Den förlorade sonen

by Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Caroline Ringskog Ferrada-Nolis osäkrade och drabbande första diktsamling utgår från förlusten. Ett missfall, en bror som dog ung, två döttrar, en familj; vad har man alls. Och vilken är den kraft som skulle kunna få en att lämna allt man älskar. Det är en poesi skriven utan reservation, både romantisk och drastiskt direkt, där naturen och kroppen är del av samma skönhet och äckel. Det handlar om sorg, kärlek, sex och skam i vår samtid.

Genres: Poetry

126 pages, Hardcover

Published August 30, 2024

About the author

Caroline Ringskog Ferrada-Noli romandebuterade med "Naturen" 2009. 2016 kom boken "Kära Liv och Caroline" baserad på podcasten En varg söker sin pod som hon har tillsammans med Liv Strömquist. Caroline är utbildad på DI och har skrivit och regisserat serien Juicebaren.

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 5 out of 5]

”Vad ska vi göra med alla 40-åriga kvinnor. Mammamagar i mammajeans. De kan inte föda barn och ingen gillar en kvinnlig chef.”

När jag var ung och utan mammamage sökte jag svar. Nu i medelåldern uppskattar jag bra frågor. Caroline Ringskog Ferrada-Nolis (f. 1980) nya diktsamling bidrar med utmärkta spörsmål om kärlek, föräldraskap, sorg, skilsmässa och förlåtelse. Här finns allt som är viktigt.

”Jag höll min lilla dotter i handen och lämnade henne på dagis. Hon sa gå inte när jag gick. När kommer du tillbaka, frågade hon. Tidigt sa jag. 10? sa hon. 4, sa jag. Hon blev lugn. Hon kan inte klockan.”

Den förlorade sonen (2024) är en diktsamling konstituerad som en berättelse, det är ljuvlig läsning för mig (som helst inte läser poesi). Den handlar om en desorienterad kvinnas odyssé i vår samtid som börjar med att hon tvingas föda fram ett dött barn. Det är en av flera förlorade söner i detta ekvilibristiska verk som liknar en magisk fusion av klassiskt mästerverk och stand-up. Det är modigt, generöst, nattsvart och nära döden, lindat i vardagens mjuka trådar och knutet med stor humor. CRFN gestaltar som en gudinna och är en av mina absoluta favoriter, trots detta lyckas hon imponera mer och mer för varje bok. Jag älskar hennes explicita och direkta prosa som skiner av intelligens, djup, charm och fräschör. Hon är mogen och samtidigt väldigt modern och lyckas få mig, som ofta hatar det moderna, att trivas.

”Den dödes privilegium är att vara tyst
Den dödes hastighet
är baklänges.”

Det är sjukt att hon inte får mer positiv uppmärksamhet. Allt hon gör blir guld; romaner, serier, podd och nu lyrik. Ge henne priser och pengar för satan! Jag vet att hennes verk kan göra verklig skillnad för människor. Hon skriver om lidande som alla kan känna igen sig i och därför känna sig mindre ensamma. Den psykiska ohälsan är hög och det pratas om hur vi ska komma åt den: att läsa CRFN´s böcker är en metod jag vill rekommendera. Hon kommer upp bredvid och erbjuder sin hand till oss ensamma vandrare som mödosamt vadar fram genom den mänskliga varseblivningens gåtfulla träskmarker. Hon leder oss genom farliga platser och tabubelagda tankar. Sorgen är universell, men alla som är i den känner sig ensamma. Alla som har tappat fotfästet någon gång, gjort och sagt saker de ångrar, kanske orsakat en skilsmässa eller på andra sätt svikit sina barn får här ett rum att vila i.

”Jag har funnit kärleken. Jag vågar inte skilja mig. Jag är rädd att min make tar döttrarna. Vet att det låter skrytigt, men jag har två döttrar. Glänsande kalufser. Ögonfransar att dö för. Hela paketet. Och på ett bevis jag beställde från Skatteverket står det att jag är vårdnadshavare. Jag förtjänar inte det så klart. Ingen ska behöva kalla mig mamma, men en flicka kan drömma och jag drömmer om er. Hur ni inte försvinner. Hur vi drar anekdoter på tunnelbanan och skrattar åt hur små ni var alldeles nyss och bet mig i bröstvårtan.”

Det klassiska Pietáamotivet, (modernt färgsatt) på omslaget föreställer Maria som håller den döde Jesus i sin famn. Jesus är en förlorad son, som uppmanade människorna att förlåta varandra. Jag hör hur CRFN uppmanar oss att förlåta oss själva. Vi är alla den förlorade sonen.

”Chillande sfinx
Jag vann parterapin”

”Att älska sitt barn är att vara med det.”

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 5 out of 5]

Gå dit det bränns sägs det om skrivandet, och Crfn har tagit det till det mest smärtsamma there is. Det bästa hon har skrivit tycker jag.

[Julia Eriksson · Rating 4 out of 5]

Betyg: 4,5

Förbjudet och brutalt och väldigt bra. Det är läsning som ibland känns olagligt ärlig, som säger allt det där som bränns och som samtidigt lyckas vara vacker i sin okonstlade enkelhet.

[Systerbettty · Rating 4 out of 5]

Ett barn dör men behöver fortfarande födas. Det blir startskottet för ett fritt fall genom olika lager av sorg, skam och självbevarelsedrift. CRFN skriver så att det känns om det smutsiga som klibbar fast på huden.

[Clara · Rating 4 out of 5]

Det är brett och det är upp och det är ner men mycket upp ändå. Slår oftast som hårdast när det bara är några rader. Vissa dikter, vissa formuleringar kommer att stanna med mig länge och väl, som titeldikten - otrolig

[Moa Kronbrink Mannheimer · Rating 5 out of 5]

BESATT av denna bok. Diktsamling eller samling prosatexter? Jag vill skriva såhär, vill uttrycka mig exakt lika naket och iskallt och fyllt av både ångestladdat självhat och tillgivenhet - inte minst till sina döttrar.

”Poesi är bara ett sätt att vara psykiskt sjuk.”

Än en gång golvad av denna fantastiska författare, vågar jag till och med hävda att hon är min favorit? KANSKE! Fan vilken resa hon tar oss med på. Det börjar med ett missfall, hon får föda ut sin döda son:

”De gräver ner foster utanför SÖS
Haha
jag ligger i gynstolen och föder ut en död apa”

Och genom varenda dikt försöker hon ta sig igenom förlusten, smärtan och allt det där vidriga som kommer med att förlora någon. Relationen till maken krackelerar, hon träffar en ung kille som gör henne levande igen. Skammen av att vilja vara med någon annan än sina barn. Värken som kommer av att vara nykär och ha familj? Fredagsmys och oralsex.

”Alltså fast jag är en mor är jag till brädden full av piss.”

ÄLSKAR, gråter och våndas. En otrolig läsupplevelse. TACK 💕

[Bea · Rating 4 out of 5]

otrolig prick som jag förväntade mig älskar caroline!!! har ju varken levande eller döda barn men blev ändå berörd och fnissade lite och ja, det kan ju räcka.

[Fanny ✨ · Rating 2 out of 5]

2,5 stjärnor. temat är gripande, och författarens språk har en del meningar som är något extra, tycker om att den är i gränslandet mellan diktsamling och kortroman, men i övrigt är det tyvärr ingen diktsamling som kommer att stanna kvar hos mig.

[Johanna · Rating 2 out of 5]

intressant stil men jag föredrar nog ändå böcker med en gnutta mer kontext :')

[Astrid Ernstsson · Rating 5 out of 5]

en liten käftsmäll

[Ellen Marklund · Rating 3 out of 5]

Många starka partier men höll inte riktigt som varken prosa eller poesi

[Mary Lennox · Rating 2 out of 5]

Hade höga förväntningar. Och de bästa texterna/dikterna (vad man nu ska kalla det) är dem som tangerar barnet som dog, och brodern. Jag kan säga att jag på basen av titeln länge trodde boken handlade om CRFNs bror, som i hennes sommarprat, men sen läste jag noggrannare och blev mer nyfiken. Så skvallrigt ämne! Förälskelse och otrohet och skilsmässa. Men det når inte ända fram, om ens halvvägs? Vissa meningar så sökta att jag läser dem flera gånger men de öppnar sig inte alls. Vissa formuleringar vackra och sköra. Annat rentav halvfärdigt, skrivkurs-nivå.

[Bobbolinan · Rating 4 out of 5]

Trist med åsikten att smärtan är det bästa med någons konst men det var verkligen vackert skrivet om missfallet.
Det som har fått mer snack, älskaren, engagerade mig inte så mycket.
Kändes också mest som självhatet kopplat till kropp blev någon slags allmänt kvinnoförakt.

Men generellt: Bra poesi för oss kvinnor i medelklassen med barn.

[Rebecka Häggström · Rating 3 out of 5]

Jag tycker poesi ska vara självcentrerat, likt alla annan konst bör vara subjektiv och privat. Fiktion kan utmana och utveckla idéer men allt bör komma från det egna livet annars är det bara skitsofrent. Vet inte vad hon har varigt igenom och inte men jag anar en viss distans till dethär literära jaget, vilket jag inte tycker känns autentiskt eller intressant. Det berör bara on det är berört.

[Scott Huber · Rating 4 out of 5]

Asså den va böljade i kvalité, hennes själva dikter var lite pubertala (kanske hela grejen) och lite sagda, där hon vann är ju dagboksskrivandet, och den plågade hemska författaren å hennes medverkande. Lite som Lena Andersson. Hon beskriver sina känslor och tankar väldigt väl, och boken flöt på så bra, men vet inte om de har med att boken har sju meningar per sida. Hon får 7 av 10 och när jag velade mellan 3 och 4 så påverkade hon ändå mig så pass att de klev upp till en 4a!

[Matilda Lundkvist · Rating 5 out of 5]

Bland det tuffaste jag läst. Gjorde så ont.

["Robert Ekberg" · Rating 2 out of 5]

När CRFN kommer med nåt nytt fattar man att det kommer osa eländes elände. Och det är egentligen det enda som hon har gemensamt med gängse statarförfattare.

[Mathilda · Rating 4 out of 5]

Tyckte om mycket mer än jag väntat mig

[Lilly Rung Klint · Rating 4 out of 5]

wow dessa gick rakt in i hjärtat. Skarpt och modernt. Kanske är det att jag själv är gravid men blev verkligen berörd av varenda dikt. Snyggt!

[Gabriel Lindén · Rating 4 out of 5]

Rått och vidrigt vackert.

[Marta Johansson · Rating 3 out of 5]

3,5. Lite svajig. Blev starkare mot slutet.

K r i s

[Pernilla Weman · Rating 3 out of 5]

Ärlig och bitvis rolig. ”Du gav mig gonorré. jag ska inte klaga. Det fick mig att känna mig ung.” Har markerat några dikter med en stjärna och andra med frågetecken. Vissa dikter är på pricken - om alla motstridiga känslor man kan ha som mamma. Andra dikter känns interna. Jag har inte nyckeln för att förstå hur orden hänger ihop. Glad att boken är slut på AdLibris. Tänk att en poesibok kan sälja slut!! Wow

[Sara]

Jag grät flera gånger trots att jag inte fattar hälften av texten

[Josefin Den skalliga kulturtanten · Rating 5 out of 5]

Brutalt sorglig och naken. Språket! Känslan att poesin var ett sätt att skriva sig igenom det svåra. Att orden bara kom (även om det kanske inte alls var så). Länge sedan jag läste poesi som gick så rakt in, som jag inte kunde sluta läsa, som jag vet att jag kommer läsa igen. Den här diktsamlingen är livet. Den del av livet som man inte visar på Instagram, det vill säga. Alla som varit nere för räkning lär känna igen sig.

[Jakob · Rating 2 out of 5]

Att läsa detta var som att kliva in i ett skov. Allting är fult, allting äckligt. Vanföreställningar trängs med kroppsvätskor och dödsångest. Psyket hägrar.

Det är missfall och skilsmässa och ta sig en ung älskare. Det är starkt stoff, men det är inte bra poesi. Här saknas rytm och redigering. Många av dikterna förtjänar inte namnet. Hur vissa av... textraderna hänger ihop är för läsaren svårt att begripa. Detta är Kerstin Thorvalls anteckningsblock som seglar under falsk flagg.

Både titeln och omslagsbilden anspelar på kristendom; La Pieta och Jesus berättelse om den förlorade sonen.

I La Pieta lyckas Michalengelo porträttera Marias lugn i sin sorg och kärlek, en sörjande
mor resignerad inför Guds vilja, tröstad av att under några sista ögonblick hålla den kära kroppen.
Här finns bara äckel. En död apa, släng den i papperskorgen.

Den förlorade sonen handlar om hur människor kan välja att omvända sig och vända sig till Guds kärlek. En liknelse om överträdelse, omvändelse och förlåtelse, som får en parallell i slutet av denna bok, där den kringflackande kvinnan återvänder hem från knulla i studentlägenhet och psyket och får vara mamma hemma med sina två små levande barn.

[Disa Redell · Rating 2 out of 5]

Neeeej jag älskade Rich Boy och D e kroniskt jag hade så höga förväntningar!!! Det här kändes som att man sa till en AI: skriv 100 sidor om sorg och död och otrohet och psykiska problem som om du verkligen vill vara en plågad poet direkt utsprungen från Södra Latin och som ingen riktigt ska fatta. Önskar att hon hade skalat ner! Önskar att hon inte hade varit en stockholmare som vet vad som är trendigt och inte! Och att hon inte försökte så mycket! Hon är ju så bra när det kommer till det på prosa!!

[Jenny · Rating 5 out of 5]

jag älskade den här för även jag kände mig sämre av sorgen. den var ful (den är ful), den är klibbig, den lämnar spår och den förde mig längre bort från andra - inte närmre. hejdå nu ska jag stiga ner i helvetet. barnet som föds fastän det är dött, som måste ut, även det är ens liv som inte kunde levas, alla de stigar man kunde ha gått. tiden tar slut, även om man lever vidare. otrolig.

[Ida · Rating 3 out of 5]

Bättre än D e kroniskt men ändå väldigt ojämn. Dikterna behöver läsas i sin helhet för då framkommer en berättelse som är intensiv och gripande. Gillar temat, det känns outforskat i litteraturen och framförallt på detta väldigt råa och hudnära sätt. Att som kvinna ens tänka tanken att lämna man och barn är så tabu och därför också så spännande att läsa om.

[Elin Isaksson · Rating 4 out of 5]

Oerhört stark början som fick mig att plötsligt börja gråta utan att vara beredd på det. (Ja, jag gråter åt allt jag läser numera, det är en fas okej) Andra halvan tyckte jag blev lite mindre intressant, både ämnesmässigt och dikternas uppbyggnad. Som helhet verkligen mycket bra ändå!

[Jonathan Andersson · Rating 5 out of 5]

Jag är inget fan av lyrik. I det närmaste avskyr jag lyrik eftersom den alltid tycks hitta och/eller utforska det pretentiösa. I alla fall upplever jag lyrik så. Men det här var ruskigt bra. Överraskande bra, utifrån ovan nämnda förutfattade mening.