Vinterstormen pisker frem minner i Storlien. For 28 år siden ble den lille fjellbygda ved den norske grensen rystet av en sjokkerende voldsforbrytelse. En far og to barn ble myrdet i hjemmet deres, mens moren forsvant sporløst. Tragedien ble på folkemunne kalt «Slakten i Storlien», og er fortsatt et ubearbeidet traume i bygda. Når Jämtlandsposten starter en satsning på true crime, får den lokale reporteren Vera Bergström i oppgave å etterforske saken.
Sporene fører fra jakthytter i veiløst land, via utsatte storbyforsteder, til politiets yrende DNA-register. Men for hvert nytt spor som avdekkes, blir etterforskningen bare mer kompleks. Samtidig kommer Vera nærmere og nærmere et menneskes sadistiske mørke. Hun begynner å ane den grufulle sannheten om hva som skjedde den skjedde den skjebnesvangre natten i 1995. Gjerningspersonen bevegde seg på flere jaktmarker samtidig - og er fortsatt farlig.
Det finns mycket att säga om Skinn. Men ska jag hålla det riktigt kort så säger jag bara LÄS! Det här är bland det absolut bästa man kan läsa, både som deckare och som roman.
Skinn har allt det jag vill ha av en deckare. Spänning, karaktärer som är som verkliga personer och bra språk. Men Skinn har mer än det, det är en roman om Sverige idag, en roman om glesbygden, en roman om personer som lever ett enkelt liv. Att läsa Skinn lär mig mer om Sverige och om medmänsklighet. Sara Strömberg har en berättarton som går rätt in i mig och Skinn är en njutning att läsa. Jag ville inte att den skulle ta slut, samtidigt som jag hela tiden ville fortsätta att läsa.
Skinn är i grunden en otäck och brutal historia vad gäller det gamla fallet som Vera Bergström får i uppgift att skriva om. Jag är glad att Sara Strömberg undviker att frossa i själva brottet, det räcker väl med att läsa om hur andra beskriver sina känslor för att förstå vilket fruktansvärt brott det är. Det blir mer verkligt och berörande på det viset, och med en större respekt för offren. Historien är uppbyggd genom olika perspektiv, en vanlig teknik numera som Sara Strömberg behärskar fullt ut. Vi får historien genom Veras ögon i nutid, en kvinna (Roya) i Stockholm i nutid och en tillbakablick från tiden innan brottet genom ett av offrens, Franks, ögon. Även karaktären Arvid, pappa till ett av offren, får ibland ordet. Det skapar ett bra driv i historien, och varje kapitel ger läsaren en pusselbit.
En stor del av varför den här serien kommer mig nära är huvudkaraktären Vera. Den ärliga, buttra, sargade som gör som hon vill fast hon vet att det kanske inte alltid är det bästa. En förhållandevis äldre kvinna, som är kompetent och sig själv. Precis en sådan som jag vill läsa om. I Skinn så får hon också uppleva saker på det personliga planet som värmer i hjärtat. Övriga karaktärer är minst lika väl tecknade, som exempelvis hennes chef Strömmen.
I Skinn, liksom i tidigare böcker, spelar miljön en stor roll. Det är en kärleksfull teckning av Jämtland, och det är norrländsk glesbygd på riktigt. Inte genom en stockholmares ögon, inte genom en återvändare utan genom de som bor där och har bott där hela sitt liv eller nästintill. Jag älskar miljön, att läsa om Östersund, om de mindre orterna, om effekten av utflyttning, om hur naturen förändras. Jag blir lockad att åka till Storlien, för att se miljön med egna ögon. En del av Skinn utspelar sig också i Stockholm, och även de delarna har jag stor behållning av (möjligen mer nu när jag av personliga skäl försöker lära känna delar av Stockholm bättre).
Jag tycker om Sara Strömbergs sätt att skriva. Förutom att hon har en uppbyggnad som skapar spänning, så är språket bra och naturligt, och det gör att jag berörs. Det finns både humor och värme i dialogen, och i beskrivningarna. Hon iakttar genom karaktärernas ögon, men också indirekt genom en form av övergripande perspektiv. Jag gillar sättet att skriva dialog, där hon först låter det framgå exakt vad karaktärerna säger, för att sedan helt sömlöst övergå till att återge vad de säger därefter. Det skapar en balans mellan dialog och berättande.
Det är mycket möjligt att jag läst årets bästa spänningsroman. Och då har jag ändå läst väldigt många mycket bra deckare, inte minst av svenska deckarförfattare. Återstå att se om den vinner Svenska Deckarakdemins pris. Jag ska i alla fall lyssna på Sara Strömberg på Svenska Deckarfestivalen i morgon. Sen väntar jag på nästa del i den här serien, för jag hoppas det blir fler.
Betyg: 4 av 5 - Den här boken, Skinn, är den tredje boken i serien om journalisten Vera Bergström, av författaren Sara Strömberg. Dom tidigare böckerna heter Sly och Skred, jag har läst båda, och tyckte mycket om båda två. Och det gjorde jag även med den här boken, för den var lika bra som dom två tidigare, tycker jag. Bra karaktärer, fina naturskildringar, och spännande handling. Jag kan absolut rekommendera bokserien, och jag kommer att följa Veras öden även i framtiden. Jag lyssnade på boken, som var inläst av Katarina Ewerlöf.
Lite besviken på denna. Lika fångande som de övriga två i början, men dels blev jag så frustrerad på Veras kärleksdravel med Tomas - särskilt på hur hon behandlade honom, ville bara skaka henne lite och säga "väx upp!" -, dels på vissa andra delar av hennes karaktärisering - man kan väl vara en ensamvarg utan att göra saker som är rent idiotiska, som att närma sig någon ensam och anklaga hans bror för trippelmord när han har en yxa i handen? Och sist men inte minst förstod jag vem mördaren var rätt tidigt, inte för att det var logiskt utan för att hen var den enda personen som omnämnts i större utsträckning utan att hen hade någon annan roll i boken. Också trött på alla deckare som ska sluta med att de lägligt råkar hänga ensamma med mördaren. Det är inte spännande, bara trött. Överlag är den välskriven, och vissa delar var intressanta - som Roya och Sami, vad som hände där och hur allt hängde ihop, samt själva resan till att förstå hur yxmorden gick till. Gillade också att polisen inte var inkompetent eller ointresserad utan mådde dåligt av all skit hon sett. Men annars föll den tyvärr lite platt.
Det var något annorlunda med den här boken, tror jag. Minns knappt förra. Borde kanske läst dem mer ihop som jag gjorde med Adolfssons serie. Jag gillade även denna, mänskliga karaktärer och lagom dåtid/nutid. Rekommenderar böckerna om Vera till alla.
Precis som många andra så gav jag till ett litet glädjetjut när Skinn överraskande dök upp i posten. De två tidigare böckerna har jag tyckt om, väldigt mycket, och jag hade ingen anledning att tro att det skulle bli annorlunda med denna. Så den fick åka rätt upp, överst, i läskön.
Vera. Alltså jag tycker så mycket om henne. Ännu mer nu, när hon börjar våga känna efter. Öppna sig lite. Våga släppa in människor. Förstå att hon inte alls är oälskbar. Hon är så skör, med ett stenhårt skal. Som ju faktiskt börjar krackelera så smått. Ensam är inte alls stark. Jag hade gillat att vara kompis med henne. Trots att jag inte tål folk som inte dyker upp när man har bestämt något.
Skinn är inte bara lika bra som de två föregående. Den är till och med bättre. Kommer det fler delar? Hur mycket jag nu än tycker om Vera så tycker jag att det skulle kännas bra att lämna henne här. Men ledsen om det blir fler, nej det blir jag absolut inte. Jag skulle kunna fortsätta läsa om henne länge till.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Väldigt roligt att få läsa en bok som utspelar sig där vi har vår fjällstuga sen vi var små. Läste boken i Storlien & det var härligt för att kunna sätta sig in i boken ännu mer. Tyckte den var lite långdragen men spännande mot slutet. Framförallt roligt när man känner till alla ställen som nämns i boken! Ska ge mig på de andra böckerna också.
Ännu en spännande bok med karga journalisten Vera och ett nytt reportagejobb som leder henne in i att lösa brott igen.
Upplevde det dock som lite konstigt att författaren så tidigt gav en tydlig hint om mördaren - nästan så att jag undrar om det var ett misstag att lägga in den scenen där.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Helt okej. Tycker hon fortfarande håller en bra kvalitet för att vara den tredje boken i serien. Hade det trevligt, men inget wow som jag kände med första.
Det jag uppskattar med Sara Strömberg är att hon skriver väldigt ärligt och avskalat. Det blir nästan lite poetiskt.
”Som pappa hade han alltid förberett sig på att döden kunde komma utifrån. Det var därför han satte på barnen mössor, vantar, flytvästar, simdynor och reflexer, och det var därför han spejade efter vilt i vägrenen under tiden han körde bil. […] Då förstod han inte att döden lika gärna kunde komma inifrån.”
”Jag konstaterade bara att det måste vara något fundamentalt fel på mig. Något trasigt, lätt att skära sig på.”
”Men de långa avstånden i Jämtland var nödvändiga att övervinna, de präglade mig som journalist, de präglade polisens och räddningstjänstens arbete, men framför allt präglade de människorna som levde här. Deras möjlighet att göra sin röst hörd, att få hjälp i nödens timme.”
Jo men bra. Själva deckardelen hade gärna fått vara liiiite klurigare, jag tycker att hon gav bort vem som var mördaren alldeles för tidigt. Någon detalj mindre så hade jag fått känna mig smart också. Men gillar huvudpersonen och språket osv.
Spännande bladvändare men saknade ändå lite av den karaktär i Vera Bergström som vi fått lära känna i de två första böckerna i serien. Hon kändes mera slätstruken och mainstream här, vilket var synd.
Vad har gängkriminalitetens Stockholm med de jämtländska fjällen att göra? Och hur lyckas journalisten Vera Bergström hamna mitt i ett ouppklarat Cold case som återigen får henne att tänja på gränserna för sitt uppdrag? Med boken Skinn lyckas Sara Strömberg än en gång lotsa oss igenom en avfolkad byggd i jakten på en mördare samtidigt som vi får får följa Veras försök att finna kärleken och lyckan.
Det här var en välskriven bok med fina naturskildringar och intressanta personporträtt. Sara Strömberg håller läsaren i ett fast grepp från början till slutet med en mycket spännande och otäck mordhistoria där fragment efter fragment slutligen bildar en mörk helhet.
Fantastiska Sara! Hon tar oss åter till Jämtland och Veras Ånn. Denna trubbiga och karga karaktär som man bara älskar. Skinn är tredje boken som utgår kring Vera och händelser hon blir en del av. Historien nystas upp och sakta men säkert utan onödiga sidospår som inte för den framåt. Ingen utfyllnad ”bara för att”. Den faller inte heller platt när man som läsare får lösningen presenterad för sig utan spänningen hålls vid liv till sista sidan. Bra korta kapitel med titlar som följer karaktärerna. Snyggt upplägg! Hoppas verkligen Sara bjuder oss på mer böcker om Vera framöver! Längtar redan åter till Jämtland!
Sara Strömbergs tredje deckare om journalisten Vera som verkar i gränstrakterna mellan Norge och Jämtland är faktiskt ännu bättre än de två föregående, som också är jättebra. Vera är så mänsklig i sina tillkortakommanden och sin envishet, men skarp och outtröttlig. Sara gömmer bottnar av samhällskritik, konflikten mellan centrum och periferi, står ständigt på den med mindre makts sida. Jag är inte någon deckarläsare av rang, men precis såhär ska de vara om jag ska läsa dem. Höga krav, jag vet. Villspår och två röster som vävs ihop i en extremt spännande slutsekvens. Perfekt sommarläsning! Eller vinter! Ser fram emot att de här böckerna översätts så mina vänner i USA får ta del av dem!
Den började så himla bra, jag tänkte att det här blir en ny deckarfavorit. Kalla fall är ju spännande och det här lät riktigt mystiskt. Sen började jag ana vart det skulle leda men att den är förutsägbar till viss del tycker jag är okej. Men när författaren sen outar personen då blev jag besviken, det fanns inte ens utrymme för tvivel! Jag håller med om vissa andra att jag nästan tror det var omedvetet. Men ändå så onödigt... Slutet blev också lite "jaha det här har vi ju läst förr" och inte minst för att jag som läsare inte alls fick bli överraskad. Så den här trean hade lätt blivit en fyra om det inte var för de där fyra bokstäverna som (i mitt tycke) skulle lämnats utanför det kapitlet.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Första deckaren 2024 var bra. Vera är lätt att tycka om, trots att hon är en sådan där destruktiv deckare som jag annars har svårt för. Överhuvudtaget är hela upplägget sådant som jag brukar ha svårt för. Det bara dräller av människor som tar beslut som det är jobbigt att läsa om. Hade det varit film hade skämskudden blivit flitigt använd. Att jag faktiskt läste ut boken, trots att jag gissade vem mördaren var tidigt i boken, visar att den nog ändå är värd fyra stjärnor från mig.
Jag har verkligen gillat de två första böckerna i serien om Vera, men denna tredje är den bästa hittills enligt mig. Tight storyline, exakt rätt avvägning för min smak mellan kriminalgåtans utveckling och Veras personliga liv. Och så de underbara skildringarna av naturen, vädret och människorna i västra Jämtland, långt bortom Åres nattliv. En otroligt läsvärd roman, en av de bästa i år för min del!
Riktigt spännande bok, bra skriven! Har inte läst så många deckare/spänningsromaner under de senaste åren, för jag har tyckt att den sortens böcker blev så lika varandra. Men nu har jag hittat en författare som jag tycker sticker ut. Detta är hennes tredje bok, känns som den bästa hilttils. Journalisten Vera löser en gammal mordgåta, ett kallt fall i Storlien, Jämtland. Serien är skriven med en rolig, och för mej högaktuell tvist, då huvudpersonen är en kvinna närmare 60, i klimakteriet.
Sammanfattning: 7/10 #3 i serien om Vera Bergström och bäst hittills. Lite mindre kärleksaffär, lite mer action. Det är lätt att bli förtjust i Vera, Strömmen och dom andra karaktärerna i följetongen. Strömberg skriver och nystar skickligt ännu en gång. Hatten av för Ewerlöfs inläsning också.
Gillar verkligen den här serien. Huvudpersonen är butter men på ett trivsamt sätt, miljöbeskrivningarna är livliga och andan är glesbygdsknorrig. Ungefär halvvägs genom boken nämns förövarens namn i ett sammanhang som avslöjar dennes skyldighet, så för vana deckarläsare är det inte svårt att klura ut pusslet. Men det kvittar.
Sara Strömbergs ”Skinn” är tredje delen i serien om journalisten Vera Bergström. Jag tyckte om båda de tidigare delarna och ville såklart läsa (lyssna på) den här. Skinn är verkligen flera snäpp bättre än de tidigare två och de var som sagt bra! Jag var fast från början till slut. Grymt jobbat, Sara Strömberg! 🌟
5+, håller hela boken t, +400 sidor sper läsning. Vi har förbannat bra författarinnor i vårat land (såklart våra män med) Många på topp. Missar tyvärr säkert flera, då jag inte kan läsa allt jag vill, MEN har ni tips, på böcker som dessa, skriv härnder och tipsa! Som Gllberg, kvensler, Backman, rehn, ivener, kjellsdotter, Rolfsdotter, Bergenstav, Rogneby, Martin,
Riktigt spännande och välskriven. Vera är en härligt annorlunda huvudperson som irriterade mig samtidigt som jag verkligen gillade henne. Jag misstänkte rätt skurk relativt tidigt, men det gör inget. Slutet där någon hamnar på tu man hand med skurken och inser sanningen just då är väl inte alltför unikt iofs. Tyckte mycket om den!
Jeg synes boken var veldig god, men dessverre avslørte forfatteren navnet på morderen allerede halvveis i boka. Jeg lurer på om dette rett og slett er en feil i redigeringen for det var totalt ulogisk å nevne personen ved navn (kun) en gang og dermed avsløre morderen lenge før boken nådde sitt klimaks.