Sommaren 1914 fotvandrar kokerskan och skomakardottern Malin Blomsterberg från Skåne till Östergötland. Målet med vandringen är Ellen Keys Strand vid Vättern, och avsikten är att bli kvar. För Malin vill komma nära de stora tankarna och tänkarna, och allra mest nära författaren Ellen Key.
Det blir som hon önskar, hon blir Ellens trotjänarinna, lärjunge och vän, sekreterare och förtrogna. Men med den stora tacksamheten kommer också rädslan för att inte duga, och för att förlora allt.
Den som följer en stjärna vänder inte om är en gripande roman om hushållerskan Malin Blomsterberg som levde bredvid den världsberömda Ellen Key, men som inom sig bar en helt egen värld. Det är en berättelse om arbetets och psykets gränser, om klass och längtan efter tillhörighet i en tid då allt är på väg att förändras
Malin Haawind romandebuterade 2021 med boken De kom från öar som tar sin början strax efter krigsslutet 1945. De kom från öar handlar om vuxenblivande och familj, om systerskap, arbete och längtan. Det är första delen i en romantrilogi som formar berättelsen om en familj i folkhemmet, från små kustsamhällen till nybyggda höghus i industristaden. Andra delen i serien, Och havet gav igen kommer i september 2022, och tredje delen, In mot stenig strand, hösten 2023. Malin Haawind har tidigare skrivit fyra fackböcker om gräl, föräldraskap, mat och smuts. Hon är även verksam som redaktör och skrivarkursledare.
Tvärtemot en annan recension här kände jag gång på gång att "wow, vad genomarbetat allt är, vilket gediget arbete rakt igenom". Det måste ha varit ett jättejobb att sätta sig in i alla brev och annat material, och därefter ta in det, göra berättelsen till sin egen och få ut en så finstämd, tonsäker gestaltning. Malin Haawind är ett sånt proffs! Det här hade kunnat bli en puttrig historia, men istället pyr hela tiden oron under ytan. Ellen Key hade kunnat bli totalt glorifierad - eller svartmålad - men istället förmänskligas hon. Hade gärna rotat mer i hur hon kunde föra kvinnokampen och klasskampen men ändå vara så blind för villkoren hon satte för en av sina allra närmaste. Hur skulle man någonsin kunna bli jämlik med någon man begär att bli kallad matte av?
En gripande, vackert berättad roman som lyfter fram Malin Blomsterberg och hennes livs historia på ett starkt och fint sätt som verkligen berör. Malin Blomsterberg arbetade som hushållerska till Ellen Key. Hon levde i skuggan av den världsberömda författaren, men inom sig bar Malin en helt egen fascinerande värld. Och just denna värld av intellekt, filosofiska tankar, höga prestationskrav, tvivel och mörka stråk skildrar Malin Haawind på ett fantastiskt sätt.
Romanens titel ”Den som följer en stjärna vänder inte om” är både vacker och tänkvärd och säger så mycket om både Malin Blomsterberg och om romanens innehåll. Malin Haawinds vackra språk fängslar mig och jag läser sakta och njuter av finurliga formuleringar, av det historiska perspektivet, de levande beskrivningarna, detaljerna och lär mig mycket om kvinnan som stod i skuggan av den stora stjärnan.
Det här är en fantastisk roman om ett fängslande levnadsöde och en stark historia som berör och stannar kvar. Jag vill besöka Strand igen till våren och se platsen med ny kunskap och ny blick.
Den som följer en stjärna vänder inte om är en fascinerande och intressant roman. Jag tycker Malin Haawind har en fin berättarton med respekt för människorna och deras styrkor och svagheter. Att teckna verkliga personer, som här Ellen Key och hennes hushållerska Malin Blomsterberg kan inte ha varit enkelt.
Den som följer en stjärna vänder inte om är en berättelse om klass, bildning och kvinnors rättigheter i en tid där mycket hände. Sättet att teckna relationerna och deras mående, i synnerhet Malin Blomsterbergs, berör mig. Det är inte alltid enkelt att visa på psykisk ohälsa, men Malin Haawind gör det på ett sätt som gör att jag lever mig in i det.
Berättelsen är uppbyggd med relativt korta kapitel i kronologisk ordning och med lite olika perspektiv. Invävt finns en del brev och noteringar, men inte alls så det tar över. Jag tycker om språket, som ibland är konkret, ibland är mer svävande. Man får läsa en del mellan raderna och tolka, vilket är något jag gillar. Jag mer ”show” än ”tell”.
Ibland brukar jag säga att historisk fiktion inte är min genre. Men om och om igen får jag också erkänna att jag läser historisk fiktion som definitivt är min typ av bok. Den som följer en stjärna vänder inte om är en sådan bok. Ellen Key är en person som jag kände till innan, men utan någon detaljkunskap. Den som följer en stjärna vänder inte om kan väl också sägas vara autofiktion, med en stark bas i den dokumentation som finns, men också där fantasin är en del. Jag funderade mycket på Ellen Key och hur hon både är en förkämpe för lika rättigheter och har noll förståelse för Malins arbetssituation. Och jag reagerade starkt på att hon ville bli kallad ”matte”!
Medan jag läste så googlade jag mycket, och hittade både historierna som vävts in och en del av fotografierna. Fascinerande det också, även om Den som följer en stjärna vänder inte om står på egna ben. Men jag tycker om böcker där jag lär mig mer. Och Strand vill jag ju besöka!
Jag är nu nyfiken på att läsa mer av Malin Haawind!
Jag hade en del förväntningar med denna bok. För historien om Malin Blomsterbergs liv är fascinerande som en idé och research arbetet är imponerande , men och här kommer en stor men. Det tar sig inte. Halvvägs var jag beredd att ge upp - berättelsen går inte vidare … den blir för lång och repetitiv . Beskrivningen av Malins mentala problem haltar och blir inte trovärdigt heller. Sista 50 sidor blir lite mera genuint eller åtminstone mera intressant. Dialogen är väldigt stelt och låter falskt. Sättet att berätta i presens och utifrån betraktarvinkeln vad som sker fångar inte mej. Det är som att författaren brinner för mycket för sin idé som inte är färdigt bearbetat hos henne. Prematura helt enkelt. Men som sagt. Idén till boken är bra. Därför 2 stjärnor.
Malin Blomsterberg är en enkel skomakardotter som arbetar som kokerska. Men hon är även beläst och älskar böcker. Sommaren 1914 bestämmer hon sig för att vandra från Skåne till Östergötland, från sitt hem till författaren Ellen Keys Strand. Malin hoppas få stanna där som kokerska och hennes önskan slår in. Hon blir även Ellen Keys sekreterare, förtrogna och vän, men i all tacksamhet lurar också rädslan över att inte duga, att en dag förlora allt.
Många har spridit lovord över Malin Haawinds trilogi "De kom från öar", men eftersom författaren snart kommer till min stad för att prata om denna bok så blev det den istället. Det är absolut ingen dålig bok och jag är väldigt förtjust i uppläsaren, det är bara inte riktigt en bok helt i min smak.
Vi får följa Malin från 1914 till 1925 och boken börjar faktiskt med slutet. Av det förstår vi att mental ohälsa kan ha ett finger med i spelet - vilket det har. Malin kämpar med känslan av otillräcklighet, trots Ellen Keys ständiga beröm och uppmuntran. Både Malin och jag som läsare uppskattar alla författare som kommer på besök till Strand, allt prat om litteratur och feminism som flödar, men ändå får hon allt svårare att stå emot mörkret.
Ellen Key var en av dem som kämpade för kvinnlig rösträtt och frihet, en av dem som har gått före. Malin Blomsterberg arbetade i 12 år hos Key. Haawind har använt sig av brev och andra källor och inte tagit sig några större friheter när det gäller avgörande händelser, men när det kommer till dialoger, tankar och känslor har hon förstås använt sig av fantasin.
Det jag tyckte om med den här boken var det komplicerade förhållande som uppstod mellan Malin och Ellen. Det blev ju som att Ellen ville vara PK , visa omvärlden att alla är vi lika, och hon själv ansåg att deras relation var jämbördig vilket inte alls blir fallet enligt M (och enligt mig).
Lätt att tillfredsställa sin längtan efter bildning som en fattig kvinnlig hushållerska var det ju inte riktigt. Och att omdana Malin till framtida föreståndarinna var ju inte ens önskvärt.
Malins känsla av otillräcklighet var ju igenkänning från hur många kvinnor känner idag och kanske alltid har gjort?
Nja, den var sådär. Intressant grepp att ha hushållerskan hos Ellen Key som huvudperson istället för Ellen. Och alltid roligt med historiska referenser. Men överlag tyckte jag det var lite tråkigt
Återigen en mycket välskriven bok av Malin Haawind. En fantastisk berättelse om kokerskan som tar anställning hos den stora tänkaren Ellen Key. Boken präglas av de fantastiska bildningsideal och stänk av samhällsdebatt som präglade Ellen Keys tankevärld. Men väcker också liv i något som ofta blir en passus i historien, lojala kvinnor i förgrunden av berömmelse. En otroligt fin berättelse som väcker läslust och vetgirighet om Ellens skrifter. Skriven på ett typiskt sätt för Haawind, med ett snabbt och intensivt språk som håller intresset uppe. Lite väl snabb i vissa passager i berättelsen men en otroligt läsvärd bok!
Språket har ett driv som gör den otroligt lättläst och det är kul att lära känna Key genom andra ögon. Fin huvudperson och interessant med den dubbla inställningen till Keys. Dock blev den lite långdragen och spänningen som byggs upp blir lite tam, lite för repetitiv.
Stackars Malin som får det hon önskar mest men bär på konstant rädsla för att inte vara värdig och att det ska ryckas bort från henne. Rädd för att inte njuta, för att inte uttrycka tillräcklig tacksamhet, rädd för att inte vara önskad men också rädd för ansvaret som kommer när hon är önskad. Det känns givet att hon till slut inte orkar med något av det.
"Människan kan drivas av två ting. Antingen att någon tror på en. Eller av att ingen gör det. Det är två drivkrafter, men också två sätt att gå under på."
I sin iver att bli oumbärlig för Ellen förekommer hon världen, tänker, skriver listor och gör allt innan hon blir ombedd. Malin konstaterar att "Hon kommer att ångra det där skoputsandet sedan, för om man vill att andra ska känna till ens gränser är det viktigt att känna till dem själv. "Kapitlet på S 156-160 är symbolisk för kvinnans dåvarande och framtida roll, men framförallt klass, gränser som passeras och hur en stor människa hanterar sitt eget övertramp.
Det är mycket som är insiktsfullt och intressant men det som skaver är att jag ofta upplever boken upprepande och uppräknade.
Författaren Malin har en helt egen ton i sitt språk, ett sätt att berätta som jag först kände var alltför ödesmättat, spekulativt och långrandigt, men som sakta växte på mig. När jag började närma mig slutet på boken hade jag kanske vant mig, men också insett att jag blivit förd inpå huden, ja under huden på huvudpersonen Malin, Ellen Keys hushållerska, trotjänarinna och... vän? eller kanske snarare projekt?
Det är en bok om person som avgudade Ellen, men en bok som verkligen inte sätter henne på en piedestal, utan närmast övertydligt visar på ojämlikheten och allt som skavde i deras relation. Bara en sådan sak som att Ellen ville bli kallad "Matte" av Malin! Det är en bok om klassklyftor som inte ens en jämställdhetkämpande föregångskvinna som Ellen kunnat frigöra sig från, men också en bok om sakta påkrypande psykisk ohälsa.
Det är fascinerande att läsa romaner som bygger på verkliga människors liv och historia, men samtidigt upplever jag att det finns något oerhört problematiskt i det. Det är så klart ett ypperligt sätt att levandegöra en person och en tid, men hur mycket research man än gör, går det ju inte att veta vad som försiggår inom en annan människa eller vad som sker i det privata. Hur skulle Malin upplevt det porträtt som tecknas av henne?
En annorlunda bok. En berättelse om hur är det att tjäna någon annan, att ha blandade känslor mot personen, att upptäcka att ens egna idol har skavanker. Att inte duga, att förlora sig själv i tjänandet, att inte ställa sig själv på första platsen. Den pickande fågel som slut fick sitt. Tyckte om dem korta meningar, kändes att det bygger upp en spänning genom boken.
Väldigt intressant! Behöver åka till Strand (varför har jag inte redan varit där?) plus känns lite som att jag kunde läst den på arbetstid med tanke på hur många personer jag hänger med där som figurerar i boken. (Ska till exempel genast kolla Alice Trolles anteckningsböcker från 1925 när jag är tillbaka på jobbet.)
Malin Blomsterberg förverkligar sin litterära frihetsdröm och tar sig till Ellen Keys Strand vid Vättern. Som Ellen Keys allt-i-allo skapar hon en bekymmerslös fristad för sin husmor genom att göra allt och mycket mer därtill för henne. På bekostnad av egen tid, sin egen hälsa, sina demoner och … sitt eget liv.
Ellen var en stark förespråkare för klass- och kvinnokampen men var helt blind för vad det innebar att vara hembiträde utan reglerade arbetstider, ofta utan lön, och utsatt för arbetsgivares med gästers behov och nycker.
Boken ger en stark bild av Malins vardag och föresatser; hur hon utplånar sig i sin stora tacksamhet att få vara i skuggan av sin stora förebild och i sin rädsla att inte duga eller infria de förväntningar hon tror omvärlden ställer på henne.
Välbärgare, bildade kvinnor i sin samhällsklass hade möjligheten att påverka och att få sin röst hörda i kampen om kvinnornas rösträtt, lön, ledighet etc. Ellen Key var en av dessa kvinnor. MEN ack, det blir en konflikt mellan Ellen Keys ord i sina böcker, artiklar och föreläsningar , och Ellen Keys krav på sin hushållerska Malins arbetsinsats. Ellen Key tar ingen hänsyn till Malins arbetsbörda, betalar ingen lön under de första åren, ingen veckoledighet utan Malin ska vara dygnet runt tillgänglig för Ellen Key. Ellen Key utnyttjar omedvetet eller medvetet Malins enorma hunger för bildning och att vara behövd och omtyckt.
Hur skulle det ha varit om Ellen Key hade lyssnat och ” sett” Malin som en individ med egna tankar? Hur skulle Malins situation varit om hon hade haft någon att prata med om vardagen, sina tankar och funderingar? Skulle fågeln pickat färre gånger i fönstret då?
En välskriven historisk roman med verklighetskoppling vars berättarröst påminner mig om Nina Wähäs ”Testamente” och vars huvudkaraktär Malin får mig att tänka på Kristina Sandbergs böcker om Maj. Rolig och intressant att diskutera i bokklubben utifrån temana om makt och roller och klass. Gillade skarpt sättet som Haawind beskriver ett liv med ångest på, det är verkligen som en pickande fågel som alltid dyker upp oinbjuden.
En annorlunda bok. Välskriven och fin. Jag kommer dock inte se tillbaka och minnas den. Kan hända att jag hade för höga förväntningar. Men den var för ojämn för min smak och berörde mig inte på djupet.
Så välskriven!!! Framförallt väldigt fint skriven. Sorglig men vacker! Huvudpersonen hamnade i tacksamhetsskuld till sin husmor som samtidigt inte behandlade henne helt hundra vilket var väldigt intressant att läsa om. Hur hon parerade mellan att kärlek och hat på samma gång. Väääldigt spännande att läsa om Ellen key
This entire review has been hidden because of spoilers.
Fängslande berättelse om en hårt arbetande kvinna i skuggan av Ellen Key. En strävan efter det sanna och viktiga i livet, att vara nära litteraturen och bli bildad, men med en sårbarhet, i kombination med en oförståelse från sin husmor, som i total utmattning drev henne rakt ner i Vättern.
Oj! Vilken otrolig bok. Språket är unikt och personligt, skapar en nära intimitet med karaktärerna. De stundtals prosaiska styckena skapar en skärpa som jag inte läst innan. Författaren har verkligen gjort ett gediget arbete med att förstå deras kontext av tid och rum och jag kommer sakna att vara med dem på Malin och Ellens Strand. Boken ger fina inslag av tidens litterära figurer och konstnärer som gör mig nyfiken och så fint att binda in dem i denna historien!
En underbar berättelse om herrskap och tjänstefolk, Sverige för 100 år sedan, kvinnorörelsen, Ellen Key och hennes tjänarinna. Att vilja leva upp till förväntningar, rädsla för att förlora allt, alltings sammanhang som hela tiden hittas i böckerna och naturen.
En väldigt vacker bok. Måste därför gå vidare direkt till Anneli Jordahls bok om Ellen Key och kärleken.