗」,因此回憶不一定是真的,可能包含著現在有點想不起來、需要靠想像力去補足的片段,也包含現在回顧過去不明所以的知識落差,閱讀感受非常動態,是一個自我思考與對話的互動。我覺得是很有韻味也很有趣的一本書。
讀的過程中,真的很佩服作者的寫作功力,故事不只是兩條時間線來回夾雜,也毫不突兀的推進。

會很想要看作者的其他作品,也推薦這本書給其他人。
我絕對給4.5以上。

*****以下內容提及劇情,請斟酌觀看*****

印象最深刻也最有感的部分應該是整本最前面提到作者與同學討論父母離婚的段落,以及作者後來重新與那個同學聯繫上,那個同學覺得作者寫下來的回憶錄很好笑。其實讀起來百感交集。如果當年懵懂未知時,就要躲在門後聽父母吵架,父母甚至在女兒同學到家裡時也持續當著他們的面大吵架,可見當時情緒張力多大,經歷過這些衝突場面的人又如何不受傷,但作者沒有在這部分多加描寫,而是寫出了一種長大以後,看這些都沒什麼的淡然。但是這些是淡然嗎、還是無奈,還是什麼?這就是我覺得這本書很厲害的地方,作者寫了當年發生的事,寫了自己如何看當年發生的事,寫了當年的當事人(那個同學)如何看當年的事,彷彿面面俱到進行一番回顧,卻仍留給讀者很多自行體會的空間。

站在作者寫作當下的觀點,過去的他是有點矯情的,就像他提到對於死亡的看法(可能有點嚮往?),但他也沒有正面去說明現在的他如何看待相同的議題,好像只能由讀者自行品味。(寫這一段寫到一半,突然忘記我原本是要寫什麼,傻眼,之後想到再補XD)
Profile Image for Clara.
85 reviews
October 13, 2026
Egentligen köpte och läste jag den endast av två anledningar: den var gul och den hade en cool titel. Men visade sig, i all sin konstighet, faktiskt vara ganska bra!
Profile Image for Yi-Wei Hsu.
20 reviews9 followers
August 25, 2025
一直以來都很喜歡探索時間和記憶的作品,但這本書又把我對這個文學類型的理解拉高到另一個層次。就像作者說的,寫作相當於一種對記憶的扼殺,但除了寫作以外我們又有什麼記得的方法?很喜歡主角在寫作的同時一路分析辯證自己的文字與記憶,毫不避諱地把在追求真實與完成敘事之間的掙扎攤開給讀者看,更喜歡且佩服的是她對深刻與痛苦的記憶是如何抽開距離、舉重若輕。而且很好笑,這作者真的很好笑。
在看這本書的時候我想起了太多事情,像惡毒的小學同學(原來一直以來的小四女生都如此可怕)、國中放學時候走過秋日傍晚的輕快、對成為少女的欣喜與不安、好的或壞的男孩子們、還有父母如何從全知全能的存在變成和我一樣的、有缺憾的普通人類,於是我也起了寫作的念頭,把記憶送進烤箱的念頭。但我大概不會像主角那樣把裡面的重要人物一一找出來喝咖啡,頂多就是採取她的plan B,把時間名字混淆到不會被告的程度就好。

「為了鋪天蓋地記得而寫,為了鮮靈活現記得而不寫。但到頭來,能讓你明白自己發生了什麼事的,不是記憶,而是語言。比例尺小於一時,地圖才會現出用處。你必須選擇,必須縮小,必須捨棄,必須創造,必須決定你的位置,必須有觀點。你懷疑世界對你提不起興趣,只好從所在之處出發尋找安頓自我的地方。你變成蜘蛛,變成毛蟲,想像死亡,變成神,俯瞰自己,終於明白人的凝視可貴在它的局限,如同你的地圖。」

「時間很長,十三歲的時間是一條莫比烏斯環,我孔洞大開地走在雙倍的訊息量上,那時我不知道,以為一輩子時間都會這麼長。我不知道童年與成年之間將有明確一剪,時間將斷成一線往單一方向頭也不回奔去,萬物將扁平成兩面,一體正反,冰山上下。」
Profile Image for Teguh.
Author 10 books347 followers
Read
October 3, 2026
Definisi buku yang ketika ditutup bikin bengong: Jadi ini sebenarnya siapa dan yang mana yang fiksional?
Rada "mbulet" tapi mungkin itu tujuan dia menulis bentuk yang demikian. Novel coming-of-age dengan keluarga yang aneh, dan kecenderungan penemuan diri dan sexualitas yang manis sekali.

Kalau novel ini masuk sayembara DKJ kurasa dia harus juara 1. Cakep sekali.
Profile Image for Julia Eriksson.
337 reviews309 followers
September 27, 2026
Lite trevande till en början, men sedan händer något. Chia-Ying berättar om minnen från uppväxten på ett sätt som känns ärligt och befriande samtidigt som hon väver in reflektioner kring skrivande och sanning. En annorlunda bok, på ett bra sätt.
Profile Image for Cadence Boudreaux.
Author 2 books4 followers
August 29, 2026
“But, in the end, it's not memory that enables you to understand the things that have happened to you-it's language.”

I really liked the premise of this story! I went in because the idea of uncovering your own life seemed very interesting . For me I didn’t connect with the story or really understand it. This may be a problem of translation!

I really liked certain quotes and I liked the exploration of romance (or little bits of it.) I like how it spoke of absence from parents in a very realistic way.

I would’ve given this three but I really just don’t connect with it, I feel like i’m not leaving with any new knowledge or emotion.
Profile Image for Wouter Zwemmer.
748 reviews41 followers
October 9, 2026
“Volgens mij is het enige verschil tussen romans en memoires het element van ‘de waarheid’.” Veel mensen denken dat memoires schrijven iets is voor beroemdheden en ouderen. “Maar zolang het je je niet interesseert of je al dan niet lezers hebt, kan iedereen zijn memoires schrijven (en als je dan toch niet geeft om de omvang van je lezerspubliek, kun je schrijven wat je wilt).”

Verhaal over herinneren en schrijven, geschreven in een droge stijl.

Aantekeningen gemaakt voor mezelf. Eén grote spoiler.

Namen
We lezen veel Chinese namen. Ik merk dat ik moeite heb met het onderscheiden van al die namen; het voelt haast als racistisch aan, wat ik volgens mij niet ben en zeker niet wil zijn. Ik lees op het internet hoe het komt dat Chinese namen voor Westerse mensen vaak moeilijk te onderscheiden zijn. Het heeft te maken met de structuur van de namen. Vrijwel alle Chinese namen noemen eerst de familienaam en daarna de persoonsnaam. De familienaam is één karakter en de persoonsnaam twee (in hoge uitzondering drie). Zo heet de schrijfster van dit boek Lee Chia-Ying, is het boek opgedragen aan Lin Su-Ying en figureren in dit verhaal Hsu Wen-Fang, Chou Ko-Yi, Hseuh Mei-Chi, Chu Kuo-Hsuan, Ho Ching-Oh, Chang Cheng-Chieh, Chao You-Chun, Chian Chia-Yu, Chen Tzu-Hua… Allemaal verschillende namen natuurlijk, maar door de structuur toch lastig om van elkaar te onderscheiden voor iemand die er niet aan gewend is. Gelukkig lees ik in een wiki-post over Chinese namen dat westerse namen voor Chinese mensen ook lastig zijn en dat ze daarom graag Chinese namen geven aan westerse mensen.

Schrijven
Dit boek gaat ook over schrijven. “(…) Dus ik verwijderde zinnen waarin hij ‘vond’, ‘dacht’, ‘besloot’, ‘hoopte’ of ‘wist’ en gelijksoortige bewoordingen volledig uit de tekst. Toen moesten passages met ‘waarschijnlijk’, ‘bewust’, ‘opzettelijk’ en ‘onvrijwillig’ eraan geloven. (…)” etc… Wat we lezen is een uitgebeende tekst, zakelijk, met korte zinnen, ontdaan van emotie. “Mama is zo koel als een ijsje.” Deze tekst ook. Naast de vervreemdende afstandelijkheid van de tekst is er een tweede unieke kenmerk: de schrijfster wisselt passages af tussen de memoires die ze schrijft en haar reflectie op die tekst. Een tekst in een tekst, dus. Hierdoor zijn we een beetje getuige van het tot stand komen van de memoires die hoofdpersoon schrijft. “Schrijven is als een Rubiks kubus, of een ‘magische kubus’ in het Mandarijn. Het verplaatsen van een blokje tekst kan een structuur slopen die je als bijna af beschouwde.”

Geheugen
Lee Chia-Ying schrijft over het geheugen. “Ik had niet gedacht dat het schrijven van mijn memoires vervlogen herinneringen zou doen opduiken. Het geheugen is als een kast (…).” Een beetje een flauwe metafoor. Hoofdpersoon wisselt stukken tekst uit met mensen over wie ze schrijft en vraagt “‘Herinner jij je de dingen zoals ik ze beschrijf?’” Niet altijd doen ze dat. Op zich niet erg interessant. Leuk wordt het, vind ik, als ze in het memoires-deel van de tekst schrijft dat ze zich iets niet herinnert. Wat we dan zien is dat iemand zich herinnert (memoires) dat ze zich iets niet herinnert… Interessant gedachte-experiment, nietwaar?

Schattig, overtollig
Ik heb eerder gelezen dat een deel van de mensen die in Azië wonen, geobsedeerd zijn met schattig. Vooral meisjes en vrouwen. Ook deze tekst noemt vaak schattig als eigenschap van meisjes, schattig als equivalent van meisjesachtig. Ik las dat er in Zuid Korea een heuse schattigheidscultuur zou bestaan…. Bij mijn weten kennen we dit niet in Westerse landen. Dit is misschien waarom westerse mensen het gedrag van Aziatische jongeren soms aanzien voor kinderachtig , overdreven en stompzinnig. Er loopt door dit verhaal een lijntje over een lesbische voorkeur van hoofdpersoon, maar ik kan dat thema niet rijmen met de andere thema’s. Tegen het eind van de tekst lezen we dat hoofdpersoon zich in een memoires-deel van de tekst afvraagt of zij “‘overtollige woorden in de lucht’” produceert. Met alle specifieke en gortdroge details waarvan je je afvraagt waarom ze in de tekst staan, bekruipt mij dat gevoel wel een beetje…

Kaart
Een paar pagina’s voor het einde haalt de schrijfster een kort verhaal van Jorge Luis Borges aan waarin hij een kaart (plattegrond) beschrijft van een keizerrijk op ware grootte hahah die daardoor onbruikbaar is. Natuurlijk begrijpen we dat de schrijfster het werk van schrijven vergelijkt met cartografie, zeker in het geval van memoires. “Schrijf voor monumentale herinneringen, schrijf niet voor levensechte herinneringen. Maar wat je uiteindelijk helpt je ervaringen te begrijpen, is niet je geheugen, maar taal. Alleen kaarten met een schaal kleiner dan één zijn nuttig. Je moet kiezen, verkleinen, loslaten, creëren, je positie bepalen, een positie innemen.” “Ik heb het gevoel dat die verhalen een eigen leven leiden vanaf het moment dat ze worden verteld en vervangen wat er echt is gebeurd.” In de eindscene organiseert hoofdpersoon dat haar gescheiden ouders elkaar voor het eerst weer ontmoeten, in een koffiebar, om haar memoires te lezen. Het geeft de vader aanleiding tot een uitwisseling van warme verhalen over herinneringen, de moeder rechtvaardiging dat zij haar als ouders niet in de steek hebben gelaten.

Nawoord
In het korte nawoord lezen we de belangrijkste regel in het Westerse creatieve schrijven die de schrijfster heeft geleerd: show, don’t tell. “Dat wil zeggen dat je de lezer iets moet bijbrengen aan de hand van de omgeving, gebeurtenissen, handelingen en dialoog, in plaats van overvloedige uitleg van de auteur.” Ze voegt toe dat er veel aangrijpende romans zijn geschreven die show en tell op een originele manier combineren en waarin de afbakening tussen tonen en vertellen vervaagt of zelfs wordt getart. Show and tell is het uitgangspunt van deze roman. Wie iemand is, hangt samen met haar/zijn/hun herinneringen. Het inzicht daarin verkrijg je met taal, met het vertellen van je (levens)verhalen, met alle onzuiverheid, selectie en willekeurigheid van herinneringen.
Profile Image for CW_GRAY.
88 reviews13 followers
February 21, 2026
2.5

讀前半本時,老實說是抓不太到作者的意圖。雖然可以理解作品試圖處理虛構與真實之間的關係,不過看下來像是提出概念後在外圍盤旋,並沒有真正產生思辨深度。這和書中的「回憶錄」相似,持續敘述,然而感覺不到波瀾,於是反而比較喜歡回憶錄之外的部分。此時是認為,或許該把二者篇幅互換,才能帶來含義和重量。

到了後半,逐漸意識到與其說仰賴情節或情感,不如說作品更依賴讀者自身經驗的投射。它確實掀起了一些我對於往前的相似記憶,只不過仍覺得這些畫面或線索在深入挖掘前就被帶走,轉向既有著作、童話、寓言,形成抽象的意識輸出。只是作為獨立的故事、小說,這種意識或許偏向輔助和烘托,然而割裂的觀感和故事本身,反倒會因而顯得鬆散及薄弱。

另外,一方面可能是因與角色性別不同,大多「感受」讀來有距離;另一方面則感到角色經歷的關鍵事件,看來過於「流行」、「符號」與「議題化」,缺乏具體肌理。因此讀著讀著,越來越遙遠,甚至產生「自身經驗都更為強烈時,那麼我讀這位角色、這部故事的意義是什麼?」的疑問。與此同時,進而對「現在是如何改寫過往記憶」的戳破感到可惜,因為文本並沒有支撐起這把利刃的尖銳度。

最後,雖然是幾乎一口氣讀完,不過與其說是故事抓人,不如說是寫作手法的「跳感(接)控制」讓節奏易讀。不過如上述,即使讓文本易於推進,卻未必等同成功。而在我看來,作品的成功,更多仰賴記憶的喚起;至於是否被打動,最終仍取決於讀者的情感投射。
Profile Image for Kai-Te Lin.
251 reviews32 followers
February 19, 2025
事實證明李佳穎還是很能寫,在形式上對於記憶、真實來回辯證,意識奔馳的天馬行空,相當精彩。
Profile Image for Louise.
28 reviews3 followers
March 11, 2025
年度愛書,實在太會寫了。從Sylvia Plath在烤箱自殺的訛傳作為初始的意象,延伸至紀錄、回憶錄形式,人人都在抓鬼。
Profile Image for Vivian.
119 reviews3 followers
Review of advance copy received from NetGalley
September 19, 2026
A Perfect Day to Put Your Head in the Oven by Lee Chia-Ying is a novel about a woman named Tan who decides to write a memoir and asks her childhood friends and parents to read it. The manuscript focuses primarily on her childhood, returning several times to a quote from Flannery O’Connor: “Anybody who has survived his childhood has enough information about life to last him the rest of his days.”

One of my favorite observations was about the peculiar logic of childhood: how as children we try to connect the dots with our limited knowledge and end up having pretty endearing but flawed reasoning. I also enjoyed the commentary on popular children’s stories that when you read/dissect as an adult are really quite absurd.

That said, I found the novel’s use of repetition slightly confusing. Entire passages appear verbatim more than once - first when Tan writes them and then when she shares her manuscript with someone else. I understand that reproducing the text allows the reader to experience these moments alongside the characters but I still found the device a little odd.

The novel also has elements of a coming-of-age story in its recollections of Tan’s teenage years at boarding school. However it seemed to end abruptly after that when she finally has her parents read the manuscript. The book concludes with what feels like a statement of closure surrounding her parents’ divorce, but I hadn’t gotten the impression earlier that this was an event that had profoundly shaped Tan (like I know divorce is inherently a life changing event but it didn't seem like the impact of it was explored that much in the rest of the book), at least not enough to make it feel like the natural endpoint of the novel.

Ultimately, I found this very readable. Lin King’s translation is excellent, the prose is fluid and has character. At times I kind of felt like I wanted a more recognizable storyline or a clearer narrative arc to anchor the various recollections but I believe the book was less an all-encompassing memoir than an exploration of memory itself - what parts we choose to observe vs willfully ignore, how everyone remembers the same event differently, and what sticks.

Thank you to NetGalley and Riverhead for this arc!
Profile Image for Tilly och kisen läser.
22 reviews
August 22, 2026
En bra dag att stoppa huvudet i ugnen — glädejeläsning!

Huvudpersonen Adan är författare med rådande skrivkramp. I romanskrivandet skalar hon bort orden tills poesin försvunnit och enbart redogörelsen finns kvar.

Skrivkramp blir till nyfikenhet inför memoaren — varför inte istället skriva det självbiografiska och sanna när fiktionen sätter käppar i hjulet? Boken behandlar just det, fiktionen väljs bort till fördel för memoaren men hur skriver man sant och utan fiktion när minnet sviker? Det som skiljer memoaren från fiktionen är förtroendet mellan läsaren och texten att inget är fabricerat, men i minnet finns luckor och hur fyller man dem utan att lura läsaren med osanning? Adans lösning blir att söka upp personerna som figurerar i texten, delar de samma bild av verkligheten de gemensamt levt?

Texten är en uppväxtskildring som går i dialog med sig själv, växelvis följer vi narrativet som broderar ut unga lågstadieår, föräldrarnas skilsmässa, upptäckten av litteratur och skrivandet till gymnasieåldern och bokbål. Små nedslag i uppväxten: avvisandet som förkroppsligas i internatskola, en första hemlig kärlek och en kroppslig upptäckt: mens sexualitet skärsår. Växelvis följer vi Adan som i vuxen ålder går in i minnena, vrider och vänder på berättelsen och texten, reflektionerna som uppstår i mötet med de gamla klasskamraterna som uppmanas läsa.

Boken är ett kärleksbrev till skrivandet men också en idé om hur livet ska hanteras och göras greppbart.

Lee Chia-ying skriver med humor så att man fnissar, och undersöker hur ett liv kan förstås. Vad betyder minnena för den lilla människan, hur formar de ett liv och vad blir kvar? Vilka minnen blir berättelsen och vilka berättelser är inte längre minnen utan just det?

Jag liksom, vad jag måste anta, fler läsare funderar över mitt eget liv, mina egna minnen. Vilka ger jag kraften att definiera vem jag är?
Profile Image for Natassa.
498 reviews52 followers
September 20, 2026
En bra dag att stoppa huvudet i ugnen av Lee Chia-Ying är en Taiwanesisk liten roman där huvudpersonen bestämmer sig för att börja skriva sina memoarer, men för att se till att allt är så sanningsenligt som det går måste hon självklart höra av sig till alla som boken nämner.

Detta är en bok om storytelling, som är extra rolig att läsa fysiskt då sektioner skrivs om, stryks över, återbesöks. Jag läste första halvan fysiskt och bytte sen till ljudbok av diverse anledningar och tyckte båda sätten funkade, dock gick säkert en del förlorat av att inte ha sidan framför mig när det gällde just sånna delar. Vi hoppar fram och tillbaka i tiden och får både barnperspektiv, tonårsförvirring samt en nästan tillbakadragen vuxen blick över allt som hänt. Kanske försöket till att skriva ner allt var huvudpersonens sätt att försöka hitta tillbaka till det, samtidigt som hon försökte förhålla sig på ett pragmatiskt vis. För det gör ju ont att minnas och det är aldrig lätt att återbesöka för konstens skull.

Förövrigt var jag på författarsamtal med författaren och det pratades skrivande och hur man interagerar med livet om man är en aktivt skrivande person. Tyckte det var intressant, särskilt eftersom författaren tog en så oerhört lång paus mellan sina projekt. Jag kan liksom inte ens föreställa mig 16 år av att inte skriva åtminstone lite grann, samtidigt som jag ju inte skriver tillräckligt för att det någonsin ska bli något färdigt. Tycker iallafall denna var väldigt spännande att läsa om du också skriver. Came for that, stannade för den plötsliga sapphic boarding school sidequesten som jag älskade att se!
949 reviews28 followers
Review of advance copy received from NetGalley
September 24, 2026
A young woman struggles to write a novel, so she turns to writing a memoir instead. She looks back on the events that have shaped her life thus far, trying to understand how they have influenced the person she is today. When she decides to double-check her recollections with the people who were part of those events, the real magic of the story begins. With wit and dry humour, the author recounts these interactions and the protagonist's surprise at discovering that her memories don't always align with those of others.

There is nothing particularly groundbreaking about this short book, but what makes it stand out is its tongue-in-cheek exploration of the elusive nature of memory, what actually shapes a person (subjectivity versus objectivity), the role of other participants in making memories "real", and why one shouldn't take one's recollections too seriously.

I absolutely enjoyed it. It's among the better things I've read in a while, demonstrating the author's enormous observational and self-reflective talent without ever coming across as pretentious or overly self-aware. There is something particularly appealing about the lightness with which the author approaches questions that are, at their core, rather profound.

It's a wonderful little adventure that makes the reader think and reflect, and that is something I don't take for granted.

My thanks to NetGalley and the publisher for providing me with an early copy of this book in return for an honest review.
Profile Image for Bruna.
50 reviews1 follower
September 4, 2026
i went into this “memoir” thinking about the idea that there is no autobiography without lies. at first, i resisted the author’s attempt to separate it from fiction, but later realized she was deliberately trying to write what is “impossible,” especially at the end.

after three years, i started writing a diary again. i love rereading old ones and finding moments i no longer remember. maybe memories become words, and vivid moments die once recorded. still, i’d rather have the bodies than nothing at all.

btw, besides manga, this is my first book in traditional chinese.
还有一个感受是,用一个台湾经常用的形容词好像是说”涮嘴”。就是非常好读停不下来的意思。
Profile Image for Sydnopses.
199 reviews2 followers
August 26, 2026
Thank you to the publisher for this ARC of ‘A Perfect Day to Put Your Head in the Oven’
I enjoyed this, it was very interesting and quite a unique story structure. Though sometimes lining up the authors personal memories with those around her got repetitive, I understand the point of it was to show that how we remember / perceive things are often not as they were intended. I think it was a bit hard for me to connect to this story, but I really enjoyed the story telling parts. The inner dialogue sometimes got a bit confusing.
19 reviews1 follower
November 3, 2025
有些作品是史詩,因為它是小品。

還沒感覺開始看,這本書就結束了,你說輕盈嗎,這本書我所得到的收穫,我並沒有辦法直接概括,我得回去翻那些秘密麻麻的螢光筆,讚嘆那些最為高級的幽默,以及那些美又踏實得不可思議的文字。

本書讓我屏息震撼的,除了明面上交織的回憶錄與回憶錄「批注」外,是那些借名著一針見血的觀點。尤其是「地圖」,我如當頭棒喝,我就是那種鋪天蓋地記錄的人,結果譜出的不是地圖,是遮住太陽的1:1廢物、偽王國。

原來記錄是標本、死屍,原來真實在被記錄時,就已經死了,那些妄想永恆的,是對上帝的褻瀆⋯⋯雖然體感上是小品,但我已經察覺,它正在極其重大地改變我看真實、記錄、文學、電影、一切事物的方式,那些原本是「人」的東西,我們發明各種方式把它們做成標本。

這對我而言不是一本結尾震撼的書,但那些自省的概念,卻在反芻中,弄傷我的胃,我靈魂的胃。天啊,這是核災,我已經被輻射擊殺了,現在才感覺,我要死了。

「我想跟神說話!」

爸爸說「我記得那個下午」

我的靈魂要哭死。
Profile Image for "Robert Ekberg".
1,337 reviews11 followers
October 14, 2026
Tipptopp förutom kanske det stundom metalitterärt överonanistiska tilltalet/-taget och det delvis avmystifierande efterordet.

“Skönlitteraturen är som min stillsamt blödande mor inne på toaletten och hennes livmoderslemhinna – den varken skriker eller argumenterar, den låter mig se, den väntar på att jag ska ställa frågor och ger bekräftelse. Som en välfungerande katalysator triggar den en rad kemiska reaktioner, för att sedan försvinna spårlöst” (s. 167).
Profile Image for Maya Liang.
278 reviews9 followers
October 8, 2025
很棒的故事,也是很好的文字寫作分享。
我小時候(包括現在)也常盯著看似規律的圖案進到線條裡的世界,藉以打發時間或轉移注意力。
此外,12個公主的故事被作者重新詮釋後,成為一個可怕的故事....
每次看到描寫同性閨蜜往來互動的文章,就覺得自己從幼時到現在缺少了什麼經歷,有點可惜。
——
摘句:
小說家歐康納說:「任何熬過童年的人都有足夠支撐他後半輩子的人生素材。」

說謊最好的方式,就是說實話。儘可能地說實話,然後把謊話夾在沒人注意的地方。

躺著讓時間過去是重要的事。

當時我以為這種自由來自被徹底拋棄的孤寂,現在看來比較接近一種從被餵養過渡到圈地放養的脫出幻覺,一種為了儘快進入完全放養終至野放的準備。

「不要嘲笑說話有口音的人,因為那是勇敢的標誌。敢到一塊陌生的土地上,用另一個國家的語言說話,那是勇敢的標誌。」我想到了我媽,也想到了我爸。

我媽認為我們應該要隨時保持營覺,按照今日世界的敵意來調整自己的女性特質,幫助你達成人生的追求。

我要求每個寫作者應該要簡單而誠實地書寫自己的生活,而不僅是寫一些聽來的,別人的人生。要像他從遠方寫給最親的人一樣,因為如果他可以活得誠實,那一定是生活在很遠的地方。
28 reviews
December 28, 2025
躺在床上不知不覺地翻完整本書,是本即便虛構卻無比真實的「回憶錄」。他觸動了某種即便不存在但比過去更真誠的回憶。
Profile Image for Michelle:).
70 reviews
September 21, 2026
Dit was niet mijn boek maar het einde was onverwachts mooi, over vastleggen, over hoe dat niet bestaat, over hoe er in woorden alleen lijken overblijven
Displaying 1 - 30 of 172 reviews