Det Jakobstad ingen vill ha

by Rosanna Fellman

Välkommen till KnarkJeppis, JesusJeppis, KulturfondsJeppis. Här talar man skit om andra kulturpersoner som inte är på plats. Stadens munnar lär en tidigt vad ”piri” betyder, vem som är laestadian, vem som är släkt. Det Jakobstad ingen vill ha skymtar bakom blomrabatterna i Skolparken. Nån sätter sig gränsle över en och häller öl rakt i ansiktet.

Diktjaget har blivit poet och flyttat till Hesa. När hon återvänder till sina hemtrakter är allt som det var när hon for: där gungar man i kön till kebab vid nattgrillen, där går man rakt in i sitt ex så att läderjackornas nitar klinkar mot varandra. Alla glor när man går förbi och man blänger tillbaks. Vilken är skillnaden mellan en själv och den som blev socialt missanpassad? Hur många versioner av ens jag bor kvar?

Rosanna Fellmans tredje diktsamling är socialrealism rakt igenom. Lika träffsäkert som vanligt, tonen mer hudlös.

Genres: Poetry

108 pages, Paperback

First published August 1, 2024

Reviews

[Jennie Flink · Rating 5 out of 5]

”Hur kan en plats / med så vacker grönska / välansat ståtligt omhändertagen estetisk bebyggelse / böljande blåsande blåa hav / uppfostra sina barn / till att slå ner de personer som drivs / ut”

I diktsamlingens första dikt ser diktjaget med sorgsen blick ut över vackra landskap som täcker all den skit som jaget minns, återupplever och bearbetar. Ilskan pyr och ångar, vältrar, skriker och svär. Ilskan blir förblindad men handlingskraftig och till slut stannar den också upp och blir självmedveten. Om det inte är någon typ av visdom så vet jag inte. Den här diktsamlingen är tragisk, svår, ofiltrerad, mänsklig men framförallt viktig.

[Sandra Ström · Rating 5 out of 5]

En av mina största läsupplevelser på många år. Träffade mitt i prick.

[Felicia · Rating 4 out of 5]

En känslosam diktsamling, hur det är att växa upp i en småstad, en dold sanning om fina Jakobstad.

[Matilda · Rating 5 out of 5]

Nu är jag lite partisk men tycker absolut detta är det bästa hittills av Fellman. I diktväg vurmar jag för prosaistiskt berättande, hela paragrafer utan radbyten eller skiljetecken och repetitioner och listor, vilket jag fick i stora doser.

Jag blir frustrerad över hur en frikyrklig grannpojke kan ha sett en tv som en värre synd än att måtta ett slag och spotta på någon. Jag känner igen mycket av småstadsfrustrationerna och det tredelade Jeppis, varav KulturfondsJeppis är mest bekant. Men överraskande nog blir jag som mest tagen av en försenad dikt till en kattbegravning. Tacksamheten till föräldrarna visar också på en mogenhet som hindrar boken att bli ett utrop av tonårsangst (även om Fellmans upplevelser är utöver parametrarna för vad som kan godkännas som normalt och del av livet). Den lite skeva inställningen till att bli Accepterad KulturPersonlighet har också ett stråk av melankolisk ironi.

[Ville Verkkapuro]

Absolutely brilliant, fun yet with a sharp social commentary. Small town problems, dreams, rumours and structural issues. God, culture and drugs. Obviously I'm very biased as this is my hometown, my hoods and my people. Even the reading of the audiobook by Fellman was spot-on with a Jeppis accent that you could hear even in Finnish. Loved every second of it.

[Helmi · Rating 5 out of 5]

Läs och bli berörd.

[Lotta · Rating 5 out of 5]

Jag sitter mållös, utan ord, efter att ha läst den här boken klart. Dikter har alltid lockat mig och den här boken förtjänar verkligen sina fem stjärnor. Den har en enorm styrka i sig som tydligt talar om hur det är att minnas tillbaka sin uppväxt och hur den såg ut, hur det var att leva som ett barn och som ung genom svårigheter där man kanske hade antagit sig höra hemma, känna bekvämlighet, men allt annat än gjorde det. Jag ser vad författaren talar om, skriver om, gått igenom och känt, fortfarande känner. Jag förstår och kan tänka mig. Boken som främst behandlar en oändlig sorg är sannerligen framstående och utmärkt och orden jag försöker finna för att beskriva dess skörhet och samtidigt styrka, vikt och värde är antagligen för trevande än efter min läsupplevelse. Dock: jag rekommenderar definitivt varmt denna bok. Vilken fantastisk poet vi har i Svenskfinland.

[Liza Hotta · Rating 5 out of 5]

Lyssnade på ljudboken inläst av författaren själv vilket gjorde läsupplevelsen ännu starkare. Som jakobstadsbo känns samlingen personlig, vilket får mig att känna mig som en hycklare. Försöker se förbi det och vill tro att jag hade berörts lika starkt också utan de personliga kopplingarna till författaren själv, om än på håll, andra personer nämnda i boken samt till staden. En fantastisk poesisamling som jag samtidigt är ledsen över att behöver finnas och glad över att den nu förhoppningsvis kan läsas av någon som behöver den just idag.

[Melissa Haga · Rating 3 out of 5]

Diktjaget dissekerar det Jeppis som man både älskar och hatar. Det Jeppis som finns på krogen, i Korv Görans svajande kö och i matbutiken där man kan springa på ens mobbare från skolan. Och hur Jeppis ser ut utifrån då man inte längre är en jeppisbo.

KRÅÅKO

Såg nyss en krååko som hoppa på en lindo

Ja börja pyl åv tanken på barndomsföötre mot he nyharva fälti

tå ja fö en sekund va en fri krååko

[Sabina Svahn · Rating 5 out of 5]

He va nou räidit- komber ti lyydes än gang till åtminstone- 😻

[Johanna Hedström · Rating 4 out of 5]

Så personligt. Men också så bekant.

[Jaakko Viitanen · Rating 4 out of 5]

Oivaltavasti kirjoitettu pläjäys lapsuudesta kannettua tuskaa ja etäisyyden tuomaa viiltävää näkemystä asioista

[Michaela Kügelgen · Rating 5 out of 5]

Viktig, ja, nästan obligatorisk, läsning för alla. Smärtsamt, roligt, upprörande och fint.

[Christian Nygård · Rating 2 out of 5]

Inte riktigt min typ av bok. Dikter och lyrik är en stil som jag inte är så van vid och ofta har svårare att ta till mig. Boken är självbiografisk och har en stor igenkänningsfaktor för både Jakbostad, livet som tonåring runt 2010 och det att man flyttar bort. Flera av dikterna väckte någon typ av igenkänning, så som det att man städar bort sin dialekt då man bor i Helsingfors, eller folk som undrar när man ska flytta hem varje gång man besöker sin hemstad. Samtidgt beskriver boken ett stort utanförskap, mobbning och känslan av att inte passa in. Det väckte sympatier, samtidigt som en del av dikterna och stilen kändes lite väl dramatisk för min smak.

[Johan · Rating 4 out of 5]

I mitt tycke är detta Rosannas vassaste verk.
Jag är delvis partisk, då jag själv är uppväxt INTE i Jakobstad utan en av byarna i närheten. Men jag känner igen mycket av det om skrivs i verket.

Jag ser fram emot att läsa vad Rosanna skriver om härnäst.

[Anna Peterson · Rating 5 out of 5]

De är fruktansvärt bra

[Elina Suikanen · Rating 3 out of 5]

Tuska kyllä tuli ilmi, mutta siihen oli jostain syystä vaikea samastua. Vika lienee kirjailijan sijaan keski-ikäisessä lukijassa.

[Kaino · Rating 4 out of 5]

Koskettava ja nokkela runokokoelma, jossa kiusaaminen ja pohjanmaalaisen pikkukaupungin ahdistavuus tulevat suoraan iholle.

[Julia Donner · Rating 5 out of 5]

Tack till Yle Vega för en diskussion om denna bok. Jag måste medge att jag annars inte hade hittat den. Det var fint att kunna lyssna till dikterna lästa av Rosanna Fellman själv, även om jag skulle gärna haft texten framför mig. Fällmans läsning är intensiv och inlevd, och det var viktigt att få höra hennes egna röst.

Teman i diktsamlingen är likt dem Ida Rauma behandlar i romanen ”Hävitys”. Fellmans diktning går ändå djupare och är mera rörande. Jag kom också att tänka på Ellen Strömbergs ”Vi ska ju bara cykla förbi”, fast det är nog en mycket mildare text.

Tack Rosanna Fellman för tankarna, tack för dialekten, tack för det överlag fina språket, tack för svåra och sorgliga igenkännandets stunder, fast jag är helt annan generation och från en annan bakgrund än Fellman. Hon har fångat något universiellt i sitt högt personliga diktning.

[Sara · Rating 5 out of 5]

”Förstår” inte dikter men älskar detta, läste i spåran