Glödbädden : en framtidsroman

by Torbjörn Elensky

En dag händer det som inte får hända. Luften förlorar sin bärkraft. Hundratusentals flygplan över hela världen faller till marken, allt som vi tagit för givet upphör att fungera, livsmedelsbutiker plundras, anarki uppstår. Några personer finner skydd i en gammal herrgård och sakta infinner sig något som kan liknas vid ordning. De skapar sitt eget lilla samhälle. Men en ledare utses på luddiga premisser, en "schamanska" kastas ut och får klara sig på egen hand i skogen, en pojke gömmer sig på vinden och drömmer om att bygga en luftballong som ska ta honom ut i världen.

Torbjörn Elenskys nya roman är en fantasieggande berättelse om hur den lilla människan i utsatta lägen kan växa och bli större - och faktiskt, som kan flyga när ingen annan kan.

373 pages, Hardcover

Published July 26, 2024

Reviews

[Erika Bast · Rating 1 out of 5]

Gud, Elensky skriver sida upp och sida ner med detaljer om karaktärer man varken bryr sig om eller vill veta hur det går för. Karaktärerna är lika varandra, vid ett tillfälle är det så många "typ 20-30-åriga killar som bara tänker sex när de ser tjejer" att jag inte kunde hålla dem isär. Alla bara runkar och är något äckliga och dåliga människor. Det är inte problematiskt i sig, att skriva dåliga/komplicerade människor är bara något Elensky inte borde ge sig på, speciellt inte när hela boken bara är det.

Det verkar helt ärligt som Elensky läst en artikel om varje ämne och inte reflekterat närmare över någonting. En artikel om "solarflares" och det är grunden för boken (som inte... slår ut telefonerna? men bara planen? Torbjörn, en artikel till kunde du väl läst?) Därefter en artikel om typ, hur elen slås ut. Men jag följer inte Elenskys världsplan, jag tror inte att det hade skett så snabbt. Sida upp och sida ner, men det är bara en massa djupdykningar i tankar personer har med halvdana kopplingar till filosofier som Elensky gillar typ. Hur världen faller samman är inte intressant, sekunden vi hamnat i det gamla brukssamhället (som inte heller det är så välförklarat, som läsare får man aldrig ett sammanhang för hur byn är uppbyggd eller upplagd) är det bara fokus på Rikard, den avsevärt tråkigaste och ointressantaste karaktären.

Det är med avsmak som Jasmine beskrivs i boken. Det är äckligt att läsa, inte ur ett problematiskt,-intressant-och-diskussion-om-transsexualitet-perspektiv, bara äckligt och tråkigt eftersom Elensky inte klarar av att ha något att säga.

En framtidsroman, men det är ingenting futuristisk i den. Elensky tar idéer på måfå och gör ingenting med dem. Cirka år 2048 ska vi befinna oss, men ingenting indikerar det, samhället har förändrats 0 från år 2027, som också nämns i boken. Likväl kunde du väl satt boken i nutid, Elensky? Gör Mikael till ett av de första exemplen på gentestning så löser du det problemet.

Jo, det här är bara dumt. Jasmine gömmer en pistol "mellan skinkorna". Om inte Jasmine är träningen självt, så går inte det. Man ju själv på sitt hörn prova att sticka något mellan skinkorna och se hur det går att gå, till och med att någon kanske tar en i armen och drar en. Ett tips för författare är att om man gör något med kroppen på något sätt, så kan man alltid prova saken först Gör att Jasmine har en konstig klänning som hon gömmer pistolen i. De visiterar henne inte ens! Varför var den detaljen med! Elensky verkar helt besatt av sexualitet och att folk ska runka, hela tiden, i tid och otid. Det blir tillslut perverst och inget annat.

Tråkig och dålig. Rekommenderas ej.

[Farbror the Guru · Rating 3 out of 5]

Jag var nästan säker på att boken i stort inte skulle passa mig och det stämde. Sci-fi och doft av magisk realism passar mig sällan.

Det ligger mycket skickligt hantverk i hur karaktärerna utvecklas och betraktas från bokens luriga karaktärer.

Det är svårt för mig att förstå vad berättelse vill förmedla. Varför utsätta sig för att jämföras med, säg, ”Flugornas Herre”?

Jag har kanske fel eller få associationer men nog är slutet lite uppgivet?