What do you think?
Rate this book
Gregorius & Helga #2
Helga
Tjugo år efter Gregorius återkommer Bengt Ohlsson med en berättelse om pastor Gregorius hustru Helga.
Helga, som var så förälskad i en annan, som desperat bad sin doktor om hjälp att undkomma makens närmanden. Trettio år senare är hon medelålders, omgift och trebarnsmor. Äldsta dottern Signe, som alla tror är pastorns men i själva verket är hennes älskares, väntar själv barn. Så hör en okänd man av sig – i en chiffonjé har han hittat doktor Glas dagbok. Där står sanningen om pastor Gregorius död. Helga konfronteras med ett förflutet som ter sig svårfångat, obegripligt och direkt skrämmande.
Helga, som var så förälskad i en annan, som desperat bad sin doktor om hjälp att undkomma makens närmanden. Trettio år senare är hon medelålders, omgift och trebarnsmor. Äldsta dottern Signe, som alla tror är pastorns men i själva verket är hennes älskares, väntar själv barn. Så hör en okänd man av sig – i en chiffonjé har han hittat doktor Glas dagbok. Där står sanningen om pastor Gregorius död. Helga konfronteras med ett förflutet som ter sig svårfångat, obegripligt och direkt skrämmande.
375 pages, Hardcover
Published August 8, 2024
16 people are currently reading
265 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 35 reviews
January 16, 2025
Det här är Bengt Ohlssons andra parafras på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Den första, Gregorius (2004) Augustprisbelönades med all rätta, den här om densammes fru, är också bra men imponerar inte lika stort.
Det är trettiotal. Helga har åldrats och är inte längre någon skönhet, hon är omgift och hennes barn är vuxna. Gregorius, Klas Recke och Doktor Glas ligger djupt begravna i minnesmullen men återuppstår när Helga får kännedom om doktorns gamla dagbok vars innehåll kan komma att avslöja Helgas mastodantlögn om sin dotters biologiska far.
”Men vissa barn tycks inte nöja sig med mindre än att de får full tillgång till en. Om det finns någon minsta enstaka händelse i ens liv som man vill behålla för sig själv då spelar det ingen roll hur mycket man försöker gottgöra det eller dränka dem i kärlek och uppmärksamhet. De ägnar inte en blick åt allt som man lägger för deras fötter istället stirrar de på den enda av alla dörrar som de inte fått öppna och sen släpper de den aldrig med blicken.”
Ohlssons prosa är högst trivsam. Jag gillar hur han berättar om sina karaktärer, om åldrande, familjerelationer, konflikter och hemligheter. Jag hittar en sensmoral här om att det som göms i tö kommer upp i tö, förr eller senare kommer sanningen fram och människor får vad de förtjänar.
Det är trettiotal. Helga har åldrats och är inte längre någon skönhet, hon är omgift och hennes barn är vuxna. Gregorius, Klas Recke och Doktor Glas ligger djupt begravna i minnesmullen men återuppstår när Helga får kännedom om doktorns gamla dagbok vars innehåll kan komma att avslöja Helgas mastodantlögn om sin dotters biologiska far.
”Men vissa barn tycks inte nöja sig med mindre än att de får full tillgång till en. Om det finns någon minsta enstaka händelse i ens liv som man vill behålla för sig själv då spelar det ingen roll hur mycket man försöker gottgöra det eller dränka dem i kärlek och uppmärksamhet. De ägnar inte en blick åt allt som man lägger för deras fötter istället stirrar de på den enda av alla dörrar som de inte fått öppna och sen släpper de den aldrig med blicken.”
Ohlssons prosa är högst trivsam. Jag gillar hur han berättar om sina karaktärer, om åldrande, familjerelationer, konflikter och hemligheter. Jag hittar en sensmoral här om att det som göms i tö kommer upp i tö, förr eller senare kommer sanningen fram och människor får vad de förtjänar.
August 19, 2024
Fortsättningen på Gregorius och ur Helgas perspektiv. Mycket bra.
November 16, 2024
En åldrad Helga som hinns upp av det förflutna och tvingas ifrågasätta sin bild av det som hänt då för längesen, sina beslut och sin självbild. Mycket tell, även om det också är väl gestaltat och ett gott berättande i det stora hela, det flyter på liksom. Men alla egna tankar hinner du bli less på innan Helga ältat sig fram till dem. Kunde ha kapats till en tredjedel, med andra ord. Vad tycker jag om resonemangen? Jag vet inte, efter ett tag blev det lite likgiltigt. Lite dubbelmoral, falla på eget snöre antar jag.
Vad säger boken, som pendang till Doktor Glas? Att fruntimmer mycket väl kan spela på sina behag och råka förleda någon svag romantisk incelkandidat till mord? Det blev väl ändå ett ganska trist cirkelresonemang? Lättläst, och förmodligen lättglömt tror jag.
Vad säger boken, som pendang till Doktor Glas? Att fruntimmer mycket väl kan spela på sina behag och råka förleda någon svag romantisk incelkandidat till mord? Det blev väl ändå ett ganska trist cirkelresonemang? Lättläst, och förmodligen lättglömt tror jag.
November 3, 2024
Kraven är höga för den som njutit av föregångaren Gregorius, Ohlssons fan fiction efter Doktor Glas.
Helga börjar lamt och lite oengagerat, men i mitten av boken snurrar det till och jag blir plötsligt fångad och börjar sätta små lappar vid alla ställen där jag tycker en livsvisdom träffar mig - lite som i Doktor Glas. Men den trista starten drar ner betyget, jag misstänker att många fadar ut i förtid.
Helga börjar lamt och lite oengagerat, men i mitten av boken snurrar det till och jag blir plötsligt fångad och börjar sätta små lappar vid alla ställen där jag tycker en livsvisdom träffar mig - lite som i Doktor Glas. Men den trista starten drar ner betyget, jag misstänker att många fadar ut i förtid.
January 9, 2025
Jag var nyfiken på att veta hur det skulle kunna ha gått för Helga, en ganska ointressant figur från början även som originalkaraktär, den onåbara. Ja, kanske en tänkbar utveckling. Figuren Klas R framstår som sin egen motsats, men så kan det gå. Den gömda och glömda dagboken tittar fram och är dramats nyckel. Ett bra berättarflyt. Fastnar lite i docerandet och kan inte låta bli att tänka på att man kanske ska låta andras karaktärer vila i frid.
September 22, 2024
Intelligent and subtle writing, but a story that’s gone berserk by the final third. Feels like a crime novel slash harlequin in the end, and I feel conflicted about taking on a story written before, positive in general because it’s what books could make us do, start imagining, filling the blanks, and negatively because of specifics, as in making doctor Glas a simple madman.
November 8, 2025
Hade inte jättehöga förväntningar då jag precis läst "Gregorius" innan och funnit den överskattad. Den allmänna åsikten verkar också vara att "Gregorius" är bättre. Det tycker inte jag. Kanske av den osofistikerade anledningen att jag kan identifiera mig mer med Helga och ta till mig betraktelserna i boken på ett mer uppriktigt sätt. Men det är också att "Helga" är mer spännande i sin dramaturgi, vilket jag tror de flesta kan hålla med om? Denna roman är inte lika bunden till "Doktor Glas" vilket jag tycker är till dess fördel. Det är en intressant relationsroman som skildrar människors samtidiga flyktighet och innerlighet, godhet och ondska. Ohlssons Helga framstår för mig lika mycket som både offer och förövare som hans Gregorius. Snyggt, tycker jag.
December 23, 2024
I Bengt Ohlssons Helga får läsaren följa med en ålderstigen Helga, vars förflutna hinner ikapp henne då doktor Glas komprometterande dagbok hittas. Helga tvingas gå längs en smutsig memory lane, där otrohet, skuld och en ung kvinnas krossade drömmar uppdagas.
Som helhet är boken välkomponerad, men den hade kunnat kortats ner avsevärt. Det saknas ett driv, en tanke, en händelse som får läsaren att vilja fortsätta läsa. Jämfört med Ohlssons Gregorius står sig Helga, tyvärr, slätt.
Som helhet är boken välkomponerad, men den hade kunnat kortats ner avsevärt. Det saknas ett driv, en tanke, en händelse som får läsaren att vilja fortsätta läsa. Jämfört med Ohlssons Gregorius står sig Helga, tyvärr, slätt.
March 16, 2025
Betyg: 3,5
Det är intressant att följa historien ur Helgas perspektiv och boken är välskriven, men den känns något utdragen i sitt format.
Det är intressant att följa historien ur Helgas perspektiv och boken är välskriven, men den känns något utdragen i sitt format.
August 21, 2024
Den var ju ganska bra.. men ibland kände jag att den ju liksom gått lite väl långt bort från originalet, som att den inte behövde den så mycket. Men samtidigt hänger de ju ihop på ett smart sätt. Den vann nog en del på just att den utspelar sig senare och med (mestadels) andra personer, samtidigt som det gör att det känns som den tar sig lite för mycket friheter typ. Men i själva andan känns det som de hänger ihop ändå.
Read
September 11, 2025Romanen Helga av Bengt Ohlsson spinner vidare på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.
Den handlar om lögn och sanning. Vad gör det med en människa att ha levt länge med en lögn? Vad gör det med en person som ovetande har levt med en annan människas lögn om lögnen plötsligt uppdagas? Är lögn alltid av ondo och sanning alltid god? Ohlsson problematiserar kring dessa frågor och kommer inte fram till några enkla svar.
Romanen utspelar sig 25-30(?) år efter Doktor Glas. Helga, som var gravid med sin älskare Klas Recke och nybliven änka efter att doktor Glas diskret hade giftmördat hennes make pastor Gregorius, är nu lyckligt gift med Ivar. Signe, som låg i Helgas mage i slutet av Doktor Glas och har levt sitt liv i tron att Gregorius var hennes biologiska far, är själv gift och förstagångsgravid. Utöver Signe har Helga tillsammans med Ivar fått tvilllingarna Holger och Bo som nu är unga vuxna som har flyttat hemifrån och försörjer sig själva. Hemma hos Helga och Ivar bor det åldrande hembiträdet Hermine, som Helga är oerhört fäst vid.
Romanen börjar med att en antikvarie har hittat doktor Glas dagbok, d v s Hjalmar Söderbergs text, i ett lönnfack i en shyffonjé, läst om giftmordet och att det skedde på uppmaning av unga vackra fru Gregorius d v s Helga, och nu tycker att hon ska göras ansvarig för detta. Då han inte genast får tag i Helga kontaktar han även Klas Recke. Helga våndas över hur hon ska göra.
- - - SLUTA LÄSA HÄR OM DU INTE VILL VETA FÖR MYCKET OM HANDLINGEN - - -
Helgas liv rivs upp. För att hinna före antikvarien till sin dotter Signe berättar hon för henne sanningen om hennes verklige far. Signes hela verklighet ställs på ända, blir väldigt upprörd och klandrar sin mor och hon vill inte träffa henne. Helga berättar också för sin bästa väninna Agnes och sin man och får sympati men också lite frågor från båda, exempelvis om hon inte ljugit för att skydda sig själv. Hon tänker att hon har skyddat Signe från det eländiga liv hon hade fått om hon hade vuxit upp som oäkting, och ja hon har skyddat sig själv från att bli sedd som äktenskapsbryterska men även detta har varit ett skydd för Signe. Hon berättar för den ena sonen som reagerar ganska lugnt, men den andra sonen hinner Signe först till och han vänder sig mot Helga. Dessutom har Signe tagit till sig Klas Recke som hon nu vill lära känna.
Tillvaron kompliceras ännu mer. Helga upptäcker att maken Ivar har en älskarinna. Hembiträdet Hermine får ett slaganfall och behöver vård, Helga propsar mot makens vilja på att hon ska bo kvar hos dem och vårdas där, då detta så länge också varit hennes hem. Känslor svallar på många håll.
I slutet tänker Helga en tanke som kanske är en sorts sensmoral.
”Jag sitter länge och ser på den stängda grinden och det slår mig att allt som (antikvarien) Hans Wiedemann haft sönder redan var trasigt. Jag visste bara inte om det.”
Den handlar om lögn och sanning. Vad gör det med en människa att ha levt länge med en lögn? Vad gör det med en person som ovetande har levt med en annan människas lögn om lögnen plötsligt uppdagas? Är lögn alltid av ondo och sanning alltid god? Ohlsson problematiserar kring dessa frågor och kommer inte fram till några enkla svar.
Romanen utspelar sig 25-30(?) år efter Doktor Glas. Helga, som var gravid med sin älskare Klas Recke och nybliven änka efter att doktor Glas diskret hade giftmördat hennes make pastor Gregorius, är nu lyckligt gift med Ivar. Signe, som låg i Helgas mage i slutet av Doktor Glas och har levt sitt liv i tron att Gregorius var hennes biologiska far, är själv gift och förstagångsgravid. Utöver Signe har Helga tillsammans med Ivar fått tvilllingarna Holger och Bo som nu är unga vuxna som har flyttat hemifrån och försörjer sig själva. Hemma hos Helga och Ivar bor det åldrande hembiträdet Hermine, som Helga är oerhört fäst vid.
Romanen börjar med att en antikvarie har hittat doktor Glas dagbok, d v s Hjalmar Söderbergs text, i ett lönnfack i en shyffonjé, läst om giftmordet och att det skedde på uppmaning av unga vackra fru Gregorius d v s Helga, och nu tycker att hon ska göras ansvarig för detta. Då han inte genast får tag i Helga kontaktar han även Klas Recke. Helga våndas över hur hon ska göra.
- - - SLUTA LÄSA HÄR OM DU INTE VILL VETA FÖR MYCKET OM HANDLINGEN - - -
Helgas liv rivs upp. För att hinna före antikvarien till sin dotter Signe berättar hon för henne sanningen om hennes verklige far. Signes hela verklighet ställs på ända, blir väldigt upprörd och klandrar sin mor och hon vill inte träffa henne. Helga berättar också för sin bästa väninna Agnes och sin man och får sympati men också lite frågor från båda, exempelvis om hon inte ljugit för att skydda sig själv. Hon tänker att hon har skyddat Signe från det eländiga liv hon hade fått om hon hade vuxit upp som oäkting, och ja hon har skyddat sig själv från att bli sedd som äktenskapsbryterska men även detta har varit ett skydd för Signe. Hon berättar för den ena sonen som reagerar ganska lugnt, men den andra sonen hinner Signe först till och han vänder sig mot Helga. Dessutom har Signe tagit till sig Klas Recke som hon nu vill lära känna.
Tillvaron kompliceras ännu mer. Helga upptäcker att maken Ivar har en älskarinna. Hembiträdet Hermine får ett slaganfall och behöver vård, Helga propsar mot makens vilja på att hon ska bo kvar hos dem och vårdas där, då detta så länge också varit hennes hem. Känslor svallar på många håll.
I slutet tänker Helga en tanke som kanske är en sorts sensmoral.
”Jag sitter länge och ser på den stängda grinden och det slår mig att allt som (antikvarien) Hans Wiedemann haft sönder redan var trasigt. Jag visste bara inte om det.”
January 18, 2026
Jag har mycket tankar kring denna läsning. Var den bra och värd att läsa? Absolut 100%. Kändes allt intressant och relevant? Nej.
Min första tanke som inte har med handlingen att göra var ”varför i h-vete är den inte kapitelindelad”. Det var 375 sidor av bara flytande text, jag upplevde att det blev jobbigt att ta pauser utan att avbryta mitt i handlingen. Man fick som gå efter styckesindelningen. Men det är väl en smaksak.
Min andra tanke var ”synd att det inte är unga Helgas perspektiv”. Medan det var intressant att få se hur framtiden fortlöpte för Helga så kändes det på något sätt.. som att det blev en för stor distans mellan den Helga man lärde känna i Doktor Glas och Gregorius. Det kändes som att jag läste om en helt annan Helga i den här boken. Jag tror också att det hade varit mer intressant att läsa om Helgas perspektiv och hennes inre monolog i hennes äktenskap med pastor Gregorius, nu var det som att den delen av hennes liv inte kändes så hemsk och allvarlig som den var, det var endast fåtal gånger i boken som Helga tänkte tillbaka på hennes äktenskap och hur olycklig hon var då. Fortsättningen som var denna bok handlade mer om hennes affär än om hennes inlåsta liv och äktenskap, som hon själv säger i boken så är det knappt att hon minns vare sig sin man eller Doktor Glas. Det tycker jag är synd då det tog bort en stor del av känslan i boken.
Min tredje tanke var att mycket kändes lite meh att läsa. Damgamgruppen eller vad det var de kallade sig, kändes ointressant och förde knappast handlingen framåt. Relationen till Hermine var fin men även där förstod jag inte poängen, annat att den visade på Helgas bestämdhet och liiite sinnesstämning.
Min fjärde tanke var att det inte kändes trovärdigt. Att Signe tog in sin döende far som hon aldrig förut har känt, som aldrig har velat vara en del av hennes liv förens nu (och då endast för att lugna hans eget samvete)?? Jag tror bara inte på det. Helgas relation med Signe hade kunnat utvecklas mer än vad den gjorde, man hade velat ta del av Signes inre monolog också, om det nu ska ligga ett sånt fokus på just den relationen.
TROTS allt detta, så är den fortfarande otroligt välskriven och svår att sluta läsa, jag köpte den för inte ens 24 timmar sedan och har redan läst ut den. En applåd till Bengt Ohlsson för han är en jäkel på att skriva!
Min första tanke som inte har med handlingen att göra var ”varför i h-vete är den inte kapitelindelad”. Det var 375 sidor av bara flytande text, jag upplevde att det blev jobbigt att ta pauser utan att avbryta mitt i handlingen. Man fick som gå efter styckesindelningen. Men det är väl en smaksak.
Min andra tanke var ”synd att det inte är unga Helgas perspektiv”. Medan det var intressant att få se hur framtiden fortlöpte för Helga så kändes det på något sätt.. som att det blev en för stor distans mellan den Helga man lärde känna i Doktor Glas och Gregorius. Det kändes som att jag läste om en helt annan Helga i den här boken. Jag tror också att det hade varit mer intressant att läsa om Helgas perspektiv och hennes inre monolog i hennes äktenskap med pastor Gregorius, nu var det som att den delen av hennes liv inte kändes så hemsk och allvarlig som den var, det var endast fåtal gånger i boken som Helga tänkte tillbaka på hennes äktenskap och hur olycklig hon var då. Fortsättningen som var denna bok handlade mer om hennes affär än om hennes inlåsta liv och äktenskap, som hon själv säger i boken så är det knappt att hon minns vare sig sin man eller Doktor Glas. Det tycker jag är synd då det tog bort en stor del av känslan i boken.
Min tredje tanke var att mycket kändes lite meh att läsa. Damgamgruppen eller vad det var de kallade sig, kändes ointressant och förde knappast handlingen framåt. Relationen till Hermine var fin men även där förstod jag inte poängen, annat att den visade på Helgas bestämdhet och liiite sinnesstämning.
Min fjärde tanke var att det inte kändes trovärdigt. Att Signe tog in sin döende far som hon aldrig förut har känt, som aldrig har velat vara en del av hennes liv förens nu (och då endast för att lugna hans eget samvete)?? Jag tror bara inte på det. Helgas relation med Signe hade kunnat utvecklas mer än vad den gjorde, man hade velat ta del av Signes inre monolog också, om det nu ska ligga ett sånt fokus på just den relationen.
TROTS allt detta, så är den fortfarande otroligt välskriven och svår att sluta läsa, jag köpte den för inte ens 24 timmar sedan och har redan läst ut den. En applåd till Bengt Ohlsson för han är en jäkel på att skriva!
This entire review has been hidden because of spoilers.
January 20, 2025
Boken är inte indelad i kapitel, vilket stör mig något.
Sen så är den lite långt från både Dr Glas och Gregorius - vilket jag skulle säga är både en för- och nackdel, men onekligen leder fram till frågan om den står sig själv? Och ja, det tycker jag.
Såklart det finns likheter med föregångarna; exempelvis tankeströmmarna, att helt och hållet vara skriven ur en persons perspektiv, till viss del tematiken - men om det skulle bygga på en onämnd backstory skulle man fortfarande ha behållning av den.
Här händer det dock mer och med hänsyn till att den är satt i en annan tidsålder samt att det följer flera olika händelsespår (dagboken&Reckes återkomst, Helga&Signes relation, Ivar&Agnes, relationen till sönerna, Helga&Hermines relation) och att man inte vet gången på förhand. Däremot är vissa spår kanske något styvmoderligt behandlade och bortglömda - exempelvis får Holger en scen där han får reda på Recke och sen sägs lite om att de bästa flickorna är tagna men sen är det nästan som att han glöms bort, fastän det inte verkar helt omöjligt att han är på Helgas "sida"? Relationen Ivar&Agnes får exempelvis också slå ner som en bomb men det förklaras liksom inte mer varför? Vad är det för relation de har nu? Vad är tanken? Vet Gillis något? Vad har han för åsikter? Hur har Agnes det= Det liksom bara hänger löst i tomma intet.
Också kul att här har Gregorius bacillskräck igen.
Men vad osympatisk Signe är; alltså - men vad jag skulle störta mig över en berättelse från hennes pov.
Helgas relation till Hermine är också så ömmande och fin. Också fint att hon inte behövde stå helt själv i slutet.
3,75.
Sen så är den lite långt från både Dr Glas och Gregorius - vilket jag skulle säga är både en för- och nackdel, men onekligen leder fram till frågan om den står sig själv? Och ja, det tycker jag.
Såklart det finns likheter med föregångarna; exempelvis tankeströmmarna, att helt och hållet vara skriven ur en persons perspektiv, till viss del tematiken - men om det skulle bygga på en onämnd backstory skulle man fortfarande ha behållning av den.
Här händer det dock mer och med hänsyn till att den är satt i en annan tidsålder samt att det följer flera olika händelsespår (dagboken&Reckes återkomst, Helga&Signes relation, Ivar&Agnes, relationen till sönerna, Helga&Hermines relation) och att man inte vet gången på förhand. Däremot är vissa spår kanske något styvmoderligt behandlade och bortglömda - exempelvis får Holger en scen där han får reda på Recke och sen sägs lite om att de bästa flickorna är tagna men sen är det nästan som att han glöms bort, fastän det inte verkar helt omöjligt att han är på Helgas "sida"? Relationen Ivar&Agnes får exempelvis också slå ner som en bomb men det förklaras liksom inte mer varför? Vad är det för relation de har nu? Vad är tanken? Vet Gillis något? Vad har han för åsikter? Hur har Agnes det= Det liksom bara hänger löst i tomma intet.
Också kul att här har Gregorius bacillskräck igen.
Men vad osympatisk Signe är; alltså - men vad jag skulle störta mig över en berättelse från hennes pov.
Helgas relation till Hermine är också så ömmande och fin. Också fint att hon inte behövde stå helt själv i slutet.
3,75.
This entire review has been hidden because of spoilers.
September 28, 2024
Jag läste Bengt Ohlssons Gregorius då när den kom ut för 20 år sedan. Den var bra vad jag minns men den gjorde nog inget djupare intryck för jag kommer inte ihåg nåt mer. Nu berättar Ohlsson istället Helgas historia ur hennes eget perspektiv. Hon har hunnit bli medelålders, doktor Glas har avlidit och hans dagbok dyker oväntat upp och hotar att avslöja identiteten på fadern till Helgas förstfödda dotter. Det är välskrivet och gott om etiska dilemman att fundera på och diskutera kring. Men det fångar mig inte, Helga som karaktär faller inte på plats för mig. Jag vet faktiskt inte riktigt varför.
November 13, 2024
This year is the year of rewriting classic fiction, it seems, and Helga Gregorius is revived not just once, but twice.
This is not a simultaneous, but different perpective of her story though. It is a sequel some thirty years later, and as opposed to Åsa Nilsonne's bold retake on Helga's intentions, Bengt Ohlsson's story of Helga as an ageing woman makes perfect sense to me. Her life as a remarried mother of three, her struggles to connect with her daughter, the hauntings of the past, her guilt and worry, all fits.
This is not a simultaneous, but different perpective of her story though. It is a sequel some thirty years later, and as opposed to Åsa Nilsonne's bold retake on Helga's intentions, Bengt Ohlsson's story of Helga as an ageing woman makes perfect sense to me. Her life as a remarried mother of three, her struggles to connect with her daughter, the hauntings of the past, her guilt and worry, all fits.
May 9, 2025
Doktor Glas är en klassikerfavorit så givetvis läste jag Ohlssons Gregorius när den kom och läste den med stor behållning. Så, även om jag inte kastade mig över Helga när den kom så har jag sett fram emot att läsa den.
Visst är det välskrivet, absolut. Ohlsson låter oss få komma in i Helgas tankevärld och liv och verkligen få vara där. Gå i hennes skor och allt sådant. Ett kvinnoliv. Men, på något sätt blir jag så uttråkad och känner att Helga aldrig kommer mig riktigt nära. Kan inte sätta fingret på varför men det här blev inte den läsupplevelse jag hade hoppats på.
Visst är det välskrivet, absolut. Ohlsson låter oss få komma in i Helgas tankevärld och liv och verkligen få vara där. Gå i hennes skor och allt sådant. Ett kvinnoliv. Men, på något sätt blir jag så uttråkad och känner att Helga aldrig kommer mig riktigt nära. Kan inte sätta fingret på varför men det här blev inte den läsupplevelse jag hade hoppats på.
August 30, 2025
Den här boken läste jag tillsammans med jobbets bokklubb. Vi hade läst Doktor Glas så den blev en sådan fin uppföljare. Jag är mest drabbad av 2 saker. Dels över det här med att någon kan ta en annans bok och bara fortsätta. Fantasin tar aldrig slut. Den är verkligen oändlig. Någon frågade: får man verkligen göra så iom upphovsrätt? Jag tänkte mest att ordet är fritt! Så befriande. Och sen fascineras jag över Bengts förmåga att spegla de tankar som pågår inne i en kvinnas huvud. Lika aktuella nu som för nästan 100 år sedan.
September 9, 2024
Jag är glad att Bengt Olsson tog upp tråden igen och skrev Helgas berättelse. Jag gillade verkligen Gregorius och läste därefter Helena Siganders Dosan som också den berättar Helgas historia, men med en lite annorlunda vinkling, men nog så intressant och gripande. Nu fick vi en ny tolkning av Helga som gör henne väldigt mänsklig och lätt att identifiera sig med. En vanlig människa med sina svagheter och just så där ambivalent och inkonsekvent som vi alla är ibland. Tack!
September 19, 2024
Nu har jag läst Doktor Glas, Gregorius och Helga. Det är ett så roligt grepp av Bengt Ohlsson att göra så här. Ta vid där Hjalmar Söderberg slutade och ge historien helt andra perspektiv, när birollerna blir huvudpersoner. Vad vet man egentligen om andra människor och vem äger sanningen?! Riktigt bra läsning och jag rekommenderar att man läser alla tre i kronologisk ordning
September 20, 2024
Vilken bok! Minst sagt oförutsägbar! Började så stillsamt… och lämnade mig i en känsla av att det måste komma en fortsättning! För oss läsares skull alltså, inte för att jag har en aning om vad författaren har tänkt sig. Det har kommit fler böcker om Helga men det är inte dem jag vill läsa. Jag vill läsa en fortsättning på just den här! Fem stjärnor, minst!
November 1, 2024
Gregorius var en stor läsupplevelse, men Helga läser jag lite mer plikttroget. Mest för att jag inte gillar Helga som karaktär. Kanske är det så att Bengt Ohlsson inte riktigt fångar en äldre kvinnas själsliv på ett trovärdigt sätt. Jag tror inte riktigt på henne. Efter att ett grönt smaragdörhänge tappas bort kan en idiot räkna ut hur det ska gå. Det är både lite rart och oändligt tråkigt.
July 15, 2025
”Det blir uppenbart för mig hur självupptagen man är när man plågas av bekymmer. Allt annat blir diffust och fyrkantigt”.
”Kanske är det så enkelt att när alltför mycket står på spel, då finns det ingen tid att skriva om det. Man utkämpar sina strider, och när striden bedarrar är man alltför utmattad för att lyfta pennan”.
2/5-4/5. Slutet av boken var riktigt gripande!! Första halvan sämre.
”Kanske är det så enkelt att när alltför mycket står på spel, då finns det ingen tid att skriva om det. Man utkämpar sina strider, och när striden bedarrar är man alltför utmattad för att lyfta pennan”.
2/5-4/5. Slutet av boken var riktigt gripande!! Första halvan sämre.
October 10, 2024
Välskriven och intressant spinoff på Doktor Glas och Gregorius. Historien ringlar sig fram på ett oförutsägbart sätt men det är inte själva berättelsen som är behållningen utan snarare Helgas tankar kring moderskapet, åldrandet och vad som ger livet mening. 3,5 hade varit ett perfekt betyg.
May 26, 2025
Något lång men en ack, så välskriven historia med många välformulerade mänskliga upplevelser beskrivna. Vad är sanning, äkta, viktigt? Vad kan vi acceptera, förlåta, stå ut med? Att boken ”Doktor Glas” kan ge så många spin-offs…
October 12, 2025
Bra efterföljare till ”Gregorius”. Intressant att få följa Helga och hennes liv. En stark och självständig kvinna med ett stort hjärta. Jag tycker synd om henne även om hon inte gör allt rätt heller. Väl värd att lyssna på, som jag gjorde.
September 20, 2024
Gick ju inte att låta bli att läsa, men kvalitetsmässigt inte mer än en ordinär trea.
November 17, 2024
En läsvärd bok fylld med djupa tankar om livet
February 27, 2025
Lågmält spännande, djup, dyster, vacker
March 3, 2025
Läser jag en följetong i Amelia eller?
March 4, 2025
I liked this one more than Gregorius.
Displaying 1 - 30 of 35 reviews