Filmarbete utgjorde under 40 års tid min försörjning. Arbetade med olika regissörer i början, och senare med egna filmer. Mest sysslade jag med scenografi; att bygga upp miljöer. Dessa kunde vara av alla upptänkliga slag, som sovrum, arbetsrum, badrum, bageri, läkarmottagning, hotellrum, laboratorium, verkstad, tvättinrättning, detektivbyrå, fängelsehåla, skjutbana, sjukhus, borgerlig trivsel, bohemlya, krypta, kollektivboende, kök, kontor, kaos.
I filmstudion stod tiden stilla, det fanns ingen kontakt med yttervärlden. Är det sommar eller vinter därute? Jag var ofta trött. Alltid smutsig. Fickorna fulla av verktyg, spik och penslar. Avskydde att stå på stegar men tvingades till detta varje dag.
Ja, ni hör vartåt det lutar. Entusiasm ersattes av desillusion. Alla dessa regissörer som var så förtjusta i sina idéer. Detta slit dag och natt. Filminspelningar, som i veckotidningarna verkar så romantiska, är ofta plågsamma… men ibland underbart absurda. Särskilt långt efteråt.
”Den perforerade epoken” är min essäsamling om ett liv som filmarbetare.
Carl Johan Louis De Geer af Finspång (born July 13, 1938 in Montreal, Canada) is a Swedish artist, writer, musician and friherre (baron) of the De Geer noble family.
Carl Johan De Geer grew up in a castle in Skåne, in southern Sweden. He broke with his bourgeois background and became a leftist artist, and studied at Konstfack, University College of Art, Crafts and Design in Stockholm. He also exposed his grandmother's Nazi sympathies in a film called Mormor, Hitler och jag ("Grandmother, Hitler and I").
Most radical and provoking at that time was his 1967 painting of a burning Swedish Flag with the words KUKEN (COCK) and "Skända flaggan" (Dishonour the flag) written on it. The painting was shown in an art gallery, but was immediately apprehended by the police.
Carl Johan De Geer has written a number of books and was also a member of the Swedish radical prog-band Blå Tåget.