Isak receives an unexpected inheritance from his father on one that he meet and make peace with the man at his remote island retreat. Once there, Isak finds himself thrown into a twisty psychological game of life and death, from the internationally bestselling author of The Couples Trip.
Isak works in home care in a small town in Småland. One day, he is contacted by his father, an internationally known artist, who left Isak when he was a child. His father is dying, and his only wish is to reconcile what remains of their relationship as father and son. He promises Isak his fortune, but Isak has certain reservations. Alongside his girlfriend, Madde, Isak decides to visit his father, but the line between nightmare and reality blurs as family secrets unravel.
From internationally bestselling author of The Couples Trip comes a brand-new stand-alone psychological thriller, for readers of Ruth Ware and Lucy Foley.
I am interested in Isak from the start. He lives in Småland, Sweden and is living with his girlfriend Madde. He has an estranged relationship with his father. Something has happened that explains Isak’s current problem and there are obviously secrets.
So, this being a mystery, eager to find out what happens and what makes Isak and his father so divided. He finds his father is ill with Cancer and is offered his Inheritance. Is this a Good Idea? Isak is forced into some brutal manipulations his father comes up with. It is cruel, just awful and painful. Yet, the book drags on way too long, going back and forth between Isak and his father.
The atmosphere suggests dark and painful events, and that is well done. Madde and Isak are on his father’s island and I felt the underlying tension and terror. It is clear that Isak has not been told everything he needs to know. Yet, I found the book confusing, which is done purposefully. Are certain events dreams or did they really happen? It seemed bizarre to me and just left me wondering what to make of this book. It isn’t a typical thriller, with fast paced twists. Instead, it has slow pacing and for all this horror, it still really doesn’t have much occurring. This book left me wanting. The end was intriguing, but not too hard to envision. Nothing happened that one can not predict. Ultimately, I was left wanting more from this book.
Thank you Harlequin Trade Publishing and NetGalley for a copy of this book. I always leave reviews of books I read.
My Father’s House is a brilliant book with mostly (very) unlikable characters. Isak is working for a home healthcare service; he’s in his mid-twenties and very happy with his girlfriend Maddy. Then one day his father calls – which is very frightening. Isak lost his mother and little sister Klara in a house fire when he was just six years old and after this tragic event he was adopted by his maternal grandfather Anders. Anders let Isak swear that if ever his father would call, he would tell him. Well, Isak dutifully tells Anders about the call, but he cannot resist calling back and that is the start of the story about a very rich artist who manipulates Isak to do things he never dreamed ever to do – mostly horrible and strange things.
The stay with Maddy at his father’s house – more a modern castle – is doomed from the beginning and sometimes I wanted to shout to Isak to finally grow a backbone and just say no to the demands his father makes. Worse, even Maddy is sidling with his father more often than not which makes him even more insecure than he already is.
A very disturbing story but a great read!
Thanks to Hanover Square Press and Edelweiss for this review copy.
Vlak voordat de telefoon gaat droomt Isak onrustig over zijn jeugd in Småland: over vogels, de zee en de ogen van zijn zusje Klara. Zij is samen met hun moeder omgekomen toen hun ouderlijk huis afbrandde. Sinds de brand heeft Isak zijn vader Fredrik, inmiddels een bekende kunstenaar, niet meer gezien.
En nu belt zijn vader hem plotseling op. Zijn stem klinkt dringend als hij vraagt of Isak langs wil komen. Isak twijfelt. Maar als Fredrik vertelt dat hij stervende is én hem een grote som geld aanbiedt, kan hij moeilijk weerstand bieden.
Eenmaal aangekomen op Götland vertoont Fredriks façade al snel scheuren. Wat betekenen die houten sculpturen van oude goden? Wie is die vrouw met lege ogen die overal opduikt? De hereniging tussen vader en zoon verandert langzaam in een psychologisch spel waarin de grens tussen realiteit en nachtmerrie vervaagt: een spel op leven en dood…
'IJzige Val' lees je vanuit hoofdpersonage Isak. Het wordt al snel duidelijk dat hij in het verleden iets heel heftigs heeft meegemaakt en dat de band met zijn vader alles behalve goed is.
Op een dag neemt zijn vader weer contact met hem op en je leest over de struggles die dit bij Isak oproept. Moet hij wel of niet naar zijn vader? Uiteindelijk besluit hij toch te gaan, maar of dit nu een verstandige keuze was? Er gebeuren namelijk vreemde dingen in het huis van zijn vader.
Dit verhaal wordt niet heel erg spannend en ik zou het meer als een psychologische thriller omschrijven. De relatie tussen vader en zoon vond ik heel erg interessant om te lezen. Sommige stukken geven toch een beetje een 'spooky vibe' en ik vroeg mij af welke richting dit verhaal op zou gaan. Heden en verleden wisselen elkaar overigens steeds af.
De schrijfstijl van Ulf is wederom ontzettend fijn. Ik was al helemaal weg van 'Het hoge Noorden' en ook deze nieuwe thriller is weer ontzettend interessant! Ik vloog dan ook door het verhaal heen en ik denk dat ik toch wel kan zeggen dat ik 'fan' ben van deze auteur. Hopelijk verschijnt er snel weer nieuw werk van hem!
Ik wil @boekerij / @bestofthrillers dan ook supererg bedanken voor deze geweldige boekenpost!
Het vorige boek van Ulf Kvensler, Het hoge noorden, vond ik goed en daarom was ik erg benieuwd naar zijn nieuwe boek IJzige val. Maar deze viel nogal tegen. Ik heb geen moment spanning gevoeld en het verhaal was voorspelbaar. Wel was ik door de korte hoofdstukken van het heden nieuwsgierig naar wat er nou precies zou gebeuren en ik verwachtte nog een goeie plotwending, maar helaas, die kwam niet. Het einde was niks verrassends.
Betyg: 4,5 av 5 - För ett år sedan så läste jag författaren Ulf Kvensler debutroman, Sarek, och jag tyckte att den var mycket, mycket bra, och den fick högsta betyget av mig. Nu har jag läst hans andra roman, som nyligen har kommit ut, Brandmannen, och även den boken var mycket bra, och den får näst högsta betyget av mig. Boken är en psykologisk thriller som är välskriven och spännande, har fina miljöbeskrivningar, krypande stämning, och är även riktigt otäck ibland. Jag kan varmt rekommendera boken till alla som gillar genren. Jag lyssnade på boken som var mycket bra inläst av Alexander Salzberger.
Ulf Kvensler har en fantastisk förmåga att skildra en karaktärs fulla bredd, ställa karaktärerna inför de mest oväntade moraliska dilemman och trappa upp spänningen. Vi får följa med på en resa där allt kan hända och där saker och ting inte alls är vad de verkar från början. Spänningen stegras och man får ett krypande obehag om att allt inte är vad det först verkar vara. Det här är en riktigt bra läsvärd thriller som håller mig som läsare i ett stadigt grepp med helt oväntade vändningar som handlar om gränser som hela tiden prövas och flyttas fram.
Jag kunde inte släppa boken utan tog varje tillfälle att läsa för att få veta vad som skulle hända härnäst och få förklaringar till hur allt hängde ihop. Jag älskar att fångas in i en bok så här och att sidorna flyger fram. Vilken läsupplevelse! Du måste läsa och svepas in i denna mörka, men oförglömliga historia.
Net als Isak droomt over zijn jeugd en zijn zusje, die samen met zijn moeder is omgekomen in een brand en waardoor hij vervreemd raakte van zijn vader, gaat de telefoon. Het is zijn vader, Frederik, die vraagt of hij langs wil komen, na al die jaren dat hij hem niet meer hoorde noch zag. Zijn opa is zwaar tegen het idee dat Isak en Frederik terug met elkaar in contact zouden komen want Isaks opa beseft dat dit niet goed zou zijn voor zijn kleinzoon. Maar de lokroep van geld én de overtuigingskracht van Madde, Isaks vriendin, doen hem toch naar Gotland reizen.
Eens daar aangekomen zien ze wat voor een succesvolle kunstenaar Frederik geworden is. Hij baadt in weelde en luxe. En eerst spreekt dit Isak enorm aan, Frederik doet er ook alles aan om hem te verleiden met allerlei dingen. Maar achter die facade schuilt een duister geheim en Isak moet algauw een psychologisch gevecht met zijn vader aangaan, om te overleven én om uit de nachtmerrie, waar hij al sinds zijn jeugd in leeft, te geraken. Het wordt een spel op leven en dood!
Ik moet toegeven dat dit boek mij heel wat kopzorgen heeft bezorgd. Want ik begon eraan, vooral na het fantastische debuut 'Het hoge noorden' dat ik eerder dit jaar las, met het idee dat ook deze zou lezen als een trein en ik het een geweldig goede thriller zou vinden. Maar (en je merkt al aan mijn vorige zin dat daar de nodige bedenkingen bij zijn) dat was jammer genoeg niet het geval. Ik heb geworsteld met deze opvolger. Het verhaal bouwt te traag op en ik vond het te voorspelbaar. Gelukkig kwam er een reis waardoor ik besloot dit boek mee te nemen en me er eindelijk compleet op toe te leggen en het uit te lezen, wat gelukt is. Want even twijfelde ik of het een DNF zou worden... Dit gezegd zijnde... laten we zeker ook de positieve punten aankaarten!
Ulf Kvensler heeft talent, daar bestaat geen twijfel over, om een goede thriller op te bouwen. En ook al speelt het verhaal zich grotendeels in een hete zomer in Zweden af, toch hangt er een duister sfeertje als een donderwolk overheen het verhaal. Dat zorgt ervoor dat je constant het gevoel hebt dat je niet alles weet wat er achter het verhaal van Frederik en Isaks jeugd schuilt. (het nadeel hier vond ik wel een zekere voorspelbaarheid)
Als lezer zoek je ook mee naar de ware toedracht en dankzij kleine intermezzi weet je ook dat er iets gebeurd is in het landhuis van Frederik op Gotland maar je weet niet exact wat. Zonder al te veel weg te willen geven van het verhaal, wil ik wel zeggen dat ik het einde wat bij het haar getrokken vond. Je merkt dat ik dit boek niet helemaal kan ophemelen (en dat is een heel persoonlijk gevoel, ik weet dat ook want er zullen heel wat fans zijn van dit boek!). Ik vergelijk misschien net iets te veel met zijn vorige waardoor deze te traag leek. Misschien ben ik ook minder fan van psychologische thrillers zoals dit boek. Er wordt een kat-en-muisspelletje gespeeld tussen de personages (de manipulatieve beïnvloeding van vader op zoon is gigantisch en als lezer weet je dat alles wat Frederik doet een achterliggende bedoeling heeft) en Isak is de kop van jut in het verhaal.
De Zweedse titel, Brandmannen (Brandweerman), slaat op een bijnaam die Isak kreeg in zijn jeugd, maar dat wordt volledig uitgelegd in het verhaal zelf.
Ik zou zeggen, lees dit boek vooral zelf. Wie houdt van psychologische thrillers, van kat-en-muisspelletjes, van manipulatief gedrag in verhalen én van duistere geheimen is dit boek zeker iets voor jou. Maar mij heeft het niet helemaal kunnen bekoren. En toch kijk ik al uit naar het volgende boek (dat in november 2025 verschijnt) van Ulf Kvensler. Hopelijk bevalt dat me dan wel weer meer.
Na het lezen van Het hoge noorden, wilde ik meer ontdekken van deze schrijver. Ik ben dan ook dolblij dat nu de tweede thriller van Ulf Kvensler bij Uitgeverij Boekerij verschijnt. Ik heb erg hoge verwachtingen van deze nieuwe thriller. De thriller geeft qua gevoel hetzelfde gevoel als de cover van zijn vorige boek en ook ditmaal is een foto van een onheilspellend natuurgebied met een persoon te zien. De ondertitel "Een hereniging tussen vader en zoon eindigt in een psychologisch spel op leven en dood" weet mijn nieuwsgierigheid naar het verhaal te vergroten.
Isak heeft een onrustige droom over zijn jeugd in Småland. Hij droomt over zwarte vogels, het meer en de ogen van zijn zusje Klara. Zij is samen met zijn moeder omgekomen bij de brand van zijn ouderlijke huis. Sinds deze brand heeft Isak zijn vader Frederik niet meer gezien. Zijn vader is inmiddels doorgebroken als bekend kunstenaar. Nu belt zijn vader. Hij klinkt dringend en vraagt of Isak langs wil komen. Iask twijfelt, maar als hij hoort dat zijn vader stervende is en hem een grote som geld aanbiedt, zwicht hij toch. Wanneer Isak op Gotland aankomt, verschijnen er al snel scheuren in de façade die Frederik hoog houdt. Het huis staat vol houten godenbeelden, wat heeft dit te betekenen? De hereniging van vader en zoon verandert langzaam in een psychologisch spel waarin de grens tussen realiteit en een nachtmerrie steeds dunner wordt. Het wordt een spel van leven en dood.
Het verhaal begint met de heftige en intrigerende droom van Isak, waardoor Ulf Kvensler me direct op scherp zet en nieuwsgierig maakt naar de rest van het verhaal. Het verhaal is opgedeeld in drie delen, die duidelijk van elkaar gescheiden worden. Deel één gaat over Isak voor de tijd dat hij naar zijn vader in Gotland gaat. Deel twee is het stuk bij zijn vader en deel drie is het verhaal daarna.
Ulf Kvensler begint het verhaal door een goede basis te leggen van de huidige situatie en het personage Isak. Al snel weet het personage me te fascineren. Hij is een gevoelige en pure man, die erg voorzichtig is in het tonen van zijn kwetsbaarheid. Daarbij is zijn opa dan ook zijn rots in de branding, die er voor hem is en klaar staat. Dit is een warm en liefdevol personage en al snel zit opa dan ook helemaal in mijn hart. Zijn vriendin Birgit, is daarentegen een personage waarbij ik direct vanaf het begin mijn twijfels heb. Ook zijn vader Frederik is een man die bij mij alarmbellen af laat gaan. Dit zorgt voor een spannende en intrigerende mix van personages.
De verhaallijn kent een sterke opbouw en is origineel, spannend en meeslepend. Het is echt een thriller die je pakt en die je niet meer loslaat voordat hij uit is. Ik heb deze thriller dan ook in één avond uitgelezen. Ulf Kvensler voelt perfect aan wanneer hij de verhaallijn moet versnellen of vertragen of wanneer hij dingen in het ongewisse laat of juist in het detail moet treden. Je wordt daarbij lange tijd op het verkeerde been gezet en er volgen verrassende en goede twisten in de verhaallijn. Zeker tegen het einde, volgen er een aantal gebeurtenissen die ik niet aan zag komen. Het verhaal wordt daarbij geweldig en goed afgesloten.
IJzige val is een geweldige pageturner. Het is vlot en filmisch geschreven. Met een sterke proloog weet Ulf Kvensler je het verhaal in te zuigen. Het verhaal kent intrigerende en goed neergezette personages, daarbij heeft het verhaal een sterke en goed doordachte verhaallijn met verrassende wendingen en een sterk en goed plot. Ofwel, als je van Scandi thrillers houdt, MOET je deze pageturner echt gaan lezen.
Worum geht’s? Als kleiner Junge wurde Isak von seinem Vater verlassen. Er wuchs bei seinem Großvater auf und lebt inzwischen glücklich in einer Beziehung mit Madde, der Liebe seines Lebens. Bis sich nach Jahren des Schweigens sein Vater meldet und möchte, dass er ihn besuchen kommt.
Meine Meinung: Bereits in dem ersten Buch, das ich von Ulf Kvensler gelesen habe, hat mich fasziniert, wie lebendig er die ganze Szenerie beschreibt. Und auch in „Die Insel – Einer kennt die ganze Wahrheit“ war ich sofort wieder mitten drin in der heißen, stürmischen, dusteren Landschaft Gotlands. Seinen Schreibstil empfand ich hier sogar als noch intensiver.
In dem Buch erzählt uns Isak von seinen Erlebnissen. Besonders gut gefällt mir, dass er mich als Leserin immer wieder direkt anspricht; dadurch wirkte alles näher und realer. Isak mochte ich. Er ist das, was man einen guten Kerl nennt. Auch sein Opa Anders ist sympathisch. Madde kam mir irgendwie nie wirklich nahe und seinen Vater konnte ich gar nicht einschätzen. Aber so richtig gruselig war Barbro – still und unheimlich.
Was mich besonders fasziniert hat, waren u.a. die Erzählperspektiven. Isak ist ein Guter, und dennoch gibt es immer wieder Kapitel, in denen wir bei ihm im Gefängnis sind. Allein schon dadurch herrscht immer eine Grundspannung, weil ja etwas passiert sein muss. Bloß was? Ansonsten ist der Thriller eher ruhig, aber irgendwie auch nicht. Mir ging das Buch so richtig unter die Haut. Ich habe es in zwei Tagen weggesuchtet. Immer tiefer wurde ich hineingezogen in die Geschehnisse. Perfekt hat der Autor Umgebung und Wetter mit eingebracht und dadurch noch mehr Atmosphäre und Spannung geschaffen. Was anfangs ein erwartungsvolles, eher harmloses Grundkribbeln war, wuchs sich schnell zu unheimlichen Verwicklungen aus. Ging es um Manipulation? Vielleicht. Um Drogen und Kontrollverlust? Auf jeden Fall. Aber auch Alpträume wurden mit eingebracht, die schrecklich real schienen. Oder es auch waren? Das Beste jedoch war der Schluss. So schade, so erschreckend, so grausam und so gruselig. Und immer die Frage: Wie konnte ich das nicht merken?, also aus Sicht der/des Betroffenen. Und Barbro! Absolut gruselig. Außerdem: Ist der Mörder jetzt ein Mörder, ohne ein Mörder zu sein? Was macht das aus einem Menschen? Trotzdem einen Mörder? Wie ich zu dieser Fragestellung komme? Lest das Buch! Von mir eine große Leseempfehlung, mir hat es total gut gefallen mit seinen schönen Szenerien und grausamen Einblicken und ich freue mich schon auf weitere Bücher des Autors!
Fazit: Auch in „Die Insel“ erschafft Ulf Kvensler wieder wundervoll schaurig-schöne Szenerien, die die Atmosphäre des Buches unterstreichen und den Unterschied zwischen Gut und Böse, Schön und Grausam noch deutlicher herausstellen. Wir haben Perspektivwechsel, die eine Grundspannung dauerhaft aufrechterhalten. Tolle Charaktere. Grausame Szenen aber auch unvorhersehbare Wendungen und einen echten Knaller am Ende! Mir hat das Lesen viel Spaß gemacht, besonders die alptraumhaften Darstellungen und Barbro hatten es in sich.
5 Sterne von mir und wenn ich nur an Barbro denke, bekomme ich Gänsehaut!
Das Buch wurde mir vom Verlag zur Verfügung gestellt. Danke an das Bloggerportal. Ich mochte schon das erste Buch vom Autor und auch dieses hier hat mich nicht enttäuscht.
Die Story ist spannend und fesselnd und auch ein Hauch von Grusel ist dabei. Der Schreibstil lässt sich sehr angenehm lesen. Das Buch ist in Teile aufgebaut, diese greifen alle Nahtlos ineinander und das Buch ergibt am Ende einen Sinn. Apropos Ende, was war definitiv sehr unerwartet. Mit der Wendung hätte ich nicht gerechnet.
Mir haben auch die Protagonisten sehr gut gefallen, geschickt konstruiert mit einigen Überraschungen kommen sie daher. Das Buch folgt einem roten Faden, finde ich immer gut wenn man den findet und folgen kann.
Zusammenfassend gibt es 5 von 5 Sterneund eine Leseempfehlung. Man darf gespannt sein, was noch so kommt vom Autor.
Brukar inte läsa den här genren, but here goes. Lite seg, lite spännande, gode lättläst och tyvärr också lite förutsägbar genom att slutet inte direkt blev någon överraskning upplevde jag. Det var också någonting med berättarperspektivet som jag inte tyckte om. Jagperspektiv är ingen favorit hos mig redan från början, och sen slängs det in några meningar där jaget pratar direkt till läsaren, vilket jag upplevde var så jäkla konstigt. Samtidigt tyckte jag mer om denna bok än hans debut som jag hade svårt för. Kvensler är enormt duktig på miljöbeskrivningar.
Võtsin “Tulejumala” ette hästi lihtsal põhjusel - mulle tohutult meeldis Ulf Kvensleri “Painajalik rännak”. Autoril on eriline anne jutustada lugu kellegi sisemaailmast ja vaatenurgast lähtuvalt. Lugedes samastud tegelasega, tunned ilma kõhklusteta talle kaasa, rabeled välja ohtlikest olukordadest, analüüsid oma tegevust - ja siis annab autor sulle reaalselt “puuga vastu pead”. Isegi, kui sa tead, et kuskil krimiloo hargnedes peab tulema see pätispüant, osutub lahendus ootamatuks. Ja veel üks selle kirjaniku plusspunkt - tekst ei muutu labaseks ega rõvedaks.
Alustades “Tulejumalat”, olin seega enda arvates ette valmistatud. Ja tõesti, lugu hakkab hargnema peategelase Isaku suu ja silmade läbi. Isak on noor, pikk ja kena mees - aga sellest saab aimu tasapisi. Teda on kasvatanud vanaisa, kes on tast vorminud empaatilise ja tundelise inimese. Isakul on vanaisaga eriline side läbi kogu raamatu ja vanaisa väärtusmaailm osutub lõpuks tugevamaks kõigist maistest ahvatlustest. See ei tähenda, et Isak ei libastuks, aga iga kord saab ta sellest ise aru ja põeb sügavalt. Isak on olnud vanaisa hoole all alates kuuendast eluaastast, pärast seda, kui tema ema ja kolmeaastane õde tulekahjus hukkusid. Kui sügav see trauma tegelikult oli ja mida väike poiss reaalselt läbi elas selle tulekahju käigus, jäägu igaühe enda avastada. Kirjanik harutab seda liini lahti väga delikaatselt, andes lugejale aega mõelda omi mõtteid ja võimalikke põhjusi-lahendusi. Sügav kummardus vanaisa ees, kes püüdis Isakut mõista, toetada ja ei naeruvääristanud tema hirme ega kiirendanud tema taastumist.
Ma olin valmis, et Isak on kurjategija ja seda enam, et üsna alguses hakkab paralleelselt jooksma kaks Isaku lugu; Isak vanglas ja Isaku tee vanglasse. Ja vaatamata sellele, et kirjanik peategelase seekord kohe vanglasse kirjutab, oli Isak algusest ja mida edasi, seda rohkem mulle sümpaatne. Mida enam autor tema loole uusi minevikujooni lisas, seda sümpaatsemaks ta minu jaoks muutus. Inimene, kes mängiti suurte rahade ja ahvatluste maailmas halastamatult lõksu. Ta lihtsalt oli sümpaatne, vaatamata kõigele, mis ta olevat teinud - sest vanglas ta ju ometi oli ja midagi pidi ju siis teinud olema. Mida konkreetselt, saab teada suhteliselt raamatu lõpus. Ja sinna lõppu tuleb ka Kvensleri kannapööre ja jälle “puuga pähe”.
Isaku elu oli raamatu alguses olnud õnnelik, sest tema arvates olid asjad nii nagu pidid. Tal oli töö ja ta sai hakkama ja talle see sobis. Tal oli tüdruksõber Madde, kellega ta oli kohtunud aasta tagasi ja kellega ta nüüd koos elas oma väikeses korteris.Neil olid tulevikuplaanid. Siis lisandub pildile Isaku isa, kes pole alates tulekahjust tema vastu suurt huvi üles näidanud ja elanud oma elu oma reeglite järgi. Isast on saanud edukas, nõutud ja pööraselt rikas kaasaegne kunstnik Fredrik Barzal, kellel ühel hetkel avastatakse ajukasvaja ja kes justkui tahaks pojaga enne surma ära leppida ja kogu oma varanduse Isakule jätta. Ainult see peab toimuma isa reeglite järgi, kõik tuleb välja teenida ja iga sammuga kaotab Isak midagi iseendast. Kõigel on hind, on alati olnud. Kui ränk see hind võib tegelikult olla, selgub raamatu lõpus. Aga tõsi on see, et isa Fredrik ei armasta mitte kedagi peale iseenda. Ja Madde ei armasta mitte kedagi peale iseenda. Ja kõige selle keskel püüab Isak jääda inimeseks.
Ulf Kvensleri stiil on võrratu - lakooniline, aga sujuv ja emotsionaalselt mõjus. Ilus keel ja suurepärane sõnakasutus, mis pole tõlkes kaduma läinud. Selle raamatu lugemist võib lihtsalt nautida ja krimiliin on boonus. Psühholoogiline põnevik, mis ei upu psühholoogilistesse sügavikesse ja veidrustesse, on tänapäeval haruldane. Ei ole vaja kurjust alati seletada diagnoosidega. Mõnikord on lihtsalt kurjus, julmus, ahnus, alatus ja mõnikord on see headele inimestele lähemal, kui nad karta oskavad. Nii lähedal, et karta oleks justkui naeruväärne. Kuidas elada, kui kahtlustama peaks kõiki.
Raamatus on mitu kuritegu, aga jäägu nendeni jõudmine igaühe enda avastamisrõõmuks.
Författaren är sjukt bra på att skildra mänskliga relationer, både när de är rörande fina och så obehagliga att de kryper under skinnet. Slutet var inte lika slående som i Sarek, men gud vad välgjort det är, den molande obehagskänslan över all sjuk skit Isaks pappa tar sig för och hans vridna världssyn. Also Barbro skrämde skiten ur mig. Intressant vad hon kan ha representerat. Jag var verkligt tacksam för att en viss person visade sig leva. Även om den på vissa sätt var förutsägbar var det inte därför jag ville fortsätta lyssna, det var för det mänskliga och skrämmande och fångande i karaktärernas förhållanden till varandra. Himla värd en läsning denna.
Psykologisk thriller i sitt esse. Sträckläste. Får 4 stjärnor för att den första boken, Sarek, var ännu vassare. Men i både den och Brandmannen lyckas Ulf Kvensler verkligen med det som är psykologisk thriller för mig - skruva så mycket på historien att man till slut inte vet vad som stämmer och inte.
My biggest reasoning for giving this 2 stars is that this novel, while in first person, had a certain level of distance placed between the protagonist and the reader. I had a tough time finding the protagonist relatable and believable because I wasn’t pulled in close enough. The story had a decent premise and intrigue, I just wasn’t blown away.
Hade jag inte läst ”Sarek” så hade denna fått fem stjärnor. Den här är lika välskriven där författaren bygger upp stämningen på ett fantastiskt sätt. Dock lite långsam och förutsägbar, men svår att lägga ifrån sig. En bok man längtar efter när man kommer hem från jobbet! Kommer definitivt att läsa om båda hans böcker!
Det är något med Kvenslers böcker som fångar allt mitt intresse?? Andra boken jag läser av honom nu och det har kommit att bli en favoritförfattare. Man kliver in i hans värld och man dras ner i ett mörkt psykologiskt spännande drama, och där gillar jag ju att vara. Nä ni, ruskigt bra.
This was good but not my favourite psychological thriller. I’ve never read anything by this author but would definitely recommend it to all my thriller lovers! Thank you for this arc in exchange for an honest review!
Om man inte har läst hans tidigare böcker kan denna nog vara väldigt bra. Men jag som läst Sarek tidigare (och älskade den) kunde förutspå hela boken efter några kapitel.