Daniel är som vilken småbarnsförälder som helst – sliten och trött ända in i själen. Trots det monterar han plikttroget studsmattor och torkar ryggbajs utan att klaga. Vardagen passerar ändå obemärkt förbi, tills han en dag får nya grannar på andra sidan av den sorgligt misskötta tujahäcken. Och det är inte vilka som helst som flyttat in …
Avundsjuka och förträngda minnen kommer upp till ytan i en rasande fart. Daniel påminns om det han en gång hade och slits mellan nu och då. Det förutsägbara och slätstrukna Svenssonlivet i villakvarteret känns plötsligt inte lika självklart längre, och hela hans tillvaro ställs på sin spets. Mitt i allt kaos har Daniel dessutom lovat att vara bestman och arrangera en svensexa till sin bäste väns stundande bröllop.
Mathias Dufelds debutroman om triangeldramat runt tujahäcken är en underhållande feelgoodberättelse med pricksäker vardagshumor och hög igenkänningsfaktor. Om du gillar Bonusfamiljen och Solsidan kommer du att älska Nya grannar och gamla ex. Det är en komisk berättelse om vardagens prövningar genom äktenskap och småbarnsliv – om att ångra det som varit, fast samtidigt ha svårt för att uppskatta det vackra i nuet. Den stora frågan är om gräset alltid är grönare på andra sidan?
En feelgood-roman utan feelgood. Det är nästan omöjligt att tycka om någon av karaktärerna eftersom de i stort sett bara ältar, tjurar och är allmänt själviska. Jag tror att jag kan förstå vart boken vill, men den missar tyvärr målet.
Daniel är gift, har två barn och lever klassiskt svenssonliv. En dag flyttar tonårskärleken och exet Lina och hennes nya kille in i huset bredvid. Daniel, som aldrig riktigt kunnat släppa Lina, får nu ännu mer problem med det. Det känslomässiga kaoset är ett faktum.
Boken ska vara rolig och jag kan se hur man skulle kunna tycka det, men bitvis är jargongen så grabbig att jag vill gömma mig. Visst, Daniel är en snäll kille, men en av hans kompisars kvinnosyn är lite väl sunkig. I övrigt är boken okej, även om det både är för mycket fotboll och fylla för min del. Den får en tvåa av mig för att den är relativt välskriven och för att jag tror att den passar sin målgrupp. Jag känner dock att målgruppen inte är sådana som mig.
3.5 - ganska rolig, lite sorglig på sitt sätt och ganska träffsäker emellanåt. Lite för långrandig och ältande i min smak, dock var Stefan Sauks uppläsning i ljudboksvarianten mycket trevlig så en extra stjärna för det.
Jag brukade vara rädd för att dö singel, men nu är jag ännu mer rädd för att gifta mig med någon som huvudkaraktären.
Storyn: Avdankad 2 barnspappa ser att en gammal flamma flyttar in i huset bredvid. Vad som utvecklas är över 10 timmar emotionell otrohet och suktade från bakom köksgardinen. Han lägger all sin energi på att hata flammans nya snygga och framgångsrika man samtidigt som han blir emotionellt frånvarande i sitt egna äktenskap.
Vad händer i boken? Efter 6 timmar är det enda viktiga som hänt att grannarna flyttade in. Väldigt oklart, men roligt skrivet.