I det lugna villaområdet tar en sexårig pojke sin åttaåriga syster i handen för att gå till sina morföräldrar. De kommer aldrig fram. Veckan därpå hittas flickan strypt och dumpad i sjön. Poliskommissarierna Alina Rosander och Hreinn Sigur urson sätts på fallet. Julia, idag 17 år, missbrukare och hemlös, utsattes åtta år tidigare tillsammans med sin lillebror Theo för ett kidnappningsförsök. Julia lyckades undkomma, men Theo återfanns aldrig. Minnet av att inte ha kunnat rädda sin lilllebror har aldrig bleknat. John Messmer har dragit sig tillbaka efter avtjänat fängelsetstraff, utan tanke på att någonsin återvända till yrket som utredare.
När utredningen kring de försvunna barnen visar sig vara ett seriefall hör polischef Claes Brandeby av sig till sin tidigare stjärnvärvning. Johns omedelbara reaktion är ett klart och tydligt nej. Men efter att ha övertalats av sin fru bestämmer han sig för att hjälpa sina före detta kollegor.
Jag gillar verkligen Alinas och Johns samarbete trots lite oortodoxa metoder. Att fallet löstes genom en snilleblixt av John var väl kanske lite för enkelt men jag hoppas ändå på fler uppföljare.
Betyg: 4,5 av 5 - För ett år sedan så läste jag den debuterande författaren Hamit Aktas första bok, Med mörkret som vittne. Jag tyckte väldigt mycket om den, så därför så såg jag mycket fram emot att få läsa den fristående uppföljaren, Där ingenting någonsin händer. Och jag blev absolut inte besviken, för den här nya boken var precis lika bra som den första boken, tyckte jag. Välskriven, spännande, lättläst, otäck, aktuell, och väldigt bra. Jag rekommenderar varmt båda böckerna, och jag kommer absolut att följa bokserien i framtiden, för jag vill följa John Messmer och hans kollegor. Jag varvade med att läsa boken som en e-bok, och att lyssna på den som en ljudbok, och den var mycket bra inläst av Jonas Malmsjö.