I en flyttkartong hittar Nico sina gamla dagbok och börjar läsa. Bland mer eller mindre genanta noteringar om förälskelser och fyllor, läser hon något som talar direkt till henne, decennier senare: "Hämnden gör mig fri!" Trots att hon nu är vuxen, förälder, skild, utbildad psykolog - med andra ord absolut inte borde ägna sig åt hämndfantasier av något slag, är hennes hämndbegär inte utplånat. Det ligger bara dolt under ett tunt lager slarvigt påpenslad civilisationsfernissa. För en tid senare händer något fasansfullt. Något som får raseriet att brinna av som ett pistolskott i hjärnan, besattheten att härja som en skogsbrand, och som väcker hämnden ur sin dvala.
Jenny Jägerfelds nya roman går till botten med vår tids syn på vedergällning. Går det att rationalisera en hämnd? Finns det ett rätt och ett fel sätt att reagera på trauma? Och hur gör man egentligen för att återfå kontrollen när någon har gjort en riktigt illa?
Jenny Jägerfeld made her literary debut in 2006 with a hole in my head. Her second novel, Me on the Floor, Bleeding, was in 2010 rewarded with The August Prize for best youth novel in Sweden. It’s her first novel translated to English.
Originally a child psychologist, she now runs her own psychologist practice in Stockholm. She also works for the Swedish national radio, in a radio show about psychological matters.
Jag tyckte verkligen om denna. Det blev en sträckläsning. Nico söker spänning i dejtingvärlden men utsätts för övergrepp. Händelsen väcker ursinne och våldsfantasier. I berättelsen utforskar Jägerfeld begreppet hämnd. Vi är omgivna av berättelser om hämnd i litteratur, teater, musik och konst sen årtusenden. Ändå betraktas naturliga tankar om hämnd som en primitiv, omänsklig och patetisk egenskap. Men Nico fantiserar om att besöka sin våldtäktsman på Skinnarviksberget med en Glock 17.. I detta mörker finns en underton av humor. Berättelsen är skriven med lätt hand och självdistans. Klart läsvärd.
Intressant om hämnd och varför vi tror att vi kommer må bra av det. Hur ett trauma påverkar olika. Fakta blandas med historien om Nico som utsätts för ett övergrepp som lång tid efter ger henne ångest och ifrågasätter sig själv och sin del i övergreppet. Den långa inledningen känns för lång, men andra halvan av boken är toppen!
DNF Delvis intressant med reflektioner om hämnd men det är det som är boken, iaf den halva som jag faktiskt läste. Jag håller inte med om omdömena om (och på) boken - rolig, underhållande, rapp, bladvändare. Jag håller med om omdömet "temperamentsfullt om bdsm och hämndbegär". Missade dock "bdsm" innan jag började läsa. Jag har aldrig gillat att läsa om övergrepp och här blir övergrepp ställt mot hämnddiskussionen (och huvudpersonens direkta reaktioner) en motsättning som blir mer jobbig än intressant.
Efter en date och överenskommelse som går fel väcks minnen till liv, under en flera år lång bearbetningssprocess. Vad var det som hände, kunde jag gjort något, överdriver jag och vad hände under timmen som är helt borta ur minnet. "Det var inte bra, men det var inte heller dåligt". Sakta stångas huvudpersonen med det som hänt, vrider och vänder på upplevelser, lagstiftning och litteraturens beskrivning av kärlek och övergrepp. Det är intressant, det är tankeväckande och det ställer mina egna åsikter i en ny dager för varje vänd sida.
Hämndprojektet är den optimala bokklubbsboken för den trygga gruppen där erfarenheter och åsikter kan lyftas till ytan i ett välkomnande och en öppen nyfikenhet och förståelse. Den väcker känslor kring relationer, egna värderingar, egen vilja, sexuella övergrepp och framförallt då, hämnd!
Språket sjunger fram en historia om hämndens förlösande känsla såväl i tanke som i handling. Och det är där frågorna väcks i mitt inre. Vad anser jag är en handling att hämnas?
Åh så intressant text att läsa! Språket flyter, tankar väcks, "att läsa listan" växer och min kunskap byggs på. Det finns absolut ingen som jag inte skulle rekommendera den här boken.
Det var svårt att sugas in i berättelsen eftersom stilen skiftade så mycket mellan olika kapitel. Ibland kändes det som om jag läste en akademisk uppsats om hämnd. Och i andra kapitel var det bara huvudkaraktärens tankar och reflektioner. Jag saknade framåtdriv. Mot slutet av boken blev det aningens bättre. Men resan dit var onödigt lång.
Gripande skildring av övergrepp och våld, och huvudpersonens resa att kunna må bra igen efter det som skett. Boken är intressant men också knepig för att man funderar mycket över hur självbiografisk den verkligen är (författaren säger inte alls, men å andra sidan är mycket av huvudkaraktären exakt som författaren). Detta spelar roll när man betraktar huvudpersonen som man kan, av omsorg och oro, bli irriterad på för att hon utsätter sig för fara. Upplevde att jag blev väldigt irriterad på att huvudpersonen återkom till att hon är en faustisk person, och att det verkade saknas självreflektion kring om detta verkligen är något man så helhjärtat ska premiera i sig själv.
Tyckte det var intressant med jämförelsen mellan regler i BDSM och regler i idrott, båda aktiviteter där våld i någon form tillåts. Avgörande skillnad, idrott göra i grupp och ofta med domare, man blir alltså inte lika utsatt läge.
Tycker greppet med att exemplifiera allt med en historisk person eller små föreläsningar blir tröttsamt i längden. Blir lite pretto, kolla vad jag kan, och lite babbligt.
Hämnddelen var intressant att fundera kring och resonerade mycket hos mig. Att vi kanske drivs starkare än man tror av heder och värdighet trots annat civiliserat i en, och att man då har en vilja att kunna utkräva hämnd själv. Inte att detta fråntas en av samhället.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag förstod inte den här boken. Jag upplevde tre fjärdedelar som oerhört repetitiv i vad hon ville göra med sin förövare och hur påverkad hon var av händelsen. Sedan slungas man ur historien och in en avhandling om hämnd, på längden och bredden. Sedan kastas man tillbaka i storyn. Jag förstod den verkligen inte, men upplevde den sista fjärdedel som bättre. Jag tycker vanligtvis väldigt mycket om Jennys böcker så jag blev tyvärr väldigt besviken.
Den tog tid på sig att komma igång, var stundvis rätt upprepande men den pratar så ärligt om trauma och om hämnd, och om att infinna sig i allt däremellan att det blir en fyra ändå. Väldigt spännande format på en roman också!
En bok på temat "female rage", ja tack säger jag! Hämndprojektet av Jenny Jägerfeld är begreppet definerat. En arg huvudkaraktär vars tankar kretsar kring hämnd. "Female rage" har ingen bra svensk översättning som förmedlar begreppets innebörd, men betyder typ den universella känslan av totalt raseri kvinnor inneboende har av orättvisan av att alltid ha levt i ett patriarkalt samhälle.
Vår huvudkaraktär Nicos tankar upptas av de män i hennes liv som gjort henne illa. Hon fantiserar och planerar hur hon ska ge igen. Stundtals utförs också hämndaktioner. Nicos ilska utgår mest från en vidrig Händelse. En våldtäkt. Hämnden kopplar Nico till fenomenet "rape and revenge" och hur man som kvinna ska klara av att gå vidare efter en våldtäkt. Hur känslan av ilska tar över allt annat och om hur man bearbetar trauma.
Men Nicos våldtäkt rör sig också i ett gränsland. Var det verkligen en våldtäkt? Tillsammans med läsaren utforskar Nico innebörden av samtycke och gränser som dras eller inte dras i sexuella möte. Hur samtycke förmedlas när den ena parten inte kan eller känner att den kan säga ifrån, om när kroppen stänger av - låser sig för att överleva. Om konsekvenserna det får för kvinnan som utsätts. Boken utforskar komplexa frågor om ansvar och att "känna av" stämningen vid sex.
En otroligt välskriven och intressant bok. Även att den berör vad som är verklighet för så många kvinnor blir den också ofta teoretisk och diskuterar väldigt mörka och komplexa frågor utifrån pyskologi och studier, vilket jag tyckte var en intressant vinkel. En bok som djupdyker i "female rage" och låter alla känslor få existera. Fasiken vilken bok!