Tänkarens testamente

by Jessica Schiefauer

I en brytningstid mellan medeltida djävulsskräck och rationell vetenskap sveper Jessica Schiefauer med läsaren på en strapatsrik resa genom Europa. Vi följer tänkaren som ifrågasatte allt – även när det straffades med döden – i övertygelsen om att allt kan undersökas och styras. Med ett undantag: känslorna och den dotter han till sin förvåning sätter till världen. I glupsk jakt på kunskap om sambandet mellan kropp och själ och den mekaniska människan gör han erfarenheter och möter människor som gång på gång slungar hans tankar i nya banor. När han vid slutet av resan sammanfattar sin gärning är frågan vart hans strävan fört honom och till vilket pris. Augustbelönade Jessica Schiefauer skriver historiskt övertygande och samtidigt sprudlande lekfullt, på en sinnlig prosa som bitvis får läsaren att dra efter andan.

383 pages, Hardcover

Published August 28, 2024

About the author

Jessica Schiefauer är född 1978 och uppvuxen i Kungälv utanför Göteborg. Hon har gått skrivarutbildningar på Fridhems folkhögskola, Bona folkhögskola och Nordiska folkhögskolan. Hon har även studerat svenska, engelska och litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och har en pedagogisk examen i språk och kreativt skrivande.Vid sidan om författarskapet arbetar Jessica med kurser i språk och skrivande.

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström)]

Cogito, ergo sum – jag tänker, alltså finns jag! Det är jag mycket glad för men det kan också vara jobbigt med alla tankar på mig och mitt varför ett avbrott är välkommet. Glad i hågen färdas jag med Jessica Schiefauers tidmaskin som tar mig till 1600-talets Centraleuropa, samtida med Galileo och René Descartes. Där spenderar jag sedan en upplyftande stund med Tänkaren.

Han är liten till växten, opraktisk och ”bögig” (OBS positivt!) och hans inre är oändligt. Han ärver pengar och behöver inte arbeta utan kan – trots att det är förbjudet – ägna sig åt att fundera över naturens lagar, själen som en del av Guds ljus i människan, kroppen som en förrädare och cartesiansk dualism.

Tänkarens testamente är en roman fritt baserad på den franska filosofens liv och filosofi, alltså blir slutet ingen överraskning (lunginflammation i Sverige). Men det är inte upplösningen som är mödan värd utan själva resan, som förresten inte är någon möda. Det är bara att åka med och njuta av Schiefaures berättelse (perfekt uppläst av Reine Brynolfsson) som är oupphörligen intelligent och sinnlig, balanserat kryddad med torr humor och berörande allvar.

Jag delar Tänkarens häpnad och frustration över det autonoma nervsystemet som kan framkalla avslöjande rodnad, illamående och tårar men också resa en penis och få en förälder att göra vansinniga saker för sitt barn. Författarens förmåga att gestalta känslor imponerar; den omkullkastande kraften i kärleken till ett barn och vanmakten och sorgen det innebär att förlora någon.

”..men dessa mäktiga män gjorde mig mycket besviken. Deras yttre var påkostat men deras inre var skralt. Samtalen med dem blev aldrig annat än rundgång, en promenad i cirklar utan framåtrörelse. Jag lämnade deras bjudningar med en känsla av att ha konverserat en degklump eller en tegelvägg. Vid nästa inbjudan tackade jag nej.”

När resan når sitt slut sitter jag här igen, med tankar på människans vilja att kontrollera allt även döden. Människor tycks lida av en slags gemensam osläckbar urtörst efter kunskap vilken får både behagliga och obehagliga konsekvenser. Denna törst rasar även i mig varför jag uppskattar när tänkare som Jessica Schiefhauer påminner om att man faktiskt inte kan elda med prat och tankar.

3,5 stjärnor.

[Mina Widding]

Främst lyssnat som ljudbok, och inför att Jessica Schiefauer kom på författarbesök till Litterärt skrivande projekt nu i helgen. Reine Brynolfsson är ett bra val till uppläsare, älskar hans röst, och det passar berättelsen. Det var roligt att höra Jessica berätta om uppkomsten av romanidén, och hur hon bakat ihop flera vetenskapsmäns historier (alltså inte bara Descartes), och hur mycket research det krävde att skriva historiskt, något hon inte ville göra om då hon inte gillar research egentligen.

Mina reflektioner:

Om en man med ett stort intellekt och klent med andra gåvor i livet, men som lyckas ta sig fram till slut som "tänkare", genom ett oväntat arv. Handlar mycket om utanförskap och att drivas av en inre glöd, en nyfikenhet och ett fritänkande, upptäckarglädje, som känns underbar. Satt i historisk tid, Galileos tid, och med en touch av fantastik, som vajar på gränsen mellan psykologi, metafor och faktisk övernaturlighet. Det är ett vajande jag tycker mycket om, och själv utnyttjar mig av i mitt skrivande. Det finns faktiskt en del likheter med den roman jag redigerar nu, vilka de är tänker jag dock ej avslöja, och de är naturligtvis lika mycket fundamentalt olika varandra. Men kanske just det filosofiska och det möjligt metaforiska. Fascination över vetenskap i sin linda, hela det konceptet känns ju lite som fantastik - att stå inför känslan av att det finns så mycket att upptäcka och det kan vara precis hursomhelst.
Det finns också ett queert tema, med en mer eller mindre asexuell huvudperson, som kväljs av den sexuella akten, men som finner gemenskap i ett platoniskt nära förhållande med en "vapenbroder" som förvisso valt gudslinjen. Mycket fint om manlig vänskap. En känd svensk historisk person gör också en snygg cameo här i slutet.
Jagperspektiv, och ett engagerande berättande, som överraskar längsmed vägen.
Det finns mycket som jag tycker om med den här berättelsen!

[Wilgot Qvant]

Jag ville läsa mer, men främst eftersom karaktären var otroligt frustrerande. Den är uppenbart baserad på Descartes men den fångar verkligen inte hans genialitet.

Istället är han odräglig totalt frånvänd verkligheten och sjuk. Inget om hans bidrag till mattematiken, vetenskaplig metod eller epistemologi.

Karaktären verkar till lika delar vara baserad på Frankenstein som Descartes.

[Lisa Ennerfelt Waerme]

En pina?! Förstod ingenting, tog mig nästan en månad och vet fortfarande inte vad den handlade om?!

[Mia]

Ok men märklig och lite för omständlig

[Daniel Kvick]

Mycket intressant och välskriven bok. Jag gillade nog den första halvan bäst, då det förekom väldigt många lättsamma och humoristiska inslag från huvudpersonen, bland annat hur han blev insnöad hos en barsk och kärlekskrank kvinna som tvingade sig på honom (även om det inte var särskilt kul för honom, men det beskrivs på ett ganska kul sätt). Sen mot slutet tycker jag att det blir lite märkligt och inte fullt lika intressant som inledningen, men ändå väldigt stark. Det tar ett tag tycker jag innan man kan tidsbestämma allt. Det är först när man börjar tala om stora vetenskapsmän som Galileo Galilei (eller om det var Copernicus, jag minns faktiskt inte) som det gjorde att jag kunde ana att det var runt 1600-talet. Det är en tydligt historisk roman skriven i nutid, men det tänker man inte på, för Schiefauers språk är så perfekt anpassat till handlingen i boken. Alla platser, personer och deras ämbeten, yrken eller status beskrivs väldigt trovärdigt. Den svenska "kvinnokungen" som det skrivs om i slutet nämns ju inte vid namn, men det måste väl ändå vara drottning Kristina? Även om det finns mycket i boken som gör att allt inte känns realistiskt, nästan som att det utspelar sig i ett alternativt universum med påhittade platser och regenter. Jag förundras också över den här metallkvinnan som är en central del av bokens handling. Jag fattar aldrig riktigt hur den fungerade eller vad det var för något. Var det någon slags sexdocka eller vad var syftet med den? Många män blev ju helt maniska av denna docka, speciellt i slutet, tycks det. Speciellt huvudpersonen själv som använder den som en boning åt hans döda dotters "själ". Mycket märkligt! Men det är hur som helst intressant att följa en 1600-tals-tänkare och se hur de jobbade och vilken funktion de hade i samhället, men även att se hur samhället såg på dem. Det måste ha varit en extremt svår tid för alla som ifrågasatte kyrkans dogmer om universum och guds skapelser, och så kommer det människor som börjar undersöka hur allt ligger till med stjärnornas rörelser eller som i huvudpersonens fall: hur själen och kroppen samverkar i människan. Vilken roll har själen och var finns den nånstans?

[Joel Niklasson]

En mycket fin skröna om naiv vetenskap, kroppen och medvetandet. Den har ett luftigt berättande och är mycket, mycket läsbar och förståelig och spännande. Den gör egentligen inte anspråk på någon djupare historicitet men har ändå många paralleller till vår historia och kända figurer. Boken har många fina kvalitéer men jag tyckte om att hela berättelsen kändes som en enda lång vacker, känslomässig saga. Det är min första bok jag läst av Schiefauer och jag förstår att hon är en otrolig författare. Jag fick den i julklapp av pappa häromåret och när jag först höll den i handen och gluttade på innehållet tyckte jag den såg mycket lockande och filosofisk ut; även om jag erkänner att boken visade sig vara något helt annat än jag då trodde. Jag är glad att jag läste den till slut. Tack pappa för en fin bok.

[Henrik]

Den första tanken som slår mig är "Vad roligt författaren måste ha haft när hon skrev den här boken". Det svulstiga, skitiga, snuskiga och dödliga 1600-talet är mumma för en kreativ författare och Jessica Schiefaurer hanterar det utmärkt.
Vissa scener i den får mig nästan att baxna.

Boken lägger i en ny växel när dess anonyme huvudperson Tänkaren (baserad på Descartes) plötsligt blir far. Plötsligt blir den vacker och kärleksfull. Dess avslutande del, där glädje förbyts i sorg kan läsas på olika sätt: Frankenstein, en pappas hantering av sorgen eller filosofi om själen.

En bra bok, nästintill full pott.

[Anneli Waara]

Jag tyckte det var en inspirerande idé att få följa en kunskapstörstig man i en tid mellan medeltid och upplysning, då det helt klart var riskfyllt att inte bara acceptera kyrkans ord och istället söka svar genom bevis. Men för mig funkade inte den något naiva storyn, det kändes mer som en saga med förenklade karaktärer och orealistiska händelser. Väckte irritation. Bra flyt i berättandet dock, om man gillar genren.

[Ann]

Den första halvan av boken var fängslande och intressant, men allt eftersom blev det segare att läsa och jag tappade farten.
Boken påminde mig om Cervantes Don Quijote, som med envishet försöker "rädda världen" med kunskap som bara han har, men som hela tiden möter motstånd och oförståelse.

[Eva Vikman]

En annorlunda berättelse, svår att beskriva, men kommer att stanna kvar i mig länge. Mycket vackert språk och Reine Brynolfsson läser den mästerligt!
Påminner mig på något sätt om Vallgrens ”Den vidunderliga kärlekens historien”, något med språket och tonen i berättandet

[Kristian Alm]

Hon har gjort sig känd som barnboksförfattare och detta nog också för yngre som funderar över livet och själen kan vara. Lite Coelho, lite vetenskapshistoria och lite feel good. Ingen blandning för mig.

[Eva Wennås]

Eller kanske 2? Det mest intressanta var de asexuella sexuella skildringarna. Hade jag inte lyssnat på en sån bra inläsning av Reine B tror jag att jag hade gett upp.

[Yrsa Anckers]

Lite spännande ändå men hade varit mer givande om den var lagd i en korrekt historisk miljö. Nu blandas århundradena

[Anita Fors]

Länge kände jag ett släktskap mellan Tänkarens testamente och Voltaires Candide... men det höll inte loppet ut.

[Maja]

Jag gillade den men ogillade hur den utvecklades, så i slutändan fick det bli en trea.

[Maria]

Bästa bok jag har läst på länge.

[Margareta]

Vemodig, stundom grotesk men också vacker (1600-tal)

[Anja Hildén]

Jag tyckte den var barnslig? Är det mig det är fel på? Många ord och höga pretantioner. Såg ni något annat?

[Ann-Marie]

Varför Descartes? Väldigt lite tänkande. Lite för schablonfyllt och skrönlikt. På ytan mustig och köttig men till innehållet anemisk. Njaej.

[Maja Å]

2.75 ⭐️

[Sten Rosendahl]

En bedrift att förena grundlig historisk research med så mycket välgestaltat fantastiskt berättande. En perfekt matchande uppläsning av Reine Brynolfsson. Rekommenderas varmt!

[Per-Olof Jonsson]

En bok i min stil. annorlunda. Påminner om några jag läst som jag inte kommer på vad de hette just nu.

[Helena Lantz]

DNF 20%. WTF.

[Lena]

historical, melancholic, and a desire for a deepening of certain parts.

[Victoria Peterson]

Ett lättsamt språk som gjorde att första halvan av boken sveptes i ett nafs. Sen tappade storyn lite momentum. Det tog mig i princip hela berättelsen innan jag förstod att huvudpersonen var Descartes. Jag vet inte om det var till historiens fördel eller nackdel?

Sammantaget gillade jag berättelsen, jag har inte riktigt läst något liknande. Skickligt pendlande mellan verklighet och övernaturligt. Intressant huvudtema: Vart finns själen och var tar den vägen när kroppen försvinner?